Hoppa till innehåll

Senaste nyheterna inom skidvärlden - i samarbete med längd.se

Bruksvallsloppet lovar skidpropaganda

Visma Ski Classics lanserar knsneutral ranking!

Vasaloppsnyhet infr 2020: Medalj till alla!

Viktor Thorn kmpar sig tillbaka efter tv ryggoperationer

längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart
Outdoor, skidor och sport hos Outdoorexperten
Atomic längdskidor
Rossignol längdskidor
Foto

Nordenskiöldsloppet 2019


  • Vänligen logga in för att kunna svara
103 svar till detta ämne

#61
SlaB

SlaB

    Medlem

  • Members
  • Pip
  • 262 inlägg

Att få bryta vid 200 och 213 km måste vara rejält tungt...



#62
Lars-Erik

Lars-Erik

    Veteran

  • Members
  • PipPipPip
  • 2 119 inlägg

Att få bryta vid 200 och 213 km måste vara rejält tungt...

Korrekt. Men det ser ju ut som att bara två (högst 4) drabbades av denna förnedring denna gång: se https://www.nordensk...469m41IhKNG26N8



#63
Volevodin

Volevodin

    Veteran

  • Members
  • PipPipPip
  • 6 371 inlägg

Korrekt. Men det ser ju ut som att bara två (högst 4) drabbades av denna förnedring denna gång: se https://www.nordensk...469m41IhKNG26N8

De två sista hade 28.23 och klarade 30-timspärren med god marginal och kan känna tillfredsställelsen att de klarade det. :)  (skulle tro att det skulle vara någonstans där jag hamnade, om jag lyckades genomföra loppet)

Liksom i vasaloppet ställer det upp lycksökare, som inte riktigt fattat vilket enormt kraftprov loppet är. Det var 5 st som bröt efter 14 km och 6 st efter 28 km och några av dem tillhör nog den kategorin, några kanske var sjuka eller skadade och tog sin mats ur skolan. Förhållandena i år verkade vara ganska fina jämfört med förra årets enormt tuffa förhållande, det var bara vatten på ett par sjöar som ställde till det och krävde omsträckning av banan. Nygaard och Fjell såg oförskämt pigga ut efter loppet, vilket tyder på att resan varit lindrigare i år.

Jag väntar på rapporter från våra forumiter om strapatserna i årets lopp.



#64
knutan85

knutan85

    Ny medlem

  • Members
  • 1 inlägg
Såg loppet från sidan i år då feberkänslan och halsont inte släppte i tid. (Känns inte värdigt att chansa med start på ett 22-mil långt skidlopp med en halv-ok kropp även fast förkylningen var på åt rätt håll). På plats i Jokkmokk var jag ändå då allt var bokat och betalt. Vi tog bilen fram och tillbaka till Jokkmokk och mötte ledarklungan vid Njavve. Soligt och vindstilla i skogen där (mysigt)... Men jäklar vilken motvind alla måste fått kämpa mot dit. Vissa delar av vägen blev knappt körbar för all snörök som blåste upp från sjöarna, (kissa i medvind var ett måste) Otroligt starkt att kämpa igenom det i 10 mil även fast vissa partier kanske var bättre, och sen köra 12 till. Imponerande!!!

Nästa år, i ännu bättre form, försöker vi igen!

#65
GRSW

GRSW

    Medlem

  • Members
  • Pip
  • 32 inlägg

Någon som vet om det är tillåtet för elitdamer att ha manliga hjälpryttare? Åkte tillsammans med damer från Skimarathon Team Austria delar av loppet som båda hade gubbar som drog hela tiden åt dem och väntade in dem om det blev små luckor. Är väl inte tillåtet i Ski Classics iaf?



#66
Thorrez

Thorrez

    Veteran

  • Members
  • PipPipPip
  • 1 372 inlägg
Vi tar det viktigaste först. 20km in i loppet låg jag före Andreas Nygaard! Det kommer jag att leva på resten av livet :D

Nattåg upp från Malmö via Stockholm, upphämtning i Boden av forumiterna NotReallyGunde och Robert Gladh för transport till Jokkmokk. Bodde på vandrarhemmet, allt funkade smidigt.

Preppade med multicut-sickeln och optiwax glidvallatejp, VR45 som fäste.

Kom med första bussen så tomt på skidor i startfållan, la mig längst till vänster ungefär mitt i tävlingsklassen (lämnade alltså tomt framför). Men när det var dags för start hade bara 2 andra valt det spåret så det var bara att glida fram nästan i ryggen på eliten (skämdes nästan). Starten går och jag är nog med att inte rusa igång, blir dock ingen vidare körning och efter 5 minuter är jag bara kanske 50 meter efter tätklungen.

Skit i taktiken, det kan vara min chans i livet att ligga i en tätklunga så jag kör ikapp. Bäst glid mellan spåren så inte särskilt jobbigt. Ska nämnas att det blåste brutalt här så ingen ville köra i täten. Mindre folk i mitt "spår" så kommer fram ganska långt i klungan, den rätar in sig i två led och helt plötsligt ligger jag bredvid snett framför Nygaard. Kunde inte låta bli att citera honom om att jag legat före honom i ett skidlopp gör att jag kan dö lycklig. Hängde med där jag låg och kändes som jag lätt var topp tre traddare när vi vände upp i skogen. Tyvärr dåligt fäste så hade inte mycket för det.

Flera elitåkare tog det jättelugnt med pauser så vid skylten för 20 km ligger jag två i en grupp där Nygaard ligger och vilar sist. Ungefär här bestämde han sig nog för att det var färdigslöat och blåste förbi med ett par staktag. Satan vad fort de får upp farten.

Följde fina ryggar och var bara 12 minuter efter täten vid 57 km. Här började jag känna av att jag gått för hårt, särskilt i triceps, och hade svårt att ta rygg på åkare som kom ikapp. Brutal motvind med drivsnö på alla sjöar också där man kunde ha en åkare 30 meter framför men ändå fanns inga spår.

Nu har jag ca 12 mil av loppet där jag var snabb i kontrollerna och kom förbi några, de körde ikapp mig och jag orkade hänga ibland men oftast inte. En norrman började räkna och när han körde förbi mig för gott var det 13de gången.

Men netto tappade jag placeringar och min hårda öppning kostade både i att jag var onödigt sliten och låg med folk som var lite för bra. Gissningsvis för att jag nästan alltid tränar själv har jag ett tempo men har svårt för bara en liten ökning.

Kom in i ett ganska skönt flow sista 5 milen, kunde maIa i ett stabilt tempo och orkade stak upp alla slakmotor. Medvind och hård glidyta mellan spåren gjorde sitt till, gled sämre i spåren pga snödrift.

Jag hade underskattat vinden och frös den delen, har tagit på mig ett ullunderställ under kondomen men borde haft något vindtätt.

Från sista kontrollen och in var det extremt isigt och jag drog en rejäl vurpa med landning på ryggen i en backe. Sen en till när jag körde över jord jag såg för sent (tvärstopp, har inte vågat kolla under skidorna). Kunde i alla fall glida in i mål på 16:30:54, nästan 4 timmar bättre än förra året och mycket bättre än jag ens vågat hoppas på. Fick som en bonus veta av busschauffören att jag var 98 i mål.

Som vanligt kanonservice vid kontrollerna. Drog en eller två muggar sportdryck och minst en gel vid varje kontroll och ibland en bar eller bulle med en blåbärssoppa eller redbull till. Hade energi hela vägen så nöjd med den biten.

Jag glömde inte tala om att jag låg före Nygaard va? ;)

#67
larsbern

larsbern

    Veteran

  • Members
  • PipPipPip
  • 4 017 inlägg
Snyggt, härligt jobbat!
Nu kan du dö lycklig.
Blir faktiskt lite sugen på det dära äventyret.

"Kom igen nu Molle!!! Du får vila sen!!!" Allas vår Gunde i OS-stafetten, Calgary 1988

NV18 7.22 | NV19 4.52

VL97 8:56 | VL01 7:50 | VL12 5.13 | VL13 5.40 | VL14 6.06 | VL15 DNF | VL16 5.37 | VL17 5.41

ÖSS10 6:54 | ÖSS11 5:54
BB14 Bortblåst | BB15 3.27 | BB16 DNF, sjuk | BB19 4.07
ML13 4.27 | ML17 3.19 (57km)

Planerat 2020: Stafettvasan

Motto: "Riktiga" seedningslopp är max fyra varv. Förutom Åkulla... ;)Värmlänning i exil på Hisingen i Göteborg sen drygt 20 år.


#68
Carl A

Carl A

    Veteran

  • Members
  • PipPipPip
  • 2 131 inlägg
He he, läckert thorrez, grattis, kul!!!

Tack för bra rr

#69
Robert_77

Robert_77

    Medlem

  • Members
  • Pip
  • 132 inlägg

Vi tar det viktigaste först. 20km in i loppet låg jag före Andreas Nygaard! Det kommer jag att leva på resten av livet :D

Nattåg upp från Malmö via Stockholm, upphämtning i Boden av forumiterna NotReallyGunde och Robert Gladh för transport till Jokkmokk. Bodde på vandrarhemmet, allt funkade smidigt.

Preppade med multicut-sickeln och optiwax glidvallatejp, VR45 som fäste.

Kom med första bussen så tomt på skidor i startfållan, la mig längst till vänster ungefär mitt i tävlingsklassen (lämnade alltså tomt framför). Men när det var dags för start hade bara 2 andra valt det spåret så det var bara att glida fram nästan i ryggen på eliten (skämdes nästan). Starten går och jag är nog med att inte rusa igång, blir dock ingen vidare körning och efter 5 minuter är jag bara kanske 50 meter efter tätklungen.

Skit i taktiken, det kan vara min chans i livet att ligga i en tätklunga så jag kör ikapp. Bäst glid mellan spåren så inte särskilt jobbigt. Ska nämnas att det blåste brutalt här så ingen ville köra i täten. Mindre folk i mitt "spår" så kommer fram ganska långt i klungan, den rätar in sig i två led och helt plötsligt ligger jag bredvid snett framför Nygaard. Kunde inte låta bli att citera honom om att jag legat före honom i ett skidlopp gör att jag kan dö lycklig. Hängde med där jag låg och kändes som jag lätt var topp tre traddare när vi vände upp i skogen. Tyvärr dåligt fäste så hade inte mycket för det.

Flera elitåkare tog det jättelugnt med pauser så vid skylten för 20 km ligger jag två i en grupp där Nygaard ligger och vilar sist. Ungefär här bestämde han sig nog för att det var färdigslöat och blåste förbi med ett par staktag. Satan vad fort de får upp farten.

Följde fina ryggar och var bara 12 minuter efter täten vid 57 km. Här började jag känna av att jag gått för hårt, särskilt i triceps, och hade svårt att ta rygg på åkare som kom ikapp. Brutal motvind med drivsnö på alla sjöar också där man kunde ha en åkare 30 meter framför men ändå fanns inga spår.

Nu har jag ca 12 mil av loppet där jag var snabb i kontrollerna och kom förbi några, de körde ikapp mig och jag orkade hänga ibland men oftast inte. En norrman började räkna och när han körde förbi mig för gott var det 13de gången.

Men netto tappade jag placeringar och min hårda öppning kostade både i att jag var onödigt sliten och låg med folk som var lite för bra. Gissningsvis för att jag nästan alltid tränar själv har jag ett tempo men har svårt för bara en liten ökning.

Kom in i ett ganska skönt flow sista 5 milen, kunde maIa i ett stabilt tempo och orkade stak upp alla slakmotor. Medvind och hård glidyta mellan spåren gjorde sitt till, gled sämre i spåren pga snödrift.

Jag hade underskattat vinden och frös den delen, har tagit på mig ett ullunderställ under kondomen men borde haft något vindtätt.

Från sista kontrollen och in var det extremt isigt och jag drog en rejäl vurpa med landning på ryggen i en backe. Sen en till när jag körde över jord jag såg för sent (tvärstopp, har inte vågat kolla under skidorna). Kunde i alla fall glida in i mål på 16:30:54, nästan 4 timmar bättre än förra året och mycket bättre än jag ens vågat hoppas på. Fick som en bonus veta av busschauffören att jag var 98 i mål.

Som vanligt kanonservice vid kontrollerna. Drog en eller två muggar sportdryck och minst en gel vid varje kontroll och ibland en bar eller bulle med en blåbärssoppa eller redbull till. Hade energi hela vägen så nöjd med den biten.

Jag glömde inte tala om att jag låg före Nygaard va? ;)

 

Blir grymt inspirerad! Bra jobbat och du kan sluta med skidor nu ;) :D



#70
Anl

Anl

    Veteran

  • Members
  • PipPipPip
  • 2 555 inlägg

Håller med Thorrez om att servicepersonalen är fantastiska! Nästan så att man känner "inte ska du väl för min skull". Vill du bli alldeles fantastiskt ompysslad på ett skidlopp, åka Nordenskiöld.



#71
MC Hammer

MC Hammer

    Veteran

  • Members
  • PipPipPip
  • 1 445 inlägg
vem av er var först i mål?

#72
Thorrez

Thorrez

    Veteran

  • Members
  • PipPipPip
  • 1 372 inlägg
Tack för era kommentarer, det är bara å åk!

Kul repotage på sportspegeln om Lintzens lopp, de fick med ett bra klipp som visar hur mycket det blåste också. Finns på play, börjar 20 minuter in.

#73
Ola på Österlen

Ola på Österlen

    Medlem

  • Members
  • Pip
  • 66 inlägg
Som kontrast till Mattias (Thorrez) daglopp körde jag ett dygnslopp (23:52).
Vädret var en uppryckning från torsdagens och fredagens blöta töväder: enstaka minusgrader, lite snöfall innan, men vind. En djäkla vind.
Första etappen med stakning på sjön i delvis gjutna spår var för tuff för mig. Med smärtande handleder bedömde jag mina chanser till 50/50 att komma i mål efter tre fyra mil. Efter Granudden var jag långsam och deppig, jag kunde inte hänga med någon enda rygg som kom förbi. Men så, när jag än en gång klivit ur det bra spåret för en liten klunga, så kliver räddningen ut framför mig i form av Stefan från Skövde. Vi hade växeldragit lite mellan första och andra kontrollerna och fotat varandra vid Granudden.
"Skall jag hjälpa att dra dig?"
Jo, tack, och så följdes vi åt i ytterligare sexton mil, han först i de flacka sträckorna, jag först i uppförsbackarna. Vi körde båda med skinskidor vilket på vår nivå inte var så dumt. När de riktiga uppförsbackarna kom passerade vi många omvallare längs kanten.
Frånsett ett kort intensivt snöfall på förmiddagen var det mest sol (och sedan stjärnklart). Vackert värre. Sista kilometrarna innan Njavve, den nu västligaste kontrollen, gav passande Grönlands associationer; en hård kamp framåt i motvind med yrande drivsnö som piskade ansiktet. Och bakom varje udde låg inte kontrollen, bara en udde till som skulle nedkämpas. Men med vändningen, och medvinden, inom räckhåll så var humöret bra. Men när vi kommer in till Njavve så är portalen där men vändningen är "en liten bit till bara". Efter den lilla biten kom soppan (godaste jag ätit någonsin), fräsch ullöverdel och pannlampa kom på. Jag passade på att ge bort de värmekuddar jag hade i säcken till sämre lottade medtävlare.
Hemvägen gick fint, medvind och känslan av att det värsta var över gjorde sitt för humöret.
Men med mörkret blev det lite kyligare och min parhäst var lite kall, han skulle bara in i tältet i Randijaur för att ta på ett lager till som han hade i säcken. Jag tog inte av skidorna och blev serverad mat av kontrollpersonalen. Men Stefan dröjde i kylan så jag rustade av och fann honom apatisk framför kaminen. Payback time; min tur att peppa, fixa soppa och säga bestämt nej till att åka vidare själv.
Därifrån räknade vi ner avståndet i hanterbara vasaloppsenheter, kastade oss ut i smala, branta, krokiga backar i beckmörkret och hamnade efterhand på sjön Purkijaur igen. I medvinden var det en helt annan resa än vid starten. Men gud så stel man var vid kontrollen i Purkijaur. Och ständigt denna fantastiska service vid kontrollerna, här tog de av skidorna och pysslade om oss på alla vis. I gryningsmörker gav vi oss ut på sjön österut och kunde släcka pannlampan innan sista kontrollen. Där blev vi varnade för svår utförsbacke, jag grejade den men Stefan föll och knäckte bakändan av ena skidan i uppstigningen. Några svärord och så framåt igen. Här var spåret av sly, barr, jord i dagen så handikappet sinkade inte farligt, och vi kunde till och med gå om två ännu tröttare danskar.
På tiden 23:52:46 gled jag och Stefan över mållinjen och delade på plats 285. Härlig målpersonal gjorde att vi stannade kvar, hejade in danskarna och med högljutt ropande och hejande fick vi in två killar på 24:00:00, som stilade med stoppsladd efter mållinjen.

Helhetsupplevelsen är fantastisk. Nordenskiöldsloppet har allt.
Jag tror inte jag kan hålla mig från att starta igen i framtiden.

#74
Barriklister

Barriklister

    Ny medlem

  • Members
  • 2 inlägg

Så glad för det här äventyret.

 

Kändes som att mamma och morfar stod precis överallt och hjälpte en som barn under aktivitet i pulkabacken. Servade, såg till att man åt, rättade till buffen, bytte batterier och fixade rubbet hela resan. 

 

Tack till alla trevliga, glada, raska, positiva och framför allt GRYMMMA funktionärer. Möter upp en personligt och är sjukt närvarande. Ger så jäkla mycket.

Tack till glada Norrmannen som bara dyker upp på ICA och erbjuder skjuts till campen. Så hyggelige! Du kan inkassera 10 karmapoäng.

Tack till Norrlandsbrudarna vid lägerelden innan granudden för att ni tog hand om en sur och bitter nollåtta med stavbrott. Bjöd på eget varmt gott te ur kåsa och bara var positiva. Det ordnade sig ju, som ni sa...

Tack Wolfgang för hjälpen med materialet på morgonen. Övermäktigt att arrangören himself rycker in och bara ordnar till ett vanligt pucko!

Tack alla andra snälla i tävlingsledningen som också bara var snälla och trevliga. Bra målsnack! Skönt efterhäng.

Tack grabbarna boys i U-Mara för energin. Era saker fungerar riktigt riktigt fint i skogen. Riktigt bra.

 

Å blåsten ja.. Citerar en Finsk åkare runt sågudden retur.

-Det här var några jävla tio mil att åka sidor på.

 

Nu så här efteråt känns det mer som en filosofi än ett lopp att åka nordenskiöld.

Tack för upplevelsen!



#75
Volevodin

Volevodin

    Veteran

  • Members
  • PipPipPip
  • 6 371 inlägg

Som kontrast till Mattias (Thorrez) daglopp söker körde jag ett dygnslopp (23:52).
Vädret var en uppryckning från torsdagens och fredagens blöta töväder: enstaka minusgrader, lite snöfall innan, men vind. En djäkla vind.
Första etappen med stakning på sjön i delvis gjutna spår var för tuff för mig. Med smärtande handleder bedömde jag mina chanser till 50/50 att komma i mål efter tre fyra mil. Efter Granudden var jag långsam och deppig, jag kunde inte hänga med någon enda rygg som kom förbi. Men så, när jag än en gång klivit ur det bra spåret för en liten klunga, så kliver räddningen ut framför mig i form av Stefan från Skövde. Vi hade växeldragit lite mellan första och andra kontrollerna och fotat varandra vid Granudden.
"Skall jag hjälpa att dra dig?"
Jo, tack, och så följdes vi åt i ytterligare sexton mil, han först i de flacka sträckorna, jag först i uppförsbackarna. Vi körde båda med skinskidor vilket på vår nivå inte var så dumt. När de riktiga uppförsbackarna kom passerade vi många omvallare längs kanten.
Frånsett ett kort intensivt snöfall på förmiddagen var det mest sol (och sedan stjärnklart). Vackert värre. Sista kilometrarna innan Njavve, den nu västligaste kan kontrollen, gav passande Grönlands associationer; en hård kamp framåt i motvind med yrande drivsnö som piskade ansiktet. Och bakom varje udde låg inte kontrollen, bara en udde till som skulle nedkämpas. Men med vändningen, och medvinden, inom räckhåll så var humöret bra. Men när vi kommer in till Njavve så är portalen där men vändningen är "en liten bit till bara". Efter den lilla biten kom soppan (godaste jag ätit någonsin), fräsch ullöverdel och pannlampa kom på. Jag passade på att ge bort de värmekuddar jag hade i säcken till sämre lottade medtävlare.
Hemvägen gick fint, medvind och känslan av att det värsta var över gjorde sitt för humöret.
Men med mörkret blev det lite kyligare och min parhäst Medvil, han skulle bara in i tältet i Randijaur för att ta på ett lager till som han hade i säcken. Jag tog inte av skidorna och blev serverad mat av kontrollpersonalen. Men Stefan dröjde i kylan så jag rustade av och fann honom apatisk framför kaminen. Pauback timme; min tur att peppa, fixa soppa och säga bestämt nej till att åka vidare själv.
Därifrån räknade vi ner avståndet i hanterbara vasaloppsenheter, kastade oss ut i smala, branta, krokiga backar i beckmörkret och hamnade efterhand på sjön Purkijaur igen. I medvinden var det en helt annan resa än vid starten. Men gud så stel man var vid kontrollen i Purkijaur. Och ständigt denna fantastiska service vid kontrollerna, här tog de av skidorna och pysslade om oss på alla vis. I gryningsmörker gav vi oss ut på sjön österut och kunde släcka pannlampan innan sista kontrollen. Där blev vi varnade för svår utförsbacke, jag grejade den men Stefan föll och knäckte bakändan av ena skidan i uppstigningen. Några svärord och så framåt igen. Här var spåret av sly, barr, jord i dagen så handikappet sinkade inte farligt, och vi kunde till och med gå om två ännu tröttare danskar.
På tiden 23:52:46 gled jag och Stefan över mållinjen och delade på plats 285. Härlig målpersonal gjorde att vi stannade kvar, hejade in danskarna och med högljutt ropande och höjande fick vi in två killar på 24:00:00, som stilade med stoppsladd efter mållinjen.

Helhetsupplevelsen är fantastisk. Nordenskiöldsloppet har allt.
Jag tror inte jag kan hålla mig från att starta igen i framtiden.

En fantastisk fin berättelse från strapatserna i spåret. :)  Att hjälpas åt i spåret verkar vara en god idé, då kan den som är piggast  pusha och uppmuntra om den andre har en downperiod och tvärtom. (+ att man kan få en kompis för livet ?)



#76
Robert_77

Robert_77

    Medlem

  • Members
  • Pip
  • 132 inlägg

Blir bara mer och mer inspirerad! 

En fråga hur många mil/timmar har ni på skidor innan detta? 

Dvs på snö/rull/stakmaskin?

 

Känns som man måste få in ett antal längre pass för att vänja kroppen samt helst få mer än de 40 mil jag brukar få på snö ett bra år :D



#77
Anl

Anl

    Veteran

  • Members
  • PipPipPip
  • 2 555 inlägg

Blir bara mer och mer inspirerad! 

En fråga hur många mil/timmar har ni på skidor innan detta? 

Dvs på snö/rull/stakmaskin?

 

Känns som man måste få in ett antal längre pass för att vänja kroppen samt helst få mer än de 40 mil jag brukar få på snö ett bra år :D

Hade nog runt 30 mil rullskidor, en del gym och lite landsvägscykel under sommaren, och 30-40 mil snö plus ett Öppet spår. Kan inte löpträna pga skadad fot. Kom runt på 23 timmar och det känns i kroppen idag. Med dubbla snömilen hade det gått ett par timmar fortare, tappade för mycket på att inte orka diagonala ordentligt när det gick tungt uppför och på slutet (61 år)



#78
Thorrez

Thorrez

    Veteran

  • Members
  • PipPipPip
  • 1 372 inlägg

Blir bara mer och mer inspirerad! 

En fråga hur många mil/timmar har ni på skidor innan detta? 

Dvs på snö/rull/stakmaskin?

 

Känns som man måste få in ett antal längre pass för att vänja kroppen samt helst få mer än de 40 mil jag brukar få på snö ett bra år :D

Efter Nordenskiöld förra året ca

SKiErg 51h

Rullskidor 69h

Skidor träning 30h

Skidor tävling 24h

 

Borde väl bli ungefär 260 mil

 

Löpning 20h

 

All snöträning utom 5 timmar innan nyår, alla tävlingar efter. Rullskidor och SkiErg ganska jämnt utspritt över året.



#79
NotReallyGunde

NotReallyGunde

    Medlem

  • Members
  • Pip
  • 234 inlägg

Seg vinter med förkylning och dubbelpipig bihåleinflammation efter Vasan gjorde träningen under året lite bristfällig.

Vasan från led 8 på strax under 10 timmar var ju inget att hurra för direkt.

Jaja inte gråta över spilld RedBull??

 

Vart lite forumkompisar, som ni läst, som sammanstrålade. Riktigt kul att få ses i riktiga livet.

 

Lärdommar från förra året var att äta och dricka från start gav en behaglig resa för magen, alltid något.

Men kroppen ville inte staka så det var i stort sett 10 mil diagonalande till vändpunkten.

Hittade inga som jag direkt kunde köra med, jag var snabbare uppför och de på platten och nedför.

Så det vart 109 km totalt i nästan eget majestät. Vinden var sjuk, på höjderna där vinden kom åt såg man en person 20 meter framför sig men det fanns inga spår. Förstår att folk ute på tur kan tappa bort sig och dö bara metrar från leden. 

 

Som alla säger är de idiella krafterna utefter spåret något helt över det vanliga.

Och känslan när man möter eliten i spåret och de hojtar  "bra kämpat" "Du ser stark ut" mm ger loppet en till dimension.

 

Dessvärre började mitt högra knä spöka efter 4-5 mil, och efter soppan vid vändningen, jo jag kunde äta den i år tack vare saltgurkor mm under hela loppet, så kom en liten liten töntigt liten höjdskillnad från isen till skogen och där högg det till något djävulskt i knät.

De små små löjliga motluten mot sågudden var hemska och 10-15 meter innan kontrollen fick jag stanna, "Kom igen nu" hördes det ropa från de underbara funktionärerna men knät fattade inte galoppen.

Hasade mig fram och förbi tidsmätningen men där gav jag upp.

De långa backarna framför mig hade aldrig funkat så bättre att sluta innan cykelsäsongen fördärvas.

 

Kroppen hade börjat acceptera lite stakning i medvinden och allt annat kändes bra så det var ju lite surt.

Skoterpulka tillbaka till Njavve för vidare transport till Jokkmokk.

Så var sagan slut för denna gång.

Klarade ju förra året så jag är inte bitter.

 

Som svar på hur mycket träning..

Långpass, alltså riktiga långpass som att köra öppet spår söndag och måndag, eller som jag gjorde i fjol Nattvasan och Vasan är bra träning som gör kroppen mer redo för utmaningen. 

Man går igenom många faser, man får ont, ontet försvinner, nytt ont kommer på annat ställe, det försvinner, man får skinkskav men det försvinner inte, man funderar över livet, över snön, över spår, över följeskotrar som kör sönder spåret, över en hel del massa saker.

 

Kommer köra igen men inte med så dålig förträning.



#80
oxberg

oxberg

    Veteran

  • Members
  • PipPipPip
  • 1 312 inlägg
Här kommer en liten efter-race rapport:

Direkt efter målgång kändes allt bra. Ombyte och renskav i centret. Når jag sen skulle sova så vaknade jag konstant badandes i svett, ömsom huttrande av kyla om en arm råkade sticka ut under täcket. Följande dag kändes det bra igen utom någon liten feber känsla emellanåt. Samma visa natten efter med svettstormar och dålig sömn. Hörde av flera som fått liknande reaktioner?

Påminner en del om slutet på loppet där man började frysa i kontrollerna och svettades mellan..

Roligaste lopp jag kört för övrigt. Hade varit ännu roligare med fästvalla. Jag undrar hur de får tag på folket i kontrollerna. De är verkligen fullblodsproffs.




0 användare läser detta ämne

0 medlemmar, 0 gäster, 0 anonyma medlemmar