Här kommer en rapport från startled 10. Det var mitt sjunde Vasalopp i år och jag känner att jag är i bra form jämfört med tidigare år gällande styrka och kondition. Skidåkningen har begränsats till 2-3 dagar ute på Stockholms Stadions 400 meter långa konstsnöbana. Ca 30-40 varv per gång. Samt Engelbrektsloppet.
Målet var att komma bland de 10 000 bästa och därmed seeda mig, vilket jag aldrig klarat tidigare. Någon dag innan loppet skev jag här på forumet och försökte få ett humm om vilken tid som skulle tänkas krävas för det. 10 timmar blev slutsatsen jag drog och jag satte upp en plan för när jag skulle behöva nå de olika stationerna för att ligga i fas för att nå målet.
Jag var rätt optimistisk inför start. Folk gnällde lite på vädret, men jag tyckte ändå det var ok. Hade åkt i lite snöfall tidigare och tänkte att jag långt hellre tar det än värmeböljan som var 2014 och 2015.
Jag har tidigare alltid valt ett spår långt till vänster, men nu valde jag höger istället. Starten kändes seg och det blev mycket stillastående och väntan i backen. Eftersom jag vet att jag kan bli demoraliserad och stressad av se att jag ligger efter min utsatta plan satsade jag hårt på att åka så fort jag kunde och köra om så fort jag fick chansen på vägen till Smågan. Tyvärr nådde jag Smågan 9:55. Enligt planen skulle jag behövt vara där redan 9:40. Eftersom jag redan låg så långt efter drog jag slutsatsen att mitt enda val var att satsa allt på ett kort och köra så hårt jag kunde till Mångsbodarna för att försöka komma i fas med min utsatta plan.
På vägen till Mångsbodarna låg jag så långt till vänster jag kunde hela vägen och körde om så fort det fanns utrymme för det. Jag plockade 447 placeringar och det kostade mycket energi, men jag tänkte att det skulle vägas upp av att få se en bra tid i Mångsbodarna och känna att jag ligger i fas. Men när jag kom dit var klockan 11:08 och jag var fortfarande 13 minuter efter min plan. Jag hörde speakern ropa ut något om att "12 000 åkare passerat...", vilket var otroligt demoraliserande. "Om jag ska klara 2 000 omkörningar innan Mora gäller det att trycka på som sjutton på vägen till Risberg", tänkte jag och satte iväg. I verkligheten låg jag på plats 9692, men jag trodde att jag var jättelångt efter topp 10 000.
På vägen till Risberg kändes ben och armar rejält stumma. Jag orkade inte köra om längre och fick lägga mig till höger och se folk swisha förbi utan att jag kunde följa. I Risberg låg jag 16 min efter planen. I Evertsberg hade det växt till 35 min. Någonstans här släppte jag planen mentalt och insåg att jag bara ligger en timme före repet, har stumma ben och tappar mot repet i allt snabbare takt. Det vore ju ett jättefiasko att bli tagen av repet, som jag inte ens tänkt på som en risk inför loppet.
I Oxberg hade jag fortfarande 45 min till repet och 40 min i Hökberg. Jag kände viss lättnad över att et att jag åtminstone får gå i mål. Jag tänkte att det här får bli en sån där insats man glömmer, men som ändå gör att det är ett avklarat Vasalopp mer än om man suttit hemma och käkat chips. Blir man tagen av repet så sticker det ut på ett helt annat sätt än en dålig tid gör.
Sträckorna fram till Eldris och Mora är alltid de som går bäst för mig. Av någon anledning är spåren bättre där och alla andra börja köra långsamt. Så var det även i år. På sista sträckan plockade jag 139 placeringar och det kändes som att det gick jättefort.
Gick i mål på 10:57:54. Kände mig vid målgång rejält missnöjd med att jag åkt så jävla kasst att jag hamnat nästan en hel timme efter min egen plan. Förra och förrförra året tog jag snabbt fram telefonen efter målgång för att se om jag lyckats seeda mig. I år ville jag inte se skiten.
Det var först efter att jag duschat, ätit, handlat och tagit mig hem som jag kollade hur det gick. Då såg jag att jag kom i mål som nr 9507. Så det blir startled 9 nästa år. Verkar som att fler haft det tufft i år. 2017 krävdes 9:46 för startled 9. Nu verkar det räcka med en bra bit över 11 timmar. Det känns lite märkligt, men jag håller på att omvärdera min insats från ett kapitalt misslyckande till en framgång.
Hade riktiga kanon-skidor. Lämnade in dem till Vasasvahn som jag brukar. Hade bra fäste hela vägen och kunde efter backar ofta sitta i fartställning och hålla samma tempo som folk runt mig som stakade.