Skidorna på hyllan

[Volevodin]

Skidåkning är en skonsam motionsform som aktiverar stora muskelgrupper och ger bra utdelning i uthållighet och syreupptagning. Den är därför lämplig att hålla på med långt upp i åldrarna både som motionsform och tävlingsform.

Men förr eller senare kommer åldern ifatt en med sjunkande syreupptagning och svagare muskelkraft och tempot ligger på en lägre nivå, vilket innebär att man bl a får välja bort de tuffaste banorna, då man helt enkelt inte räcker till längre. Det kan man ta, men när smärta i knän och fötter hindrar framfarten, början man fundera på om inte skidorna borde hamna på hyllan för gott.

 

Sedan hösten 2013 har jag haft problem i en fot till och från, ibland under hälen, ibland i senorna till tårna. Förra året tvingades jag sluta med löpträningen pga smärta i vänster knä, man har kunnat gå, cykla, åka rullskidor samt snöskidor utan större problem. På inrådan av en ortoped har jag fortsatt att röra på mig även om det har gjort lite ont, att sitta stilla bara ökar problemen.

På julafton körde jag backträning med stavar och i det piskande regnet glömde jag mig och sprang en del under passet. Det var definitivt inte bra, då det blev mycket ondare i knäet.

Idag under snöskidåkningen kändes det i knäet, klassiskt gick hyfsat, men skejten sämre pga vinklingen av benet.

Jag har börjat tveka, om jag skall tävla en säsong till, då jag inte kan komma upp i hygglig form, då knäet och foten hindrar mig att träna det jag vill. Dock är det ett flertal intressanta tävlingar i vinter, fler i skate än någonsin, så det vore synd att avstå.(DM, vet-SM, Raiden tex)

Jag tror dock att jag försöker fullfölja denna min 51:a säsong och sen begär en grundlig undersökning av fot och knä till våren.

Jag fyller 70 år nästa år och även om jag skulle tvingas lägga ner skidåkningen, kan jag glädjas åt många härliga skidår. :)

Så mitt råd till er yngre; ge er själva chansen att se hur bra ni kan bli, många roliga och intressanta skidupplevelser väntar på er ! :)

 

 

[Lars-Erik]

Skidåkning är en skonsam motionsform som aktiverar stora muskelgrupper och ger bra utdelning i uthållighet och syreupptagning. Den är därför lämplig att hålla på med långt upp i åldrarna både som motionsform och tävlingsform.

Men förr eller senare kommer åldern ifatt en med sjunkande syreupptagning och svagare muskelkraft och tempot ligger på en lägre nivå, vilket innebär att man bl a får välja bort de tuffaste banorna, då man helt enkelt inte räcker till längre. Det kan man ta, men när smärta i knän och fötter hindrar framfarten, början man fundera på om inte skidorna borde hamna på hyllan för gott.

 

Sedan hösten 2013 har jag haft problem i en fot till och från, ibland under hälen, ibland i senorna till tårna. Förra året tvingades jag sluta med löpträningen pga smärta i vänster knä, man har kunnat gå, cykla, åka rullskidor samt snöskidor utan större problem. På inrådan av en ortoped har jag fortsatt att röra på mig även om det har gjort lite ont, att sitta stilla bara ökar problemen.

På julafton körde jag backträning med stavar och i det piskande regnet glömde jag mig och sprang en del under passet. Det var definitivt inte bra, då det blev mycket ondare i knäet.

Idag under snöskidåkningen kändes det i knäet, klassiskt gick hyfsat, men skejten sämre pga vinklingen av benet.

Jag har börjat tveka, om jag skall tävla en säsong till, då jag inte kan komma upp i hygglig form, då knäet och foten hindrar mig att träna det jag vill. Dock är det ett flertal intressanta tävlingar i vinter, fler i skate än någonsin, så det vore synd att avstå.(DM, vet-SM, Raiden tex)

Jag tror dock att jag försöker fullfölja denna min 51:a säsong och sen begär en grundlig undersökning av fot och knä till våren.

Jag fyller 70 år nästa år och även om jag skulle tvingas lägga ner skidåkningen, kan jag glädjas åt många härliga skidår. :)

Så mitt råd till er yngre; ge er själva chansen att se hur bra ni kan bli, många roliga och intressanta skidupplevelser väntar på er ! :)

Intressanta funderingar från min Veterankollega Volevodin, som jag har mycket stor respekt för. Men det har ju visat sig att vi i speciella frågor har totalt olika analys (stålsickling, doping , motionär eller tävlingsåkare ?, etc). Men i ett diskussionsforum som detta är ju detta utmärkt anser jag, och vi har ju trots detta visat respekt för varandra. Jag är ju tre år äldre än dig och känner igen mycket av det du skriver. Men även här är nog vår analys lite olika. Det är solklart att vi i vår ålder snabbt försämrar förmågan att prestera. Men, som mänga förstått, det är också stora olikheter hur vi resonerar, T.ex.anser jag inte att jag någonsin varit tävlingsåkare utan motionär och handlat därefter, JAG tror att just detta gjort att jag inte varit skadad så ofta  och det varit enklare att förhålla mig till denna nergående trend i prestationsförmåga. Jag tror att just denna insikt gjorde att jag även 2016 faktiskt klarade av att åka båda öppna spåren och Vasaloppet  så även mitt sätt att rersonera kan ju vara OK för vissa.Men, jag har även förståelse för ditt sätt att resonera att tom lägga ner skidåkningen. Så kan inte jag tänka alls , än så länge åtminstone. Skidåkning är mitt livselexir, oberoende hur snabbt jag kan åka, Vi borde träffas privat någon gång Volevodin och prata igenom varför vi ser så olika på vissa saker och ting, JAG tror det skulle vara mycket berikande för oss båda. Vad tycker du Volevodin om mitt förslag ?

[skogsvakt]

Inte ska du sluta åka skidor! I din ålder hade jag däremot inte tävlat och "stressat" med att hitta nån slags formtoppning. Kör avslappnat som LE! För mig har ni äldre skidåkare stor respekt och beundran trots att farten i elljusspåret eller på vasan inte är som förr. Åker jag längd som LE och volevodin när jag är 70 är jag mycket nöjd :) Hoppas du får ordning på dina skador.

 

Är inte detta en skön karl så säg :)

 

https://youtu.be/NFzv6YRHMec

[Volevodin]

Intressanta funderingar från min Veterankollega Volevodin, som jag har mycket stor respekt för. Men det har ju visat sig att vi i speciella frågor har totalt olika analys (stålsickling, doping , motionär eller tävlingsåkare ?, etc). Men i ett diskussionsforum som detta är ju detta utmärkt anser jag, och vi har ju trots detta visat respekt för varandra. Jag är ju tre år äldre än dig och känner igen mycket av det du skriver. Men även här är nog vår analys lite olika. Det är solklart att vi i vår ålder snabbt försämrar förmågan att prestera. Men, som mänga förstått, det är också stora olikheter hur vi resonerar, T.ex.anser jag inte att jag någonsin varit tävlingsåkare utan motionär och handlat därefter, JAG tror att just detta gjort att jag inte varit skadad så ofta  och det varit enklare att förhålla mig till denna nergående trend i prestationsförmåga. Jag tror att just denna insikt gjorde att jag även 2016 faktiskt klarade av att åka båda öppna spåren och Vasaloppet  så även mitt sätt att rersonera kan ju vara OK för vissa.Men, jag har även förståelse för ditt sätt att resonera att tom lägga ner skidåkningen. Så kan inte jag tänka alls , än så länge åtminstone. Skidåkning är mitt livselexir, oberoende hur snabbt jag kan åka, Vi borde träffas privat någon gång Volevodin och prata igenom varför vi ser så olika på vissa saker och ting, JAG tror det skulle vara mycket berikande för oss båda. Vad tycker du Volevodin om mitt förslag ?

Jag tackar för inbjudan, det skulle vara trevligt att träffas. :) Jag tror allvarligt talat att vi inte har så stora meningsskiljaktligheter i verkligheten jfr med vad som sägs här på forumet förutom att du är skidåkare med förkärlek för långa och jag för korta distanser.

 

Frågan är bara var och när det skulle kunna bli av nu när jag lagt ner VL, du har inga funderingar på Raiden veckan efter VL ?

[LillaGubben]

Ont någonstans på sätt som påverkar träningen får vi alla. Vare sig man är äldre eller yngre gäller det att, utifrån bästa möjliga analys, kringå svårigheterna och anpassa sig. Det gäller att vara aktiv vad gäller analys av skada och åtgärder personligen. Det räcker tyvärr sällan att överlåta beslutsprocessen till läkare. Man kan ha nytta av dem, ibland, men oftast måste man agera själv för att det skall bli bra.

 

Volevodin, ta ditt knä till exempel. Vad beror knäsmärtorna på? Är det artros så är moderna rekommendationer att träna trots smärta, under förutsättning att smärtan klingar av under 24 timmar. Om du, som jag, har instabiliteter i knät så kan du, som jag, köpa en knäortos som begränsar rörelserna i sidled. Om det är menisker som spökar så är det bara att köra tills det skiter sig ordentligt. Du får ingen meniskoperation innan knät låser sig och ju mindre trasig menisken är desto svårare är det att operera.

 

Vad gäller smärtor i tå och tåleder finns det en möjlighet att det beror på nedsjunket främre fotvalv och klämda nerver, Mortons neuron. Ofta blir det en ordentlig förbättring med en rejäl pelott som lyfter upp valvet. Jag har valt att inte köpa dyra fotbäddar till mina skidskor, eftersom de tar för stor plats, vilket gör det kallare. Istället har jag lärt mig att bygga upp en pelott på den befintliga sulan medelst frottéhandduk och kontaktlim. Tar inte så lång tid, kostar nada och går att ändra enkelt tills man är nöjd.

 

Kontentan är att ont är en signal att göra något åt problemet, inte att lägga av, i alla fall vad gäller fysisk aktivitet. Att man slutar se sig som tävlingsåkare är en helt annan femma. Dr Google, goda vänner (och kanske en och annan läkare) och egna initiativ kommer man långt med.

[Lars-Erik]

Jag tackar för inbjudan, det skulle vara trevligt att träffas. :) Jag tror allvarligt talat att vi inte har så stora meningsskiljaktligheter i verkligheten jfr med vad som sägs här på forumet förutom att du är skidåkare med förkärlek för långa och jag för korta distanser.

 

Frågan är bara var och när det skulle kunna bli av nu när jag lagt ner VL, du har inga funderingar på Raiden veckan efter VL ?

Var bor du ?. Jag är ju ofta i Uppsala så det borde väl vara närmare. Jag håller med, när vi summerar allt är vi nog mer lika än olika även om det ibland kan upplevas olika här på forum. Bland annat är vi väl de enda som är Veteraner, eller ? Och att klara av att bli Veteran betyder säkert något också som förenar.  :rolleyes:

[Niklas]

Jag har en kollega som fick en skada för ett antal år sedan och när han frågade läkaren om han fick träna så snarast uppmuntrade läkaren att träna (allt som inte gjorde direkt ont i hans fall), för det bygger upp omkringliggande muskler, som sedan hjälper till att avlasta skadan.  Sedan blir man ju inte starkare och piggare på ålderns höst av att inte träna, så hellre än att lägga av helt så låter det då i mina öron bättre att ta en liten timeout från nuvarande upplägg och lägga om träningen på något sätt så att du fortfarande motionerar och håller dig stark och pigg. Så "grundlig undersökning av fot och knä till våren" (eller direkt?)  lät som en bra plan, och kanske ett besök hos en sjukgymnast kan ge tips om lämplig kompletterande träning för att t ex stärka vissa muskler och kunna tävla igen.  Jag är varken läkare eller sjukgymnast, så kan ej säga något specifikt om just dina problem, men skulle inte förvåna om det räcker att t ex komplettera med lugnare pass och/eller styrke/balansträning e dyl för att att bli av med smärta och även kunna tävla igen. Och även när sista tävlingen någon gång är avklarad (någon gång måste det ju bli) så är jag säker på att du får fler bra år efter den om du fortsätter att röra på dig i någon form, så jag håller tummarna för att du hittar en bra lösning som du trivs med och mår oförskämt bra av. Och träffa Lars-Erik lät som en bra idé.  :)

[PatrikT]

Hej, jag känner igen mig i din situation även om jag är betydligt yngre. Jag led mig igenom mina sista år som elitaktiv beachvolleybollspelare. Många skador gjorde att jag tvingades avsluta karriären. Jag var dock i 30-årsåldern så det var ett oerhört jobbigt beslut att ta. Men när jag väl bestämde mig kom lättnaden. För mig var min kropp så slut så det tog 2 år innan jag kunde jogga i hyfsat tempo. Att komma tillbaka till den sport jag älskar var omöjligt och att göra det på en lägre nivå kändes helt ointressant för mig. För några år sedan började jag med längd och där blir jag ju fortfarande bättre vilket är roligt och motiverande. Men även här måste jag hitta alternativa träningssätt för att kroppen lätt säger ifrån. Nu har jag lärt mig att acceptera att jag inte alltid kan ge max utan ibland får man ta det lite lugnt och ändå njuta av livet och skidåkningen. Jag har hittat en sjukgymnast hemma i Uppsala som hjälper mig med mina skavanker och som är bra på att peppa och hitta lösningar när man är nere.

Så mitt tips är att hitta sätt att kämpa med kroppen istället för att kämpa mot kroppen. Och se till att njut av livet och då tror jag absolut att du kan fortsätta njuta av skidåkningen också.

Mvh Patrik

[Volevodin]

Tack för alla råd och uppmuntrande ord, de värmer verkligen. :) Riktigt än har "gubben" inte gett upp, så vi får se hur det blir framöver.