Energiförbrukning under ett träningspass

[Lillsportarn]

Jag har just varit ute ett rullskidepass på drygt 2 h.

Maxpuls 180

medelpuls 156

Energiförbrukning enligt klocka 1865 Kcal

 

Min första fråga gäller hur tillförlitlig pulsklockan är - jag har en Polar 210 och jag anger ju min ålder, maxpuls, längd o vikt i klockan. Är det någon som vet något om detta?

 

Nästa fråga gäller vad som avses med förbrukning under ett pass. Det finns ju en massa källor som säger att t.ex. löpning i 16 km/h 1h förbrukar 3103 Kcal (källa: http://www.sportline.se/info/burning_calories.htm )

Vad menas med denna förbrukning? Är det den energimängd man ska tillsätta direkt efter träningspasset, eller är det den totala energiökningen som passet medförde fördelat på de två-fyra dagar det tar för kroppen att bli helt återställd - och därmed har en ökad förbränning jämfört med om passet ej hade genomförts? Skall jag öka mitt energiintag med motsvarande antal Kcal? och i så fall när då före och efter eller vad?

 

Jag hoppas ni förstår mina frågor och att någon dessutom har något svar!

 

 

Ha det gott!

[Smorgos]

Såvitt jag vet är det den energi som förbrukades för att "driva dig" under passet.

 

Ska man ha verklig koll på hur mycket energi som förbrukas måste man ju ha klockan på sig dygnet runt för att kunna se exakt hur mycket energi som går åt.

[linda]

under en inaktiv dag bränner jag mindre än 100 kalorier/timme. ett innebandypass på 50 minuter hamnar på 800 kalorier. en viss skillnad. har inget svar på hur väl pulsklockans kalorimätningen stämmer med verkligheten. räknas väl fram på de värden du matar in och följer din puls. men om någon vet mer så är jag också idel öra. /linda

[linda]

släng gärna in ett "kilo" framför varje kalori jag skrivit, alltså kilokalori - kcal. gick lite för fort... det gör gärna det! =D

[mi]

Att mäta energiförbrukningen genom att mäta pulsen ger väl egentligen enbart en grov uppskattning av energiförbrukningen. För att få en någorlunda korrekt uppfattning om energiförbrukningen skulle man behöva mäta syreförbrukningen. Avrundat förbrukas ca 5 kcal per liter syrgas som förbrukas. I beräkningar som utgår från löpsträcka förutsätts att man i kalkylen också tar med kroppsvikt. En person som är dubbelt så tung förbrukar ju dubbelt så mycket energi än en annan om båda transporterar sig samma sträcka.

[Anl]

Energiförbrukningen underprestation som löpning lär ju bero väldigt mycket på löpekonomin. Ju duktigare löpare du är, ju mindre energi drar en viss löpprestation.

 

Att en timmes löpning skulle dra 3000 kcal är nog en grav missuppfattning. Snarare drar det nog nånstans i häradet 500 - 800.

[deas]

Jag kör med pulsklocka, polar 625x. Kaloriförbrukning beräknas utefter ålder, vikt och maximal syreupptagning samt ansträngning(som jag utgår är utav pulsen). Jag gör av med ca 800-900 kcal enligt klockan. VI skidåkning högre räknat per tidsenhet. Dets tämmer nog på ett ungefär, men skulle tippa det är 10-15%felmarginal. Däremot tror jag skillnaden är ganska lite om man jämför mellans ig själv vid olika pass. Dock har man ju olika max syreupptagning vid olika sporter vilket givetvis kan påverka.

 

Om mans en räknar energiåtgång AV ett pass, dvs träning + återhämtning får man nog ett annat värde.

[mi]

Jag kör med pulsklocka, polar 625x. Kaloriförbrukning beräknas utefter ålder, vikt och maximal syreupptagning samt ansträngning(som jag utgår är utav pulsen). Jag gör av med ca 800-900 kcal enligt klockan. VI skidåkning högre räknat per tidsenhet. Dets tämmer nog på ett ungefär, men skulle tippa det är 10-15%felmarginal. Däremot tror jag skillnaden är ganska lite om man jämför mellans ig själv vid olika pass. Dock har man ju olika max syreupptagning vid olika sporter vilket givetvis kan påverka.

Om man använder hjärtfrekvensen för att mäta energiförbrukningen bör det kunna bli rätt stor skillnad på beräknat värde om man utför arbetet med armarna eller med benen. Vid en given puls kan det mekaniska arbetet (och därmed också energiförbrukningen) vara nästan dubbelt så hög vid rent benarbete (cykling) jmf med rent armarbete (armcykling).

[Anl]

Ja, läste nånstans att "vanliga" människor kan använda kanske 60% av upptaget syre till överkroppsarbete medan tränade längdskidåkare nuförtiden ligger uppåt 90%.

 

Förutom förmågan att använda upptaget syre i rätt del av kroppen betyder ju teknik (koordination, den muskelstyrka som krävs för optimal rörelse, osv) en del i hur mycket energi det går åt att löpa, cykla eller skida en viss sträcka på en viss tid.

[mi]

Ja, läste nånstans att "vanliga" människor kan använda kanske 60% av upptaget syre till överkroppsarbete medan tränade längdskidåkare nuförtiden ligger uppåt 90%.

 

Förutom förmågan att använda upptaget syre i rätt del av kroppen betyder ju teknik (koordination, den muskelstyrka som krävs för optimal rörelse, osv) en del i hur mycket energi det går åt att löpa, cykla eller skida en viss sträcka på en viss tid.

Jag tror man avse hur stor del av sitt maximala syreupptag (vid helkroppsarbete) man kan utnyttja vid ren stakning. Deta skulle i så fall betyda att också vid stakning (som ju inte är rent armarbete) kan vanliga dödliga vid maxpuls (eller vid en given puls) endast förbruka ca 60 % av den man förbrukar vid helkroppsarbete (t.ex. löpning eller diagonalskidåkning).

[Wassarn]

Uppfattade inlägget fel...

[Toppenture]

Jag kör med pulsklocka' date=' polar 625x. Kaloriförbrukning beräknas utefter ålder, vikt och maximal syreupptagning samt ansträngning(som jag utgår är utav pulsen). Jag gör av med ca 800-900 kcal enligt klockan. VI skidåkning högre räknat per tidsenhet. Dets tämmer nog på ett ungefär, men skulle tippa det är 10-15%felmarginal. Däremot tror jag skillnaden är ganska lite om man jämför mellans ig själv vid olika pass. Dock har man ju olika max syreupptagning vid olika sporter vilket givetvis kan påverka.[/quote']

Om man använder hjärtfrekvensen för att mäta energiförbrukningen bör det kunna bli rätt stor skillnad på beräknat värde om man utför arbetet med armarna eller med benen. Vid en given puls kan det mekaniska arbetet (och därmed också energiförbrukningen) vara nästan dubbelt så hög vid rent benarbete (cykling) jmf med rent armarbete (armcykling).

Detta var nytt för mig. Har du någon källa att hänvisa till?

[deas]

Om man använder hjärtfrekvensen för att mäta energiförbrukningen bör det kunna bli rätt stor skillnad på beräknat värde om man utför arbetet med armarna eller med benen. Vid en given puls kan det mekaniska arbetet (och därmed också energiförbrukningen) vara nästan dubbelt så hög vid rent benarbete (cykling) jmf med rent armarbete (armcykling).

Men inte heller det gäller för alla. Jag ahr gjort syreupptagningstest på cykel, löpning och paddelmaskin. Högst(100% således) hade jag vid paddling, Löpning 95-96. Cykling under 90%. Orsaken är väl att "man blir bra påd et man tränar".

Det är otroligt svårt att exakt räkna ut energiförbrukninge. Att bara titta på använt syre under träning blir fel då det sker endel anaeroba processer samtidigt. OCh jag kan bli fruktansvärt stum när jag stakar i uppförslutor utan att pulsen och andningen går upp. Skulle jag då mäta förbrukat syre skulle jag få ganska lågt värde. "Livet är inte så enkelt"

[mongomatte]

Om man tar sig upp för en backe, springer, cyklar eller stakar på rullskidor, så borde väl det kosta (i princip) lika mycket energi oavsett hur lång tid det tar? Men kommer pulsklockan verkligen visa samma energiåtgång om jag gör det två gånger på samma sätt men med olika intensitet? Någon som provat?

 

I deas fall då, om man stakar "för" fort i början och blir stum så kan det ju ta längre tid att komma upp än om man ligger på tröskelpuls hela vägen, det kanske blir lika mycket förbrukat syre eftersom det tar längre tid att staka upp stum än att staka upp pigg?

[HJN]

Om man använder hjärtfrekvensen för att mäta energiförbrukningen bör det kunna bli rätt stor skillnad på beräknat värde om man utför arbetet med armarna eller med benen. Vid en given puls kan det mekaniska arbetet (och därmed också energiförbrukningen) vara nästan dubbelt så hög vid rent benarbete (cykling) jmf med rent armarbete (armcykling).

Upplever det precis som du säger, nämligen att pulsen är mycket högre så fort stavarna åker på. Kan vid tung löpning klara mig på 170 bpm, men vid samma upplevda ansträngning på skidor ligger pulsen snarare på 190bpm. Alltså är inte pulsen endast kopplad till arbetsinsatsen utan beror till stor del på vad man gör?

 

Ok att i mitt exempel är fler muskler i arbete, men med ditt exempel på armcyklingen blir det tydligt.

 

Också intresserad av vart man kan läsa mera.

[mongomatte]

Om man använder hjärtfrekvensen för att mäta energiförbrukningen bör det kunna bli rätt stor skillnad på beräknat värde om man utför arbetet med armarna eller med benen. Vid en given puls kan det mekaniska arbetet (och därmed också energiförbrukningen) vara nästan dubbelt så hög vid rent benarbete (cykling) jmf med rent armarbete (armcykling).

Upplever det precis som du säger' date=' nämligen att pulsen är mycket högre så fort stavarna åker på. Kan vid tung löpning klara mig på 170 bpm, men vid samma upplevda ansträngning på skidor ligger pulsen snarare på 190bpm. Alltså är inte pulsen endast kopplad till arbetsinsatsen utan beror till stor del på vad man gör?

 

Ok att i mitt exempel är fler muskler i arbete, men med ditt exempel på armcyklingen blir det tydligt.

 

Också intresserad av vart man kan läsa mera.[/quote']

Jag är också väldigt intresserad av detta. Själv springer jag mycket sällan, men när jag gör det får jag genast väldigt hög puls, jämfört med stakning på rullskidor. Tror det beror på att den lokala syreupptagningsförmågan är sämre i benmusklerna än armar/rygg/mage. Som någon skrev ovan, jag tror man blir bra på det man tränar. En roddare med hög central syreupptagningsförmåga kan säkert vara sämre löpare än en löpare med låg central syreupptagningsförmåga, bara för att löparen får utöva sin gren.

[kallep]

Intressant ämne det här med idrott och energiförbrukning.

 

Det jag lärt mig om puls syreförbrukning och energiåtgång är att vid aerobt arbete d.v.s. A1-A2 och inte alltför intensiv A3 belastning Gäller följande:

 

- Förbrukad energi under ett träningspass står i direkt proportion mot förbrukad mängd syre.

- Förbrukad mängd syre står i direkt proportion mot pulens medelvärde under ett träningspass.

 

Det betyder alltså att man i princip kan se hur mycket energi man förbrukat om man tittar på medelpulsen under ett träningspass.

Sen måste man kalibrera värdet genom att ta hänsyn till vikt maxpuls m.m. som varierar från person till person.

 

Om man tittar på vad energin används till när man t.ex springer, så finns det en intressant länk www.physto.se/~gurell/7.ppt som beskriver det mekaniska arbete som kroppen utför.

Utöver det mekaniska arbetet så har man också interna förluster. Det märks genom att man blir varm och svettas. Man har en verkningsgrad. Länken http://www.badminton.nu/files/%7BEB914DF9-BFE5-4CA0-BE72-3E0CAD0BFF06%7D.pdf tar upp en del om detta.

 

En sak som är intressant är att när man springer går det åt ungefär samma mängd energi per km oavsett om man går springer långsamt eller fort http://kurslab.fysik.lth.se/B1Fysik/BI/OH/Calorier/Springa.html

Energiåtgången är direkt proportionell mot kroppsvikten och anges till ungefär 1 Kcal/km och kg kroppsvikt. Om du väger 70 Kg och springer 1 mil så går det alltså åt 700 Kcal.

 

Man kan med hjälp av dom här uppgifterna kalibrera sin egen energiförbrukning:

 

Vi säger att du väger 75 Kg och att du springer en mil på 50 minuter med en medelpuls på 150 slag/min.

Totala antalet pulsslag på hela sträckan blir då 7500.

För att få ett riktigt värde måste mnan dra bort vilopulsen. Vi säger att du har vilopuls 50 slag/minut. Då är antalet hjärtslag orsakade av att du sparang = 5000.

Total förbrukad energi är 750 Kcal.

Alltså förbrukar du 0,15 Kcal/pulsslag.

 

Om du sen gör någon annan aerob aktivitet så är det bara att logga medelpuls och tid, dra bort vilopulsen, räkna ut totala antalet hjärtslag och sedan multiplicera med 0,15.

[mi]

Intressant ämne det här med idrott och energiförbrukning.

 

Det jag lärt mig om puls syreförbrukning och energiåtgång är att vid aerobt arbete d.v.s. A1-A2 och inte alltför intensiv A3 belastning Gäller följande:

 

- Förbrukad energi under ett träningspass står i direkt proportion mot förbrukad mängd syre.

- Förbrukad mängd syre står i direkt proportion mot pulens medelvärde under ett träningspass.

 

Det betyder alltså att man i princip kan se hur mycket energi man förbrukat om man tittar på medelpulsen under ett träningspass.

Pulsen står inte i direkt proportion till syreförbrukningen/energiförbrukningen om du arbetar med olika stor muskelmassa. I armarna krävs avsevärt högre blodflöde för att ta leverera en given mängd syre. Detta beror bl.a. på sämre kapillarisering, större diffusionsavstånd mm (ref: t.ex. HC Holmbergs avhandling).

[MC Hammer]

Om man använder hjärtfrekvensen för att mäta energiförbrukningen bör det kunna bli rätt stor skillnad på beräknat värde om man utför arbetet med armarna eller med benen. Vid en given puls kan det mekaniska arbetet (och därmed också energiförbrukningen) vara nästan dubbelt så hög vid rent benarbete (cykling) jmf med rent armarbete (armcykling).

Upplever det precis som du säger' date=' nämligen att pulsen är mycket högre så fort stavarna åker på. Kan vid tung löpning klara mig på 170 bpm, men vid samma upplevda ansträngning på skidor ligger pulsen snarare på 190bpm. Alltså är inte pulsen endast kopplad till arbetsinsatsen utan beror till stor del på vad man gör?

 

Ok att i mitt exempel är fler muskler i arbete, men med ditt exempel på armcyklingen blir det tydligt.

 

Också intresserad av vart man kan läsa mera.[/quote']

Jag är också väldigt intresserad av detta. Själv springer jag mycket sällan, men när jag gör det får jag genast väldigt hög puls, jämfört med stakning på rullskidor. Tror det beror på att den lokala syreupptagningsförmågan är sämre i benmusklerna än armar/rygg/mage. Som någon skrev ovan, jag tror man blir bra på det man tränar. En roddare med hög central syreupptagningsförmåga kan säkert vara sämre löpare än en löpare med låg central syreupptagningsförmåga, bara för att löparen får utöva sin gren.

Jag tror att viktig faktor i dessa sammanhang är förhållandet mellan hjärt/lungkapacitet och storleken på de muskler man huvudsakligen använder för framdrivningen i den aktuella övningen. I löpning, rodd, cykel etc är det de allra största musklerna i kroppen; ben och säte. Vid stakning är det mage. lats och triceps som är fjuttmuskler i sammanhanget.

De kan helt enkelt inte bränna så mycket syre även om man dunkar järnet med stakning.

 

Propotionen blir som ifall en löpare hade haft 30 l lungvolym och oxhjärta.

[kallep]

Jag kör med pulsklocka' date=' polar 625x. Kaloriförbrukning beräknas utefter ålder, vikt och maximal syreupptagning samt ansträngning(som jag utgår är utav pulsen). Jag gör av med ca 800-900 kcal enligt klockan. VI skidåkning högre räknat per tidsenhet. Dets tämmer nog på ett ungefär, men skulle tippa det är 10-15%felmarginal. Däremot tror jag skillnaden är ganska lite om man jämför mellans ig själv vid olika pass. Dock har man ju olika max syreupptagning vid olika sporter vilket givetvis kan påverka.[/quote']

Om man använder hjärtfrekvensen för att mäta energiförbrukningen bör det kunna bli rätt stor skillnad på beräknat värde om man utför arbetet med armarna eller med benen. Vid en given puls kan det mekaniska arbetet (och därmed också energiförbrukningen) vara nästan dubbelt så hög vid rent benarbete (cykling) jmf med rent armarbete (armcykling).

Det skulle kunna vara så här:

 

"Vid en given puls kan det mekaniska arbetet vara nästan dubbelt så högt vid benarbete jämfört med armarbete" . Det låter ju fullt rimligt med tanke på det du nämner om kapilarisering o.s.v. enligtb HCs avhandling.

 

Det jag tror också kan påverka det hela är verkningsgraden man har när man utför arbete med ben respektive armar. Med verkningsgrad menar jag förhållandet mellan den energi som går åt till mekaniskt arbete och den totala energi kroppen förbrukar. Vid löpning ligger verkningsgraden någonstans kring 20 %. Det betyder att kroppen förbrukarn 20 % energi för mekaniskt arbete (mest benrörelse) och resten 80% försvinner som förluster (man blir varm och svettas).

 

Nu vet jag inte vilken verkningsgrad man har när man arbetar med armarna (kanske kan hitta något i http://www.badminton.nu/files/%7BEB914D … F06%7D.pdf ), men det kan vara så att man har lägre verkningsgrad vid armarbete. Om man t.ex. bara har 10 % verkningsgrad ( rent hypotetiskt) vid rent armarbete, så blir ju båda dessa påståenden riktiga:

 

Det mekaniska arbetet vid armarbete är hälften så stort som det mekaniska arbetet vid benarbetet vid samma puls

Den totala förbrukade energin vid en given puls är lika stor vid armarbete och benarbete.

 

Förklaringen skulle i så fall vara att vid armarbete har man 10 % mekaniskt arbete och 90 % förluster, medans man vid benarbete har 20 % mekaniskt arbete och 80 % förluster. Jag vet som sagt inte om verkningsgraden är lägre vid armarbete, så det är bara en gissning från min sida.

Ett sorgligt faktum är i alla fall att det mesta av den energi vi förbrukar när vi sportar går åt till rena förluster som bara värmer upp kroppen.

 

Någon som har siffror på verkningsgrad vid arm respektive benarbete? länk till HCs avhandling?

 

En kommentar om verkningsgrad. Ibland tror jag man pratar om en annan typ av verkningsgrad. Den som t.ex gör att man kan cyckla fortare än man kan springa. när man cycklar använder man det mesta av det mekaniska arbetet till att driva kroppen och cyckeln frammåt. När man springer slösar man bort mycket av det mekaniska arbetet genom att man dels studsar upp och ner, men också dels att man hela tiden accelererar och bromsar benen. Man kan i båda fallen ha samma verkningsgrad enligt definitionen ovan, d.v.s. 20 % mekanisk energi och 80 % värmeproduktion, men dessutom slösar man bort största delen av dom 20 % mekanisk energi till sådant arbete som inte driver dig frammåt.

[Lillsportarn]

Tack för alla intressanta inlägg i detta ämne, det märks att många är insatta. Det vore ju också intressant att veta hur mycket det påverkar om man är korpulent eller vältränad dvs om vikten består av mycket muskler eller fett. Jag väger 86 kg och är 188 cm, har inte mycket kroppsfett. Hur påverkar det min Kcal-förbrukning?

Jag återkommer till min fråga i början av denna tråd - angiven energiförbrukning, är det endast under passet. Finns det någon forskning på ökad förbränning till full återhämtning efter ett träningspass?

[HJN]

Mi och Kallep

Känns som skäliga förklaringar. Köper dem direkt.

Kanske därför stavgång har gjort sådan succé utanför skidkretsar.

 

Morgonmatte och MC, jag tror ni blandar ihop mina siffror. Vid löpning använder jag mina stoora :lol: benmuskler och får LÄGRE puls än då jag även flaxar med armarna. Detta vid som tidigare sagts samma upplevda ansträngning.

 

Jag tänker i första hand vid diagonalåkning. Som just därför det inte blir särskilt mycket utav.

[kallep]

Jag tror att viktig faktor i dessa sammanhang är förhållandet mellan hjärt/lungkapacitet och storleken på de muskler man huvudsakligen använder för framdrivningen i den aktuella övningen. I löpning, rodd, cykel etc är det de allra största musklerna i kroppen; ben och säte. Vid stakning är det mage. lats och triceps som är fjuttmuskler i sammanhanget.

De kan helt enkelt inte bränna så mycket syre även om man dunkar järnet med stakning.

 

Propotionen blir som ifall en löpare hade haft 30 l lungvolym och oxhjärta.

Jag måste börja med att säga att jag är vanlig medelmåttig motionär (som bäst led 5 i vasan), och anser mig vara rätt dålig på stakning. Har någorlunda bra kondition från löpning, och brukar göra bäst resultat i skidspåret när det är kallt snöar och blåser motvind. Senaste året har jag däremot gått över till att träna mindre löpning och mer rullskidor (bara stakning).

 

Det som definitivt övertygade mig att gå över till mer rullskidor var att jag under ett långpass loggade pulsen. När jag kom hem upptäckte jag till min förvåning att jag hade högre snittpuls på ett 2 timmar pass med rullskidor än vad jag brukar ha på motsvarande löppass. Jag har senare också sett att jag kan få i stort samma puls när jag kör backintervall på rullskidor (stakning i uppförsbacke), som när jag kör löpintervall. Innan jag kollade pulsen trodde jag inte rullskidträning kunde ha någon effekt på den centrala (hjärt/lung) kapaciteten för mig.

 

Det jag ville komma till är vilka muskler man egentligen använder (bör använda) när man stakar. En förklaringen jag kan se till att jag får så pass hög puls är att jag också använder ben och sätesmuskler vid stakning. Ju tyngre stakning (trögare före (hjul), lutning uppför, eller högre fart) ju större del av kroppen måste hjälpa. Om det är platt och lättstakat använder man mest armar och latts, när det blir tyngre tar man till mage rygg och när det blir riktigt tungt får sätes och lårmuskler också vara med och jobba.

 

En konkret fråga, använder jag fel teknik om jag böjer benen (hänger med kroppen på stavarna) för att få mer kraft i stakningen?

[mi]

Jag tror att viktig faktor i dessa sammanhang är förhållandet mellan hjärt/lungkapacitet och storleken på de muskler man huvudsakligen använder för framdrivningen i den aktuella övningen. I löpning, rodd, cykel etc är det de allra största musklerna i kroppen; ben och säte. Vid stakning är det mage. lats och triceps som är fjuttmuskler i sammanhanget.

De kan helt enkelt inte bränna så mycket syre även om man dunkar järnet med stakning.

 

Propotionen blir som ifall en löpare hade haft 30 l lungvolym och oxhjärta.

Jag skulle inte vilja säga att problemet beror på en överkapacitet i central syreleverans kontra muskelmassans storlek. Problemet med armmuskulaturens syresättning i relation till ett givet totalt blodflöde (hjärminutvolym) förefaller vara att blodet inte hinner lämna av allt det syre som det leverar på samma effektiva sätt som till benen. När blodet har lämnat armmuskeln under arbete innhåller blodet alltså mer syre än det blod som lämnar benmuskeln under arbete. Detta beror t.ex. på att kapillärbädden inte är lika riklig som i benen och att det lokala flödet genom muskeln därför blir så extremt snabb.

 

Kom ihåg att under tungt arbete kan den totala hjärtminutvolymen hos en extremt tränad skidåkare närma sig 40 liter/min. De 7 liter han har tillgoda skall alltså runt i systemet närmare 6 ggr/minut. Det tar alltså inte mer än 10 sekunder innan en blodkropp som lämnar hjärtat är tillbaka till hjärtat igen. Där finns ingen tid för eftertanke.

[MC Hammer]

Morgonmatte och MC, jag tror ni blandar ihop mina siffror. Vid löpning använder jag mina stoora :lol: benmuskler och får LÄGRE puls än då jag även flaxar med armarna. Detta vid som tidigare sagts samma upplevda ansträngning.

 

Jag tänker i första hand vid diagonalåkning. Som just därför det inte blir särskilt mycket utav.

Sorry jag var kanske otydlig med vad jag egentligen kommenterade.

Min reflektion relaterade till Mongomattes observation om snabba pulsstegringar, som är lättare att få vid benaktivitet t.ex. en löprush, än vid motsvarande ”stak-rush”. Och det är helt enligt min erfarenhet också.

 

Medelpuls vid jämn aktivitetsnivå under längre tid hade jag ingen direkt kommentar till. Det har jag aldrig utvärderat själv.