Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Årefjällsloppet


Nobbe

Recommended Posts

Dags för lite uppsnack.

 

Jag är anmäld och tänkte åka för första gången. :)  

Är det nåt särskilt att tänka på:

-Banprofil/sträckning ny för i år?

-Vallning, lite tidigt kanske men hur är snöläget?

-Vätskelangning såg att dom hade nåt fabrikat som jag aldrig hört talas om?

-Busstransporter?

-Afterskin :D ?

 

Nån varit med och kan dela med sig av lite erfarenheter?

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 61
  • Created
  • Last Reply
Har nu varit ut o kört delar av banan.har fått en del nysnö senaste veckan/dagen,temp runt 0 dock blåsigt.skulle säga bra stavfäste,hård bädd under nysnön som låg i spåren på em.körde milen i Edsåsdalen som även är avsluningen av loppet..såg riktigt bra ut.finns en rejäl stigning i Ottsjö,blanka lagg eller fäste???
Link to comment
Share on other sites

Har nu varit ut o kört delar av banan.har fått en del nysnö senaste veckan/dagen,temp runt 0 dock blåsigt.skulle säga bra stavfäste,hård bädd under nysnön som låg i spåren på em.körde milen i Edsåsdalen som även är avsluningen av loppet..såg riktigt bra ut.finns en rejäl stigning i Ottsjö,blanka lagg eller fäste???

Även jag kliver på Årefjällsloppet för första gången, kan du redan nu ge lite återkoppling på fungerande fästvalla?

Link to comment
Share on other sites

Har nu varit ut o kört delar av banan.har fått en del nysnö senaste veckan/dagen,temp runt 0 dock blåsigt.skulle säga bra stavfäste,hård bädd under nysnön som låg i spåren på em.körde milen i Edsåsdalen som även är avsluningen av loppet..såg riktigt bra ut.finns en rejäl stigning i Ottsjö,blanka lagg eller fäste???

Jag kommer gå med fäste. Är för klen för att staka. Det ser ut att vara stabila minusgrader hela veckan förutom fre å lördag då prognosen säger nederbörd regn/snö och kring nollan. Långt kvar än till väderlotteriet ska avgöras. Men vad tror ni om tunn Violett klistergrund och täcka med burkvalla? Alternativt Rex Powergrip. Nedförsbacken på slutet ser spännande ut.

Link to comment
Share on other sites

Ett tips från tidigare år är att vårsol värmer och är det klarblå himmel kan 10-15 minusgrader snabbt förvandlas till rött klisterföre även om lufttemperaturen är på någon minus. Klistergrund är inte så dumt vid ett sånt scenario så att det finns möjligheter att bättra på fästet.
Link to comment
Share on other sites

Åkte i fjol och det var som alla tävlingar en pina, men har för mig att denna utmärkte sig som extra jäklig.

Kallgrader o burkvalla i starten. Mkt snabba förhållanden.

Tävlingen började med körning i tävlingsspåren i Vålådalen och dess "mysiga" backar.  En nedförslöpa, som nog var drygt en kilometer lång och där det gick minst 60km/h avslutades med en 90graders tvär högersväng. Rakt fram i den kurvan låg det högar med Skåningar o Stockholmare intrasslade i varann och med brutna ben. Ingen fara dock då läkarna i Åre är flinka på att gipsa.

Sen gick det svagt nedför mot Ottsjön där västanvinden från Norge mötte upp, en pina. Vid byn Ottsjö, som ser trevlig ut på håll, börjar uppförsbacken från helvetet. Den tar aldrig slut!! Upp, upp och upp. När man inte tror det går att få till en brantare backe så är det en strax innan en vägövergång som har minst 70graders lutning. Bredvid den jäkligaste backen står bybor och hånflinar. Några spelar dessutom banjo. Till råga på allt elände så ligger backarna i byn Ottsjö i solsidan så där är det rött el i bästa fall universalklister som fungerar. 

Efter några mils uppförsbacke är man uppe på fjället med kallsnö som driver in i spåren. 

Hur de lyckats få till en tävling som konstant går uppför vette gudarna. Sista kilometrarna är det svag nerför i surskogen.

När man äntligen skymtar mål och tror att allt är över, vad möter en då?? Jo en uppförsbacke, brant som ....

Nä, behållningen med tävlingen är de gemensamma duscharna på Holiday club.

Jo, åker troligen t helgen dum som man är.

Men denna gång har jag kallvalsa, universalklister o rossa med mig samt en vallaskrapa med mig(och öronproppar för att slippa banjomusiken).

Staka? Jo, då är du storkär om du klarar det i dessa backar.

Kör hårt! Annars så kan man leva ett fullständigt behagligt liv utan Årefjällsloppet. 

Link to comment
Share on other sites

Åkte i fjol och det var som alla tävlingar en pina, men har för mig att denna utmärkte sig som extra jäklig.

Kallgrader o burkvalla i starten. Mkt snabba förhållanden.

Tävlingen började med körning i tävlingsspåren i Vålådalen och dess "mysiga" backar.  En nedförslöpa, som nog var drygt en kilometer lång och där det gick minst 60km/h avslutades med en 90graders tvär högersväng. Rakt fram i den kurvan låg det högar med Skåningar o Stockholmare intrasslade i varann och med brutna ben. Ingen fara dock då läkarna i Åre är flinka på att gipsa.

Sen gick det svagt nedför mot Ottsjön där västanvinden från Norge mötte upp, en pina. Vid byn Ottsjö, som ser trevlig ut på håll, börjar uppförsbacken från helvetet. Den tar aldrig slut!! Upp, upp och upp. När man inte tror det går att få till en brantare backe så är det en strax innan en vägövergång som har minst 70graders lutning. Bredvid den jäkligaste backen står bybor och hånflinar. Några spelar dessutom banjo. Till råga på allt elände så ligger backarna i byn Ottsjö i solsidan så där är det rött el i bästa fall universalklister som fungerar. 

Efter några mils uppförsbacke är man uppe på fjället med kallsnö som driver in i spåren. 

Hur de lyckats få till en tävling som konstant går uppför vette gudarna. Sista kilometrarna är det svag nerför i surskogen.

När man äntligen skymtar mål och tror att allt är över, vad möter en då?? Jo en uppförsbacke, brant som ....

Nä, behållningen med tävlingen är de gemensamma duscharna på Holiday club.

Jo, åker troligen t helgen dum som man är.

Men denna gång har jag kallvalsa, universalklister o rossa med mig samt en vallaskrapa med mig(och öronproppar för att slippa banjomusiken).

Staka? Jo, då är du storkär om du klarar det i dessa backar.

Kör hårt! Annars så kan man leva ett fullständigt behagligt liv utan Årefjällsloppet.

 

Såna känslor brukar man ju ha under, eller strax efter ett lopp. Men nästan ett år efter...? Då har det varit tufft!
Link to comment
Share on other sites

Såna känslor brukar man ju ha under, eller strax efter ett lopp. Men nästan ett år efter...? Då har det varit tufft!

haha, ja jag minns bara en kort uppförsknix på mitten resten vara bara utför. Jag hade önskat den milslånga stigningen att staka uppför så man slapp bli ifrånkörd. :)
Link to comment
Share on other sites

Såna känslor brukar man ju ha under, eller strax efter ett lopp. Men nästan ett år efter...? Då har det varit tufft!

 

Jag åkte 2015 och känner fortfarande som vasanisse.

Jävligaste lopp jag åkt (undantaget klubbens km över 2,5km ...). Måste uppleva det igen vid tillfälle :)

Link to comment
Share on other sites

Åkte i fjol och det var som alla tävlingar en pina, men har för mig att denna utmärkte sig som extra jäklig.

Kallgrader o burkvalla i starten. Mkt snabba förhållanden.

Tävlingen började med körning i tävlingsspåren i Vålådalen och dess "mysiga" backar.  En nedförslöpa, som nog var drygt en kilometer lång och där det gick minst 60km/h avslutades med en 90graders tvär högersväng. Rakt fram i den kurvan låg det högar med Skåningar o Stockholmare intrasslade i varann och med brutna ben. Ingen fara dock då läkarna i Åre är flinka på att gipsa.

Sen gick det svagt nedför mot Ottsjön där västanvinden från Norge mötte upp, en pina. Vid byn Ottsjö, som ser trevlig ut på håll, börjar uppförsbacken från helvetet. Den tar aldrig slut!! Upp, upp och upp. När man inte tror det går att få till en brantare backe så är det en strax innan en vägövergång som har minst 70graders lutning. Bredvid den jäkligaste backen står bybor och hånflinar. Några spelar dessutom banjo. Till råga på allt elände så ligger backarna i byn Ottsjö i solsidan så där är det rött el i bästa fall universalklister som fungerar. 

Efter några mils uppförsbacke är man uppe på fjället med kallsnö som driver in i spåren. 

Hur de lyckats få till en tävling som konstant går uppför vette gudarna. Sista kilometrarna är det svag nerför i surskogen.

När man äntligen skymtar mål och tror att allt är över, vad möter en då?? Jo en uppförsbacke, brant som ....

Nä, behållningen med tävlingen är de gemensamma duscharna på Holiday club.

Jo, åker troligen t helgen dum som man är.

Men denna gång har jag kallvalsa, universalklister o rossa med mig samt en vallaskrapa med mig(och öronproppar för att slippa banjomusiken).

Staka? Jo, då är du storkär om du klarar det i dessa backar.

Kör hårt! Annars så kan man leva ett fullständigt behagligt liv utan Årefjällsloppet. 

He, He, He det var bland de roligaste på länge!

Link to comment
Share on other sites

Som jag har förstått så börjar loppet med milspåret i Vålådalen. Om ni har tur får ni se vyn som finns i mitt alias..iof tagit när det var klart och -22.

Backen som svänger i hög fart där flera vurpar, vart är den exakt? Är det efter eljus 7,5 där man spårat ned mot ottsjön?

Har varit på g flera gånger att åka men krångligt att komma ifrån när det inte är lov osv. för ungarna. Hur bedömmer ni backarna i Vålådalen mot den i Ottsjö?

Link to comment
Share on other sites

haha..tror inte "ni" ska ner för den backen iår..börjar med en loop på elljus-slingan ca 3 km tar milen sen bär det av mot Ottsjö..paserar alltså vålådalen 2 ggr..tror jag,får inte ihop 13 km i vålådalen annars..första backen på milen e tuff,inte lika lång som Ottsjöbacken men den tar ni senare...lycka till alla,ses på Hc
Link to comment
Share on other sites

Som jag har förstått så börjar loppet med milspåret i Vålådalen. Om ni har tur får ni se vyn som finns i mitt alias..iof tagit när det var klart och -22.

Backen som svänger i hög fart där flera vurpar, vart är den exakt? Är det efter eljus 7,5 där man spårat ned mot ottsjön?

Har varit på g flera gånger att åka men krångligt att komma ifrån när det inte är lov osv. för ungarna. Hur bedömmer ni backarna i Vålådalen mot den i Ottsjö?

Backen upp vid Ottsjö är riktigt brutal, både lång och ruggigt brant på mitten. Utförskörningar mellan elljusspåret och Ottsjön är inget att tala om. I så fall är det backarna på Lahtispåret som åsyftas eller när de körde ner intervallvägen från Sapporo för något år sen. Där gick det undan. :)
Link to comment
Share on other sites

Åkte i fjol och det var som alla tävlingar en pina, men har för mig att denna utmärkte sig som extra jäklig.

Kallgrader o burkvalla i starten. Mkt snabba förhållanden.

Tävlingen började med körning i tävlingsspåren i Vålådalen och dess "mysiga" backar.  En nedförslöpa, som nog var drygt en kilometer lång och där det gick minst 60km/h avslutades med en 90graders tvär högersväng. Rakt fram i den kurvan låg det högar med Skåningar o Stockholmare intrasslade i varann och med brutna ben. Ingen fara dock då läkarna i Åre är flinka på att gipsa.

Sen gick det svagt nedför mot Ottsjön där västanvinden från Norge mötte upp, en pina. Vid byn Ottsjö, som ser trevlig ut på håll, börjar uppförsbacken från helvetet. Den tar aldrig slut!! Upp, upp och upp. När man inte tror det går att få till en brantare backe så är det en strax innan en vägövergång som har minst 70graders lutning. Bredvid den jäkligaste backen står bybor och hånflinar. Några spelar dessutom banjo. Till råga på allt elände så ligger backarna i byn Ottsjö i solsidan så där är det rött el i bästa fall universalklister som fungerar. 

Efter några mils uppförsbacke är man uppe på fjället med kallsnö som driver in i spåren. 

Hur de lyckats få till en tävling som konstant går uppför vette gudarna. Sista kilometrarna är det svag nerför i surskogen.

När man äntligen skymtar mål och tror att allt är över, vad möter en då?? Jo en uppförsbacke, brant som ....

Nä, behållningen med tävlingen är de gemensamma duscharna på Holiday club.

Jo, åker troligen t helgen dum som man är.

Men denna gång har jag kallvalsa, universalklister o rossa med mig samt en vallaskrapa med mig(och öronproppar för att slippa banjomusiken).

Staka? Jo, då är du storkär om du klarar det i dessa backar.

Kör hårt! Annars så kan man leva ett fullständigt behagligt liv utan Årefjällsloppet. 

 

 

Tack för en underbar läsning. Dina rader fungerade som en snabb återblick till förra årets Årefjällslopp. Vansinnesbacken/Intervallspåret ner mot Vålådalen var en nagelbitar utav rang. Jag klarade mig från incidenter. GPS:en var en bit över 50 km/h. Då halvplogade jag ändå med armarna upp för att fånga in vind. Det var ganska mycket puh-känslan när jag hade bromast upp kroppsmassan. Jag är nöjd med mitt dagsverke i Birken, det får sätta slutpunkten för denna tävlingssäsong.. Men vill jag återuppliva mina minne när det gäller Ottfjället kommer jag att gå in här. Lycka till Ni som ska köra loppet!

Link to comment
Share on other sites

Backen upp vid Ottsjö är riktigt brutal, både lång och ruggigt brant på mitten. Utförskörningar mellan elljusspåret och Ottsjön är inget att tala om. I så fall är det backarna på Lahtispåret som åsyftas eller när de körde ner intervallvägen från Sapporo för något år sen. Där gick det undan. :)

Oj. nedför lappvägen och bara trampa runt ut på elljus spåret är klar överkurs för mig, möjligen på skejt...

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.


×
×
  • Create New...