Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Vasaloppet 2007


Mackan1982

Recommended Posts

Det som jag tror man kan konstatera med årets före - är att stålsicklat har en tendens att vid just blanka spår att suga fast.

Baserat på vad? Det kan i alla fall inte vara frågan om någon större effekt. I alla fall märkte inte jag några sådana tendenser och tyckte inte att jag med stålsicklat och rillat gled sämre än andra på min nivå (led 2).

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 87
  • Created
  • Last Reply
En vanlig kommentar verkar vara att folk hade bra fäste i första backen men att det sedan försvann när de väl kommit upp. På vilket sätt ändrade sig egentligen förhållandena (temperatur, luftfuktighet etc)? Tydligen hade Anders Blomqvist sagt nånting på TV om att det brukar vara olika typer av snö i backen och uppe på myrarna. Nån som kan utveckla?
Link to comment
Share on other sites

Utan tvekan så skiljde det massor i fästet i alla fall, för mig gick backen jätte bra med VR50 men på myrarna så funkade det inte alls. Amatör metrolgen i mig anar att luftfuktigheten steg ganska kraftigt när det ljusnade och att det var orsaken till tappet i fästet.

 

Ekis> Brukar vara upp till 2000 i 3e ledet så jag hoppas att det räcker med 1875e plats, vet inte om dom korrigerar något för att det var lite deltagara och att många bröt.

Link to comment
Share on other sites

Ekis> Brukar vara upp till 2000 i 3e ledet så jag hoppas att det räcker med 1875e plats, vet inte om dom korrigerar något för att det var lite deltagara och att många bröt.

okej då är jag med. läste lite fel. då bör jag hamna i led2 nästa år också då. (iaf innan seedningsloppen)

Link to comment
Share on other sites

Bara att gilla läget klarade i alla fall mig kvar i tredje ledet.

Måste man inte bli topp 2000 för att få stå i led3?

 

 

Själv hade jag tunnt blått swixklister i botten' date=' sedan vr55, vr45, 2-3 lager vr40 och precis innan start slängde jag på lite vr45. Hade som de flesta andra superfäste uppför första backen, tendenser till ifrysning. Sedan höll sig fästet hyfsat upp till Risberg, tog några i stigningarna dit, glidet var halvdåligt men ändå hyggligt. Efter Evertsberg hade jag tokdåligt glid. Folk flög förbi både till vänster och höger trots att jag kröp ihop allt jag kunde. tappade drygt 50 placeringar enbart i utförskörningen. Otroligt frustrerande. (Hade glidvallat med BWLF och Skigo Gul HF.) Sedan var det kört även med fästet, det gick riktigt tungt upp till oxberg där jag slängde i mig massor av sportdryck och även nån bulle. Fick faktiskt tillbaka krafterna en del på väg mot hökberg och fick en bra rygg så jag kunde trycka på bra till ungefär 6-7km kvar. Vid 4 kvar kom den riktiga väggen. Totalt färdig och kunde knappt stå upp, Hade bara ett fokus och det var att hela tiden ta mig framåt. Klarade mig i mål på strax under 5:15 och runt 620:e plats vilket jag trots allt känner mig rätt nöjd med. Vet inte riktigt varför det tar så där totalstopp helt plötlsligt, jag tycker jag hällde i mig massor av sportdryck hela vägen.[/quote']

Hur långt fram stod du?

 

Åkte från det bakersta ledet och mitt vr45 kändes som ett par plastpåsar på fötterna på ett såpat golv. Aldrig varit med om något värre i hela mitt liv. Men där bak där jag står så kändes backen som en hårt preparerad slalombacke. Inga spår alls.

Link to comment
Share on other sites

Jag åkte mitt bästa vasalopp hittills. Placering ca 2900. Startade i led fem och gick till höger om dungen i starten. Jag upplever att det tog lite längre tid än till vänster, kom ikapp några klubbkompisar från 6 led innan smågan. Så är det nog alltid att man tror att det går fortare någon annanstans.

 

Jag har haft mindre tid till träning i år. Tränade därför mest intervall liknande träning i år och ingen distans träning förutom Bergebo loppet och ett tre timmars pass i måndags.

 

Vallade med:

 

Glid:

Svart toko lf

gul toko hf

Vauhti goldenfox (premiär har aldrig kostst på pulver förut)

 

toko rillerns finaste struktur

 

Fäste:

1*Toko Basewax invärmt

2*VR45

2*VR50

1*VR50 (under trampet)

1*VR45

1*VR40

 

Obefintligt fäste vallade om på vallaservice i Risberg då blev det bättre en kort stund men det var kortvarigt.

 

Otroligt glid gled i princip om alla vare sig jag orkade ned i fartställning fullt ut eller inte. Gled om på flacka partier och upp för små knixar. Jag har aldrig varit med om det tidigare.

Link to comment
Share on other sites

Slog pers både vad det gäller placering (3200) och tid (6,42). Är så klart mycket nöjd och glad över det. Men efter första backen kändes det som om loppet skulle bli en riktig kamp. Hade noll fäste (vallat enligt swix tips). Glidet funkade däremot kanon med HF8 på topp. Vart 2 omvallningar den ena i Tennäng vr60 tog mig upp för backarna men sen var det borta lika snabbt igen. Andra försöket gick desto bättre. På med Rode Rossa klister, sen hade man drömskidor från viadukten mellan Evertsberg och Oxberg, bergfäste och inte tog det nått på glidet heller.

 

Helt klart nöjd med mig själv trots halvjobbiga förhållanden.

Link to comment
Share on other sites

Missade mitt mål att komma topp 500 och kom i mål på knappa 800, ngt sämre än -06.

 

Hade blandat VR 45 + VR 50 enl swix rekommendationer, som grund VG 35 + V20.

I startfållan panikvallning med mer VR 50 på topp. Ser mig om och överallt står medtävlare med kladdigare burkar i nävarna. Springer in i tältet och armbågar mig fram till swixbordet där jag rekommenderas VR 50.

 

Olle:-Den har jag redan.

Cool kille i spretfrisyr med förkläde:-Gamla eller?

Olle:-Vadå?

Killen:Den nya har inget silver i sig, helt annat bett, blir kalas.

 

3 lager valla till av den nya och en bit på väg till Smågan kunde jag konstatera att de 119 kronorna hade gjort mer nytta i Evertsbergssjön.

 

Värre ändå var att glidet var halvtaskigt från början för att bokstavligen tala suga mer och mer under loppets gång. Blev omgliden till höger och vänster.

Jag körde sicklat + borstat + rillat och under mina få mentalt klara stunder i loppet undrade jag om det dåliga glidet skulle skyllas på alla meningslösa fästvallalager, sicklingen eller kanske rillningen (RS-rillning enligt rek på hemsidan)

 

Intressant att du Gunde G upplevde lite av samma fenomen och Stevens har ju samma tankar.

 

Har enklaresport fått någon feedback på sina sicklingar?

 

Fler stålsicklare som vill kommentera sitt glid?

Ahh, du slog mig med 9 sek!! Men hade loppet vara 100 m till hade jag tagit dig! ;-) Att döma av profilen. Jag körde på HFBD08 och Ski-Gos fäste (utan klister i botten dock), dvs noll fäste utom i Gophusbackarna då man kunde ana lite grepp. Fenomenalt glid från Hökberg och in.

Link to comment
Share on other sites

Bara att gilla läget klarade i alla fall mig kvar i tredje ledet.

Måste man inte bli topp 2000 för att få stå i led3?

 

 

Själv hade jag tunnt blått swixklister i botten' date=' sedan vr55, vr45, 2-3 lager vr40 och precis innan start slängde jag på lite vr45. Hade som de flesta andra superfäste uppför första backen, tendenser till ifrysning. Sedan höll sig fästet hyfsat upp till Risberg, tog några i stigningarna dit, glidet var halvdåligt men ändå hyggligt. Efter Evertsberg hade jag tokdåligt glid. Folk flög förbi både till vänster och höger trots att jag kröp ihop allt jag kunde. tappade drygt 50 placeringar enbart i utförskörningen. Otroligt frustrerande. (Hade glidvallat med BWLF och Skigo Gul HF.) Sedan var det kört även med fästet, det gick riktigt tungt upp till oxberg där jag slängde i mig massor av sportdryck och även nån bulle. Fick faktiskt tillbaka krafterna en del på väg mot hökberg och fick en bra rygg så jag kunde trycka på bra till ungefär 6-7km kvar. Vid 4 kvar kom den riktiga väggen. Totalt färdig och kunde knappt stå upp, Hade bara ett fokus och det var att hela tiden ta mig framåt. Klarade mig i mål på strax under 5:15 och runt 620:e plats vilket jag trots allt känner mig rätt nöjd med. Vet inte riktigt varför det tar så där totalstopp helt plötlsligt, jag tycker jag hällde i mig massor av sportdryck hela vägen.[/quote']

Hur långt fram stod du?

 

Åkte från det bakersta ledet och mitt vr45 kändes som ett par plastpåsar på fötterna på ett såpat golv. Aldrig varit med om något värre i hela mitt liv. Men där bak där jag står så kändes backen som en hårt preparerad slalombacke. Inga spår alls.

Detta år påminner starkt om 1999. Jag förstod att det skulle bli katastrofalt för "sena" åkare när jag såg spåren tyna bort redan för oss som åkte runt 5000 placering. Spårade de om någonting eller fanns det inte tillräckligt med snö kanske?

Link to comment
Share on other sites

Ahh, du slog mig med 9 sek!! Men hade loppet vara 100 m till hade jag tagit dig! ;-) Att döma av profilen.

Om loppet hade varit 14 meter längre hade du tagit mig.

Jag hade tre tjejer strax före mig vid början av upploppet och hade som sista morot att spurta förbi. Blev istället ytterligare frånåkt av dem och passerad av 10 till.

Link to comment
Share on other sites

Måste man inte bli topp 2000 för att få stå i led3?

 

 

Själv hade jag tunnt blått swixklister i botten' date=' sedan vr55, vr45, 2-3 lager vr40 och precis innan start slängde jag på lite vr45. Hade som de flesta andra superfäste uppför första backen, tendenser till ifrysning. Sedan höll sig fästet hyfsat upp till Risberg, tog några i stigningarna dit, glidet var halvdåligt men ändå hyggligt. Efter Evertsberg hade jag tokdåligt glid. Folk flög förbi både till vänster och höger trots att jag kröp ihop allt jag kunde. tappade drygt 50 placeringar enbart i utförskörningen. Otroligt frustrerande. (Hade glidvallat med BWLF och Skigo Gul HF.) Sedan var det kört även med fästet, det gick riktigt tungt upp till oxberg där jag slängde i mig massor av sportdryck och även nån bulle. Fick faktiskt tillbaka krafterna en del på väg mot hökberg och fick en bra rygg så jag kunde trycka på bra till ungefär 6-7km kvar. Vid 4 kvar kom den riktiga väggen. Totalt färdig och kunde knappt stå upp, Hade bara ett fokus och det var att hela tiden ta mig framåt. Klarade mig i mål på strax under 5:15 och runt 620:e plats vilket jag trots allt känner mig rätt nöjd med. Vet inte riktigt varför det tar så där totalstopp helt plötlsligt, jag tycker jag hällde i mig massor av sportdryck hela vägen.[/quote']

Hur långt fram stod du?

 

Åkte från det bakersta ledet och mitt vr45 kändes som ett par plastpåsar på fötterna på ett såpat golv. Aldrig varit med om något värre i hela mitt liv. Men där bak där jag står så kändes backen som en hårt preparerad slalombacke. Inga spår alls.

Detta år påminner starkt om 1999. Jag förstod att det skulle bli katastrofalt för "sena" åkare när jag såg spåren tyna bort redan för oss som åkte runt 5000 placering. Spårade de om någonting eller fanns det inte tillräckligt med snö kanske?

Hade hyffsade spår i de flesta utförslöpor. Efter evertsberg var det under omständigheterna bra fram tills ca 5 km från mål om man bortser från allt det var mer söndersaxat än normalt. (dvs där det gick väldigt svagt uppför) Så nog spårade de om iaf.

Link to comment
Share on other sites

Vore intressant att få lite kommentarer från er vad dåligt glid på is kan bero på? kan det vara fästet eller glidet?

Rent logiskt borde fästet ha minst betydelse på is' date=' det är hårt och spannet borde därför ligga fritt, sedan så finns det nog ingen valla som "hugger" i is.

 

Min slutssats: Stålsicklat är inte optimalt i isiga spår.[/quote']

Rotebrostakaren:

Vill egentligen inte vara varken ironisk eller elak, men åkte du loppet eller inte?

På alla platta partier under i princip hela loppet så var det iof rätt isigt MEN i form knaggliga kullar som beror på att när man stakar så lyfte man upp snöklumpar som la sig i spåret och blev till en mycket ojämn yta som garanterat inget spann i världen klarar av att "ligga fritt över" hela tiden. Alltså tar fästvallan i snön, eller rättare sagt isklumparna och kan hugga i framförallt om om man har minsta tendens till att det fryser i under fästet. Däremot så var det en plan isig yta i nedförsbackarna där ingen hade stakat. Din slutsats skulle alltså eventuellt enbart kunna vara relevant för nedförsbackarna i detta VL.

Dåligt glid på is skulle jag säga beror på att ju längre loppet pågick desto varmare blev det vilket gjorde att glidet blev sämre pga att isen blev allt blötare. Förmodligen har strukturen större betydelse än vallning för glidet på blöt is. Men här är jag ute på hal is...;-) eftersom jag absolut inte är ngn expert på vare sig vallning eller struktur, har bara följt detta forum ett tag. Däremot så kunde jag ju observera hur spåret såg ut, dvs knagglig is på platta partier och plan is i nedförsbackarna.

 

Har en annan fundering kring detta. Vi jämför ju nästan alltid, av praktiska skäl, glidet i nedförsbackarna. Baserat på hur det såg i årets VL så tror jag att detta kan ge en rätt felaktig bild av det verkliga, eller rättare sagt betydligt viktigare, glidet på plan mark. Visserligen är det viktigt att ha bra glid i nedförsbackarna och det är psykiskt jobbigt att se andra glida förbi några meter. VL är dock till stor del helt platt. Alltså bör det vara mycket viktigare att behöva utveckla mindre energi för att övervinna friktionen på plan (men knagglig) mark vid ett givet tempo/pulsnivå alternativt, när det är möjligt, hålla ett högre tempo vid samma ansträngning/pulsnivå. Detta syns dock inte alls när man åker och är svårt att mäta och därför stirrar vi oss blinda på glidet i nedförsbackarna. Ngn som har tänkt till om detta?

 

 

Som många andra hade jag halvbra fäste i första backen, sedan ingenting och jag funderade länge på att valla om innan Risberg eller mellan E-berg och Oxberg efter nedförsbackarna, men jag avstod. Så här efterhand så funderar jag på om det inte hade lönat sig att köra utan fästvalla alls framför allt för att få bättre glid över den knaggliga isen? Eller riktigt fäste med Rossa klister, då hade jag tjänat en massa tid och kraft i uppförsbackarna men å andra sidan behövt utveckla en högre effekt för att stå i ledet och staka på plan mark där det ändå inte gick att köra om. Lutar lite åt de sista alternativet eftersom jag då kunde haft en jämnare pulsnivå och använt både ben och armar. Körde på 5,15 så jag hade i alla fall bra och isiga spår hela vägen. Glidet, åtminstone i nedförsbackarna ;-), var möjligen ngt bättre än genomsnittet till skillnad mot förra året då "alla" gled ifrån mig.

 

Vallning:

 

Glid

 

BWLF

Holmenkoll HF

Skigo Pulver

 

Fäste:

Grundwax

2* VR40

2 * VR45

3 * skigo gul special

1 *VR45

Link to comment
Share on other sites

Jag hade vallat följande;

 

Fäste (Egentligen ointressant, då det var lika med noll)

 

Toko Base + Multigrade (Invärmt)

VR65 blandat med multigrade

 

Stannade i smågan och fick pålagt gul toko utan något som helst resultat, det enda som blev var att jag tappade 10 minuter på att köa till vallaservicen... :(

 

Stannade sedan efter ytterliggare ett tag och la på VR70, med resultatet att det frös i under skidorna istället.

 

Glid (Fantastiskt!)

 

LF6+LF7 + FC7&FC8

 

Min slutsats av Vasan är följande;

 

Jag hade superglid, upplevde att jag gled ifrån de flesta utför samt hade ett mkt bra glid vid stakning på flacka partier samt uppför.

 

Om jag hade mentalt ställt in mig på att staka till Mora från Sälen och skippat onödiga stopp i Smågan samt stökat med att själv valla i spåret så hade jag säkerligen klarat mitt mål att ta mig in under 6 timmar. Men det är alltid lätt att vara klok med facit i hand, om inte annat så är man enormt sporrad till nästa år!

 

Vi ses i Berga By 2 mars 2008!

 

Marcus

Link to comment
Share on other sites

Glid:

Struktur: R20 (Lorentz)

 

PHF600 mixat med C242HF i botten

C105 på toppen

 

Rill: 2ggr 1.0, 2ggr 0.5, 2ggr 0.3

 

Sjukt bra glid, fick bromsa hela tiden. Kunde staka "hela" loppet.

 

Fäste:

REX PowerGrip Violet

Rode Violet +-0

 

Inte tillstymmelse till fäste, drog på +1-+4 Rode Gul innan Risberg till liten nytta.

Plats runt 1800.

 

/O.

Link to comment
Share on other sites

Hur långt fram stod du?

 

Åkte från det bakersta ledet och mitt vr45 kändes som ett par plastpåsar på fötterna på ett såpat golv. Aldrig varit med om något värre i hela mitt liv. Men där bak där jag står så kändes backen som en hårt preparerad slalombacke. Inga spår alls.

Jag stod som tvåa i led2. Spåren kan jag inte klaga på. Gick ju dock inte att åka i annat än de två som var uppkörda när man kom upp på myrarna, gick man ut och försökte köra om tog det tvärstopp i nysnön.

Link to comment
Share on other sites

Toko-bra omvallning!

 

Har noll fäste uppför första backen och inser att jag för första gången måste valla om innan backarna. Stannar i Tokos bod i Mångsbodarna, köar i 3 min, gubben kör båda skidorna över sin klistermaskin, tar honom 1 minut. Jag tappar tot 4 min och 200 placeringar (landar på drygt 2000), och sen har jag mycket bra fäste och fortsatt mycket bra glid hela loppet.

 

Min fråga är: Hur kan en enkel klistermaskin i 1 minut ersätta hela vallaindustrins samlade tips inför loppet?

Link to comment
Share on other sites

Toko-bra omvallning!

 

Har noll fäste uppför första backen och inser att jag för första gången måste valla om innan backarna. Stannar i Tokos bod i Mångsbodarna, köar i 3 min, gubben kör båda skidorna över sin klistermaskin, tar honom 1 minut. Jag tappar tot 4 min och 200 placeringar (landar på drygt 2000), och sen har jag mycket bra fäste och fortsatt mycket bra glid hela loppet.

 

Min fråga är: Hur kan en enkel klistermaskin i 1 minut ersätta hela vallaindustrins samlade tips inför loppet?

alltid lurigt i det där föret, sen är de nog svårt att ge valla rapport för motionärer för skulle rekomendra det de flesta av er behövde i söndags å ni testar de dagen innan skulle ni dumförklara vallarapporten.

 

Det är ingen speciell klister maskin går lika bra att ha blåextra i den.

Link to comment
Share on other sites

Även jag är nu just hemkommen till Luleå och ger en preliminär rapport om mina äventyr i Dalarna detta år:

* Öppet spår söndag åkte jag stålsicklat och i fästet Toko basvax och varvat Skigo 2-15 och Rhode 1-3. Jag upplevde att jag hade kanonskidor och åkte på 6.31 i det rätt så kämpiga föret. Speciellt senare delen av loppet tycker jag att jag gled bättre än de flesta och kom in ungefär när räknaren stod på 60 (ungefär samtidigt som Maria G., första dam)

* Jag återfick det onda i min rygg på kvällen och var tom. upp 4 på morgonen och kände efter igen men det var fortfarande ont så jag tog beslutet att inte starta öppet spår måndag.

Lite besviken var jag just då men nu i efterhand är jag mest glad att det faktiskt verkar som att jag inte bara är gammal utan även börjat blivit lite klok.

* Jag fick istället nöja mig med att hälsa GundeG (Niklas) välkommen till målet med chokladkaka och dricka (= vårt första möte !). Sedan blev det gemensam Pizza och öl. Supertrevligt !

* Även Vasaloppet körde jag stålsicklat med rillning och i fästet gick jag på SkiGos recept (men bytte ut klistret i botten mot Toko basvax). Jag hade inget fäste alls och jag är beroende av att få sparka ifrån även i stakningen på slätt så jag förlorade en hel del placeringar på slätåkningen i början. Jag försökte bättra på fästet med Skigo 0-4 men fick inte så mycket bättre så jag belutade mig istället för att inte bruka tid på omvallningar utan slet mig fram på det jag hade. Det kändes som att jag förlorade en del placeringar hela tiden men i själva verket visar det sig att jag vunnit placeringar hela tiden från Risberg (beroende på att jag ju samtidigt passerade många som vallade om).

Jag kom imål på 6.31.11 som ju lätt räckte till medalj. Jag var definitivt mindre trött än efter det öppna spåret eftersom jag hade så bakhalt att jag hela tiden måste "smygåka",

ibland mellen spåren och hela tiden leta spår där jag fick minst dåligt fäste (faktum var att det var lättast att hitta detta uppför i snömodden !)

 

Jag upplevde att jag denna gång hade mindre fördel av stålsicklingen men fortfarande bedömer jag att jag hade minst likvärdiga skidor med de flesta jag åkte med och denna tendens var stakast från Hökberg och hem.

 

En trevlig detalj: Jag träffade både Maria G och Niklas strax efter målgång, vi såg inte varandra under loppet men de kom tydligen i mål bara strax före mig. Här blir det att analysera profiler och se hur vi passerat varandra.

Tyvärr fick jag storsmörj av GundeG (Grattis Niklas till ett fint lopp !) även om jag får trösta mig med bättre tid på öppna spåret.

Beträffande ryggen så fick jag denna gång inte något större besvär. Förmodligen var denna typ av smygåkning mindre ansträngande för ryggen än det tunga diagonalföret på öppet spår. Dessutom fick jag kontakt med en utmärkt massör i Mora (som bland annat tidigare arbetat med deras Hockeylag) som hjälpte mig mycket i samband med öppet spår och gav mig goda råd.

Link to comment
Share on other sites

Ja, då var första Vasaloppet avklarat.

 

Min målsättning var att ta mig i mål. Tyckte att jag hade tränat dåligt under året så kände mig riktigt osäker på om jag skulle orka.

 

4,5 minuter innan start provade jag fästet - totalt obefintligt. Lade på VR45 vilket fungerade ypperligt i backen. Det frös fast riktigt ordentligt, men det var bara bra med tanke på hur lång tid det tog. 1h 25min dröjde det innan jag kunde börja åka skidor. Hade förväntat mig runt en timme.

 

Sen försvann fästet. Lade på nån röd valla, minns inte vilken. Gav fäste i en km eller så. Sen var det borta. Efter ett tag försökte jag med klister 0-5 grader. Hjälpte inte ett dyft.

 

Kände att jag inte riktigt hade alla förutsättningar med mig för att klara av att gå i mål. Fram till Mångsbodarna fanns dessutom inte tillstymmelse till spår. Dessutom hade jag otroligt ont i knät fram till Smågan, sen återkom smärtan lite då och då.

 

Kom till Mångsbodarna 43 sekunder för sent. Hoppades att de skulle ha flyttat fram spärrtiderna, och det hade de ju som tur var. Men jag fick tokköra för att komma dit hyfsat i tid. Tog drygt 500 placeringar mellan Smågan och Mångsbodarna. På grund av spärrtiderna vågade jag inte ens ta pisspaus förrän efter Mångsbodarna. Hyfsad lättnad när jag väl kom dit...

 

Trots körningen dit orkade jag mig vidare och sen kom ju hyfsade spår. Vid Evertsberg visste jag att jag skulle orka ta mig till Mora. Tröttheten (plus knäsmärtor) slog in med 15 km kvar, men jag ökade ändå farten tack vare bra stakning. Rullskidköpet i somras var en bra idé.

 

Gick i mål på 10.44.55. Då hade jag plockat 2102 placeringar från Smågan. Det är jag otroligt nöjd med.

 

Detta var kul! Ser redan fram emot nästa år.

Link to comment
Share on other sites

Hade som målsättning att från 5:e startled med för mig ett bra träningsår och uppseedning i Bessemerloppet och med ca 155 tim träning (ca 45 tim rullisar, 30 tim skidor, 40 tim löpning, 40 övrigt)

 

1. Få prestationmedaljen

2. Inom 2 000:e platsen

3. Åka under 6 tim

4. Slå kompisens resultat från 2003

 

Hur gick det då?

 

1. Prestationsmedaljen avklarad (ngn minut under 6,30)

2. Får bättra mig ca 800 platser (startled 4 nästa år = bättre förutsättningar)

3. Vet att det är placering som gäller men det känns ju bra att säga under 6 tim.

4. Gjorde inte det. Men så startade han i led 4. Tar det nästa år.

 

Nöjd? På det stora hela Ja. Ser detta år som ett sätt att lära mig träna hela säsongen. Är nu mogen att öka på träningsmängd och kvalité. Åkte två ÖS och ett VL efter det (-99). Tid 8,3 7,3 6,50(har jag för mig) i bra spår.

Men då började jag i princip att träna i okt/nov och inte i samma mängd. Ska också dra nytta av erfarenheterna i VL spåret (man glömmer mycket på 8 år).

 

Vad jag inte är nöjd med är fästet under VL. Fick valla om 2 ggr. Knappt bättre.

Även där mycket att lära. Satsar nog på stålsicklat. Lägger hellre tiden i spåret än i vallaboden.

 

Ett tack till Er alla som gör inlägg och diskuterar på forumet. Man lär sig mycket.

 

Vi syns i spåret VL 2008. För nu anmäler jag mig direkt.

Link to comment
Share on other sites

Jag fick istället nöja mig med att hälsa GundeG (Niklas) välkommen

Såg nästan ut som om jag och GundeG är samma person där, så jag kan ju förtydliga att så är det inte, även om jag gärna hade bytt slutplacering i Vasaloppet med honom. =)

 

Inte mitt före i år, för jag är också rätt så beroende av att få utnyttja benmusklerna lite ibland. Tränar nog för stor andel löpning och för liten andel råstakning under de två månaders skidträning jag lagt inför det här loppet, så kanske skulle jag ha låtit Toko lägga på klister, men efter att ursprungliga vallningen sugit i nysnön (vallade enligt Ski-Go-tips, men täckte kanske med för lite Racing Special, för jag kunde promenera utan stavar uppför första backen (noll risk för stavbrott, hurra! =) ), men hade sämre glid än jag borde på myrarna. När det sen blev glatt i spåren hade jag noll fäste precis som nästan alla andra. Så det blev tre stopp för omvallning. Jag har inte åkt i något liknande nollföre på några år, så jag kunde inte komma ihåg när det hände senast eller vad som funkade då men eftersom jag tyckte att det frusit under lite så la jag inte på mer av vallan jag redan hade utan provade först Swix VR65 i första backen vid Tennänget, sen ett tunnt lager VR75 senare för att slutligen i backarna före Evertsberg bli less och göra ett "åt-h*e-med-glidet-nu-vill-jag-ha-fäste*-stopp och kladda på ett tjockt lager VR75 under hela fästzonen. Men i de glatta spåren gav det inget fäste heller, så varje gång jag försökte stakning med frånskjut så blev det fortfarande bara bensprattel och temposänkning, och då hade jag redan så tjockt med fästvalla, så att stanna och be om Toko-klistervallning vågade jag inte (kanske ett misstag?). Funderade dock på om det varit ett misstag att inte packa ned en tub Rossa när Lars-Erik pratade om den kvällen före men då tyckte jag att "med den här väderprognosen kan det väl inte hinna bli klisterföre innan vi är i mål"?

 

Så det fick bli staka, staka, staka, staka... i stället. Bara med några få vilopauser uppför där jag kunde koppla in benmusklerna, men jag hade behövt mer av det, så benen kändes lika fräscha som "stakmusklerna" var slutkörda när jag kom i mål, så det var ganska blandade känslor. Tyckte jag hade lyckats ta ut allt jag kunde i stakningen, irriterad att jag inte klarat att få något fäste, överraskad av medaljen, tyckte det var kul att råka springa ihop med Lars-Erik och Maria i målfållan, och en inte så liten frustration av att ha startat taggad till tusen (första gången på några år som jag kännt att jag startat riktigt genomtränad) och ändå komma i mål och (i alla fall som det kändes) tycka att det förtfarande fanns oceaner av energi i benmusklerna som jag inte fått någon chans att släppa ut någonstans. Och outnyttjade energireserver vill man ju inte känna av i Vasaloppsmålet, så jag gjorde faktiskt något så udda som att dra på mig ett par joggingskor och ta en liten sightseenig- och joggingtur längs älvkanten till jag gått ned i varv och kände mig lugn och harmonisk igen. Kändes kanonskönt efter, men har aldrig hänt förr och skall förhoppningsvis aldrig behöva hända igen, för nu hoppas jag att jag har lärt mig när det är dags att lägga på klister och vikten av att ha en tub i beredskap. =)

 

Hur som helst, med de skidor och förutsättningar jag hade så är jag nöjd med hur mycket jag lyckades ta ut mig. Alltid lätt vara efterklok och tycka att jag skulle ha lagt på ditt före och haft datt i midjeväskan, men det får man väl tänka på nästa gång det blir aktuellt i stället. Och ute i spåret var jag övertygad om att jag vallat bort alla chanser till medalj och hade Lars-Erik långt framför mig, så att få medaljen med en halvtimmes marginal och springa ihop med Lars-Erik i målfållan var en positiv överraskning. Så jag är glad i efterhand att jag resonerade som jag brukar, att försöka bita ihop och kämpa på även om man har svårt komma något speciellt som är värt att kämpa för, för det kan alltid ändå hända att det finns någon möjlighet där (medaljtid, seedningsgräns, antal inplockade placeringar sista x milen, tid under y timmar e dyl) som man inte känner till då men som kan kännas betydelsefullt efteråt.

 

Jo förresten, jag körde ju med stålsicklat, så jag kan ju tillägga att jag tyckte det gled jättebra på de ställen där inte färtvallan sög fast i nysnö i spåren.

 

Och vad gäller valla, så fanns det vallor som bet bra. En kompis hade träffat en lite äldre åkare som haft fint fäste med Rode multigrade klister täckt med någon Swix burkvalla, och det fanns en del andra som hade bra glid och fäste, så det finns nog en del olika vallningskombinationer som fungerade fint. (Jag fick ett efterhandstips om ett silver special klister, kommer ej ihåg vilket märke, kanske Start, men jag harett själv, fast Rex.)

Link to comment
Share on other sites

Jag körde stålsicklat och följde rodes tips eftersom det pratades om snöfall och jag fick fått för mig att rode gäller isbm nysnö. Toko base invärmt, rode blå, rode gialla täckt med rode blå. I startfållan, 3:e led, fick jag kalla fötter av det varma vädret och drog på Swix VR50. Backen avklarad någorlunda, tyckte jag hade taskigt glid innan smågan men efter Mångsbodarna noterade jag att jag gled lika bra eller bättre än andra. Fick till och med ett ryck i högerspåret efter en lätt utförslöpa där det var lite knaggligt i spåret och jag kunde ösa på, körde om ett långt koppel åkare innan det var dags att lugna sig. Inget fäste, stannade innan risbergsbackarna, kladdade på VR60 och kunde krångla mig uppför backen utanför spåret, tappade kanske något jfrt med de som kunde diagonala i spåret men körde om några oxå. På platten och utför var glidet ngt sämre igen men det berodde på fästvallan (stretade lite). Vallade inte om mera, tänkte att om jag kommit uppför risbergsbacken så ska jag banne mig komma uppför de andra backarna också med de skidor jag har. Lundbäcksbackarna gick ok efter en mental inställning att det var en långintervall, sprang upp utanför spåret. Kollade på klockan förresten och noterade först en sjuminutare, sedan ca en minuters vila, sedan en fyraminutare och sedan var man uppe. Småknölarna efter oxberg var nästan värst för man var tvungen att staka, förlorade för mkt på att försöka diagonala. Sedan var det det gamla vanliga, staka in i mål. Fick placering 1400+ och är jättenöjd med det men inte med känslan i kroppen. Fick aldrig någon riktig svacka som jag brukar ha men var seg i kroppen och less på skidåkning redan innan första backen. Det som räddade mig i stort sett från att kliva i evertsberg var 1) noterade att jag låg bra till resultatmässigt -relativt sett alltså, 2) jag tryckte i mig energi under hela loppet och var bara jämndålig, aldrig urdålig. Det enda jag tänkte på var att hänga i bra ryggar i stakåkningen, mest pga den svaga motvinden men även för att man var less

 

Jag hade en tung dag, hade kört "Aussie loading" vilket funkade dåligt för mig, jag var inte alls på bettet någon gång. Det var blött och glatt och jag tror att man skulle rillat med den grövsta strukturen som finns, hade rillat 0,75. '

 

Kommer ändock fortsätta med min Kuzminsickel och rilljärn framöver.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.


×
×
  • Create New...