Vasaloppet 2019

[Volevodin]

Första vasaloppet för min del, och det blev tuffare än vad jag trodde på förhand. Startade ca 3/4 bak från led 7 och var lite till vänster sett från mitten. Av det jag läst i den här tråden var det till en fördel. Till Smågan på 58xx, vilket jag i efterhand är nöjd med. Efter smågan börjar strul med kramp i triceps(oroväckande tidigt..). Gick jag ut för hårt eller var det kroppens svar på alldeles för lite sömn? Sen får jag ont lite här och där under loppets gång. Största smärtan var i händerna vilket gjorde att resterande 79? km var en ren plåga. Vid Evertsberg var jag totalt slut och det kändes som att jag var färdig med loppet då. För få riktigt långa pass?

 

I Evertsberg tog jag några extra muggar sportdryck och koffeinpiller för att få en liten nytändning samtidigt som jag såg fram emot nedförsbackarna till Oxberg. I stunden kände jag att dessa tre faktorer var vad som kunde få mig in i loppet igen. Till saken hör att jag under loppets gång frågade andra deltagare hur vi låg till placeringsmässigt, men ingen visste riktigt. Visst såg jag rätt många som hade nummerlappar som började på 6, och även från 5, men jag tänkte att det säkert fanns en ologik i nummerlappstilldelningen. Koffeinpiller, sportdryck och den lätta sträckan mot Oxberg fick önskad effekt och jag kände mig starkare. Hoppet kom att jag skulle överleva loppet utan att tappa alltför mycket fart, dessvärre fortfarande något negativ eftersom jag trodde jag hamnat långt bak placeringsmässigt eftersom jag själv kände mig långsam. Vips så var det bara 3 mil kvar. Jag tuffade på i nån form av likgiltighet över placering och tider i det här läget, och längtade mest till målgång, värme och att släppa stavarna. Någonstans mellan Hökberg och Eldris fick jag en nytändning. Jag tror nytändning kom för att jag såg slutet. Om jag kunde åka 75 km med ont i händerna, förfrusna fingrar,  kramp till och från och bristande motivation utan att det förvärrats så kan jag lika gärna köra på och avsluta på ett bra sätt. Ont gjorde det ändå. I Eldris svepte jag en sportdryck så snabbt jag kunde och skyndade mig vidare. Sen kommer den del av loppet som gör att jag minns loppet med stor glädje. Under dom följande 5 km körde jag ständigt om folk. Bytte spår, körde förbi, bytte spår igen och fortsatte köra om folk, jag kände mig riktigt stark. Med några kilometrar kvar blev det lite trängre igen men jag fortsatte att köra om, än i lite långsammare tempo. Sedan på målrakan kunde jag "spurta" och kom precis förbi sex personer.

 

Väl i mål var det en del tomhet som översköljde en, även om jag var väldigt nöjd att vara i mål. Jag trodde att jag placerat mig mellan 6000-7000 plats, vilket förvisso var målet men som jag ändå inte kände mig nöjd med. Stod och väntade på bussen minst en kvart, och frös som aldrig förr. Duschade och bytte om, fortfarande ordentligt nedfrusen och tom. Sedan gick till klassrummet, och la mig i sängen. Loggade nervöst in på vasaloppet.se för att kolla placeringen. 48xx!!!! och jag hade plockat placeringar varje kontroll. En väldigt fördröjd "runners high" överöste mig, och samtidigt som jag var knäckt blev jag så otroligt glad. Under loppets gång kände jag att detta definitivt var sista gången jag åkte vasaloppet. Men redan morgonen efter var jag taggad på nästa år. Nu har jag ju en placering som jag kan slå!!! 

 

Lärdomar och fördelar inför nästa VL

•  Köpa rullskidor för att hinna med mer än 30 mil
•  Längre pass
•  Upplevd vetskap om att Vasaloppet är 9 mil. Det är ok med dippar, det innebär inte att loppet är slut
• "Slippa" alla första intryck och kunna fokusera mer på själva skidåkningen, istället för allt runtomkring. 
• Inte använda ett thermobälte, det tog alldeles för lång tid att dricka ur och jag tappade placeringar på det. Flaska, eller langaservice får det bli nästa gång
• Stärkt inför det faktum att sista milen var den som kändes bäst. Och det var efter mer än 7.5h skidåkning. 

Iaktagelser

• Otroligt störande när man har en lucka på ca 10 meter fram till åkaren i spåret bredvid. Kliver ut i det spåret, samtidigt som det kliver ut en annan åkare i det spåret utan ambition att försöka ta rygg på den framför. Varför kliva ut? Det hände många gånger
• Många i de bakre startleden är dåliga på nedförsbackar. Varför staka inför en backe men inte gå ner i fartställning? Flera gånger var jag tvungen att kliva ut i snön i nedförsbackar för att andra åkare stod upp i nedförsbackar eller viftade med stavar. 
• Det kan inte vara svårt för Vasaloppet att bidra med placeringsinformation vid kontrollerna. Om Volvo Cars lyckats med automatiseringen av nummerlappsidentifiering(eller RFID) och hela flödet med att klippa ihop en sekvens in i en mall, uppladdning till youtube och sms till deltagare så bör Vasaloppet kunna fixa placeringsinfo. IBM bör ju kunna lösa det på nolltid som sponsor
• Otroligt imponerad över alla som åker Vasaloppet år efter år. 

​Nu kommer jag in till SL6 hoppas jag. Med rullskidor i sommar och fler mil nästa vinter hoppas jag komma till SL5. Då är SL4 inte så långt bort, och då är medalj inom räckhåll. Är det orimligt att ha medaljtid som mål redan nästa år?  

 

Är jag fast i Vasaloppsträsket nu? 

Att du fick ont i händerna beror på remmarna. Till nästa lopp måste du hitta remmar som passar dina händer, själv har jag aldrig haft ont i händerna under något av mina 30 lopp, har aldrig blivit vän med de sk kontrollremmarna utan kör med enkelremmar i läder.

[Volevodin]

Jag ser att många har teorier om hur spårprepareringen kan göras bättre. Det är några grejer att tänka på. det är 90km med varierande förutsättningar, Det är 15800 anmälda till start och det är en UTOMHUSSPORT. Man kan ALDRIG förvänta sig exakt lika förutsättningar år för år. Om ni skulle haft hårda rena spår i Söndagens snöfall skulle ni varit tvungen att bygga tak över spåret tyvärr! Lövblåsar, sopmaskiner och andra förslag hjälper inte. Nysnön smälter fast i den hårda snön och tinar ytan oerhört snabbt. Föret har varit bra under veckan men varmt på dagarna vilket innebär att snön tinat-frusit-tinat- frusit. På de sättet blir snön oerhört grovkorning. När sen snöflingorna börjar flaga ner som det gjorde på Lördagkväll i sälen så påverkar nysnön den hårda ytan omedelbart! Snön tinar islagret i den grovkorniga snön ungefär som en isig bilruta på en parkerad bil, när snön kommer tinar den helt ren från is. Vad du än försöker göra så blir det inte bättre om inte spåren får vila några timmar och stelna ihop, det är omöjligt. Jag har själv jobbat med en hel del spår i olika fören så jag visste redan när jag såg prognosen att vi skulle få ett äventyr.

Det var en av pistmaskinerna som på slutet gjorde ett hästjobb för oss som svamlade på i över 9 timmar när han schaktade bort snön så han kom ner på konstsnöbädden, då blev den något bättre en sträcka mellan eldris och mora, men bara något under en begränsad period.

Vi som åkte få ta med oss erfarenheten och tänka när vi åker i bättre före och tröttheten hotar oss att det var värre 2019.

Stor eloge till samtliga arrangörer för ett oerhört bra arrangemang efter förutsättningarna.

Jag har lagt märke till samma sak att nysnö har en förmåga att lösa upp gammal frusen snö tom "betongsnö" på konstsnöspår, jag tror tom effektivare än regn. Vet inte vad som händer, när de olika snötyperna konfronteras, kanske du kan ge en förklaring.?

[Carl A]

intressant det där med att nysnö synes lösa upp snön under.

minns från "min tid som friåkare" i alperna; att det kunde vara misär i offpisten med hårt o jävligt, vindpinat och även hård omvandlad snö. men så kunde det komma bara ngn dm fluffig fin nysnö och det blev knädjupt puder att plöja och mjuka fina landningar efter ganska höga hopp o dropp; lätt att man sjönk ner minst en halvmeter i mjuk fin snö.

[Toblach]

Att du fick ont i händerna beror på remmarna. Till nästa lopp måste du hitta remmar som passar dina händer, själv har jag aldrig haft ont i händerna under något av mina 30 lopp, har aldrig blivit vän med de sk kontrollremmarna utan kör med enkelremmar i läder.

Tack för feedback. Du har säkert rätt. Den förklaring jag kommer på till varför jag just fick ont i söndags, men inte fått ont andra gånger jag använt remmarna kan vara att jag gjorde mig en björntjänst genom att dra åt remmarna extra noga. Nu är det Vasaloppet, remmarna måste sitta hårt och bra  :D  Jag ska hursomhelst investera i ett par nya stavar, ska läsa på lite om olika remmar inför det. 

[PumpenDanne]

Seedningstabellen är nu ute!

 

http://www.vasaloppet.se/wp-content/uploads/sites/1/2015/01/vinterveckan-2019.pdf

Nu när man ser de olika loppen på ett och samma papper så förstår man hur olika förhållanden var på ÖS och VL :-)

[firstclaes]

Robin Bryntesson säger att han startade sist på Vasaloppet, men han startade ändå långt före mig ... Mitt Vasalopp blev inte som jag tänkte mig.

 

Det började när jag upptäckte att jag hade en spricka i min Skigo 1.0-stav på lördagen, när jag var i färd att byta trugor från mina små racetrugor. Jag hade just varit vid mässan i Sälen och ordnat nummerlapp och Skigos nya snabbtrugor, men det var bara att vända tillbaka. Dessvärre bodde jag i Stöten, vilket ledde till att drygt fyra timmar av lördagen tillbringades i bilen med mina dubbla turer. Nåväl, det finns fulare bilvägar. Jag köpte ett par nya Skigo 1.0 och åkte tillbaka hem. På dessa var ju redan Skigos snabbtrugor monterade. Om någon annan har använt dem får de gärna beskriva sin upplevelse av dem, men när jag skulle skruva på mellanstorleken var bägge drygt 45 grader fel, båda medurs. Den största storleken var hela 90 grader fel, och hade nog varit svåra att staka med då. Jag fick behålla de små trugorna på och hoppas på hårda spår.

 

En kakafoni av mobilalarm hördes 03:15, frukost och bilresa till starten, och sedan evighetsköerna till fållorna. Jag stod i led 4 och hittade ett hyggligt gäng att fördriva tiden med. Samma snack som vanligt om snabba och långsamma lopp, är inte all skidpreparering en konspiration av big valla, och medaljtidsspekulationer. Kön till bajamajan gav mig lätt panik när jag fortfarande inte hade gjort av med extravikten tio minuter innan start, men jag hann ändå till slut. Inte för att det gjorde någon skillnad. 50 meter efter start tittade jag ner och såg att jag saknade ena trugan. Helvete. Jag har flickvännen som agerar supportteam och tittar på loppet, och eftersom jag tror att jag ändå ska kunna ordna ett snabbt byte av trugor vid sidan om spåret stannar jag där och försöker montera en ny truga - men nu var den 180 grader fel. Vid det laget har samtliga startled passerat. Jag har ingen aning om hur processen är för lånestav och om man får tillbaka stavarna man lämnar in, och eftersom alla ändå hade passerat och jag var förbannad på Skigo åkte jag tillbaka till mässan för att säga dem ett par väl valda ord. Jag vinkade till Bryntesson som var på väg ut för sina nio mil, samtidigt som jag lyssnade till barn som ropade till mig "Du åker åt fel håll!" med samma tonfall som Tjorven har när hon pratar med farbror Melker.

 

På Skigo trodde de att jag hade limmat trugan själv, men jag förklarade att den var helt nyinköpt sedan gårdagen. Jag fick hjälp att limma om den i alla fall, men de kände inte alls igen problemet. 08:50 gav jag mig ut i spåret igen. De hade skyfflat bort snön från vägövergången, så jag gjorde mig kanske skyldig till regelbrott när jag tog av mig skidorna och gick över den. Många i kön ville prata och frågade om det handlade om en försovning, vilket hade varit betydligt bättre tillbringad tid sett i backspegeln.

 

Att allt detta skulle hända på det jobbigaste Vasaloppet någonsin var så klart pricken över i. Omkörningarna var rätt svåra att göra när det bara fanns två spår, och jag slösade nog mycket energi i början på att göra många långa passeringar. Jag lyckades ändå åka upp mig till en totalplacering som 5755, men det var inte utan att jag varje kontroll tänkte "lägga ner den här jävla skiten" och sälja utrustningen. Klart nöjd med att jag tog mig i mål ändå, med lite perspektiv på det hela.

[Rotebrostakaren]

Placering 465, stod längst fram i 2:an, fantastisk start, var säkert sub 400 på toppen av startbacken, rätt fräsch, inte ett 2000 nummer förutom jag. Ok glid i början, tog bra ryggar och låg kloss, sedan när lössnöinfernot ner mot Mångsbodarna, folk svischade förbi nerför, hela vägen ner mot Tennäng, dåligt glid i den kalla lössnön. Tänkte, samma visa som i fjol, bra kropp men skitskidor, men jag krigade på fick höra att jag ar typ  500 i Evertsberg, i utförslöporna därifrån blödde jag inte lika mycket, kunde ligga i rygg i det enda spåret, men fick kämpa för jag var tvungen att ligga i suget för att inte tappa, samma sak vid kraftledningsgatan efter Hökberg, var alltid glad och lättad efter att utförslöporna var slut och jag inte tappade klunga/rygg, samt trött. Krigade hela vägen, visste att det eviga hägrande målet sub 500 var inom räckhåll, varv sjukt nöjd när jag kom i mål och insåg att jag lyckades. 

 

Rätt säker på att det var för korta glidzooner på Redline plus som vann glidtestet på morgonen mot Frediksson FIsher, men då var det bara lite lite lösnö på starten och hårt under, när där det var genommjukt och torrt blev det purjolöksglid.

[Volevodin]

Robin Bryntesson säger att han startade sist på Vasaloppet, men han startade ändå långt före mig ... Mitt Vasalopp blev inte som jag tänkte mig.

 

Det började när jag upptäckte att jag hade en spricka i min Skigo 1.0-stav på lördagen, när jag var i färd att byta trugor från mina små racetrugor. Jag hade just varit vid mässan i Sälen och ordnat nummerlapp och Skigos nya snabbtrugor, men det var bara att vända tillbaka. Dessvärre bodde jag i Stöten, vilket ledde till att drygt fyra timmar av lördagen tillbringades i bilen med mina dubbla turer. Nåväl, det finns fulare bilvägar. Jag köpte ett par nya Skigo 1.0 och åkte tillbaka hem. På dessa var ju redan Skigos snabbtrugor monterade. Om någon annan har använt dem får de gärna beskriva sin upplevelse av dem, men när jag skulle skruva på mellanstorleken var bägge drygt 45 grader fel, båda medurs. Den största storleken var hela 90 grader fel, och hade nog varit svåra att staka med då. Jag fick behålla de små trugorna på och hoppas på hårda spår.

 

En kakafoni av mobilalarm hördes 03:15, frukost och bilresa till starten, och sedan evighetsköerna till fållorna. Jag stod i led 4 och hittade ett hyggligt gäng att fördriva tiden med. Samma snack som vanligt om snabba och långsamma lopp, är inte all skidpreparering en konspiration av big valla, och medaljtidsspekulationer. Kön till bajamajan gav mig lätt panik när jag fortfarande inte hade gjort av med extravikten tio minuter innan start, men jag hann ändå till slut. Inte för att det gjorde någon skillnad. 50 meter efter start tittade jag ner och såg att jag saknade ena trugan. Helvete. Jag har flickvännen som agerar supportteam och tittar på loppet, och eftersom jag tror att jag ändå ska kunna ordna ett snabbt byte av trugor vid sidan om spåret stannar jag där och försöker montera en ny truga - men nu var den 180 grader fel. Vid det laget har samtliga startled passerat. Jag har ingen aning om hur processen är för lånestav och om man får tillbaka stavarna man lämnar in, och eftersom alla ändå hade passerat och jag var förbannad på Skigo åkte jag tillbaka till mässan för att säga dem ett par väl valda ord. Jag vinkade till Bryntesson som var på väg ut för sina nio mil, samtidigt som jag lyssnade till barn som ropade till mig "Du åker åt fel håll!" med samma tonfall som Tjorven har när hon pratar med farbror Melker.

 

På Skigo trodde de att jag hade limmat trugan själv, men jag förklarade att den var helt nyinköpt sedan gårdagen. Jag fick hjälp att limma om den i alla fall, men de kände inte alls igen problemet. 08:50 gav jag mig ut i spåret igen. De hade skyfflat bort snön från vägövergången, så jag gjorde mig kanske skyldig till regelbrott när jag tog av mig skidorna och gick över den. Många i kön ville prata och frågade om det handlade om en försovning, vilket hade varit betydligt bättre tillbringad tid sett i backspegeln.

 

Att allt detta skulle hända på det jobbigaste Vasaloppet någonsin var så klart pricken över i. Omkörningarna var rätt svåra att göra när det bara fanns två spår, och jag slösade nog mycket energi i början på att göra många långa passeringar. Jag lyckades ändå åka upp mig till en totalplacering som 5755, men det var inte utan att jag varje kontroll tänkte "lägga ner den här jävla skiten" och sälja utrustningen. Klart nöjd med att jag tog mig i mål ändå, med lite perspektiv på det hela.

Det där skall du inte släppa med Skigo. Du skall kontakta dem igen och begära att få ett par gratis stavar med trugorna rättvända. Det är ju deras fel att det blev så mycket strul för dig och en fantastisk prestation Du gjorde som lyckades köra upp dig till en så bra placering trots allt strul. Jag råkade ut för att handtaget lossnade ett år och jag fick vända tillbaka mot strömmen och trycka dit handtaget. Sen åkte jag hela loppet med ett handtag som flyttade sig och gjorde att trugan fick fel vinkel, vilket gör att jag förstår din problematik med felvänd truga. Stå på dig, Skigo vill väl inte få dålig PR för sina stavar! :angry:

[Lars-Erik]

 

Placering 465, stod längst fram i 2:an, fantastisk start, var säkert sub 400 på toppen av startbacken, rätt fräsch, inte ett 2000 nummer förutom jag. Ok glid i början, tog bra ryggar och låg kloss, sedan när lössnöinfernot ner mot Mångsbodarna, folk svischade förbi nerför, hela vägen ner mot Tennäng, dåligt glid i den kalla lössnön. Tänkte, samma visa som i fjol, bra kropp men skitskidor, men jag krigade på fick höra att jag ar typ  500 i Evertsberg, i utförslöporna därifrån blödde jag inte lika mycket, kunde ligga i rygg i det enda spåret, men fick kämpa för jag var tvungen att ligga i suget för att inte tappa, samma sak vid kraftledningsgatan efter Hökberg, var alltid glad och lättad efter att utförslöporna var slut och jag inte tappade klunga/rygg, samt trött. Krigade hela vägen, visste att det eviga hägrande målet sub 500 var inom räckhåll, varv sjukt nöjd när jag kom i mål och insåg att jag lyckades. 

 

Rätt säker på att det var för korta glidzooner på Redline plus som vann glidtestet på morgonen mot Frediksson FIsher, men då var det bara lite lite lösnö på starten och hårt under, när där det var genommjukt och torrt blev det purjolöksglid.

 

Som en ödets nyck var min bästa placering 455 men det är svunna tider (1977) när ni ser min mediokra fart numera. MEN jag tog mig mål i år också i mitt lopp nummer 70  (45 Vasalopp och 25 Vasalopp som öppna spår)

[Vasa 2013]

Apropå stavmalörer upplevde jag något märkligt i startfållan ett par minuter i åtta. Det fastnade förstås en massa nysnö under pjäxorna som många av oss försiktig pillade bort med stavspetsen eller något innan vi klev i skidorna. Bredvid mig hör jag någon som bankar med staven på sina pjäxor som man kanske gör med hårda aluminiumstavar när det fastnat snö under slalompjäxorna. Jag ska precis vända mig om och säga ungefär "så där kan man inte göra", men hinner inte öppna munnen när jag ser triac-staven vika sig runt pjäxan. Personen plockar upp sina skidor och lämnar startfållan.

[Simonisax]

Man har tydligen förtur att anmäla sig till nästa år om man gått i mål under 2019. Då var det kanske mödan värt ändå.

[Volevodin]

Apropå stavmalörer upplevde jag något märkligt i startfållan ett par minuter i åtta. Det fastnade förstås en massa nysnö under pjäxorna som många av oss försiktig pillade bort med stavspetsen eller något innan vi klev i skidorna. Bredvid mig hör jag någon som bankar med staven på sina pjäxor som man kanske gör med hårda aluminiumstavar när det fastnat snö under slalompjäxorna. Jag ska precis vända mig om och säga ungefär "så där kan man inte göra", men hinner inte öppna munnen när jag ser triac-staven vika sig runt pjäxan. Personen plockar upp sina skidor och lämnar startfållan.

Det tyder på att det finns en marknad för "galoscher" eller heltäckande skoskydd, så att man slipper peta bort snö från sulan på pjäxan. Bort med skyddet och sen direkt i bindningen, do andra foten och sen slänga skydden i påsen. Klart!

[Falken86]

Stavar är bräckliga ting.. :lol:

Apropå alu-stavar kom jag ikapp en kille första halvan av loppet som gav ifrån sig ett lite märkligt ljud i stakningen. Kollade ner och till min stora förvåning får jag se att han har ett par gamla aluminiumstavar. Nu snackar vi ändå nån som ligger runt plats 1000 gissningsvis. Lär ju behöva ta i typ dubbelt så mycket i stakningen. Starkt! :D

[oxberg]

Stavar är bräckliga ting.. :lol:

Apropå alu-stavar kom jag ikapp en kille första halvan av loppet som gav ifrån sig ett lite märkligt ljud i stakningen. Kollade ner och till min stora förvåning får jag se att han har ett par gamla aluminiumstavar. Nu snackar vi ändå nån som ligger runt plats 1000 gissningsvis. Lär ju behöva ta i typ dubbelt så mycket i stakningen. Starkt! :D

 

Det kanske var hans "första backen" stavar som han bytte bort senare i loppet.

[Vasa 2013]

Stavar är bräckliga ting.. :lol:

Apropå alu-stavar kom jag ikapp en kille första halvan av loppet som gav ifrån sig ett lite märkligt ljud i stakningen. Kollade ner och till min stora förvåning får jag se att han har ett par gamla aluminiumstavar. Nu snackar vi ändå nån som ligger runt plats 1000 gissningsvis. Lär ju behöva ta i typ dubbelt så mycket i stakningen. Starkt! :D

Det var märkligt. Jag hade Skistarts alustavar till rullskidor tidigare. Tyckte de dämpade stötarna bra. Antingen blev de mjukare eller blev jag starkare och tröttnade till slut på att behöva stanna och räta ut dem hela tiden. Skaffade sedan swix motsvarande som åtminstone rätade ut sig själva, men svajade betänkligt under stakning. De gick plötsligt av mitt på pga materialutmattning och efter att råkat ut för samma sak med två par slutade jag med alustavar. Jag skulle inte våga åka VL med alustavar.

[Trysil-Per]

Hei,

Nå som nordmenn tapetserer pallen på Vasaloppet år etter år, er det kanskje ikke så populært med et innlegg fra en nordmann på dette forumet. Men jeg er bare en 53-årig mosjonist, og neppe noen trussel mot spreke svensker. Og dem er det tydeligvis mange av. Jeg er imponert over nivået, og ikke minst over hvor mange som staker bra, selv om de både er fra gruppe 5,6,7 og senere.

 

Jeg kom tilfeldigvis inn i dette forumet et par uker før Vasaloppet 2019, etter et google-søk på "valla". Da havnet jeg på "valla-noia". Mange gode tips der, og veldig mye god humor!

 

Min rapport fra i år er denne: Jeg gikk Öppet Spor første gang i 2016 på 05:58, og deretter Vasaloppet 2017 (06:38) og 2018 (06:54 - plassering 3793). I år hadde jeg et håp om å komme under seks timer og 2999, men skjønte fort at vær og føre ville gjøre det vanskelig. Jeg startet omtrent midt i gruppe 5, til venstre, og fulgte venstre spor opp bakken. Jeg syntes det var bra flyt, men sukkersnøen gav lite feste for skiene, og med fiskebein og sprikende ski og staver blir man bare tråkket ned, så det ble tungt for armene å henge på stavene.

 

Kan det være en idè å stramme en tynn stropp under begge ski med en gang bakken begynner, når alle likevel står bom stille? Da får man feste, og kan fjerne dem når det flater ut. Vi mosjonister står jo så tett som sild i tønne, og får uansett ikke sjansen til å løpe oppover som de i gruppe 1 og 2 (og 3?). 

 

Et merkelig syn i bakken var en fyr som hadde tatt av den ene skien og hinket seg oppover. Det er vel helt på grensen til diskvalifisering?

 

Jeg fulgte Swix' siste anbefalinger for glid og feste, men tok i tillegg på en tynt lag VR50 over VR45. Likevel merket jeg fort at festet var dårlig. Det var overraskende. Gliden var heller ikke mye å skryte av, men den var nok som gjennomsnittet, selv med Cera. Kanskje var det en tabbe å toppe gliden med et tynt lag flytende HWC Warm (-2 til +10)? Jeg trodde det skulle bli varmere enn det ble.

 

Vanligvis gleder jeg meg til det flater ut etter cirka 3 km og man kan begynne å stake på over myrene og få opp tempoet igjen. Men i år gikk det trått. Der jeg vanligvis kunne sitte lavt i hockey og gli fra folk, måtte jeg nå stake som en gal for ikke å miste ryggene.

 

Ved Smågan var jeg frustrert over det lave tempoet, og kom dit på 01:08 og nr. 4764. Det var litt bedre enn i fjor, nr. 5008 da, og da tok jeg igjen cirka 1300 løpere mot mål. Så det var egentlig ikke så dårlig, men jeg visste jo ikke da hvordan jeg lå an plasseringsmessig. 

 

På grunn av dårlig feste tok jeg på et tynt lag VR55 ved Smågan. Det var veldig frustrerende å se at mens jeg gjorde det, så forsvant hele gruppe 5. Jeg ble gående med bare 6xxx rundt meg, og det var vanskelig å komme forbi. Trøsten var bedre feste. Jeg smurte først på nytt et tynt lag VR55 i Oxberg, og kunne bruke diagonal opp de fleste bakker hele løpet. Det er merkelig at så mange kavet rundt i sukkersnøen med fiskebein midt i bakkene, i stedet for å gå helt til venstre der det var fastere. 

 

Etter en skiekspedisjon med pulk fra Sibir til Nordpolen for mange år siden har jeg hatt problemer med øynene. I år gikk jeg derfor med sportsbriller for å beskytte meg mot vinden. Men jeg skulle gjort som Erik Wickstrøm og andre i stedet - heller gått med stor vindskjerm. Da det gjenstod cirka 70 km fikk jeg fullstendig tåkesyn, og så bare konturene av ski, underlag og de andre deltakerne videre frem til mål. Det ble lange kilometere.

 

Når det i tillegg ikke var spor, ble turen til Mora en merkelig og ekstra slitsom opplevelse. Det ble å balansere med staver og kompensere med å spenne muskulaturen. Det var veldig uvant. Verst var det i nedoverbakkene, fordi jeg ikke kunne se og planlegge fremover. Utrolig nok falt jeg ikke en eneste gang.

 

Ved Evertsberg følte jeg meg helt tom, og resten av turen ble et slit. Jeg var ofte frustrert over manglende spor og at skiene hele tiden ble kastet fra side til side. Det ble aldri noe rytme. Jeg var sint på meg selv over at jeg tenkte negativt. Målet ble kraftig nedjustert, og endret til å fullføre. Det hjalp litt på humøret, men ikke så mye.

 

Det som paradoksalt nok var litt gøy, var å gå i halvblinde. Det var en slags psykedelisk opplevelse å gå i sin egen verden. Dersom noen så en svartkledd mann sjangle av gårde som en fyllik, var det sikkert meg. Det var også motiverende å gå forbi folk i alle bakker. Men de tok meg igjen på flatene. Fra Eldris og inn ble jeg tatt igjen hele tiden på flatpartiene. Det er ikke så motiverende når det skjer hele tiden av 6xxx-folk. 

 

Jeg følte at det eneste stedet jeg gjorde en bra figur, var i Volvo-sporet, dvs. snaue 100m. Jeg tenkte at jeg hvert fall der måtte se ut som en langrennsløper. Filmen jeg fikk på epost på kvelden fra Volvo var dessverre ikke overbevisende i så måte....

 

Jeg fikk bare tatt igjen cirka 150 løpere totalt fra Smågan til Mora, og endte på 08:15 og plass 4608. Det var en stor skuffelse. Det eneste jeg var fornøyd med, var et jeg fullførte og ikke brøt på grunn av øyeproblemene. Jeg var også skuffet over at det ikke var noen god langrennsopplevelse i år, mest på grunn av dårlige spor. Da fikk jeg ikke brukt teknikken min. Det var en liten trøst at vær og spor var likt for alle.

 

Men på tirsdag fikk jeg gått to fine restitusjonsøkter i nypreparerte skiløyper og strålende sol i Trysil. 1,5 time på morgenen og 1,0 time på kvelden. Da kom langrennsgleden tilbake, og alt slit fra Vasaloppet ble (nesten) glemt. Så til neste år blir det vel et nytt forsøk. Man kan jo ikke kaste inn håndkleet med en dårlig følelse i seg.

 

Takk til alle blide meddeltakere og trivelige folk som heiet i løypene, selv om jeg knapt klarte å se dem. På gjensyn neste år! Og da skal ikke tykke svensker fra gruppe 6 klare å stake forbi meg.

[Thorrez]

Robin Bryntesson säger att han startade sist på Vasaloppet, men han startade ändå långt före mig ... Mitt Vasalopp blev inte som jag tänkte mig.

 

Det började när jag upptäckte att jag hade en spricka i min Skigo 1.0-stav på lördagen, när jag var i färd att byta trugor från mina små racetrugor. Jag hade just varit vid mässan i Sälen och ordnat nummerlapp och Skigos nya snabbtrugor, men det var bara att vända tillbaka. Dessvärre bodde jag i Stöten, vilket ledde till att drygt fyra timmar av lördagen tillbringades i bilen med mina dubbla turer. Nåväl, det finns fulare bilvägar. Jag köpte ett par nya Skigo 1.0 och åkte tillbaka hem. På dessa var ju redan Skigos snabbtrugor monterade. Om någon annan har använt dem får de gärna beskriva sin upplevelse av dem, men när jag skulle skruva på mellanstorleken var bägge drygt 45 grader fel, båda medurs. Den största storleken var hela 90 grader fel, och hade nog varit svåra att staka med då. Jag fick behålla de små trugorna på och hoppas på hårda spår.

 

En kakafoni av mobilalarm hördes 03:15, frukost och bilresa till starten, och sedan evighetsköerna till fållorna. Jag stod i led 4 och hittade ett hyggligt gäng att fördriva tiden med. Samma snack som vanligt om snabba och långsamma lopp, är inte all skidpreparering en konspiration av big valla, och medaljtidsspekulationer. Kön till bajamajan gav mig lätt panik när jag fortfarande inte hade gjort av med extravikten tio minuter innan start, men jag hann ändå till slut. Inte för att det gjorde någon skillnad. 50 meter efter start tittade jag ner och såg att jag saknade ena trugan. Helvete. Jag har flickvännen som agerar supportteam och tittar på loppet, och eftersom jag tror att jag ändå ska kunna ordna ett snabbt byte av trugor vid sidan om spåret stannar jag där och försöker montera en ny truga - men nu var den 180 grader fel. Vid det laget har samtliga startled passerat. Jag har ingen aning om hur processen är för lånestav och om man får tillbaka stavarna man lämnar in, och eftersom alla ändå hade passerat och jag var förbannad på Skigo åkte jag tillbaka till mässan för att säga dem ett par väl valda ord. Jag vinkade till Bryntesson som var på väg ut för sina nio mil, samtidigt som jag lyssnade till barn som ropade till mig "Du åker åt fel håll!" med samma tonfall som Tjorven har när hon pratar med farbror Melker.

 

På Skigo trodde de att jag hade limmat trugan själv, men jag förklarade att den var helt nyinköpt sedan gårdagen. Jag fick hjälp att limma om den i alla fall, men de kände inte alls igen problemet. 08:50 gav jag mig ut i spåret igen. De hade skyfflat bort snön från vägövergången, så jag gjorde mig kanske skyldig till regelbrott när jag tog av mig skidorna och gick över den. Många i kön ville prata och frågade om det handlade om en försovning, vilket hade varit betydligt bättre tillbringad tid sett i backspegeln.

 

Att allt detta skulle hända på det jobbigaste Vasaloppet någonsin var så klart pricken över i. Omkörningarna var rätt svåra att göra när det bara fanns två spår, och jag slösade nog mycket energi i början på att göra många långa passeringar. Jag lyckades ändå åka upp mig till en totalplacering som 5755, men det var inte utan att jag varje kontroll tänkte "lägga ner den här jävla skiten" och sälja utrustningen. Klart nöjd med att jag tog mig i mål ändå, med lite perspektiv på det hela.

Bra kämpat!

 

Du får se det som en på bucket listan: "Startat sista i vasaloppet" :)

[Vasa 2013]

Tack för en bra historia ur norskt perspektiv. Jag såg också allt sämre under loppet och tänkte att det säkert bildades is utanpå glasögonen. När jag till slut tog av dem vid ett stopp var de helt rena på utsidan. På insidan däremot var det en snödriva på vardera sidan som täckte halva glaset.

[MC Hammer]

Tack Trysil-Per för en läsvärd redogörelse av dina upplevelser i söndags.

 

I Sverige ställer vi ju inte in lopp bara för att det är tuffa yttre förhållanden.. välkommen hit igen!

[jojo123]

 

Placering 465, stod längst fram i 2:an, fantastisk start, var säkert sub 400 på toppen av startbacken, rätt fräsch, inte ett 2000 nummer förutom jag. Ok glid i början, tog bra ryggar och låg kloss, sedan när lössnöinfernot ner mot Mångsbodarna, folk svischade förbi nerför, hela vägen ner mot Tennäng, dåligt glid i den kalla lössnön. Tänkte, samma visa som i fjol, bra kropp men skitskidor, men jag krigade på fick höra att jag ar typ  500 i Evertsberg, i utförslöporna därifrån blödde jag inte lika mycket, kunde ligga i rygg i det enda spåret, men fick kämpa för jag var tvungen att ligga i suget för att inte tappa, samma sak vid kraftledningsgatan efter Hökberg, var alltid glad och lättad efter att utförslöporna var slut och jag inte tappade klunga/rygg, samt trött. Krigade hela vägen, visste att det eviga hägrande målet sub 500 var inom räckhåll, varv sjukt nöjd när jag kom i mål och insåg att jag lyckades. 

 

Rätt säker på att det var för korta glidzooner på Redline plus som vann glidtestet på morgonen mot Frediksson FIsher, men då var det bara lite lite lösnö på starten och hårt under, när där det var genommjukt och torrt blev det purjolöksglid.

 

 

Hmmm...känns som vi har haft en väldigt lika upplevelse i söndags @Rotebrostakaren, även om min ägde rum ganska precis 1000 åkare bakom dig. Mina skidor kändes även de ok i början, men fick nästan panik när nedförskörningarna startade efter Mångsbodarna ner mot Tennäng och insåg att folk bara började flyga förbi även lätta damer som man normalt har en fördel gentemot med sin massa....Fick sedan slita riktigt hårt en period för att inte tappa mer i nysnön. I det knaggliga enda spåret där kön gick senare var det drägligt då ojämnheterna och den lite blankare ytan gjorde att skidan aldrig riktigt sög fast helt i nysnön. Som du säger dock samma fenomen efter Hökberg och håller med om att det var en ovanlig känsla att generellt känna att det var skönt att utförslöporna tog slut så man inte riskerade tappa ytterligare...

 

Många funderingar kring orsaken till det har man ju haft sedan dess...Även jag korta glidzoner, på en några år gammal Speedmax skida, så kanske du har rätt. LJ02 slip i grunden som dock väl gjort sitt bästa, så tänkte att det kanske var en bov i sammanhanget. Vallning Start HF80/Swix Marathon/ Pulver FC8X, Tryckande rak 2 mm från styrspåret och bakåt. (Drog även lätt julgran över större del av skidan men så pass lätt det nog knappast påverkade).   Jag hade dock fäste V30/VR40/VR45 som funkade misstänkt bra hela loppet så en tanke var ju att problemet var för mkt fästvalla som sög i nysnön. Körde du blankt? Hur var dina skidor preppade?

[AnthonyH]

Här kommer min redogörelse från mitt första Vasalopp.

 

Min historik är att jag aldrig tidigare skidat förutom i skolan och lokala tävlingar som lite.Utan det har alltid varit fotboll på div2 och div3 nivå.
Sedan bestämde jag och en kompis vi skulle till Vasaloppet 2016 och då köpte jag skidor på nytt och började skida. 2016 blev jag sjuk samma dag som vi skulle starta resan så uteblev, 2017 skidade jag inte alls (vi hade ingen snö där jag bor då) men 2018 gjorde jag en nysatsning och tränade cirka 500km. I år har det blivit 600km med 2 seedningslopp på 50km och 60km där resultaten båda gav plats i led3.

 

Efter ett par dagar i buss och resande från Finland  och en förkylning på gång kände jag mig inte direkt i toppform inför starten. Dock när starten gick från startled 3 svarade kroppen överraskande bra. Vår buss kom ganska sent till startplatsen och startade nästan längst bak i mitten, lite mer mot vänster. 

 

Kom ganska snabbt ut i vänsterkanten och känns som den flöt på lite bättre där än högerkanten. Har mest satsar på stakning i år, mest för att jag inte kan valla och har inte haft intresse att lära mig, utan tränat mest utan valla hela vintern. Dels  också för att min styrka ligger i stakning i samma tempo länge.

 

Trodde att jag i led3 skulle få "skida" mera fritt men det var överraskande mycket stopp i backen. Dock var jag ganska pigg när vi kom upp och jag tänkte det skulle bli skönt att komma upp på myrarna komma in i stakrytmen. Det satte dock vädret och vinden stopp för och följde snällt med i ledet. Min placering vad cirka 1900 vid Smågan och kände ändå som att jag plockade position ute på myrarna med att aktivt försöka åka om där chans fanns.

Sedan upp mot Risberg och Evertsberg hade jag nog min tyngsta del i Vasaloppet. Blev att saxa mycket i strösockret i backarna och det sög på kraften och humöret. I varje back var det stopp i botten och man tappade ofta all fart. Försökte få med mig farten i vissa backar genom att åka längst ut till vänster eller höger där backen började där det gick och då orkade jag bättre i backarna.

Tänkte ofta att "var f'n kommer alla backar ifrån, Vasaloppet ska ju vara ganska flackt".  Men backarna blev nog längre och större med tanke på att man inte hade någon fart alls i backarna ;)

Glidet var inte det bästa men inte sämst heller, och svårt att jämföra i de ojämna utförslöporna där jag satsade mest att inte krocka med någon. Dock efter lite nedför kände jag mig starkare och Lundbäcksbackarna och de andra backar upptill Oxberg och Hökberg gick ganska bra. Och de avslutande 20-30 km flöt på ganska fint i kön. Hade inte mycket krafter att köra förbi utan höll mig till farten i ledet vilket mina positioner visar. Mina högsta position var i Smågan, cirka 1900 och i mål lågt 1800. 

Mitt mål var att klara medalj och det gjorde jag med cirka 5 minuter så det är jag stolt över. Samtidigt stolt över att jag orkade staka 90km i detta katastrofväder även om det inte var smart (många med fäste sprang förbi mig i backarna). Men hade samtidigt sett det som en utmaning att staka Vasaloppet.

Några tankar som lämnade kvar:

 

- Tänkte detta skulle vara min enda satsning mot Vasaloppet på några år, eftersom vi har småbarn och det har varit en stort pusslande för att få till tillräckligt med långa pass. Men efter denna upplevelse skulle jag gärna uppleva ett Vasalopp där jag känner att jag får ut min kapacitet, kan göra mitt eget lopp och åka med mer glädje. Så kanske jag gör en nysatsning till nästa år.

 

- Åkglädjen var långt borta. Vi åkte på ett led i ganska sakta tempo och kändes som de flesta människor runt omkring en saknade åkglädjen och gick mer in i sig själva.

 

- Har väldigt lite minnen från loppet, känns som man förträngt det mesta

 

- Överraskande pigg på kvällen och dagen efter i kroppen

 

- Folk åkte mycket på skidor och stavar (beror säkert på vädret och spåret) men överlag skötte sig de flesta väldigt schysst och gav utrymme och var vänliga

 

- Tiden var katastrofal men jättenöjd med placeringen

 

- Att komma med buss från Finland och resa i 2 dagar före start ger ingen optimal uppladdning.

 

Sammanfattningsvis
Under loppet var jag bestämd att Vasaloppet ska jag inte skida igen på ett bra tag, detta var inte roligt. Men redan nästa dag kände jag revanschlusten komma och antagligen är jag på start nästa år igen :)
Arrangemangen fungerade perfekt tycker jag och evenemanget i sig är toppen.

[Falken86]

Det kanske var hans "första backen" stavar som han bytte bort senare i loppet.

Tveksamt, inte hundra koll men tror jag såg honom mellan Mångsbodarna och Risberg.

[Blohm87]

Det var inte HF80:n som sög glid för dig då?

Hmmm...känns som vi har haft en väldigt lika upplevelse i söndags @Rotebrostakaren, även om min ägde rum ganska precis 1000 åkare bakom dig. Mina skidor kändes även de ok i början, men fick nästan panik när nedförskörningarna startade efter Mångsbodarna ner mot Tennäng och insåg att folk bara började flyga förbi även lätta damer som man normalt har en fördel gentemot med sin massa....Fick sedan slita riktigt hårt en period för att inte tappa mer i nysnön. I det knaggliga enda spåret där kön gick senare var det drägligt då ojämnheterna och den lite blankare ytan gjorde att skidan aldrig riktigt sög fast helt i nysnön. Som du säger dock samma fenomen efter Hökberg och håller med om att det var en ovanlig känsla att generellt känna att det var skönt att utförslöporna tog slut så man inte riskerade tappa ytterligare...

 

Många funderingar kring orsaken till det har man ju haft sedan dess...Även jag korta glidzoner, på en några år gammal Speedmax skida, så kanske du har rätt. LJ02 slip i grunden som dock väl gjort sitt bästa, så tänkte att det kanske var en bov i sammanhanget. Vallning Start HF80/Swix Marathon/ Pulver FC8X, Tryckande rak 2 mm från styrspåret och bakåt. (Drog även lätt julgran över större del av skidan men så pass lätt det nog knappast påverkade).   Jag hade dock fäste V30/VR40/VR45 som funkade misstänkt bra hela loppet så en tanke var ju att problemet var för mkt fästvalla som sög i nysnön. Körde du blankt? Hur var dina skidor preppade?

[Rotebrostakaren]

Hmmm...känns som vi har haft en väldigt lika upplevelse i söndags @Rotebrostakaren, även om min ägde rum ganska precis 1000 åkare bakom dig. Mina skidor kändes även de ok i början, men fick nästan panik när nedförskörningarna startade efter Mångsbodarna ner mot Tennäng och insåg att folk bara började flyga förbi även lätta damer som man normalt har en fördel gentemot med sin massa....Fick sedan slita riktigt hårt en period för att inte tappa mer i nysnön. I det knaggliga enda spåret där kön gick senare var det drägligt då ojämnheterna och den lite blankare ytan gjorde att skidan aldrig riktigt sög fast helt i nysnön. Som du säger dock samma fenomen efter Hökberg och håller med om att det var en ovanlig känsla att generellt känna att det var skönt att utförslöporna tog slut så man inte riskerade tappa ytterligare...

 

Många funderingar kring orsaken till det har man ju haft sedan dess...Även jag korta glidzoner, på en några år gammal Speedmax skida, så kanske du har rätt. LJ02 slip i grunden som dock väl gjort sitt bästa, så tänkte att det kanske var en bov i sammanhanget. Vallning Start HF80/Swix Marathon/ Pulver FC8X, Tryckande rak 2 mm från styrspåret och bakåt. (Drog även lätt julgran över större del av skidan men så pass lätt det nog knappast påverkade).   Jag hade dock fäste V30/VR40/VR45 som funkade misstänkt bra hela loppet så en tanke var ju att problemet var för mkt fästvalla som sög i nysnön. Körde du blankt? Hur var dina skidor preppade?

Skärande Swix 2mm, från styrspåret och framåt, på det en gammal star(t) APEX VA8 under pulvret (typ HF80, fast mer flour tror jag), sedan blandning av Vauhti zerofox och gamla Swix FC750/50, 0--6 redcreek på toppen, fin struktur i skidan. Brukar alltid ha bättre glid än snittet, rätt vallaintresserad och koll på mina skidor, men nu är det andra Vasan i rad jag har haft klart sämre glid än omgivningen..., vallningen och rillningen är jag rätt säker på inte var fel, så finns bara skidan kvar..., sedan tror är jag hyfsat tung, vilket normalt sett ger bättre högfartsglid i alla fall, men jag misstänker att när det var så löst och speciellt om man som jag körde med korta glidzooner så blir det extra dåligt. Inget fäste hade jag. Tur att jag inte hade JKD glid, han tog tydligen in 2-3 minuter utför från Evertsberg till Vasslan, då skulle man ju kommit topp 250 :))vilket jag aldrig skulle kunna toppa och jag hade varit tvungen att lägga ner Vasaloppssatsningen...., nu hade man superform men ej materialet, och lyckades komma sub 500 för första gången på 21:a försöket, lite småstolt:).

[NotReallyGunde]

Skärande Swix 2mm, från styrspåret och framåt, på det en gammal star(t) APEX VA8 under pulvret (typ HF80, fast mer flour tror jag), sedan blandning av Vauhti zerofox och gamla Swix FC750/50, 0--6 redcreek på toppen, fin struktur i skidan. Brukar alltid ha bättre glid än snittet, rätt vallaintresserad och koll på mina skidor, men nu är det andra Vasan i rad jag har haft klart sämre glid än omgivningen..., vallningen och rillningen är jag rätt säker på inte var fel, så finns bara skidan kvar..., sedan tror är jag hyfsat tung, vilket normalt sett ger bättre högfartsglid i alla fall, men jag misstänker att när det var så löst och speciellt om man som jag körde med korta glidzooner så blir det extra dåligt. Inget fäste hade jag. Tur att jag inte hade JKD glid, han tog tydligen in 2-3 minuter utför från Evertsberg till Vasslan, då skulle man ju kommit topp 250 :))vilket jag aldrig skulle kunna toppa och jag hade varit tvungen att lägga ner Vasaloppssatsningen...., nu hade man superform men ej materialet, och lyckades komma sub 500 för första gången på 21:a försöket, lite småstolt:).

 

Man kanske skulle ha sig ett par längre skidor för nysnöföre med längre glidzoner?