Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Högintensiv vs. lågintensiv träning


Skr

Recommended Posts

Långpassen skall vara grenspecifika. Alternativa träningsformer är utmärkta för intervallträning då det är den centrala kapaciteten som belastas hårdast.

Håller med. Och det bör också gälla den s.k. Maffetone-metoden som hänvisas till i den här tråden. Min uppfattning, efter att ha skummat jogg.se-tråden, är att den lågintensiva träning som metoden förespråkar huvudsakligen inriktar sig på att förbättra de arbetande musklernas fettförbränning. Det rör sig alltså om en rent lokal förmåga och är därmed i mångt och mycket grenspecifik. Man torde alltså inte bli särskilt mycket bättre som skidåkare av att jogga långsamt.

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 252
  • Created
  • Last Reply
Håller med. Och det bör också gälla den s.k. Maffetone-metoden som hänvisas till i den här tråden. Min uppfattning, efter att ha skummat jogg.se-tråden, är att den lågintensiva träning som metoden förespråkar huvudsakligen inriktar sig på att förbättra de arbetande musklernas fettförbränning. Det rör sig alltså om en rent lokal förmåga och är därmed i mångt och mycket grenspecifik. Man torde alltså inte bli särskilt mycket bättre som skidåkare av att jogga långsamt.

Är du verkligen säker på att fettförbränning är en lokal process?

Musklerna tar energi från fettet som finns i blodet och som pumpas runt i hela kroppen. Jag har för mig att det inte spelar någon roll vad du tränar bara att du kör lågintensivt ?

 

När du styrketränar bränner man inte mer fett från magen bara för att du tränar magövningar. Kroppen bränner lika mycket fett över hela kroppen helt oberoende vad du tränar. Du får alltså mindre fett på magen genom att träna knäböj då du vid knäböj förbränner mer kalorier än vid t.ex situps... =)

 

Enligt Ola Rawald och Lars Selin ska man träna mer grennära och med större muskelgrupper ju närmare maxintensitet man kommer, alltså tvärtom mot vad Mario säger...

 

H-C Holmberg´s forskningrapport http://www.skidor.com/langdakning/t2.asp?p=33125

berör detta ämne lite grann också.

 

Själv har jag beställt några av Maffetones böcker att fördjupa mig i ämnet med... =)

Link to comment
Share on other sites

Långdistans träning ger starka muskler. Jag antar att det är därför man ska köra grenspecifikt. Så joggar man långsamt i några timmar så borde det ge resultat för en skidåkare som vill använda benen. Skidåkare har väl alltid sprungit mycket?
Link to comment
Share on other sites

Den som inte testar får inget veta............ :-)

 

Sagt och gjort beställde jag givetvis Maffetones bok "Training for endurance". Har hunnit 3/4 delar av boken och är fast besluten att ge det hela en rejäl chans.

 

Eftersom jag både 2005 och 2006 följde Salkais träningsprogram har jag en hel del data att jämföra med framöver. 2006 sprang jag Midnattsloppet på 41:30 vilket får anses som personligt rekord på 10km. Nu under 2007 har träningen blivit lidande men jag tycker mig se att jag är i ungefär samma form som jag varit både 2005 och 2006 när jag inledde Salkai träningen. I lördags sprang jag Vasastafettens sträcka Hökberg-Eldris, 10,2km, på 43:50. Så där står jag idag, lite sämmre än i fjol med andra ord. Trots rätt mycket intervallträning a la 4x4 metoden + en hel del 400m intervaller.

 

För att få vetenskap i det hela har jag idag utfört ett konditionstest hos LactLab i Täby. Lite imponerad blev jag över min egen "kroppskännedom" då jag innan testet indikerade att jag tänkte mig min maxpuls till 188, min "syratröskel" till 172. Efter testet kunde vi läsa av en maxpuls på 189 (blixtrade till på 190 och kanske kanske jag skulle kunnat pressat 1 eller 2 slag till) och syratrökeln till 173 :) Det som dock visade på lite dålig form var återhämtningen som kunde varit bättre. Glädjande dock att man kan konstare att jag egentligen bara är 31 år gammal och inte 39 om vi använder "220" formeln.............

 

Enligt Maffetones 180 formel skulle min aeroba pulsintervall ligga mellan 131-141. Jag har då ödmjukt inte lagt på någonting då jag tyckte att jag inte stämde in på den beskrivningen då man skulle addera ett antal pulsslag. Testet idag visade dock att jag gott och väl kan gå upp till 135-145 för "Maffetone" träning. HUrsomhelst kan man säga att "180 formeln" verkar rätt genomtänkt.

 

Jag ämnar nu att helt träna enligt Maffetone och bygga en aerob bas. Detta beräknas ta 3-5 månader. Därefter ska jag göra om testet hos LactLab och även försöka få till ett 10km lopp för att se tiden. Efter det fortsätter vi med Maffetones upplägg genom att gå över på mer högintensiv träning och se om jag lyfter mig ytterligare. Det ska också bli interssant att se om det gör någonting på skidformen. Det kommer inte bli någon styrketräning över huvudtaget under "basperioden". Jag är inte anmäld till VL men får väl se hur det känns och verkar det lovande så köper jag väl en restplats!

 

Enligt LactLab så har de sett på tester att lågintensiv träning även påverkat syranivåerna i hög fart dramatiskt. Det skulle då indikera att Maffetone metoden är riktig.

 

Den som testar får se :)

Link to comment
Share on other sites

Visst är lågintensiv träning (uppbyggnadsträning )viktig men för de allra flesta på det här forumet som tränar regelbundet är det inte det mest tidseffektiva sättat att träna. Att bygga upp en lokal kapacitet med ökad mitokondrie samt kappilärtillväxt gynnar dig säkert att bli en duktig marathonlöpare men för att bli en duktig skidåkare även på VL behövs en hög syreupptagning. Denna tränas tidseffektivast upp genom intervallträning. Den bästa intervallträning som finns, den som också liknar skidåkning är tävlingsorientering. Orientering kan liknas vid naturlig intervall med paus för stämpling samt kartläsning.

Kom ihåg att det är stor skillnad mellan vanlig löpning och skogslöpning. Löpning som endast bedrivs lågintensivt kommer inte att höja hjärta samt lungkapacitet på bästa sätt. Här är det varierad intensitet som gäller. Man blir bra på det man tränar.

Link to comment
Share on other sites

Är du verkligen säker på att fettförbränning är en lokal process?

Musklerna tar energi från fettet som finns i blodet och som pumpas runt i hela kroppen. Jag har för mig att det inte spelar någon roll vad du tränar bara att du kör lågintensivt ?

Enligt Artur Forsberg och HC Holmberg är näringsupptag, energiomsättning, muskelmassa, ensymaktivitet, mitokondrier etc att hänföra till "Lokal kapacitet".

Blodvolym och syretransport tillhör den "centrala".

 

 

Enligt Ola Rawald och Lars Selin ska man träna mer grennära och med större muskelgrupper ju närmare maxintensitet man kommer, alltså tvärtom mot vad Mario säger...

 

H-C Holmberg´s forskningrapport http://www.skidor.com/langdakning/t2.asp?p=33125

berör detta ämne lite grann också.

Enligt samma författare och fysiologer tränas den lokala kapaciteten lämpligast med lågintensiv träning. Denna är basen för all uthållighetsträning.

Det väsentliga vid träning av central kapacitet är att hjärtat får arbeta hårt vilket det får göra då de stora muskelgrupperna kräver syre.

Med fördel kan man alltså - vad avser träning av den centrala kapaciteten - variera den intensiva träningen för att på sätt minska risken för förslitningar och skador om man ofta tränar intensivt.

Vad gäller "stora muskelgrupper" och träning nära "maxintensitet" är vi överens.

Högintensiv träning (An) som syftar till att tåla den mjölksyra som bildas, skall utföras grennära. Men det finns inga skäl till utföra denna träning året om och bidraget till ökad central kapacitet och VO2 max är således begränsat.

Link to comment
Share on other sites

Visst är lågintensiv träning (uppbyggnadsträning )viktig men för de allra flesta på det här forumet som tränar regelbundet är det inte det mest tidseffektiva sättat att träna. Att bygga upp en lokal kapacitet med ökad mitokondrie samt kappilärtillväxt gynnar dig säkert att bli en duktig marathonlöpare men för att bli en duktig skidåkare även på VL behövs en hög syreupptagning. Denna tränas tidseffektivast upp genom intervallträning. Den bästa intervallträning som finns, den som också liknar skidåkning är tävlingsorientering. Orientering kan liknas vid naturlig intervall med paus för stämpling samt kartläsning.

Kom ihåg att det är stor skillnad mellan vanlig löpning och skogslöpning. Löpning som endast bedrivs lågintensivt kommer inte att höja hjärta samt lungkapacitet på bästa sätt. Här är det varierad intensitet som gäller. Man blir bra på det man tränar.

Att ha högsta möjliga syreupptagning på just VL är inte det viktigaste. Däremot är det mycket utslagsgivande på WC.

Det finns många bra anledningar till lågintensiva och långa träningspass.

1) Uppbyggnad = förberedelse för intensivare träning.

2) Förberedelse inför långlopp/marathon. Utan denna har musklerna och kroppen i övrigt inte fått tillfälle att vänja sig vid extrema uthållighets-prestationer.

3) Varierande och växlande träning i olika miljöer. Det gäller att hitta och bibehålla glädje och motivation. Att bara dundra på med intervaller varenda pass orkar i vart fall inte jag med rent psykiskt.

 

Orientering är en alldeles utmärkt träningsform, men jag tror att det kan vara farligt om vanliga motionärer i allt för stor utsträckning tar till sig det allmänna snacket om den saliggörande intensiva och tidseffektiva intervallträningen. Jag menar att skaderisken är uppenbar.

Dessutom vänder sig forskningen till elitidrottare. Motionärer har inte tillnärmelsevis samma förutsättningar som oss andra.

Link to comment
Share on other sites

Är du verkligen säker på att fettförbränning är en lokal process?

Musklerna tar energi från fettet som finns i blodet och som pumpas runt i hela kroppen. Jag har för mig att det inte spelar någon roll vad du tränar bara att du kör lågintensivt ?

Du har rätt i att fettet tas från fettdepåer i "hela kroppen". Jag syftade på själva förbränningen av fettet (fettsyran), vilket sker lokalt i muskelcellen.

Link to comment
Share on other sites

Visst är lågintensiv träning (uppbyggnadsträning )viktig men för de allra flesta på det här forumet som tränar regelbundet är det inte det mest tidseffektiva sättat att träna. Att bygga upp en lokal kapacitet med ökad mitokondrie samt kappilärtillväxt gynnar dig säkert att bli en duktig marathonlöpare men för att bli en duktig skidåkare även på VL behövs en hög syreupptagning. Denna tränas tidseffektivast upp genom intervallträning. Den bästa intervallträning som finns, den som också liknar skidåkning är tävlingsorientering. Orientering kan liknas vid naturlig intervall med paus för stämpling samt kartläsning.

Kom ihåg att det är stor skillnad mellan vanlig löpning och skogslöpning. Löpning som endast bedrivs lågintensivt kommer inte att höja hjärta samt lungkapacitet på bästa sätt. Här är det varierad intensitet som gäller. Man blir bra på det man tränar.

Det du beskriver är någonting som jag skrivit under på tidigare och som självfallet fortfarande låter logiskt. Efter att ha läst Maffetones bok "Traning for endurance" så är jag dock mer tveksam varför jag nu ska testa hans metod. Kortfattat kan man säga att Maffetones teorier går ut på att alla prestationer som pågår längre än 2-3min får anses som "endurance" = uthållighetsidrott. Det betyder att oavsett om det då handlar om 20min eller 4 timmar så är fettförbränningen av största vikt. Det handlar då om att lära kroppen att ha en så hög andel fett som energikälla som möjligt för att prestera på topp. Detta görs genom lågintensiv träning i ett pulsintervall som räknas ut genom "180 formeln". Vidare hävdar Maffetone att du inte behöver anaerob träning men vill du ändå göra det så räcker 3-5v innan tävlingssäsong för att toppa form. Sedan fungerar dina tävlingar som anaerob träning (tävla sig i form!). Han poängterar också att den anaeroba träningen är ett riskspel där insatsen är hög med en låg avkastning. Han har många sunda idéer om vår livsstil i stort och hur viktigt det är att ha balans i hela din livssituation. Stress är ett centralt tema där han menar att stress från tex arbete, familj mm är en form av anaerob arbete. De funktioner som "triggas" i kroppen är av samma typ som det som sker vid hård träning. Det som då kallas "utbränd" i arbetslivet kallas "övertränad" inom idrotten men är samma sak (om jag fattat allt rätt). Han menar då att det är ytterst få av oss som är i den lyckliga situationen att vi inte arbetar utan "bara" tränar. En toppidrottsman tränar inte så mycket som vi leds att tro och han har gått om tid till vila. Vi som jobbar 40 tim/vecka, har familj, hus och andra åttaganden har omöjligt att finna den vila som behövs om du ska träna som ett proffs. Hård tränig i en sådan situation är då ett riskspel enligt hans sätt att se det.

Han hävdar vidare med bestämdhet att lågintensiv träning även ökar din kapacitet i en tävlingssituation i och med att kroppen kommer att röra sig snabbare med en lägre puls och med en större andel fett som energi. Det ska bli intressant att testa framöver om det stämmer på mig!

 

 

Var köper ni Maffetones böcker? De verkar inte finnas i Sverige, såvitt jag kunnat utröna

Nej, de finns inte i Sverige. Jag beställde via internett i USA. Tog ca 5 dagar att få den i brevlådan här hemma. Boken inkl frakt slutat på lite drygt 200:-.

Här beställde jag: Training for endurance

Så är efteråt ångrar jag att jag inte betällde även "Eating for Endurance" då frakten är lika mycket som bokpriset. Men jag får väl leva med en 200-hundring till mindre i fickan :)

Link to comment
Share on other sites

...alla prestationer som pågår längre än 2-3min får anses som "endurance" = uthållighetsidrott. Det betyder att oavsett om det då handlar om 20min eller 4 timmar så är fettförbränningen av största vikt. Det handlar då om att lära kroppen att ha en så hög andel fett som energikälla som möjligt för att prestera på topp.

Med det är ju egentligen också vad "traditionell" träning går ut på. Ökad syreupptagningsförmåga ger mer syre till musklerna, vilket leder till att större andel fett används som bränsle. Ökad muskelstyrka ger lägre relativ intensitet vid given hastighet och därmed större andel fettförbränning. Menar Maffetone att slagvolym och styrka inte är viktigt? Eller hävdar han att man tränar upp även detta genom lågintensiv träning?

Link to comment
Share on other sites

Med det är ju egentligen också vad "traditionell" träning går ut på. Ökad syreupptagningsförmåga ger mer syre till musklerna, vilket leder till att större andel fett används som bränsle. Ökad muskelstyrka ger lägre relativ intensitet vid given hastighet och därmed större andel fettförbränning. Menar Maffetone att slagvolym och styrka inte är viktigt? Eller hävdar han att man tränar upp även detta genom lågintensiv träning?

Vad gäller syreupptagningsförmågan måste han ju mena att den ökar även med lågintesiv träning, jag kan inte tokla det som annat i alla fall.

Vad gäller muskelstyrka hävdar han att mycket få människor behöver styrketräna alls. Möjligen som rehab efter skada för att återfå styrka. Ren styrketräning behövs inte. Nu har han främst varit verksam inom Triathlon så med mycket simträning lär man väl få den armstyrka som krävs för simning. I löpningen och i cykeln får du den benstyrka som behövs där. Han räknar dock upp även längdskidåkning som en idrott som kan följa hans råd.

 

När det gäller syreupptagningen så har ju Maffetone och de norska hjärtläkarna lite olika uppfattning, som jag tolkar det. Även om de norka läkarna pratar om slagvolym och menar att hög slagvolym = hög syreupptagningsförmåga. Vem vet, kanske båda teknikerna leder till samma slutresultat?

 

Ska dubbelkolla vad gäller muskelstyrka/styrketräning när jag kommer hem och har boken till hands.

Link to comment
Share on other sites

Är du verkligen säker på att fettförbränning är en lokal process?

Musklerna tar energi från fettet som finns i blodet och som pumpas runt i hela kroppen. Jag har för mig att det inte spelar någon roll vad du tränar bara att du kör lågintensivt ?

Enligt Artur Forsberg och HC Holmberg är näringsupptag' date=' energiomsättning, muskelmassa, ensymaktivitet, mitokondrier etc att hänföra till "Lokal kapacitet".

Blodvolym och syretransport tillhör den "centrala".

 

 

Enligt Ola Rawald och Lars Selin ska man träna mer grennära och med större muskelgrupper ju närmare maxintensitet man kommer, alltså tvärtom mot vad Mario säger...

 

H-C Holmberg´s forskningrapport http://www.skidor.com/langdakning/t2.asp?p=33125

berör detta ämne lite grann också.

Enligt samma författare och fysiologer tränas den lokala kapaciteten lämpligast med lågintensiv träning. Denna är basen för all uthållighetsträning.

Det väsentliga vid träning av central kapacitet är att hjärtat får arbeta hårt vilket det får göra då de stora muskelgrupperna kräver syre.

Med fördel kan man alltså - vad avser träning av den centrala kapaciteten - variera den intensiva träningen för att på sätt minska risken för förslitningar och skador om man ofta tränar intensivt.

Vad gäller "stora muskelgrupper" och träning nära "maxintensitet" är vi överens.

Högintensiv träning (An) som syftar till att tåla den mjölksyra som bildas, skall utföras grennära. Men det finns inga skäl till utföra denna träning året om och bidraget till ökad central kapacitet och VO2 max är således begränsat.

OK. Tack för utförliga förklaringar.

En sista undran: tycker du det är slöseri med tid att träna fettförbränning (A1) som löpning om man har som målsättning att ha en bra fettförbränning under VL?

alltså strunta i A1-löppassen och istället enbart köra A1-passen på t.ex rullskidor, stavgång och paddling/roddmaskin där man använder överkroppen mer?

Link to comment
Share on other sites

Att ha högsta möjliga syreupptagning på just VL är inte det viktigaste. Däremot är det mycket utslagsgivande på WC.

men jag tror att det kan vara farligt om vanliga motionärer i allt för stor utsträckning tar till sig det allmänna snacket om den saliggörande intensiva och tidseffektiva intervallträningen. Jag menar att skaderisken är uppenbar.

Dessutom vänder sig forskningen till elitidrottare. Motionärer har inte tillnärmelsevis samma förutsättningar som oss andra.

Jag tycker du slår huvudet på spiken här.

Link to comment
Share on other sites

En sista undran: tycker du det är slöseri med tid att träna fettförbränning (A1) som löpning om man har som målsättning att ha en bra fettförbränning under VL?

alltså strunta i A1-löppassen och istället enbart köra A1-passen på t.ex rullskidor, stavgång och paddling/roddmaskin där man använder överkroppen mer?

Klart att det inte är bortkastad träning om du springer (hoppas jag!), även om det enligt teorin ska vara effektivare med grennära A1-pass. Dessutom kanske du har andra mål eller delmål med träningen än just VL? Kanske löp-tävlingar, orientering, cykellopp, etc?

 

Men om du enbart tränar för långlopp på skidor borde tyngdpunkten för A1 ligga på skidor/rullisar och ev rodd.

 

Lycka till!

Link to comment
Share on other sites

Att ha högsta möjliga syreupptagning på just VL är inte det viktigaste. Däremot är det mycket utslagsgivande på WC.

men jag tror att det kan vara farligt om vanliga motionärer i allt för stor utsträckning tar till sig det allmänna snacket om den saliggörande intensiva och tidseffektiva intervallträningen. Jag menar att skaderisken är uppenbar.

Dessutom vänder sig forskningen till elitidrottare. Motionärer har inte tillnärmelsevis samma förutsättningar som oss andra.

Jag tycker du slår huvudet på spiken här.

Just detta är Maffetone inne på ,att inte jämföra sig med och ta efter tränign ämnad för proffesionella som inte har ett jobb vid sidan av träningen. För oss som jobbar finns inte tiden till återhämtning vilket gör att vi utsätter vår kropp med för mycket stress vilket snabbt och lätt kan leda till överträning. Som han uttrycker det "stora insatser med lite avkastning".

 

Jag har nu kollet lite i boken angående styrketräning och Maffetone går så långt så att han säger att det för en uthålighetsidrottare inte nödvändigt och rent av slöseri med tid. Han grundar detta på att det dels är anaerobt (för mycket stress av kroppen) och att det är mycket svårt att få en övning som är lik den rörelse du ska utföra i din "riktiga" sport. Träna grennära är hans paroll med andra ord. Vilket då skulle betyda aerob träning på rullskidor/skidor för en längdskidåkare!

Han skriver också att styrketräning tar för mycket energi och att det "bulkar" muskler. Sedan behöver du för att behålla "the benefits och weigt-liftning" träna åtminstonde 1-2 ggr/v året runt. Det i sin tur gör det svårt/omöjligt att utföra din aeroba grundträning.

Han vill då mena att de pass du kan/hinner göra i ett gym är bättre att byta ut mot aerob grundträning.

Han vill också avliva föreställninge att styrketräning hjälper dig hålla dig skadefri. Han menar att det är de aeroba muskelfibrerna som gör jobbet att hålla dig skadefri, inte de anaeroba.

Sedan dömmer killen även ut stretching, så man kan lugnt säga att det är lite upp och ned vända världen att läsa hans bok :)

Men han gillar Yoga och det måste jag helt och fast hålla med honom om. Så mjuk och följsam som jag känner mig i kropne efter att jag börjat med yoga har jag aldrig tidigare varit. Trots idogt stretchande.

Link to comment
Share on other sites

Verkligen upp&nervända världen...

Jag väntar med spänning tills jag får sätta tänderna i de beställda Maffe-böckerna. Dock ställer jag mig tveksam till vissa delar som du citerar.

 

- att styrketräning är bra för skidåkare är jag helt övertygad om. Personligen tror jag mer på Wolfgang Pischlers teorier.

- att streching hjälper och förebygger skador vet jag av egen erfarenhet.

 

Tycker det ändå känns kul & spännande med någon som rör om i grytan. Sedan är det ju så att Maffes upplägg kanske inte passar alla. Lite egna anpassningar kanske inte heller är fel. Men ett försök är det ju värt...

Link to comment
Share on other sites

Visst är det lätt förvirrande när man läser olika rön och metoder. Många känns ju som dom helt motsäger varandra!

 

Jag är ändå rätt övertygad om att om vi tussade ihop Maffetone, Pischler och de norska hjärtläkarna i en lång debatt så skulle de till sist vara rätt överens.

 

Maffetone: Fokuserar mycket på att vi motionärer har så mycket stress som påverkar vår kropp från jobb och familj. Denna stress påverkar kroppen på samma sätt som stressen från tuffa träningspass. Vi kommer då, om vi blandar för mycket av både jobbstress och träningsstress, inte få tid till återhämtning. Den lyxen kan en proffesionell idrottare unna sig då dagen enbart går ut på träning-vila-näring. Att hans teorier fungerar bevisas av otaliga framgångar bland främst triathleter med Mark Allen i spetsen.

 

Pischler: Är inte helt insatt i hans program och tänk men jag vet ju att han kör rätt tuffa intervallpass. Men jag vet också att han är oerhört noga med att analysera pulskurvor och lactatnivåer. Efter dessa analyser justerar han hela tiden träningen. Det måste då betyda att han också är rädd för att det blir för lite vila och att stressnivåerna blir för höga i kroppen.

 

Norrmännen: Har ju egentligen bara uttalat sig om hur du ökar slagvolymen på hjärtat och menar då att den enda effektiva är träning i 90-95% av maxpuls. Notera dock att de betonar vilan mellan intervallerna för att få ner lactatnivåer. Även de säkrar upp mot för mycket "stress".

 

Maffetone vänder sig till människor som vill träna hyffsat mycket, i princip varje dag. För detta förespråkar han lågintensivt. Norrmännen har mest erfarenhet från hjärtpatieter som inte ämnar träna varje dag och erfarenheten från en idrottare som tränar mycket vet jag inte hur mycket de har. Pischler har ju lyckats rätt bra men vi vet inte alla de utövare som knäckts av hans metoder, det står sällan om dem i tidningen, eller hur?

 

Men spännande är det och som sagt, har man inte provat så vet man inte vad som passar just din kropp och livssituation. Sedan kanske vi motionärer många gånger har allt för höga förväntningar på våra tider och prestationer!? Man kanske ska vara riktigt nöjd med att köra VL på 6,30 efter att ha tränat 3 pass i veckan och i övrigt mår som en prins!

Link to comment
Share on other sites

Jag är ändå rätt övertygad om att om vi tussade ihop Maffetone, Pischler och de norska hjärtläkarna i en lång debatt så skulle de till sist vara rätt överens.

Eftersom Wisløff & co förespråkar högintensiv träning och styrketräning i stället för lågintensiva långpass (långpass ska genomföras i tävlingsfart enligt dem) så verkar de ju befinna sig så långt ifrån Maffetone som det går. Men det skulle bli en intressant debatt... ;)

 

Norrmännen: Har ju egentligen bara uttalat sig om hur du ökar slagvolymen på hjärtat och menar då att den enda effektiva är träning i 90-95% av maxpuls. Notera dock att de betonar vilan mellan intervallerna för att få ner lactatnivåer. Även de säkrar upp mot för mycket "stress".

Det de säger är väl att det är det effektivaste sättet att öka prestationsförmågan, inte det enda.

Link to comment
Share on other sites

Eftersom Wisløff & co förespråkar högintensiv träning och styrketräning i stället för lågintensiva långpass (långpass ska genomföras i tävlingsfart enligt dem) så verkar de ju befinna sig så långt ifrån Maffetone som det går. Men det skulle bli en intressant debatt... ;)

Onekligen skulle det bli det!

 

Det de säger är väl att det är det effektivaste sättet att öka prestationsförmågan, inte det enda.

Helt rätt! Och Maffetone menar att man även bygger syreupptagning med lågintensivt, så som sagt, de står en bit ifrån varandra :)

Link to comment
Share on other sites

Jag är ändå rätt övertygad om att om vi tussade ihop Maffetone' date=' Pischler och de norska hjärtläkarna i en lång debatt så skulle de till sist vara rätt överens.[/quote']

Eftersom Wisløff & co förespråkar högintensiv träning och styrketräning i stället för lågintensiva långpass (långpass ska genomföras i tävlingsfart enligt dem) så verkar de ju befinna sig så långt ifrån Maffetone som det går. Men det skulle bli en intressant debatt... ;)

 

Norrmännen: Har ju egentligen bara uttalat sig om hur du ökar slagvolymen på hjärtat och menar då att den enda effektiva är träning i 90-95% av maxpuls. Notera dock att de betonar vilan mellan intervallerna för att få ner lactatnivåer. Även de säkrar upp mot för mycket "stress".

Det de säger är väl att det är det effektivaste sättet att öka prestationsförmågan, inte det enda.

"Prestationsförmåga" är ett vitt begrepp. Prestera i vad? Vilken distans? Om jag förstått rätt så fokuserar Wisløff & co på lite "kortare" distanser (typ längd WC) anpassat för Bjørgen, Northug och de andra som skall ta sig upp och ner för ideliga "mördarbackar". Maffetone verkar ha sina anhängare bland triatleter och ultralöpare. Det är nog lite skillnad på träningsuppläggen.

Link to comment
Share on other sites

Tricket med högintesivträning är att du förbättrar slagvolymen. Syreupptagningen kan endast förbättras i 90-95% av max p.g.a att max-slagvolym då äntligen nås! Hur ska man kunna förbättra slagvolymen i A-1??? Som sagt det finns mäniskor som sänkt sin vilopuls med 19% på 45 dagar med höginstesiv träning utan A-1.

 

Tricket med A-1 pass är att de är tråkiga och ganska värdelösa. Ska man köra långt ska det vara så pass syrefattigt att hjärtat nätt och jämt hinner med. Att köra 2h hårt är enligt mig den absolut bästa träningen som finns. Men vem orkar köra det ofta? Ni vet känslan när hela livet bara är i en dimma och när man kommer i mål är man inte ett dugg rädd för döden. Ni vet " en skidåkares liv är ett helvete jag önskar jag vore död."

 

Tricket med hårda långa pass (2h) är att du får förbättrad syreupptagning p.g.a viss träning i maxvolymzonen. Dessutom blir du stark psykiskt och man blir ofta mer fokuserad efter vilan p.g.a dett långvariga psykiska trycket. Man måste naturligtvis köra A-1 för att få bort mjölksyra, men varför 2h!? Räcker det inte att köra 30-45 min?

 

För övrigt tycker jag inte att man ska ignorera långa pass bara de är i A-II eller mer. Hoppas verkligen inte denna träningsform glöms bort.

Link to comment
Share on other sites

Tricket med högintesivträning är att du förbättrar slagvolymen. Syreupptagningen kan endast förbättras i 90-95% av max p.g.a att max-slagvolym då äntligen nås! Hur ska man kunna förbättra slagvolymen i A-1??? Som sagt det finns mäniskor som sänkt sin vilopuls med 19% på 45 dagar med höginstesiv träning utan A-1.

 

Tricket med A-1 pass är att de är tråkiga och ganska värdelösa. Ska man köra långt ska det vara så pass syrefattigt att hjärtat nätt och jämt hinner med. Att köra 2h hårt är enligt mig den absolut bästa träningen som finns. Men vem orkar köra det ofta? Ni vet känslan när hela livet bara är i en dimma och när man kommer i mål är man inte ett dugg rädd för döden. Ni vet " en skidåkares liv är ett helvete jag önskar jag vore död."

 

Tricket med hårda långa pass (2h) är att du får förbättrad syreupptagning p.g.a viss träning i maxvolymzonen. Dessutom blir du stark psykiskt och man blir ofta mer fokuserad efter vilan p.g.a dett långvariga psykiska trycket. Man måste naturligtvis köra A-1 för att få bort mjölksyra, men varför 2h!? Räcker det inte att köra 30-45 min?

 

För övrigt tycker jag inte att man ska ignorera långa pass bara de är i A-II eller mer. Hoppas verkligen inte denna träningsform glöms bort.

Jag säger inte emot dig men om man ska tro Maffetone så är det du beskriver som träning en säker väg till skador och överträning. Jag kan vara benägen att hålla med honom att jag som både har jobb, familj, villa, tränaruppdrag osv har svårt att hitta tillräckligt med vila. Jag tycker mig märka att när man under semester och är uppe i stugan och dagarna går ut på att slappa och träna känna en kick av att träna tufft. I vardagen kan det kännas jäkligt segt att ta sig ut på ett fartlek pass eller liknande.

 

Maffetone hävdar som sagt bestämt att prestationen höjs med hjälp av aerob träning. Jag ska testa och se om det funkar för mig!

Link to comment
Share on other sites

Tricket med högintesivträning är att du förbättrar slagvolymen. Syreupptagningen kan endast förbättras i 90-95% av max p.g.a att max-slagvolym då äntligen nås! Hur ska man kunna förbättra slagvolymen i A-1??? Som sagt det finns mäniskor som sänkt sin vilopuls med 19% på 45 dagar med höginstesiv träning utan A-1.

 

Tricket med A-1 pass är att de är tråkiga och ganska värdelösa. Ska man köra långt ska det vara så pass syrefattigt att hjärtat nätt och jämt hinner med. Att köra 2h hårt är enligt mig den absolut bästa träningen som finns. Men vem orkar köra det ofta? Ni vet känslan när hela livet bara är i en dimma och när man kommer i mål är man inte ett dugg rädd för döden. Ni vet " en skidåkares liv är ett helvete jag önskar jag vore död."

 

Tricket med hårda långa pass (2h) är att du får förbättrad syreupptagning p.g.a viss träning i maxvolymzonen. Dessutom blir du stark psykiskt och man blir ofta mer fokuserad efter vilan p.g.a dett långvariga psykiska trycket. Man måste naturligtvis köra A-1 för att få bort mjölksyra, men varför 2h!? Räcker det inte att köra 30-45 min?

 

För övrigt tycker jag inte att man ska ignorera långa pass bara de är i A-II eller mer. Hoppas verkligen inte denna träningsform glöms bort.

Håller med dig att långa stenhårda pass är härliga och ger bra om man vet när och hur ofta man ska lägga i dem. Jag brukar lägga in ett par sådana pass i oktober/november innan skidsäsongen börjar. Att köra dem regelbundet året om sliter nog lite för mycket i mitt fall.

 

Skönt och höra att du "still going strong" med träningen =)

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.


×
×
  • Create New...