Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Hur var ert Vasalopp?


MattaP

Recommended Posts

Det blev ett väldigt schizofrent lopp för mig. Otroligt tungt hela vägen men nådde mitt mitt mål med medalj, plus att jag gled in under sex timmar. Kändes inte som om jag fick ut någon kraft alls någonstans under loppet. 

 

Hade bra fäste hela vägen, även om jag är så dålig uppför att jag knappt kan använda fästet och komma framåt andra halvan av loppet, stakar eller saxgår alla backar sista 45 km. Glidet var inte mycket att hänga i granen, såg nog bara en kille med sämre glid i alla utförsbackar. Ingen aning vilket glid eller fäste som lades, lämnade in och valde att inte fråga för att slippa noja. Burk var det iaf, kändes inte allt för kladdig heller, HF, pulver och rill la de också. 

 

Startade i led 3, 2/3 bak och 2/3 till vänster i fållan. Hamnade således till vänster i backen när högersidan swishade förbi. Kanske var tur det, hög puls hela vägen upp trots låg fart. Kramp i båda fötters tår innan krönet på backen... På myrarna var det bara att snällt stå i det spår som gick bäst och mysköra till Mångsbodarna, samma på de flacka partierna fram till Evertsberg. Kunde för en gång skull diagonala hyfsat i backarna mot Risberg och Evertsberg. Kramp i båda triceps, och båda bröstmusklerna, samtidigt precis innan Evertsberg... Där någonstans ville jag bara bryta och åka hem, kändes förjävligt och trodde att jag skulle komma i mål på sju timmar, om jag ens skulle ta mig i mål. Undrade som vanligt varför i helvete jag ens åker loppet. Till Oxberg glider typ alla förbi nedför samtidigt som man tar sig i knapp styrfart uppför. De som inte redan glidit förbi nerför flyger då förbi uppför. Samma sak till Hökberg. Dagens ljusglimt kommer i Oxberg när de sänder att eliten har 2 km kvar till mål så man får vittring på medaljen och lite lust att ens ta sig i mål, så därifrån gick det faktiskt ganska bra. Dagen går vidare i krampens tecken vid typ 15 km kvar när ljumskarna och höftböjarna väljer att dra ihop sig. Ca kilometern senare står en ängel och delar ut enervits tabletter som magiskt trollade bort all krampkänning till mål efter typ sju mil av krampkänningar (Placebo, funkar de verkligen eller bara sammanträffande?). Sist men inte minst har vi Eldris till Mora där folk verkligen fick upp farten, lyckades inte hålla en enda rygg hela vägen in, helt sjuk. 

 

I mål på 05:51 och får medaljen som väger upp allt jävla slit, till slut så otroligt lättad att vara i mål och nöjd med medalj och tid att jag satt och grät på bussen till duscharna. Slog mitt person bästa från förra året med 1 timme och 16 minuter. Nu har man gått från de sedvanliga tankarna på att sluta med längdskidor till att fundera på vad man ska sätta för mål nästa år :) (Tanken på att sluta med längdskidor brukar dyka upp någon gång under loppet men i år var det ett seriöst övervägande) Vasaloppet är på något sätt otroligt jobbigt och krävande samtidigt som det är en fantastisk upplevelse och jävligt rolig utmaning. 

 

Har någon råkat ut för samma problem med kramper? Har aldrig tidigare haft kramp i armar eller bröst. Tårna krampar alltid, och höftböjarna efter mycket diagonal, men nu kändes det redan på myrarna i stakningen. 

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 111
  • Created
  • Last Reply

Min ena riktiga svacka var att jag fick problem med synen efter oxberg, hade bara ca en tredjedels synfält och såg knappt spåren. Dessutom blixtar i det lilla synfält som var. Stannade och drack extra halvvägs till hökberg och då försvann blixtarna i alla fall.

Lågt blodsocker?

Link to comment
Share on other sites

Kul att läsa alla dessa skräckhistorier om vasaloppet med spyor, skit, tunnelseende och kramper! Har faktiskt övervägt att åka nästa år men man blir ju inte direkt peppad av läsningen.

Solskens historier någon? :)

Du glömde delen om att det var mitt bästa någonsin ;)

Link to comment
Share on other sites

Skålhamra, kan det möjligtvis vara så att det var du som hjälpte mig från Hökberg och in till Mora på Halvvasan? Jag kom in knappa minuten efter dig och vi sågs sedan i kön till startled två i söndags morse.

 

Jag åkte på 5:08 iaf, plac ca 1100. En katastrofal start där vi blev helt stillastående i första backen på den vänstra kanten, led tre och fyra-åkare kom ikapp och förbi på högersidan. Låg ca plac. 1500 i Smågan. Kostade på rejält att köra om under loppet då ett spår alltid gick betydligt lättare. Plockade ca 100 plac mellan Gopshus och Eldris. Rikktigt nöjd efter ett träningsår bakom mig på under 100 timmar. Varav ca 50 av dem i februari.

Åkte halvvasan( start nr 278) på 2:20 och hade Salomon drickabäkte med slang i båda loppen. Blå jacka på halvvasan men svart grå kv+ tävlingsdräckt på Vasan( start ne 2275). Mins ej att jag pratade med någon i kön till fållan
Link to comment
Share on other sites

Solskens historier någon? :)

 

Inte bokstavligen, med tanke på vädret. Men själv hade jag ett fint VL. Min plan var att mest bara flyta med övriga led 3 fram till Evertsberg, och sedan sätta in min stöt under andra halvan. Dock lyckades jag bara hålla mig lugn fram till Tennäng, I stigningarna kring Risberg körde jag på lite och plockade över 100 placeringar. Sedan tilltog snöfallet, och man fick rätta in sig i ledet igen.

 

Efter Evertsberg blev det möjligt att köra om igen, så jag brassade på hela vägen förbi Oxberg och Hökberg. Var faktiskt inte trött någon gång förrän en bra bit efter Hökberg med 15 km kvar, då började jag känna mig lite sliten. Plockade 400 placeringar från Evertsberg till Mora, och gick in på plats 1244. Min bästa placering någonsin, och min snabbaste tid också.

 

Jag åt mycket gel under hela loppet, började redan i Smågan. Mådde fint hela vägen, och fick inte ens några blåsor i händerna av 5 timmars stakning.

Link to comment
Share on other sites

Kul att läsa alla dessa skräckhistorier om vasaloppet med spyor, skit, tunnelseende och kramper! Har faktiskt övervägt att åka nästa år men man blir ju inte direkt peppad av läsningen.

Solskens historier någon? :)

Själva loppet suger. Dåliga till obefintliga spår, sjukt griniga deltagare som skriker och gormar och tycker att det är just deras mål som existensberättigar vasaloppet, oftast en jäkla plåga att genomföra och kroppen lider minst en vecka efteråt. Näe, själva loppet är ingen höjdare. Det är känslan av att ha genomfört det och allt runtomkring som gör att jag kommer tillbaka.

Ja just ja. Man blir sjukt irriterad över skierg åkarna i led 3-4-5-6 som aldrig sett något annat än en källare och möjligtvis en golfbana. Vet ni ens hur en fartställning ser ut eller gillar ni bara känslan av vinden som river i fartdräkten?

Link to comment
Share on other sites

Själva loppet suger. Dåliga till obefintliga spår, sjukt griniga deltagare som skriker och gormar och tycker att det är just deras mål som existensberättigar vasaloppet, oftast en jäkla plåga att genomföra och kroppen lider minst en vecka efteråt. Näe, själva loppet är ingen höjdare. Det är känslan av att ha genomfört det och allt runtomkring som gör att jag kommer tillbaka.

Ja just ja. Man blir sjukt irriterad över skierg åkarna i led 3-4-5-6 som aldrig sett något annat än en källare och möjligtvis en golfbana. Vet ni ens hur en fartställning ser ut eller gillar ni bara känslan av vinden som river i fartdräkten?

Visst finns det otrevliga typer i vasaloppsspåren, det gör det i de flesta sammanhang, men många trevliga människor också. Det finns dock många åkare, som är tysta och koncentrerade på sin åkning och inte bryr sig om de blir tilltalade, men också en och annan som man kan ha trevliga konversationer med längs spåret. Av dessa är det flest kvinnor som tillhör den trevliga typen. Detta gäller givetvis under första halvan av loppet, sen brukar tröttheten tillta och de flesta orkar inte prata, men om själv orkar brukar några uppmuntrande ord till någon trött åkare bredvid uppskattas. Sen skall vi inte glömma hejarop och pushning från publiken vid sidan om, det piggar upp en stund iaf.

Väljer man ÖS i stället är det lite mer avspänd stämning bland deltagarna, då det är färre tävlingsmänniskor och fler upplevelseåkare bland dem.

Det enda man kan göra är att bjuda lite på sig själv, de flesta uppskattar det och de som inte gör det kan man strunta i.

Link to comment
Share on other sites

I övrigt fick jag magkramper, all vätska försvann bakvägen vilket nästan höll på att kosta mig en målgång. När jag insåg att tiden var knapp så fick jag helt enkelt skita ner mig tre gånger efter Evertsberg istället för att uppsöka faciliteterna. Men trots allt så blev det helt fantastiskt skidporr när pistmaskinen dök upp Eldris och man fick glida in i Mora på riktiga skidspår.

 

Längtar redan till nästa år! ...och ett paket Dimor..

:lol: Skidglädje! Starkt!

 

Nu åkte jag`inte Vasaloppet utan öppet spår i måndags och det var ju så bra förutsättningar det kan typ.

Men jag undrar lite över spåren som många klagar på, var dom verkligen så dåliga? För oss som håller till bakåt i leden så är sockriga lösa spår ett standard Vasalopp pga mängden åkare, men med tankte på förutsättningarna med vädret så var jag av uppfattningen att det var rätt bra iår ändå?

Link to comment
Share on other sites

:lol: Skidglädje! Starkt!

 

Nu åkte jag`inte Vasaloppet utan öppet spår i måndags och det var ju så bra förutsättningar det kan typ.

Men jag undrar lite över spåren som många klagar på, var dom verkligen så dåliga? För oss som håller till bakåt i leden så är sockriga lösa spår ett standard Vasalopp pga mängden åkare, men med tankte på förutsättningarna med vädret så var jag av uppfattningen att det var rätt bra iår ändå?

Det var mycket mycket sämre när jag kom runt 3000 än när jag åkte öppet spår med min fru för sex år sedan och vi startade sent och åkte på 8:40. Så jo, jämfört med ett normalår var spåren skit.

 

Hur de är med tanke på väderförutsättningarna är väl helt strnt samma i det här fallet? Det är ju bara ett mått på jobbet arrangörerna har gjort, inte på resultatet. Jag tycker de gjorde ett bra jobb, men blir lite som operationen lyckades men patienten dog när det inte är kallt nog på natten.

 

Men, det gled trots allt helt ok så ville man slakta sig till en bra tid fanns förutsättningarna.

Link to comment
Share on other sites

Dålig start.

Just under 1:05 / 4700 i smågan från led 5.

Efter smågan hittade jag en bra rygg som höll bra fart och han gjorde konsekvent bra spårval. Så jag kunde fokusera på att bara hålla ryggen och det gav 250 plac till Mångs.

Stigningarna både till Risberg och Lundbäckarna gick bra så där plockade jag några hundratal nettoplaceringar fastän jag absolut inte är någon stark benåkare och nästan bara tränat på platta konstsnöslingor. Känslan var att jag höll fart som snittet i diagonal men så fort det blev lite flackare motlut (som det ju är på många ställen i.a.f. till risberg) så gick jag över till kickstak som är en suverän växel men långa stavar (jag har 0,93) och det var då jag tog placeringar.

Sedan kändes det som att jag tvärdog mellan Oxberg och Gopshus och att jag aldrig tog mig upp ur svackan igen. Blev jätteförvånad när jag sedan såg i resultatlistan att jag hade fortsatt att plocka några placeringar per sträcka ända till Eldris. Måste har vart för att många stannade längre i kontrollerna (?) för jag kan knappast ha plockat dessa placeringar ute i spåret.

6:42 i mål. Känns som ett OK resultat eftersom det var mitt överlägset bästa sedan 2010.

 

Det var mycket snack om det där att de skulle ha plogat bort nysnön efter Evertsberg och dragit spåren i den hållbarare konstsnön så när man kom ned till vasslan så trodde man att det skulle finnas spår sedan. Jo tjena.. Efter Vasslan såg det ut som trollskogen i Hundfjället typ.

Link to comment
Share on other sites

Rapport från led 8. det fann nästan inga spår alls. tre gånger kom spårmaskinen då var det spår i 10 minuter. Alla störtdök in i de nydragna spåren. Den handlade mest om stakning där man försökte ha koll på skidorna. Sista två och halv milen fanns det inte ett spår. 

Link to comment
Share on other sites

Det gick väl över förväntan.

 

Jag hade inte tänkt åka i år och hade tränat väldigt lite rullskidor och skierg under hösten. En helt underbar tre veckors semester med familjen i Florida över jul och nyår hade inte direkt fått mig i toppform så när jag fick en startplats i slutet av januari var det bara att börja träna. Jag seedade mig till femman och tänkte att det får bli ett mellanår, även om formen kändes riktigt bra.

 

Somnade tidigt på lördagen och vaknade således tidigt på söndag morgon vilket innebar att jag sket i bussen jag beställt från Lindvallen och tog bilen till starten istället. La ner skidorna i fjärde raden i mitten av femman och fokuserade på att hålla mitten uppför hela backen. Hamnade som vanligt ute på högerkanten efter sista knöckeln då jag inte hade tålamod att inte springa förbi i lössnön. Fram till Smågan var det stört omöjligt att byta spår så det vara bara att följa strömmen. Plats 4250, hur gör ni andra (Thorezz) för att komma dit som topp 3500 från femman?

 

Fram till Mångsbodarna tog jag tydligen 325 placeringar vilket jag inte riktigt minns, har för mig att det var fortsatt trångt. Jag hade helt ok fäste och glid fram till Risberg och kände mig stark. Tog ytterligare 325 placering till Risberg, mestadels i uppförsklättringarna. Mellan Risberg och Evertsberg plockade jag ytterliggare 200 placeringar där jag fick gå ut i ospårat och staka förbi utan att egentligen köra snabbare än de jag körde om. Det tog en del kraft men jag kände mig fortfarande väldigt stark. Mellan Evertsberg och Oxberg var det första gången jag upplevde att de flesta faktiskt kunde köra utför utan att ploga och att det fanns spår. Lyckades plocka ytterliggare 180 placeringar, mestadels i Lundbäcksbackarna där mitt fäste hade försvunnit och jag fick staka och springsaxa uppför. Mellan Oxberg och Hökberg fick jag tokkämpa i igensnöade spår för att gå förbi den singelkö som hade bildats ända in till Mora. Vid kontrollen i Hökberg sa speakern att medaljen kanske var inom räckhåll, och jag kände mig oförskämt stark fortfarande så jag gav järnet. Plockade ytterliggare 130 platser till mål, efter att ha blivit utprejad i skogen av en tjej som gjorde spårbyte utan att titta sig över axeln. Det var först när det var tre km kvar som jag kunde ta rygg på någon utan att känna att det gick för sakta. Spurtade hela målrakan efter att ha blivit stängd i sista backen efter ån. Klarade medaljen med god marginal men missade 6 timmar med mindre än 2 minuter.

 

I mål hade jag fortfarande alldeles för mycket krafter kvar, men jag sänkte bästatiden med 1h 34m och 1500 placeringar.

 

Så det går att åka även om det är ett mellanår. =)

 

 

Kuzmin U, Svart Marathon, 1mm rak och 1mm julgran

 

VG30, nån röd Skigo i stampet sen 5-6 lager VR45 blandat med något lager V40. Hade inget fäste alls efter ett tag, och glidet upplevdes likvärdigt med de andra runtomkring, varken bättre eller sämre. Jag vallade på lördag lunch, och borde ha tagit med mig min VX53 men det gjorde jag inte.

Link to comment
Share on other sites

Det gick väl över förväntan.

 

Jag hade inte tänkt åka i år och hade tränat väldigt lite rullskidor och skierg under hösten. En helt underbar tre veckors semester med familjen i Florida över jul och nyår hade inte direkt fått mig i toppform så när jag fick en startplats i slutet av januari var det bara att börja träna. Jag seedade mig till femman och tänkte att det får bli ett mellanår, även om formen kändes riktigt bra.

 

Somnade tidigt på lördagen och vaknade således tidigt på söndag morgon vilket innebar att jag sket i bussen jag beställt från Lindvallen och tog bilen till starten istället. La ner skidorna i fjärde raden i mitten av femman och fokuserade på att hålla mitten uppför hela backen. Hamnade som vanligt ute på högerkanten efter sista knöckeln då jag inte hade tålamod att inte springa förbi i lössnön. Fram till Smågan var det stört omöjligt att byta spår så det vara bara att följa strömmen. Plats 4250, hur gör ni andra (Thorezz) för att komma dit som topp 3500 från femman?.

Jag har varit mellan 3700 och 4300 de tidigare fyra år jag startat i femman så årets lopp är undantaget och handlat nog mest om tur (särskilt att det två gånger blev helt tomt bredvid mig och långt fram i det spåret så jag tog många hundra placeringar där).

Link to comment
Share on other sites

Undrar också hur ni bär er åt fram till Smågan. Startade i led 5 och tycker backen flöt på rätt bra. Men jag var inte bland de 5000 första ens i Smågan. Jag tar det ju rätt lugnt i början men det är ju inte så att jag ger bort placeringar, utan försöker gå på så bra som möjligt men ändå hålla mitt spår så att säga.

 

Inleder ni med att spurtstaka på startrakan med mänder av spårbyten, och sedan är rejält tuffa i backen upp? Att åkare från samma led kommer 2000 placeringar före känns helt obegripligt. Jag kanske ger bort alldeles för mycket i början, för placeringsmässigt tar man oftast ändå inte så mycket per kontroll, jag tog några hundra från Smågan till mål men inte mer.

Link to comment
Share on other sites

Startade mitt i trean och gled med i sällskapsresan till Mångsbodarna, bara att stå i ledet och vänta, försökte några alternativa spår för att öka farten men det var bara ett eller två som det fanns glid i, fäste med VR50 var dåligt men som tur var så var det ju ändå hygglit glid i några av spåren(körde Swix svart Marathon med 1mm rill, varken bättre eller sämre än snittet, tyvärr lite feg i de snabba utförskörningarna så tappade lite onödigt där).

 

Rätt gnälligt, grinigt och odisciplinerat i spåret, ovanligt mycket vurpor, kanske mycket beroende på jakten på spåret där det gled bäst, lite hänsyn och tålamod behövs när man ska åka 9 mil skidor. Plockade mellan 50-100 placeringar per kontroll och var stark rakt igenom och landade inom topp 1300 med mersmak.

Link to comment
Share on other sites

Inleder ni med att spurtstaka på startrakan med mänder av spårbyten, och sedan är rejält tuffa i backen upp? Att åkare från samma led kommer 2000 placeringar före känns helt obegripligt. Jag kanske ger bort alldeles för mycket i början, för placeringsmässigt tar man oftast ändå inte så mycket per kontroll, jag tog några hundra från Smågan till mål men inte mer.

Från led 3 har jag varit 1420 (2012), 1634 (2013), 1735 (2016) och det speglar om jag tagit sovmorgon eller inte. I år stod jag verkligen sist i trean. Från led 4 har jag varit 2714 (2014) och 1926 (2015). Skillnaden här ligger i att 2014 trodde alla att man skulle stå till vänster för att snabbt komma förbi sjön (avsmalningen) på startgärdet. 2015 ställde sig fler till höger. Sen speglar det också hur aktiv man är både på startrakan (ett spårbyte och fritt fram säg fem åkare är 250 placeringar då det är närmare 50 spår i bredd) och upp i backen försöker jag läsa av var i mitten det rör på sig.

Bästa tipset är väl att det oftast är lite bredare mellan de två spåren i mitten för man kör två pistmaskinsbredder och där blir det ett flöde som inte stör de som åker i spåren. Man rör sig framåt utan att vara i vägen för de som vill ha ledstång. Så är det nästan upp till saxningarna börjar.

Utnyttja luckor på rakan, gå i mittflödet uppför hela backen och kramas i leden ;)

Link to comment
Share on other sites

Jag får vara nöjd med mitt vasalopp i år. Jag är nöjd över att jag slog personbästa på tid med ca 26 minuter och jag är nöjd att jag kunde prestera någorlunda trots att jag blev feberfri efter influensa på måndagen innan loppet och trots att jag körde Mångsbodarna - Evertsberg på stafettvasan fredagen innan i bedrövligt våt seg nysnö. Något som jag gjorde då jag tänkte att det blir fina förutsättningar och en lätt bra genomkörare för att se var kroppen står efter influensan. Not so smart, i efterhand!! Ibland är man brutalt puckad. Men, men lär sig väl. Med allt i bagaget var förhoppningarna från 2:an på skidor vallade glid med LF5+Marathon+FC7 och fäste VR40, VR45 och Rode V0 inte stora. Tyckte det flöt på bra i starten med första km som gick på 2:47. Inga luckor vad jag såg på fältet. Att det sedan tog lite stopp i backen tror jag beror på att fler och fler stakar och även de som kanske inte borde staka vilket gör att de rör sig uppför backen likt en förlamad snigel vilket innebär stopp. Så sluta upp med det ;-) Tittade inte på min klocka under hela loppet, men det gick lite upp och ner placeringsmässigt, men tappade en del totalt. Mycket på grund av att jag inte vågade gambla då jag var sliten i kroppen och inte vågade gå på utan låg lugnt och fint med i tågen. När mitt fäste började tryta som jag räknat med efter Evertsberg behövde jag de krafter jag sparat och lite till. Vart rejält jävla sliten mellan oxberg och hökberg, men med 2 winforce ultra energy hasselnöt blandat med VL bullarna (smakade fan sjukt gott) och en winforce booster gick jag en ny vår tillmötes när det var 15km kvar och stakade som en furie de sista kilometrarna och avslutade loppet med en sjukt skön känsla av förnyad kraft. Bra krigat alla ni som nådde era mål och alla ni andra som bara tog er i mål. Om man tänker på det så är det en sjuk jävla utmaning som många av oss ger oss på år efter år. Ses i spåren nästa år!

Link to comment
Share on other sites

Fick ett ok första vasalopp. Startade i led 4 längst till vänster gick fint på gärdet men vart världens propp i backen och såg att
det gick mycket fortare på höger sida, vet dock inte hur mycket man tappa på det. Vad jag hört var att det skulle vara tvärsom måste hänt något längre fram
Blev förvånad över alla som ramla på slätåkning uppe på myrarna med kapacitet 3-5 där jag låg då. Även på flera andra ställen.
Sedan vart det många dragspelseffekter och små stopp så fort det vart liten kulle eller ås.
Fick håll I Risbergs backarna och slå fick slå av rejält. Från Hökberg och in vart det ett bra lopp.
Kom in på 6:26 känns ok för mig.
 

Link to comment
Share on other sites

Stod mitt i led 2. Kom iväg bra de första 100 meterna men sen blev det inbromsning till snigelfart då han framför mej hade tokvallat helt fel eller så var han i helt fel led och inte lyckades staka i bra tempo. Jag vågade inte kasta mej ut och byta till spåren bredvid då de var fulla med led-två åkare som ville fram. Fick gilla läget ända fram till backen och kunde bara se på hur folk stakade förbi vårat spår. Räknade med att 15-20 personer gled förbi oss och multiplicerar man det med antal spår (52 st) så blir man rätt frustrerad av att typ 7-800 personer stakade förbi oss för att en person vallat bort sig totalt eller köpt in sig i fel led.

I backen var det tvärstopp för att sen med krypfart komma upp till myrarna. Kom till Smågan på plac 1648. Lyckades köra om några åkare under färden till Mora men låg för det mesta i det glatta tågspåret. Kom i mål på plac 1280.

Förutom första kilometern så var loppet toppen.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.


×
×
  • Create New...