Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Nordenskiöldsloppet 2019


davst946

Recommended Posts

  • Replies 103
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Jag fick med min sons hjälp igång sändningen när det var 5 km kvar och kunde se upplösningen av loppet. Nygaard hade koll på loppet och gav inte Fjell någon chans på upploppet. Fast om det stämmer så har Nina Lintzen gjort något väldigt unikt i skidsammanhang, nämligen ammat sin bebis under  loppet  :wub:  och ändå varit långt före alla andra.

Link to comment
Share on other sites

Jag fick med min sons hjälp igång sändningen när det var 5 km kvar och kunde se upplösningen av loppet. Nygaard hade koll på loppet och gav inte Fjell någon chans på upploppet. Fast om det stämmer så har Nina Lintzen gjort något väldigt unikt i skidsammanhang, nämligen ammat sin bebis under  loppet  :wub:  och ändå varit långt före alla andra.

Ja, Nina är fantastisk. Trots relativt dålig träning som nybliven mamma för Elias(fem månader) så åkte hon och vann damklassen klart i Nordenskiöldsloppet på förnämliga tiden 13.51 (!). Jag kan konfirmera att det var planerat att hon skulle amma vid c.a 14 mil men att det inte behövde utnyttjas  eftersom hennes serviceteam (bl.a. bror Johan, själv storåkare, och pappa Kjell, själv f.d. storåkare) lyckades klara Elias med annat födointag. Jag är mycket glad att ha Nina som så god vän. Hon är verkligen ett föredöme för mig både som skidåkare. kostexpert, prepareringsexpert, forskare, mamma, men framför allt som omtänksam medmänniska. Som många av er redan vet hade jag dessutom förmånen att vara en handledare för Nina när hon doktorerade på en skid- och snörelaterad avhandling. Jag följde loppet noga hela dagen på nätet, men det var bara synd att jag inte känner till namnet på alla på skidforum. Några jag dock identifierat och kan gratulera är :Tomas Jelenek (14,30), Göran Hammarsson (14,45), Joakin Jarnelid (17.46), Anders Nilsson (23.09). GRATTIS ALLA FYRA TILL ERA SUPERPRESTATIONER.. Trots min höga ålder MÅSTE jag bara försöka nästa år (det är ju en maxtid på 30 timmar så chansen finns väl att jag klarar det) !!!! :rolleyes:

Link to comment
Share on other sites

Korrekt. Men det ser ju ut som att bara två (högst 4) drabbades av denna förnedring denna gång: se https://www.nordenskioldsloppet.se/liveresultat/?fbclid=IwAR3djDc82uQt7F79UvEJiPmCfnDbwVkE-XJtH2nuxvMd469m41IhKNG26N8

De två sista hade 28.23 och klarade 30-timspärren med god marginal och kan känna tillfredsställelsen att de klarade det. :)  (skulle tro att det skulle vara någonstans där jag hamnade, om jag lyckades genomföra loppet)

Liksom i vasaloppet ställer det upp lycksökare, som inte riktigt fattat vilket enormt kraftprov loppet är. Det var 5 st som bröt efter 14 km och 6 st efter 28 km och några av dem tillhör nog den kategorin, några kanske var sjuka eller skadade och tog sin mats ur skolan. Förhållandena i år verkade vara ganska fina jämfört med förra årets enormt tuffa förhållande, det var bara vatten på ett par sjöar som ställde till det och krävde omsträckning av banan. Nygaard och Fjell såg oförskämt pigga ut efter loppet, vilket tyder på att resan varit lindrigare i år.

Jag väntar på rapporter från våra forumiter om strapatserna i årets lopp.

Link to comment
Share on other sites

Såg loppet från sidan i år då feberkänslan och halsont inte släppte i tid. (Känns inte värdigt att chansa med start på ett 22-mil långt skidlopp med en halv-ok kropp även fast förkylningen var på åt rätt håll). På plats i Jokkmokk var jag ändå då allt var bokat och betalt. Vi tog bilen fram och tillbaka till Jokkmokk och mötte ledarklungan vid Njavve. Soligt och vindstilla i skogen där (mysigt)... Men jäklar vilken motvind alla måste fått kämpa mot dit. Vissa delar av vägen blev knappt körbar för all snörök som blåste upp från sjöarna, (kissa i medvind var ett måste) Otroligt starkt att kämpa igenom det i 10 mil även fast vissa partier kanske var bättre, och sen köra 12 till. Imponerande!!!

 

Nästa år, i ännu bättre form, försöker vi igen!

Link to comment
Share on other sites

Någon som vet om det är tillåtet för elitdamer att ha manliga hjälpryttare? Åkte tillsammans med damer från Skimarathon Team Austria delar av loppet som båda hade gubbar som drog hela tiden åt dem och väntade in dem om det blev små luckor. Är väl inte tillåtet i Ski Classics iaf?

Link to comment
Share on other sites

Vi tar det viktigaste först. 20km in i loppet låg jag före Andreas Nygaard! Det kommer jag att leva på resten av livet :D

 

Nattåg upp från Malmö via Stockholm, upphämtning i Boden av forumiterna NotReallyGunde och Robert Gladh för transport till Jokkmokk. Bodde på vandrarhemmet, allt funkade smidigt.

 

Preppade med multicut-sickeln och optiwax glidvallatejp, VR45 som fäste.

 

Kom med första bussen så tomt på skidor i startfållan, la mig längst till vänster ungefär mitt i tävlingsklassen (lämnade alltså tomt framför). Men när det var dags för start hade bara 2 andra valt det spåret så det var bara att glida fram nästan i ryggen på eliten (skämdes nästan). Starten går och jag är nog med att inte rusa igång, blir dock ingen vidare körning och efter 5 minuter är jag bara kanske 50 meter efter tätklungen.

 

Skit i taktiken, det kan vara min chans i livet att ligga i en tätklunga så jag kör ikapp. Bäst glid mellan spåren så inte särskilt jobbigt. Ska nämnas att det blåste brutalt här så ingen ville köra i täten. Mindre folk i mitt "spår" så kommer fram ganska långt i klungan, den rätar in sig i två led och helt plötsligt ligger jag bredvid snett framför Nygaard. Kunde inte låta bli att citera honom om att jag legat före honom i ett skidlopp gör att jag kan dö lycklig. Hängde med där jag låg och kändes som jag lätt var topp tre traddare när vi vände upp i skogen. Tyvärr dåligt fäste så hade inte mycket för det.

 

Flera elitåkare tog det jättelugnt med pauser så vid skylten för 20 km ligger jag två i en grupp där Nygaard ligger och vilar sist. Ungefär här bestämde han sig nog för att det var färdigslöat och blåste förbi med ett par staktag. Satan vad fort de får upp farten.

 

Följde fina ryggar och var bara 12 minuter efter täten vid 57 km. Här började jag känna av att jag gått för hårt, särskilt i triceps, och hade svårt att ta rygg på åkare som kom ikapp. Brutal motvind med drivsnö på alla sjöar också där man kunde ha en åkare 30 meter framför men ändå fanns inga spår.

 

Nu har jag ca 12 mil av loppet där jag var snabb i kontrollerna och kom förbi några, de körde ikapp mig och jag orkade hänga ibland men oftast inte. En norrman började räkna och när han körde förbi mig för gott var det 13de gången.

 

Men netto tappade jag placeringar och min hårda öppning kostade både i att jag var onödigt sliten och låg med folk som var lite för bra. Gissningsvis för att jag nästan alltid tränar själv har jag ett tempo men har svårt för bara en liten ökning.

 

Kom in i ett ganska skönt flow sista 5 milen, kunde maIa i ett stabilt tempo och orkade stak upp alla slakmotor. Medvind och hård glidyta mellan spåren gjorde sitt till, gled sämre i spåren pga snödrift.

 

Jag hade underskattat vinden och frös den delen, har tagit på mig ett ullunderställ under kondomen men borde haft något vindtätt.

 

Från sista kontrollen och in var det extremt isigt och jag drog en rejäl vurpa med landning på ryggen i en backe. Sen en till när jag körde över jord jag såg för sent (tvärstopp, har inte vågat kolla under skidorna). Kunde i alla fall glida in i mål på 16:30:54, nästan 4 timmar bättre än förra året och mycket bättre än jag ens vågat hoppas på. Fick som en bonus veta av busschauffören att jag var 98 i mål.

 

Som vanligt kanonservice vid kontrollerna. Drog en eller två muggar sportdryck och minst en gel vid varje kontroll och ibland en bar eller bulle med en blåbärssoppa eller redbull till. Hade energi hela vägen så nöjd med den biten.

 

Jag glömde inte tala om att jag låg före Nygaard va? ;)

Link to comment
Share on other sites

Vi tar det viktigaste först. 20km in i loppet låg jag före Andreas Nygaard! Det kommer jag att leva på resten av livet :D

 

Nattåg upp från Malmö via Stockholm, upphämtning i Boden av forumiterna NotReallyGunde och Robert Gladh för transport till Jokkmokk. Bodde på vandrarhemmet, allt funkade smidigt.

 

Preppade med multicut-sickeln och optiwax glidvallatejp, VR45 som fäste.

 

Kom med första bussen så tomt på skidor i startfållan, la mig längst till vänster ungefär mitt i tävlingsklassen (lämnade alltså tomt framför). Men när det var dags för start hade bara 2 andra valt det spåret så det var bara att glida fram nästan i ryggen på eliten (skämdes nästan). Starten går och jag är nog med att inte rusa igång, blir dock ingen vidare körning och efter 5 minuter är jag bara kanske 50 meter efter tätklungen.

 

Skit i taktiken, det kan vara min chans i livet att ligga i en tätklunga så jag kör ikapp. Bäst glid mellan spåren så inte särskilt jobbigt. Ska nämnas att det blåste brutalt här så ingen ville köra i täten. Mindre folk i mitt "spår" så kommer fram ganska långt i klungan, den rätar in sig i två led och helt plötsligt ligger jag bredvid snett framför Nygaard. Kunde inte låta bli att citera honom om att jag legat före honom i ett skidlopp gör att jag kan dö lycklig. Hängde med där jag låg och kändes som jag lätt var topp tre traddare när vi vände upp i skogen. Tyvärr dåligt fäste så hade inte mycket för det.

 

Flera elitåkare tog det jättelugnt med pauser så vid skylten för 20 km ligger jag två i en grupp där Nygaard ligger och vilar sist. Ungefär här bestämde han sig nog för att det var färdigslöat och blåste förbi med ett par staktag. Satan vad fort de får upp farten.

 

Följde fina ryggar och var bara 12 minuter efter täten vid 57 km. Här började jag känna av att jag gått för hårt, särskilt i triceps, och hade svårt att ta rygg på åkare som kom ikapp. Brutal motvind med drivsnö på alla sjöar också där man kunde ha en åkare 30 meter framför men ändå fanns inga spår.

 

Nu har jag ca 12 mil av loppet där jag var snabb i kontrollerna och kom förbi några, de körde ikapp mig och jag orkade hänga ibland men oftast inte. En norrman började räkna och när han körde förbi mig för gott var det 13de gången.

 

Men netto tappade jag placeringar och min hårda öppning kostade både i att jag var onödigt sliten och låg med folk som var lite för bra. Gissningsvis för att jag nästan alltid tränar själv har jag ett tempo men har svårt för bara en liten ökning.

 

Kom in i ett ganska skönt flow sista 5 milen, kunde maIa i ett stabilt tempo och orkade stak upp alla slakmotor. Medvind och hård glidyta mellan spåren gjorde sitt till, gled sämre i spåren pga snödrift.

 

Jag hade underskattat vinden och frös den delen, har tagit på mig ett ullunderställ under kondomen men borde haft något vindtätt.

 

Från sista kontrollen och in var det extremt isigt och jag drog en rejäl vurpa med landning på ryggen i en backe. Sen en till när jag körde över jord jag såg för sent (tvärstopp, har inte vågat kolla under skidorna). Kunde i alla fall glida in i mål på 16:30:54, nästan 4 timmar bättre än förra året och mycket bättre än jag ens vågat hoppas på. Fick som en bonus veta av busschauffören att jag var 98 i mål.

 

Som vanligt kanonservice vid kontrollerna. Drog en eller två muggar sportdryck och minst en gel vid varje kontroll och ibland en bar eller bulle med en blåbärssoppa eller redbull till. Hade energi hela vägen så nöjd med den biten.

 

Jag glömde inte tala om att jag låg före Nygaard va? ;)

 

Blir grymt inspirerad! Bra jobbat och du kan sluta med skidor nu ;) :D

Link to comment
Share on other sites

Som kontrast till Mattias (Thorrez) daglopp körde jag ett dygnslopp (23:52).

Vädret var en uppryckning från torsdagens och fredagens blöta töväder: enstaka minusgrader, lite snöfall innan, men vind. En djäkla vind.

Första etappen med stakning på sjön i delvis gjutna spår var för tuff för mig. Med smärtande handleder bedömde jag mina chanser till 50/50 att komma i mål efter tre fyra mil. Efter Granudden var jag långsam och deppig, jag kunde inte hänga med någon enda rygg som kom förbi. Men så, när jag än en gång klivit ur det bra spåret för en liten klunga, så kliver räddningen ut framför mig i form av Stefan från Skövde. Vi hade växeldragit lite mellan första och andra kontrollerna och fotat varandra vid Granudden.

"Skall jag hjälpa att dra dig?"

Jo, tack, och så följdes vi åt i ytterligare sexton mil, han först i de flacka sträckorna, jag först i uppförsbackarna. Vi körde båda med skinskidor vilket på vår nivå inte var så dumt. När de riktiga uppförsbackarna kom passerade vi många omvallare längs kanten.

Frånsett ett kort intensivt snöfall på förmiddagen var det mest sol (och sedan stjärnklart). Vackert värre. Sista kilometrarna innan Njavve, den nu västligaste kontrollen, gav passande Grönlands associationer; en hård kamp framåt i motvind med yrande drivsnö som piskade ansiktet. Och bakom varje udde låg inte kontrollen, bara en udde till som skulle nedkämpas. Men med vändningen, och medvinden, inom räckhåll så var humöret bra. Men när vi kommer in till Njavve så är portalen där men vändningen är "en liten bit till bara". Efter den lilla biten kom soppan (godaste jag ätit någonsin), fräsch ullöverdel och pannlampa kom på. Jag passade på att ge bort de värmekuddar jag hade i säcken till sämre lottade medtävlare.

Hemvägen gick fint, medvind och känslan av att det värsta var över gjorde sitt för humöret.

Men med mörkret blev det lite kyligare och min parhäst var lite kall, han skulle bara in i tältet i Randijaur för att ta på ett lager till som han hade i säcken. Jag tog inte av skidorna och blev serverad mat av kontrollpersonalen. Men Stefan dröjde i kylan så jag rustade av och fann honom apatisk framför kaminen. Payback time; min tur att peppa, fixa soppa och säga bestämt nej till att åka vidare själv.

Därifrån räknade vi ner avståndet i hanterbara vasaloppsenheter, kastade oss ut i smala, branta, krokiga backar i beckmörkret och hamnade efterhand på sjön Purkijaur igen. I medvinden var det en helt annan resa än vid starten. Men gud så stel man var vid kontrollen i Purkijaur. Och ständigt denna fantastiska service vid kontrollerna, här tog de av skidorna och pysslade om oss på alla vis. I gryningsmörker gav vi oss ut på sjön österut och kunde släcka pannlampan innan sista kontrollen. Där blev vi varnade för svår utförsbacke, jag grejade den men Stefan föll och knäckte bakändan av ena skidan i uppstigningen. Några svärord och så framåt igen. Här var spåret av sly, barr, jord i dagen så handikappet sinkade inte farligt, och vi kunde till och med gå om två ännu tröttare danskar.

På tiden 23:52:46 gled jag och Stefan över mållinjen och delade på plats 285. Härlig målpersonal gjorde att vi stannade kvar, hejade in danskarna och med högljutt ropande och hejande fick vi in två killar på 24:00:00, som stilade med stoppsladd efter mållinjen.

 

Helhetsupplevelsen är fantastisk. Nordenskiöldsloppet har allt.

Jag tror inte jag kan hålla mig från att starta igen i framtiden.

Link to comment
Share on other sites

Så glad för det här äventyret.

 

Kändes som att mamma och morfar stod precis överallt och hjälpte en som barn under aktivitet i pulkabacken. Servade, såg till att man åt, rättade till buffen, bytte batterier och fixade rubbet hela resan. 

 

Tack till alla trevliga, glada, raska, positiva och framför allt GRYMMMA funktionärer. Möter upp en personligt och är sjukt närvarande. Ger så jäkla mycket.

Tack till glada Norrmannen som bara dyker upp på ICA och erbjuder skjuts till campen. Så hyggelige! Du kan inkassera 10 karmapoäng.

Tack till Norrlandsbrudarna vid lägerelden innan granudden för att ni tog hand om en sur och bitter nollåtta med stavbrott. Bjöd på eget varmt gott te ur kåsa och bara var positiva. Det ordnade sig ju, som ni sa...

Tack Wolfgang för hjälpen med materialet på morgonen. Övermäktigt att arrangören himself rycker in och bara ordnar till ett vanligt pucko!

Tack alla andra snälla i tävlingsledningen som också bara var snälla och trevliga. Bra målsnack! Skönt efterhäng.

Tack grabbarna boys i U-Mara för energin. Era saker fungerar riktigt riktigt fint i skogen. Riktigt bra.

 

Å blåsten ja.. Citerar en Finsk åkare runt sågudden retur.

-Det här var några jävla tio mil att åka sidor på.

 

Nu så här efteråt känns det mer som en filosofi än ett lopp att åka nordenskiöld.

Tack för upplevelsen!

Link to comment
Share on other sites

Som kontrast till Mattias (Thorrez) daglopp söker körde jag ett dygnslopp (23:52).

Vädret var en uppryckning från torsdagens och fredagens blöta töväder: enstaka minusgrader, lite snöfall innan, men vind. En djäkla vind.

Första etappen med stakning på sjön i delvis gjutna spår var för tuff för mig. Med smärtande handleder bedömde jag mina chanser till 50/50 att komma i mål efter tre fyra mil. Efter Granudden var jag långsam och deppig, jag kunde inte hänga med någon enda rygg som kom förbi. Men så, när jag än en gång klivit ur det bra spåret för en liten klunga, så kliver räddningen ut framför mig i form av Stefan från Skövde. Vi hade växeldragit lite mellan första och andra kontrollerna och fotat varandra vid Granudden.

"Skall jag hjälpa att dra dig?"

Jo, tack, och så följdes vi åt i ytterligare sexton mil, han först i de flacka sträckorna, jag först i uppförsbackarna. Vi körde båda med skinskidor vilket på vår nivå inte var så dumt. När de riktiga uppförsbackarna kom passerade vi många omvallare längs kanten.

Frånsett ett kort intensivt snöfall på förmiddagen var det mest sol (och sedan stjärnklart). Vackert värre. Sista kilometrarna innan Njavve, den nu västligaste kan kontrollen, gav passande Grönlands associationer; en hård kamp framåt i motvind med yrande drivsnö som piskade ansiktet. Och bakom varje udde låg inte kontrollen, bara en udde till som skulle nedkämpas. Men med vändningen, och medvinden, inom räckhåll så var humöret bra. Men när vi kommer in till Njavve så är portalen där men vändningen är "en liten bit till bara". Efter den lilla biten kom soppan (godaste jag ätit någonsin), fräsch ullöverdel och pannlampa kom på. Jag passade på att ge bort de värmekuddar jag hade i säcken till sämre lottade medtävlare.

Hemvägen gick fint, medvind och känslan av att det värsta var över gjorde sitt för humöret.

Men med mörkret blev det lite kyligare och min parhäst Medvil, han skulle bara in i tältet i Randijaur för att ta på ett lager till som han hade i säcken. Jag tog inte av skidorna och blev serverad mat av kontrollpersonalen. Men Stefan dröjde i kylan så jag rustade av och fann honom apatisk framför kaminen. Pauback timme; min tur att peppa, fixa soppa och säga bestämt nej till att åka vidare själv.

Därifrån räknade vi ner avståndet i hanterbara vasaloppsenheter, kastade oss ut i smala, branta, krokiga backar i beckmörkret och hamnade efterhand på sjön Purkijaur igen. I medvinden var det en helt annan resa än vid starten. Men gud så stel man var vid kontrollen i Purkijaur. Och ständigt denna fantastiska service vid kontrollerna, här tog de av skidorna och pysslade om oss på alla vis. I gryningsmörker gav vi oss ut på sjön österut och kunde släcka pannlampan innan sista kontrollen. Där blev vi varnade för svår utförsbacke, jag grejade den men Stefan föll och knäckte bakändan av ena skidan i uppstigningen. Några svärord och så framåt igen. Här var spåret av sly, barr, jord i dagen så handikappet sinkade inte farligt, och vi kunde till och med gå om två ännu tröttare danskar.

På tiden 23:52:46 gled jag och Stefan över mållinjen och delade på plats 285. Härlig målpersonal gjorde att vi stannade kvar, hejade in danskarna och med högljutt ropande och höjande fick vi in två killar på 24:00:00, som stilade med stoppsladd efter mållinjen.

 

Helhetsupplevelsen är fantastisk. Nordenskiöldsloppet har allt.

Jag tror inte jag kan hålla mig från att starta igen i framtiden.

En fantastisk fin berättelse från strapatserna i spåret. :)  Att hjälpas åt i spåret verkar vara en god idé, då kan den som är piggast  pusha och uppmuntra om den andre har en downperiod och tvärtom. (+ att man kan få en kompis för livet ?)

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Create New...