Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Hur mycket tjänar ni på att åka utan fäste?


Anders Amatör

Recommended Posts

Konservativ som jag är har jag stått emot trenden att åka utan fästvalla. Har alltid tänkt att en korrekt vallning stör glidet minimalt, och att det är bättre i längden att kunna gå med lite frånskjut ibland och kunna diagonala uppför.

 

Testade blanka skidor idag i Rudans mycket isiga spår. För ett par veckor sedan åkte jag en isig mil på 36 minuter. Idag på 32, trots att jag var lite sliten efter ett par mil i värmen igår. 10% förbättring är rätt mycket. Tror att skillnaden skulle kunna vara större i mer sugande fören, förutsatt att man orkar uppför.

 

Tänker inte en framtid som stakzombie, det är alldeles för roligt att diagonala, när fästet sitter perfekt i ett lagom motlut. Dock är jag lite nyfiken på om andra har siffror på hur mycket man tjänar på att gå med blanka skidor i skapligt enkel terräng.

Link to comment
Share on other sites

Jag har noterat på tävlingar att jag ofta har lika bra eller bättre glid än nyblivna stakzombies med mina bästa skidor och en lyckad vallning. Kanske att de haft ett sämre par skidor, sämre struktur osv. Men det är kul att glida ifrån utför och glatt sprattla förbi uppför. Det känns som kvaliteten på skidor i motionsleden är för låg. Blanka skidor går snabbare för det aktuella paret men folk runtomkring kanske ändå glider ifrån..

 

Då är det som att åka med bakhalt och dåligt glid. Sen tränar jag med blanka skidor för att slippa kladda.

Link to comment
Share on other sites

4 min och isigt före låter helt galet. Jag tror minst lika mycket att det handlar om sin fysik och teknik. De som är urusla på att diagonal kan säkert vinna rätt mycket, men jag tippar snarare på 4 min på hela vasan om du är stark nog att staka hela vägen
Link to comment
Share on other sites

De som stakar tjänar ju så klart allra mest på detta på de partier som flacka och då slipper fästvalla som ligger i då de går upp på tå för att staka. Sen är ju frågan om hur många som väljer att gå på blanka skidor som verkligen orkar komma upp på tå under flera timmars arbete. I utförsåkningen tjänar man nog minimalt på att ha blanka skidor i jämförelse med fästvalla, då en korrekt vallad skida bromsar minimalt. 

 

Min egna analys är att de allra flesta som åker t.ex. Vasaloppet på blanka skidor (runt mig, placering runt 1000), skulle tjäna på att lägga valla och därmed kunna diagonala uppför. Men det verkar som det har blivit lite tufft att gå blankt. 

Link to comment
Share on other sites

Jag har också tidigare varit motståndare till staktrenden (tänkt att det bara är en mass-psykos), men har i år gått ett par lopp utan fäste. Detta efter att jag märkte att jag faktiskt håller högre fart när jag stakar uppför (i alla fall om det inte är jättebrant) än om jag går över i diagonal. Jag märkte, precis som du, att jag faktiskt åker fortare när jag stakar än om jag går med fäste. Det kan kännas som att det går fortare att diagonala uppför, men känslan är inte alltid lika med verklighet. En annan klar fördel är att jag inte ens i närheten kommer upp i samma puls när jag stakar som när jag diagonalar. Detta beror antagligen på att man aktiverar mindre muskelgrupper än vid diagonalåkning, men också att man vid diagonal får lägga en rätt stor del av energin på att bara få fast skidan (vertikalarbete), medan man i stakning omsätter större del av energin i fart framåt. Därför "kostar" det mindre att gå utan fäste. Sen är det ju den självklara fördelen att risken för att valla bort sig minskar något oerhört. Gick första Vasaloppet utan fäste i år, och trots dålig backe blev det pers med en halvtimme och 1000 placeringar. Så för mig handlar det inte om att det är "tufft", utan om att det går fortare. Däremot håller jag med om att det är roligare att åka med fäste, så jag kommer inte sluta med det jag heller.

Link to comment
Share on other sites

Har ungefär samma tankar som DUJ. Åkte Engelbrektsloppet på blanka skidor och här hade i alla fall inte jag åkt fortare med fäste. På Halvvasans plusgrader och snöblandat regn valde jag mina ruggskidor. Här var fästet rätt för mig även om jag planerat att gå på blankt. Kommer att fortsätta att prova mig fram med det som verkar rätt för dagen.

Ett resultat som jag har drabbats av, troligen pga den ökade mängden stakning, är problem med ländryggen. Det frestar rätt ordentligt på ryggen att styrkestaka uppför branta backar. Någon annan som känt av detta?

Link to comment
Share on other sites

Intressanta resonemang. Jag tror inte alls på att staka ett Vasalopp, eller ens ett 40-45km lopp för min del. Misstänker att eventuell fördel i början äts upp snabbt på slutet. Å andra sidan håller jag absolut med om att pulsen håller sig rätt låg i förhållande till hastighet vid stakning uppför.

Hur stakar ni uppför? Som på platt mark, eller blir det som det blir för min del mer "Mats Larsson-stakning", där benen jobbar mer och armarna är mer låsta och mycket närmare kroppen?

Link to comment
Share on other sites

Hm, min puls sticker rakt upp när jag stakar uppför branta backar.... kan bero på min (avsaknad av) överkropp. Jag har också märkt att jag stakar fortare än jag diagonalar i lagom branta backar, men tror inte fästvallan ligger i då. Jag vet faktiskt inte riktigt när min valla ligger i. Jag orkar i alla fall inte gå upp på tå om loppet är längre än 5 km. Tveklöst är det sä att endel vinner på blanka skidor, men eliten har knappast kapat många minuter. För dem är ju ett par minuter skilladen mellan seger och placering 50.
Link to comment
Share on other sites

För mig gick det förvånansvärt fort att jobba upp uthålligheten i stakmuskulaturen för att hålla ett helt långlopp. Men det är väl högst individuellt. Jag har alltid haft stakning som min styrka så även om jag går med fäste blir det väl 90% stakning för mig. Jag har experimenterat mycket med teknik, och jag ändrar den väldigt mycket uppför. Blir mycket mer låsta armar uppför, och korta drag där jag inte går ner så långt. Fäller inte överkroppen så mycket utan jobbar mer med benen och "sätter mig". 

 

Och ja, jag har också haft vissa känningar i ländryggen. Blivit bättre efter att jag ändrat teknik och inte fäller mig så mycket uppför. Styrketräning (ryggresningar) har också hjälpt..

Link to comment
Share on other sites

Har åkt Vasaloppet 4ggr. De första 2 ggr med fäste och på 7:30 och 7:40 de senaste 2 ggr utan fästvalla och på 5:07 och 5:10. Har tränat lika mycket alla fyra åren. Är ganska kass på att diagonala och stakar fortare i alla backar. Saxade ingen backe i Vasan i år, men hade lite folk som körde med fäste som var tvungen att göra det. Tror att det är individiellt vad man tjänar på.
Link to comment
Share on other sites

Jag håller med tidigare inlägg att pulsen går upp mindre av stakning uppför jämfört
med diagonal. Jag är inte dålig på diagonal men upplever att det går fortare uppför med stakning och jag har mer krafter kvar. Sällan det är så brant uppför att man inte kan staka.
Det är viktigt att man åker med olika växlar och varierar frekvens och olika muskler. Så man man orkar trycka på när det går uppför sedan.
Jag har tränat mycket stakning och blivit bra på det. Man blir bra på det man tränar på och det är väldigt individuellt. I kallare före är glidet jämförbart. Fäste kan man ha för att få lite avlastning någon spark då och på Vasan, men ha på minimalt.

Link to comment
Share on other sites

En del ligger garanterat i att många numera lägger fler av  sina timmar på stakmaskin och gym, eller dubbelstak på rullskidor, där man förr la timmarna på terränglöpning och stavlöpning i närmsta backe. Med bättre balans och fler timmars terränglöpning, sticker inte pulsen i uppförsbackarna alls på samma sätt. Vad som sen är bra eller dåligt är en annan sak. 

Link to comment
Share on other sites

Har ungefär samma tankar som DUJ. Åkte Engelbrektsloppet på blanka skidor och här hade i alla fall inte jag åkt fortare med fäste. På Halvvasans plusgrader och snöblandat regn valde jag mina ruggskidor. Här var fästet rätt för mig även om jag planerat att gå på blankt. Kommer att fortsätta att prova mig fram med det som verkar rätt för dagen.

Ett resultat som jag har drabbats av, troligen pga den ökade mängden stakning, är problem med ländryggen. Det frestar rätt ordentligt på ryggen att styrkestaka uppför branta backar. Någon annan som känt av detta?

Svankar du? Har själv upplevt att ländryggen tagit mkt stryk tidigare. Har ytterst sällan problem nu sedan jag lagt fokus på att stärka magen och "få fram" höften.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror att DUJ gör en riktigt bra analys och det stämmer in med mina tankar också. 

 

Själv är jag inte där än för att orka och klara av att staka i alla backar och sedan fortsätta ett helt lopp med rimligt tempo. Men jag tror definitivt på att det går fortare att staka i lagom uppförsbacke än att diagonala. Jag tror också att man påverkar pulsen mindre med stakning då man slipper arbeta med benen som kräver mycket mycket syre.

 

För min egen del måste jag fortfarande jobba med olika växlar i uppförsbackarna då jag annars tar slut i armar och mage. Framförallt mage som jag har fått kramp i på 3 Vasalopp men slapp det i år. Vet inte om det är för att jag tränat bättre eller för att jag jobbar mer med växlarna. målet är ju ändå att klara av att staka mer och i fler uppförsbackar.

 

Men om man som mig teoretiskt klarar att staka uppför backarna i Vasaloppet men då istället blir alldeles för trött i armar och mage för att hålla bra fart i övriga delar så är det liten poäng att göra så. kommer man förbi den tröskeln så tror jag helt klart på att stakning ger bättre tid och bättre åkekonomi.

 

Om fästet bromsar så har man nog vallat fel eller bör se över sina vallazoner. 

 

Sen kan det vara så att om man kör utan fäste så måste man ju staka även där man annars skulle bytt växel. Bara genom den vetskapen så kanske man ökar stakningen lite och därmed håller högre tempo för att ta sig förbi just den backen. 

 

Den kanske mest positiva saken med att fler och kör med rena skidor är väl för oss som startar längre bak, vi slipper de snabba åkarnas fästvalla/klister i spåren =)

Link to comment
Share on other sites

Den frågan är helt omöjlig och besvara, har man inte talang för det så förlorar man nog på det.

Folk som löptränar mycket ska nog utnyttja sin diargonalteknik för få bra tider.

 

Jag körde mitt första vasalopp nu i år, valde och gå blankt på mitt första ifrån led 6 i studiesyfte.

Mitt upplägg ca 80 mil rullskidor i år var av 10 på treans motstånd. Ska man staka så köp aldrig någonsin 2 ans det är treans motstånd som gäller alla dagar i veckan. Sugande före går tom trögare än treans motstånd, viktigt är och ha flera par skidor helst. Det finns ingen glidvalla eller struktur i världen som räddar en om det är sugande. Mina ena skidor skiljer sig enormt från mina nya skidor. .  Mina nya går bra i 8 fall av 10, men mina gamla får helt plötsligt turbo under vissa omständigheter och då har jag 2mm linjär på båda. Mitt gamla skidpar är låga med mjukt slutspann låånga zoner. Dom har gått enormat bra nära nollan med underkylt då har mina nya gått aströgt. Mina nya är högre och kortare glidzoner. . Skulle behöva ännu kortare till blötföre :)  När har man fel skidpar i förhållande till rådande väder så är man helt körd vissa dagar. .

 

Jag har kört 45 mil på snö i år. .

Staka vasan gick bra, men rådet är att står man så långt bak som led 6.

Gör det inte, jag kunde inte utnyttja min styrka att staka uppför och flyga förbi långsamma diargonalåkare pga

köbildning vid småbackar.. Folk toksaxar trots att dom har bra fäste. . Så ska man köra blank, kanske börja tänka på det ifrån led 3. .  Bara kanske?  Där är tempot högt från början, ingen expert. . Men det är vad jag tror?. . Sedan händer det saker efter 60 km med kroppen , jojjosyndromet, jag läste om en led 1 åkare som är bra mycket mer tränad än mig. . Bara det att du aldrig får vila stakmusklerna/magen, det gör att folk med fäste hinner ikapp på vissa partier.. Svårt om det är fluffig snö också, man får inte samma fart. .  Min slutkläm, man måste träna "Mycket"   :)

 

Sedan kom det en tjej och gled på mig bakifrån i en utförslöpa mig något så brutalt, upplevde att jag hade mycket bra glid mot andra. Men hennes skidor var något i hästväg, hon bara garvade när jag frågade om hon hade bra skidor. I nästa backe så sprang hon upp med riktigt fin teknik dvs fäste. .   Om folk visste hur mycket skidorna bromsar om man väljer fel skidor för dagens före, det är inte alltid fästet som är boven i dramat.. Så mitt tips för folk som ska seeda sig med fästvalla, ut och staka banan med olika skidpar "innan" ni lägger på fästvalla. Helst stakning uppför också. . Man känner direkt vilka skidor som går bäst för dagen . . Kan vara enorm skillnad. .

 Stakning är kul, men nästa säsong ska jag köra både och   :)

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.

×
×
  • Create New...