Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Vad irriterar ni er på hos andra skidåkare under träning?


etabeta

Recommended Posts

Något jag tycker är både tramsigt och omoget är när någon kappåker med en (fast man försöker ta det ganska lugnt läs A1:60-75% av maxpuls) och vid varje krön stoppar upp nästan helt och ger en rejäl lucka. Sedan dyker personen ifråga upp lite senare och låtsas ha haft dåligt glid när det är precis tvärtom och åker lätt ifatt.

 

Ett otroligt bekräftelsebehov eller vad? Störtlöjligt tycker jag att mörka ifall man har bra glid. Det här har hänt några gånger nu med för mig okända åkare.

 

 

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 51
  • Created
  • Last Reply

Sticker ut hakan och bekänner att jag stör mig på på både lurlöpare och luråkare. Luråkare kan ställa till trassel om/när de byter spår utan att uppfatta sin omgivning men egentligen störs jag mest av fenomenet i sig. Mitt sura gubbjag tror att träningen blir bättre av ett pass där man har fokus på kroppens signaler. Om man har lurar för att stå ut med långa, monotona pass behöver man träna psyket eller byta idrott.

Link to comment
Share on other sites

Tänker oftast att ju fler som är ute och rör sig i skidspåren desto bättre, och att besvärligare förhållanden innebär bättre träning. Men det finns särskilt ett undantag;

Skidåkare som inte kopplar sina hundar med följd av oönskat adrenalinpåslag under de sekunder jag inte vet om dessa är på väg att hugga efter mina vader, eller "bara" vill hälsa glatt genom att dregla ner mig. När samma kategori åkare också glatt låter sina hundar springa sönder nykörda mjuka spår gillar jag dem inte jättemycket.

 

Memiler som inte kan hantera om jag åker fortare eller i samma fart som dem roar mig kanske snarare än irriterar, även om bakgrunden till beteendet förstås är ganska ledsam. Men om jag fick en tia för varje gång det växlats tempo, bytts åkstil, tagits dricka-/fotopauser, lagts in spontanintervaller och andra kreativa lösningar för att rädda egot från traumat av att under ett träningspass inte distansera en medelmåttig kvinnlig skidåkare i spåret... :D

Link to comment
Share on other sites

Jag stör mig på alla som har med sina hundar ut i klassiska spår, speciellt om det är nyspårat och hunden river sönder spåren

med sina tassar. Däremot stör jag mig inte på de som kör om, ibland försöker jag hänga på en bit för att få upp tempot, vilket troligen upplevs som störande av de dragande. När jag själv kör om (vilket har minskat i omfattning senaste åren) försöker jag ta mig förbi så diskret som möjligt och väntar alltid till den framförvarande lämnar plats.

Jag måste dock erkänna en sak att det är självförtroendehöjande att köra om om någon som inte bara är ute och motionerar i spåret, dock irriterande om personen i fråga ökar tempot, när man kommer ifatt och sen återgår till sitt tidigare tempo och man snart är ifatt och alls inte är intresserad av att släppa förbi. Då blir det att dra förbi vid sidan och lägga in ett ryck. Men i normalfallet brukar det väldigt sällan vara några problem, då man samsas i spåret. :)

Link to comment
Share on other sites

Ibland tycker jag det är skönt att vilsamt ta rygg på någon jag kämpat länge på att komma ikapp. Antingen är h*ns tempo lagom, eller så kanske jag vill hämta mig lite innan jag kör om. Då är det en besvikelse när den personen direkt stannar upp och släpper förbi mig - jag som hade tänkte ligga på rulle ett tag!

 

Å andra sidan kan jag tycka att det är jobbigt att ha nån som lägger sig i rygg på mig utan at gå om. Kan inte undvika att försöka pressa mig att öka lite för att se om den personen släpper. (Vi pratar träning ...)

 

Aldrig blir man riktigt nöjd:-)

Link to comment
Share on other sites

Det som jag stör mig på (och nästan innebär stopp inkl. kalsongbyte) är när hund-skidåkarna inte vrålar innan de ska passera. Det går så fruktansvärt fort när de swischar förbi. Ett välplanerat tjut innan de kommer upp bakom en innebär ju att man hinner kliva åt sidan om skatespåret är smalt :) (De flesta jag stött ropar, de få som inte gör det skrämmer livet ur mig)

Link to comment
Share on other sites

Det som jag stör mig på (och nästan innebär stopp inkl. kalsongbyte) är när hund-skidåkarna inte vrålar innan de ska passera. Det går så fruktansvärt fort när de swischar förbi. Ett välplanerat tjut innan de kommer upp bakom en innebär ju att man hinner kliva åt sidan om skatespåret är smalt :) (De flesta jag stött ropar, de få som inte gör det skrämmer livet ur mig)

 

Skrämma livet ur dig, händer ju bara en gång :)

Link to comment
Share on other sites

Okej jag får väl bidra dårå :)

 

Det finns EN sak som gör mig fruktansvärt förbannad. Så förbannad att jag nästan hamnat i handgemäng med en gubbe en gång i skidhallen. Folk som åker klassiskt, nej fel av mig,klasssikt skidåkning har fem växlar ;) personer som åker stakning i skatebädden. Alltså inte gör en omkörning utan använder skejtytan till att staka på. Jag vet inte varför detta görs. Är det nåt macho gorillabeteende? "Jag-är-liksom-för-stark-för att-åka-i-spåren-titta-på-mig". Problemet blir att dom är i vägen för oss skejtare. I 9 fall av 10 går skejt fortare och då hamnar dom i vägen. Jag som åker fritt vill ju inte skejta över klassiska spåren och förstöra dom! Detta förstod dock inte talibanstakaren i hallen utan skulle prompt åka vidare i skejtbädden. Problemet som är lika stort är också att bädden blir spårig och svår att kontrollera när fler apar efter talibanstakaren ( alltid herrar 35-50år ,överrepresenterade i led1-3)

Men det är lite av en parodi egentligen. Låt oss säga att fler fler börjar åka stakning i skejtbädden. Då tvingas ju jag som åker fritt att skejta över spåren när jag ska om. Till slut blir hela ytan en skejtbädd. Då tänker pistören att det inte är nån idé att göra spår. Och till slut har vi bara en enda bred fil av skejtbädd :) och då kanske nåt vasasnille börjar tänka, "men herregud, vad är det vi håller på med? Stå här o staka sig blå när man KAN använda benen för att ta sig fram fortare? " det slutar med att vi spolar klassiska stilen helt som i skidskytte!

Tack för ordet. Nu känns det bättre :)

Link to comment
Share on other sites

På den gamla onda tiden då det ofta var endast skoterspårat enkelspår med lössnö på sidorna så fanns det ju en hel del beteenden man kunde irritera sig på på träning. Främst åkare som inte gick ur spår för snabbare åkare. För det var i praktiken omöjligt att komma om ens den långsammaste ankfamilj i en halvmeter lössnö. Likaså så var det totalt livsfarligt att tvingas ut i lössnön i hög fart utför för att åkare uppför inte gick ur spår. Men i dagens maskinpreparerade spår med skatebädd bredvid och gott om plats mellan spåren så finns det inte mycket orsak att irritera sig på andra, det är ju bara att åka om.

 

Men visst, några beteenden skulle jag gärna slippa:

-Folk som stannar på skymda platser i nerförsbackar. Nej, det är ingen ursäkt att man har ramlat. Undan fortast möjligt så inte fler riskerar att ramla.

-Folk som saxar sönder spåren i slakmotor.

-Folk som bromsar sönder spåren utför.

 

Så finns det ju de där beteendena som man mer är förundrad över. Jag är ju av den fasta övertygelsen att man blir bra på det man tränar. Och något jag sett mycket i vinter är folk som stakar på platten och åker något slags primitiv skate uppför. Undrar hur det ser ut när dom tävlar?

Link to comment
Share on other sites

I Umeå är det ett veritabelt krig mellan skidåkare och folk som promenerar i SM-spåren på Stadsliden. Jag blir så innihelvete förbannad på folk som valsar omkring i spåret när man kommer i god fart utför. SM-spåren har kvicka utförslöpor och skarpa kurvor. I en kurva, direkt efter en backe när man vänder uppför igen, möter jag en barnfamilj på skrana som åker utför i uppförsbacken. Hade jag varit lite snabbare hade det smällt. 

Link to comment
Share on other sites

Tycker att jag oftast är glad över att människor är ute och åker skidor men när jag ser någon som åker mot åkriktningen. Usch. Då får de reda på att nu gör ni banne mig fel, och nästa gång kör jag över er i ren protest. 

 

Fattar inte riktigt varför det är svårt att förstå åt vilket håll man ska åka. Rätt är rätt och fel är fel.

Link to comment
Share on other sites

Hm inser att jag nog skapar en del irritation:) inte en chans att jag släpper en rygg som

går om uppför Mittåkläppen (tills jag kräks) har alltid trott att nerför väjer för uppför och ibland kommer lite tekniktips till ngn som inte frågat. Ska nog sluta med det här, fast ryggarna blir svårt:) Själv retar jag mig nog bara på när man saxat sönder backer, slakmotor och kanske ännu mer brantbackar som kräver fullt fokus

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.


×
×
  • Create New...