Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Vasaloppet 2019


Volevodin

Recommended Posts

Man kanske skulle ha sig ett par längre skidor för nysnöföre med längre glidzoner?

Satt och kollade på TV. Lade märke till att flera i eliten hade Fischer skidor med hål i toppen.

Troligtvis körde de med Stakskidan ”sprint”.

Denna är ju något kortare, och finns bara i en längd.

Har egentligen inget konkret att säga, då min kunskap är för dålig, men när jag hör ditt resonemang ovan, är ju första tanken att även eliten borde gått på längre skidor. Å andra sidan kanske de gjorde det överlag. Jag la ju bara märke till ”hålet”. Jag vet ju inte vilka skidor det valdes mellan. [emoji4]

 

 

 

Skickat från min iPhone med Tapatalk

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 171
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Tack Trysil-Per för en intressant redogörelse. Det var nästan som att jag åkte loppet själv (åkt 31 tidigare), du har verkligen talang för att skriva. :)

Ett par frågor:

1. Iden med en stropp under trampet i backen är inte så tokig, Det krävs dock att man sätter dit den efter startgärdet, annars bromsar det för mycket, sen ett enkelt handgrepp att få bort den, när backen tar slut.

 

2. Jag har prövat snöskärm och glasögon i snöfall, men inget är riktigt bra. I Storlirennet 2016 använde jag snöskärm, men den snöade igen och jag fick torka av den ideligen, vilket gjorde att jag inte såg "trasen" och ramlade i en nerförsbacke, antar att förhållandena var liknande i vasaloppet. Jag använde en Cebe snöskärm, frågan är om det finns något bättre ?

Link to comment
Share on other sites

Jag åkte med Bliz helt transparenta snöskärn. Just innan start var den isig, men när skottet gick torkade jag bara med armen och allt försvann. Höll sig ren hela vägen till mål. Den är riktigt stor så den skyddade bra i motvinden uppe på myrarna. Rekommenderas varmt!
Link to comment
Share on other sites

Tack Trysil-Per för en intressant redogörelse. Det var nästan som att jag åkte loppet själv (åkt 31 tidigare), du har verkligen talang för att skriva. :)

Ett par frågor:

1. Iden med en stropp under trampet i backen är inte så tokig, Det krävs dock att man sätter dit den efter startgärdet, annars bromsar det för mycket, sen ett enkelt handgrepp att få bort den, när backen tar slut.

 

2. Jag har prövat snöskärm och glasögon i snöfall, men inget är riktigt bra. I Storlirennet 2016 använde jag snöskärm, men den snöade igen och jag fick torka av den ideligen, vilket gjorde att jag inte såg "trasen" och ramlade i en nerförsbacke, antar att förhållandena var liknande i vasaloppet. Jag använde en Cebe snöskärm, frågan är om det finns något bättre ?

Såg en på vägen upp i första backen som hade satt lösa stighudar på sina stakskidor. Är det ok att ha dessa på och sedan dra av dom när man kommer upp?

Link to comment
Share on other sites

VL6-vänster sida, längst till höger vid påskragen. Dvs ganska exakt i mitten av allt. Tredje par från repet. Om jag räknar startande i led E->5 + två rader i 6:an så estimerade jag min startplats till omkring 5500.

Jag har ingen historik av längdskidor what so ever innan detta år, har åkt 15 mil på snö totalt i mitt liv när jag ställde mig på startlinjen på VL, varav 44km var i ett seedningslopp som tog mig upp till VL6. Träningen har i princip enbart bestått av rullskidor (150 mil), löpning och cykel. Vad än väderprognosen sa dagarna innan så var jag lyckligt ovetande om vad som komma skulle. Tänkte ”det där med snöfall, det är säkert bra!”

 

Starten gick bra utan några större incidenter. Första backen blev ett uppvaknande. Jag hade extremt dåligt fäste i backen upp. Jag gjorde så medvetet, maximerade glidet eftersom min styrka satt i stakningen. Diagonal och annat man behöver fäste till är jag lite för dålig för. Tror jag uppnådde den högsta pulsen i första backen. Konstigt med tanke på hur sakta det gick. Ordnat kaos skulle jag beskriva det som, ja ni vet ju. Hamnade i mitten av backen, som blev till höger efter ett tag. Fail! Vid toppen av backen var det typ enbart 6xxx-åkare. Stavarna höll och vi kom upp på myrarna. Rullskidorna hade gett mig självförtroende med stakningen. Så när vi var uppe på myrarna och tempot var lite för lågt, men utan några bra omkörningsmöjligheter så beslutade jag mig för att göra exakt tvärtemot det min plan var. Jag tänkte spara på krafterna till Oxberg och därefter gå på hårt.

 

Med viss frustration så klev jag ut och började tugga på i egna spår från myrarna och framåt. Ganska snabbt märkte jag att en kille från Prag hakade på bakom mig. Så jag frågade om vi skulle hjälpas åt att växeldra. Han var direkt på. Så han och jag hjälptes åt och byttes av med att ploga egna spår medan vi låg i en konstant omkörningsfil på insidan. Det var på myrarna jag hade den högsta hastigheten trots att jag var ute och körde sick-sack bland träden ibland. Passerade Smågan som plac 5000, så jag hade nog tagit in 500 plac. Långt ifrån nöjd. Men vi fortsatte köra ihop mot Mångsbodarna. 100 meter innan depån så var jag otroligt nöjd med ytterligare en lyckad etapp i omkörningsfilen. Men från ingenstans i sista högersvängen så kommer jag i full fart mot någon som står blickstilla i spåret. Jaha, det blev en flygtur och jag hann be till varenda skid-Gud att utrustningen skulle hålla. Det gick bra, men så med något sargat självförtroende gled jag ner mot Mångsbodarna och fann åter min bff från Prag som inväntade mig med en dryck i handen. Då som placering 41xx, så vi blåste förbi ytterligare 900 tillsammans. Vi fortsatte kampen ihop, vi sa inte många ord till varandra, men det var ändå vi mot resten kändes det som. En fistbump till så fortsatte vi tillsammans, nästan hela vägen till Evertsberg tror jag. Vid Risberg passerade vi som 36xx. Han var extremt stark och stakade i varenda backe. Jag såg honom inte ta ett tag med benen ens. Jag förlorade sikten när det kom för många i vägen vid något tillfälle strax innan Evertsberg. Det var det sista jag såg av min väns ryggtavla. Jag tänkte nästan ropa ”Dont wait!! Keep on going without me, dont look back Ill survive!!” - Han måste läst mina tankar för den killen var borta med vinden innan jag hann blinka!

 

Vid Oxberg så kände jag mig väldigt lättad. Jag trodde jag skulle ha autobahn från Oxberg till Mora. Men jag kunde inte ha mer fel. Tröttheten från alla omkörningar började göra sig påmind, åkarna framför var extremt trötta och plockade upp båda ”spåren”. Allt annat runtomkring var bara nysnö åt bägge håll. Så det blev tyvärr tåg av hundratals trötta åkare som gjorde det extremt svårt med omkörningarna. Mellan Oxberg-Eldris var stora delar bara enspårigt där man fick vara nöjd med tempot som gavs, eller bege sig ut på egna äventyr med stora risker. Jag hade som sagt självförtroende men där började jag känna att jag ville spara på krafterna lite till. Vid Eldris ropade dem ut att 3100 hade passerat kontrollen, så jag var inte långt ifrån led4 med en etapp kvar. Tog en buljong och typ slängde i ansiktet, 2/3 hamnade säkert i ansiktet på åkaren bakom mig. Men med placebo så kände jag mig stärkt av mitt påhittade energiintag. Mötte ganska snabbt därefter pistmaskinen som drog nya spår. Som ett mirakel så valde alla att gå i höger spår, så jag hade autobahn med sparade krafter och ett tydligt mål framför

mig. Så jag gjorde mitt bästa och kom i mål på 29xx nånting, kring 7:30. Led4 säkrat till nästa år, hämtade hem runt 2600 placeringar om jag räknat rätt.

 

Mitt första Vasalopp och min första skidsäsong. Det var mycket prat om faktorerna och jag håller med, det saknades spår och det blev inte bättre av att fler och fler spår snöade igen under loppets gång. Men jag var lyckligt ovetande och hade så många mil stakning på rullskidor så jag tyckte nog att detta var en väldigt trevlig resa från Berga by. Hade outnyttjade stakkrafter vid flera platta partier tyvärr. Nästa år är det medalj som är det stora målet.

 

Min bff från Prag kom också han i mål, men 15 minuter efter mig. Så jag måste passerat honom kring Hökberg eller något. Vem han än var, så kommer han alltid vara en stor del av mitt fantastiska minne från detta Vasalopp. Hoppas vi ses igen VL2020!

Link to comment
Share on other sites

VL6-vänster sida, längst till höger vid påskragen. Dvs ganska exakt i mitten av allt. Tredje par från repet. Om jag räknar startande i led E->5 + två rader i 6:an så estimerade jag min startplats till omkring 5500.

Jag har ingen historik av längdskidor what so ever innan detta år, har åkt 15 mil på snö totalt i mitt liv när jag ställde mig på startlinjen på VL, varav 44km var i ett seedningslopp som tog mig upp till VL6. Träningen har i princip enbart bestått av rullskidor (150 mil), löpning och cykel. Vad än väderprognosen sa dagarna innan så var jag lyckligt ovetande om vad som komma skulle. Tänkte ”det där med snöfall, det är säkert bra!”

 

Starten gick bra utan några större incidenter. Första backen blev ett uppvaknande. Jag hade extremt dåligt fäste i backen upp. Jag gjorde så medvetet, maximerade glidet eftersom min styrka satt i stakningen. Diagonal och annat man behöver fäste till är jag lite för dålig för. Tror jag uppnådde den högsta pulsen i första backen. Konstigt med tanke på hur sakta det gick. Ordnat kaos skulle jag beskriva det som, ja ni vet ju. Hamnade i mitten av backen, som blev till höger efter ett tag. Fail! Vid toppen av backen var det typ enbart 6xxx-åkare. Stavarna höll och vi kom upp på myrarna. Rullskidorna hade gett mig självförtroende med stakningen. Så när vi var uppe på myrarna och tempot var lite för lågt, men utan några bra omkörningsmöjligheter så beslutade jag mig för att göra exakt tvärtemot det min plan var. Jag tänkte spara på krafterna till Oxberg och därefter gå på hårt.

 

Med viss frustration så klev jag ut och började tugga på i egna spår från myrarna och framåt. Ganska snabbt märkte jag att en kille från Prag hakade på bakom mig. Så jag frågade om vi skulle hjälpas åt att växeldra. Han var direkt på. Så han och jag hjälptes åt och byttes av med att ploga egna spår medan vi låg i en konstant omkörningsfil på insidan. Det var på myrarna jag hade den högsta hastigheten trots att jag var ute och körde sick-sack bland träden ibland. Passerade Smågan som plac 5000, så jag hade nog tagit in 500 plac. Långt ifrån nöjd. Men vi fortsatte köra ihop mot Mångsbodarna. 100 meter innan depån så var jag otroligt nöjd med ytterligare en lyckad etapp i omkörningsfilen. Men från ingenstans i sista högersvängen så kommer jag i full fart mot någon som står blickstilla i spåret. Jaha, det blev en flygtur och jag hann be till varenda skid-Gud att utrustningen skulle hålla. Det gick bra, men så med något sargat självförtroende gled jag ner mot Mångsbodarna och fann åter min bff från Prag som inväntade mig med en dryck i handen. Då som placering 41xx, så vi blåste förbi ytterligare 900 tillsammans. Vi fortsatte kampen ihop, vi sa inte många ord till varandra, men det var ändå vi mot resten kändes det som. En fistbump till så fortsatte vi tillsammans, nästan hela vägen till Evertsberg tror jag. Vid Risberg passerade vi som 36xx. Han var extremt stark och stakade i varenda backe. Jag såg honom inte ta ett tag med benen ens. Jag förlorade sikten när det kom för många i vägen vid något tillfälle strax innan Evertsberg. Det var det sista jag såg av min väns ryggtavla. Jag tänkte nästan ropa ”Dont wait!! Keep on going without me, dont look back Ill survive!!” - Han måste läst mina tankar för den killen var borta med vinden innan jag hann blinka!

 

Vid Oxberg så kände jag mig väldigt lättad. Jag trodde jag skulle ha autobahn från Oxberg till Mora. Men jag kunde inte ha mer fel. Tröttheten från alla omkörningar började göra sig påmind, åkarna framför var extremt trötta och plockade upp båda ”spåren”. Allt annat runtomkring var bara nysnö åt bägge håll. Så det blev tyvärr tåg av hundratals trötta åkare som gjorde det extremt svårt med omkörningarna. Mellan Oxberg-Eldris var stora delar bara enspårigt där man fick vara nöjd med tempot som gavs, eller bege sig ut på egna äventyr med stora risker. Jag hade som sagt självförtroende men där började jag känna att jag ville spara på krafterna lite till. Vid Eldris ropade dem ut att 3100 hade passerat kontrollen, så jag var inte långt ifrån led4 med en etapp kvar. Tog en buljong och typ slängde i ansiktet, 2/3 hamnade säkert i ansiktet på åkaren bakom mig. Men med placebo så kände jag mig stärkt av mitt påhittade energiintag. Mötte ganska snabbt därefter pistmaskinen som drog nya spår. Som ett mirakel så valde alla att gå i höger spår, så jag hade autobahn med sparade krafter och ett tydligt mål framför

mig. Så jag gjorde mitt bästa och kom i mål på 29xx nånting, kring 7:30. Led4 säkrat till nästa år, hämtade hem runt 2600 placeringar om jag räknat rätt.

 

Mitt första Vasalopp och min första skidsäsong. Det var mycket prat om faktorerna och jag håller med, det saknades spår och det blev inte bättre av att fler och fler spår snöade igen under loppets gång. Men jag var lyckligt ovetande och hade så många mil stakning på rullskidor så jag tyckte nog att detta var en väldigt trevlig resa från Berga by. Hade outnyttjade stakkrafter vid flera platta partier tyvärr. Nästa år är det medalj som är det stora målet.

 

Min bff från Prag kom också han i mål, men 15 minuter efter mig. Så jag måste passerat honom kring Hökberg eller något. Vem han än var, så kommer han alltid vara en stor del av mitt fantastiska minne från detta Vasalopp. Hoppas vi ses igen VL2020!

Fin racerapport och bra kört av dig och biffen! Älskar och känner verkligen igen beskrivningen slänga buljongen i ansiktet och köra på placebo [emoji23]

 

Skickat från min SM-G960F via Tapatalk

Link to comment
Share on other sites

Det tråkiga är att det var så fina förhållanden på ÖS söndag mot veckan efter. Jag hörde en med uppriggad kamera där i backen beklaga sig över att "det går ju för långsamt" under VL när jag passerade. Och ja, jag hade katastrofdåligt glid och kunde inte bjuda på några konster.
Link to comment
Share on other sites

Mitt tredje Vasalopp, stod nära mitten i slutet av led 4, tänkte att står jag till höger eller vänster så kommer jag antagligen önska att jag stått på andra kanten så mitten fick bli ett neutralt alternativ. Tyckte att det rörde på sig hela tiden i backen vilket det inte gjort på mina tidigare försök. Tänkte att spåren skulle bli bättre men dom blev snarare bara sämre. Nu har jag förstått det här med att det inte finns några spår, som vissa längre bak brukar säga.
Alldeles för lite skidträning i vinter gjorde det väldigt jobbigt väldigt tidigt. Efter en ganska optimistisk start så var jag i alla fall topp 3000 i Risberg, men sedan skulle man tydligen fortsätta till Mora därifrån också. Fick dock slå av på intensiteten både en och tre gånger. Från Oxberg och in mot mål så hörde jag väldigt många "får jag komma in där" bakom min rygg när stackare kom ifatt mig som en bromskloss i högerspåret. Lyckades passera en herre som gick med ena skidan i näven med 6-7 kilometer kvar till mål, men annars passerade jag nog 0 skidåkare från Oxberg. 
 
Placering 4340 i mål på tiden 8:08 men jag håller med er som säger att tiden inte är mest relevant för ens prestation i Vasaloppet. Tyvärr är det ju det som arbetskamraterna kan relatera till...
 
Är riktigt taggad på att komma i mål på en betydligt bättre placering nästa år och därmed alltså träna lite mer skidspecifikt innan.. :)
 
Om jag lyckas, så kommer här en inbäddad video från mitt Vasalopp. Ja, det är på engelska men det är för att jag är cyklist och har en del utrikiska vänner som gärna följer mig på tuben.

https://www.youtube.com/watch?v=T5CnAh7DKo4

Link to comment
Share on other sites

Mitt tredje Vasalopp, stod nära mitten i slutet av led 4, tänkte att står jag till höger eller vänster så kommer jag antagligen önska att jag stått på andra kanten så mitten fick bli ett neutralt alternativ. Tyckte att det rörde på sig hela tiden i backen vilket det inte gjort på mina tidigare försök. Tänkte att spåren skulle bli bättre men dom blev snarare bara sämre. Nu har jag förstått det här med att det inte finns några spår, som vissa längre bak brukar säga.

Alldeles för lite skidträning i vinter gjorde det väldigt jobbigt väldigt tidigt. Efter en ganska optimistisk start så var jag i alla fall topp 3000 i Risberg, men sedan skulle man tydligen fortsätta till Mora därifrån också. Fick dock slå av på intensiteten både en och tre gånger. Från Oxberg och in mot mål så hörde jag väldigt många "får jag komma in där" bakom min rygg när stackare kom ifatt mig som en bromskloss i högerspåret. Lyckades passera en herre som gick med ena skidan i näven med 6-7 kilometer kvar till mål, men annars passerade jag nog 0 skidåkare från Oxberg.

 

Placering 4340 i mål på tiden 8:08 men jag håller med er som säger att tiden inte är mest relevant för ens prestation i Vasaloppet. Tyvärr är det ju det som arbetskamraterna kan relatera till...

 

Är riktigt taggad på att komma i mål på en betydligt bättre placering nästa år och därmed alltså träna lite mer skidspecifikt innan.. :)

Tack för att du delade din video. Starkt kämpat, det verkade som att det var lika tungt i VL4 som bak i VL6.
Link to comment
Share on other sites

Lars-Erik kommer här:

https://youtu.be/67qMjhGqbiM?t=74

Lite svårt att se vem som är Lars-Erik, måste väl vara blåklädde åkaren med orange nr-lapp och vita underben ? Det såg ju bra ut Lars-Erik, du verkar ha bra koll på nerfarten trots att det susade på ganska rejält. :)

 

Det kom en åkare på en skida, undrar vart hans andra skida tagit vägen ? Sen har vi 1414, som tagit sina skidor under armen och promenerar nedför backen, kanske en bra ide om man inte vågar åka ner, men man behöver ju inte "crosshecka" sina medåkare på värsta ishockeymanér ! :lol:

Link to comment
Share on other sites

Lite svårt att se vem som är Lars-Erik, måste väl vara blåklädde åkaren med orange nr-lapp och vita underben ? Det såg ju bra ut Lars-Erik, du verkar ha bra koll på nerfarten trots att det susade på ganska rejält. :)

 

Det kom en åkare på en skida, undrar vart hans andra skida tagit vägen ? Sen har vi 1414, som tagit sina skidor under armen och promenerar nedför backen, kanske en bra ide om man inte vågar åka ner, men man behöver ju inte "crosshecka" sina medåkare på värsta ishockeymanér ! :lol:

Ja, det var ju fantastiskt, Det ær verkligen jag, dvs den lite bredbente gubben i Veterandrækt men med skidforummøssa !!!!! Jag tror att vi bara ær ett tiotal som har sådan møssa. Vasa har en och bland annat Everest. Att jag står så bredbent beror delvis på att redan i børjan av backen ramlade en just framfør mig så jag måste åka ur spåret helt och hær håller jag på manipulera mig in igen. Jag brukar då først få in ett vænstra benet på plats i høgra delen av spåret før att minska risken før fall. Faktum ær att jag kan inte påminna mig att jag ramlat i Risbergsbacken. Av taktiska skæl brukar jag alltid åka i spåret længst till høger så jag kan reglera och gå utanfør åt høger vid trassel framfør och som synes lyckades det æn en gång.  :rolleyes:

Link to comment
Share on other sites

Det kom en åkare på en skida, undrar vart hans andra skida tagit vägen ? Sen har vi 1414, som tagit sina skidor under armen och promenerar nedför backen, kanske en bra ide om man inte vågar åka ner, men man behöver ju inte "crosshecka" sina medåkare på värsta ishockeymanér ! :lol:

Tror snarare att det räknas som interference
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Create New...