Stavlängdstest

[HJN]

Varför menar du att man inte kan utnyttja lägesenergin med långa stavar?

Jag har egentligen ingen åsikt om stavlängden' date=' bara om vinkeln vid stavisättning om vi isolerat tittar på utnyttjandet av kroppstyngden.

 

Fundera lite mer över den holländska kanalhopparen, så kanske poletten trillar ned. Annars kan du rita upp lite trajektorier (i t.ex. Matlab) av en fritt fallande massa vid olika ingångångshastigheter, och jämföra med den cirkelbåge som ett stavhandtag beskriver. Testa med lite olika startvinklar, men med samma start- och sluthöjd. Med en rejält sned startvinkel och en normal stakningsfart på säg 20 km/h kommer den fallande massans trajektoria aldrig att komma under cirkelbågen från staven, och vi får då ingen positiv reaktionskraft i staven.[/quote']

Nä just det! Och om vi sätter i staven vid skidspetsen så blir den positiva reaktionskraften i staven ännu bättre.

 

Hoppa över kanaler ni så syns vi i Mora sen ;-)

Nej nej! Det var inte så Andreas T beskrev det. Tvärtom sa han att ”Uppvägen skippar vi helst som skidåkare, eftersom det bromsar, men sedan kliver vi på med en ingångshastighet på toppen.”

;)

[Andreas T]

Och vilken är denna hållbara tes?

För den som orkar räkna, så fås svaret med analytisk mekanik.

[and-ärsp]

En fundering från en som följt denna tråd är att ni som förespråkar att få till en lång fas i stakrörelsen där stavarna är så parallella med snön som möjligt (dvs förespråkar jättelånga stavar) inte reflekterat över hur stakrörelesen i världseliten faktiskt förändrats de senaste 20 åren.

 

På Juha Mietos tid körde man med ytterst frejdiga stavtag där stavrörelsen avslutades ungefär när hakspetsen var i höjd med fotknölarna, alltså med en mycket stor del av draget med stavarna parallellt med underlaget.

 

Dagens åkare kör med korta hugg-liknande rörelser där det aktiva draget i rörelsen avslutas innan armarna passerar benen. Man prioriterar alltså bort den del av rörelsen där stavarna är paralella med marken till förmån för den "högre" positionen i början av draget när stavarna är vertikala. Detta för att kunna få med kraft från hela överkroppen samt att utnyttja tyngden (och dess lägesenergi) på överkroppen.

 

Kör gärna ett test med att alternera mellan MIeto-Wassberg schwungen kontra modern huggstakning (den senare kräver som sagt viss tajming och teknik som kanske inte alla av oss Vasahasare besitter). Tror det är få som skulle komma till slutsatsen att Mieto-varianten gav högst toppfart.

[kustlöparen]

En fundering från en som följt denna tråd är att ni som förespråkar att få till en lång fas i stakrörelsen där stavarna är så parallella med snön som möjligt (dvs förespråkar jättelånga stavar) inte reflekterat över hur stakrörelesen i världseliten faktiskt förändrats de senaste 20 åren.

 

På Juha Mietos tid körde man med ytterst frejdiga stavtag där stavrörelsen avslutades ungefär när hakspetsen var i höjd med fotknölarna, alltså med en mycket stor del av draget med stavarna parallellt med underlaget.

 

Dagens åkare kör med korta hugg-liknande rörelser där det aktiva draget i rörelsen avslutas innan armarna passerar benen. Man prioriterar alltså bort den del av rörelsen där stavarna är paralella med marken till förmån för den "högre" positionen i början av draget när stavarna är vertikala. Detta för att kunna få med kraft från hela överkroppen samt att utnyttja tyngden (och dess lägesenergi) på överkroppen.

 

Kör gärna ett test med att alternera mellan MIeto-Wassberg schwungen kontra modern huggstakning (den senare kräver som sagt viss tajming och teknik som kanske inte alla av oss Vasahasare besitter). Tror det är få som skulle komma till slutsatsen att Mieto-varianten gav högst toppfart.

Nu är jag inte riktigt med, långstavsstilen iaf som jag uppfattat och utövat den liknar mer huggstilen med korta drag och hög frekvens mkt mage och kropp, än den gammaldags långa stilen.

 

Hursomhelst om man kollar på förra årets Vasalopp när Ahrlin och Svärd går loss så är det rätt stor skillnad på deras stakteknik, Ahrlin har betydligt mer vertikal stavisättning än vad Svärd har som sätter i stavarna mer horisontellt.

[MC Hammer]

F ö tror jag MC Hammer var lite fel ute med bänkpress i början av tråden. Det är en sorgligt överskattad övning för nästan all idrott - funkar mest för att fylla ut en trång t-shirt. De duktigaste stakåkarna jag träffat på från andra idrotter är elitkanotister,m de stakar uppför en störloppsbacke om det behövs. Men då är det både maxstyrka o uthållighet i lats och bål som ger resultatet. Välj hellre 30 pull-ups som styrkemål än 150 kg i bänkpress!

Vilken härlig tråd detta är!

Jag kanske ska förtydliga mej och säga att jag har inte lyft ett gram i bänkpress senaste 5 åren minst. Men har man en gång varit hyfsat vältränad där så sitter det i ”muskelminnet” så när man sätter igång att stakträna så kommer styrkan där vare sig man vill eller inte. Och den ökningen är givetvis också från en betydligt högre nivå än den som aldrig kört specifik bröstmuskelstyrka i någon större omfattning.

 

Min fundering gäller inte hur jag ska träna för att stärka vissa muskelgrupper. Det gäller hur jag bäst ska kapitalisera de förutsättningar jag har, givet min tidigare idrottshistorik som jag inte kan ändra på.

 

Såg f.ö. att Oskar Svärd kör med -30 (185 lång och 155 stavar). Men jag skulle aldrig kunna hålla i närheten av hans frekvens över 9 mil med -30 stavar. Inte en sportmössa.

Men då vill jag inte hålla med om att jag skulle ha ”fel teknik”. Snarare så att de fysiska begränsningarna gör att jag måste hitta en annan teknik som möjliggör att väsentligt sänka frekvensen.

[GundeG]

Egentligen, vad är problemet?

Bara att köra VL med långa stavar och testa. För vissa kommer det säkert funka kanon för andra inte. Då är det bara att komma igen nästa år... =)

[and-ärsp]

En fundering från en som följt denna tråd är att ni som förespråkar att få till en lång fas i stakrörelsen där stavarna är så parallella med snön som möjligt (dvs förespråkar jättelånga stavar) inte reflekterat över hur stakrörelesen i världseliten faktiskt förändrats de senaste 20 åren.

 

På Juha Mietos tid körde man med ytterst frejdiga stavtag där stavrörelsen avslutades ungefär när hakspetsen var i höjd med fotknölarna' date=' alltså med en mycket stor del av draget med stavarna parallellt med underlaget.

 

Dagens åkare kör med korta hugg-liknande rörelser där det aktiva draget i rörelsen avslutas innan armarna passerar benen. Man prioriterar alltså bort den del av rörelsen där stavarna är paralella med marken till förmån för den "högre" positionen i början av draget när stavarna är vertikala. Detta för att kunna få med kraft från hela överkroppen samt att utnyttja tyngden (och dess lägesenergi) på överkroppen.

 

Kör gärna ett test med att alternera mellan MIeto-Wassberg schwungen kontra modern huggstakning (den senare kräver som sagt viss tajming och teknik som kanske inte alla av oss Vasahasare besitter). Tror det är få som skulle komma till slutsatsen att Mieto-varianten gav högst toppfart.[/quote']

Nu är jag inte riktigt med, långstavsstilen iaf som jag uppfattat och utövat den liknar mer huggstilen med korta drag och hög frekvens mkt mage och kropp, än den gammaldags långa

Uppfattar det som att det främsta argument som framförts i tråden FÖR jättelånga stavar är att de redan från början sätts i med en flack vinkel mot underlaget, dvs att man eftersträvar att så stor andel av varje staktag som möjligt skall utföras med stavarna nära parallellt med underlaget.

 

Det som jag då försökte reflektera över är att dagens elitåkare snarare eftersträvar att i varje staktag minimera tiden då stavarna är parallella med underlaget och istället sätter an en större kraft i den tidigare delen av taget när stavarna har en brantare vinkel mot underlaget.

 

Onekligen så är stavarna parallella med underlaget en större andel av varje stavtag i den gamla Mieto-Wassberg-schwungen jämfört den moderna stakstilen och därav min "Schwung-analogi".

[Pomp]

Jag har själv gått över till "idiotlånga" stavar denna vinter. Möts ideligen av kommentarer av slaget: - dom där stavarna kan du inte åka med". Jag upplever det som att många av dem som är kritiska inte har gett långa stavar en chans. Jag påbörjade min övergång redan i april då de första rullskidpassen kördes. Upplever åkningen med långa stavar som mer vilsam och med bättre kraftöverföring. Fördelen i hög fart är uppenbar för alla som har prövat. Känslan blir lite som att kunna peta in en högre växel på cykel, om ni förstår. I uppförsbackarna tvingas man åka mer upprätt, vilket inte behöver vara en nackdel. Det skulle inte alls förvåna mig om att man i framtiden kommer att se många av elitåkarna i t ex VL använda längre stavar än idag. Då kan man också tänka sig att träningsmetoder och teknik anpassas sig till stora/starka stakåkare som åker utan fästvalla med ...kanske betydligt längre stavar i en allt högre hastighet. Vi får se...

[henkeee]

F ö tror jag MC Hammer var lite fel ute med bänkpress i början av tråden. Det är en sorgligt överskattad övning för nästan all idrott - funkar mest för att fylla ut en trång t-shirt. De duktigaste stakåkarna jag träffat på från andra idrotter är elitkanotister' date='m de stakar uppför en störloppsbacke om det behövs. Men då är det både maxstyrka o uthållighet i lats och bål som ger resultatet. Välj hellre 30 pull-ups som styrkemål än 150 kg i bänkpress![/quote']

Vilken härlig tråd detta är!

Jag kanske ska förtydliga mej och säga att jag har inte lyft ett gram i bänkpress senaste 5 åren minst. Men har man en gång varit hyfsat vältränad där så sitter det i ”muskelminnet” så när man sätter igång att stakträna så kommer styrkan där vare sig man vill eller inte. Och den ökningen är givetvis också från en betydligt högre nivå än den som aldrig kört specifik bröstmuskelstyrka i någon större omfattning.

 

Min fundering gäller inte hur jag ska träna för att stärka vissa muskelgrupper. Det gäller hur jag bäst ska kapitalisera de förutsättningar jag har, givet min tidigare idrottshistorik som jag inte kan ändra på.

 

Såg f.ö. att Oskar Svärd kör med -30 (185 lång och 155 stavar). Men jag skulle aldrig kunna hålla i närheten av hans frekvens över 9 mil med -30 stavar. Inte en sportmössa.

Men då vill jag inte hålla med om att jag skulle ha ”fel teknik”. Snarare så att de fysiska begränsningarna gör att jag måste hitta en annan teknik som möjliggör att väsentligt sänka frekvensen.

Förstår inte hur ni tror att ni skall kunna åka fortare med än lägre frekvens med de långa stavarna då utgångsläget är detsamma och därmed draget inte alls längre. Ska man utnyttja långa stavar ska man också lyfta dem så man får en mer vertikal isättning och därmed ett längre drag. Men detta är det ingen som orkar tillräckligt för att de ska gå fortare än korta stavar med kroppstyngden som insats.

[joakim.j]

Håller helt med dig henkeee.

 

För vittsen med långa stavar försvinner om dom sätts ner längre bak eftersom draget inte blir längre då utan bara längre bak och hävstångseffekten som blir av vertikal isättning försvinner helt, för inte kan det väl vara fel att minska friktionen mot snön som varje stavtag gör utan att det kostar någon extra kraft.

 

Men om det finns någon som orkar sätta ner långa stavar vertikalt och utnyttja den grymma hävstångseffekt som då blir ja då går det fort, fast lyfta sig själv i armarna en längre tid tror jag ingen orkar.

[MC Hammer]

Ska man utnyttja långa stavar ska man också lyfta dem så man får en mer vertikal isättning och därmed ett längre drag.

Ja det är just det som jag avser att testa.

Men detta är det ingen som orkar

Tja den som lever får se.. jag vet iaf att om jag ska staka högfrekvent med -30 stavar så orkar jag definitivt inte.

[Tobbe L]

Intressant tråd...

Tror det helt enkelt är så att...

Dålig teknik=Låååånga stavar...;-)

Bra teknik=Kortare/Normal långa stavar...

 

Har man en bra teknik så får du alltid till träffen... Du har alltid driv i åkningen...

Då kommer farten av sig själv...

[EvertBerg]

F ö tror jag MC Hammer var lite fel ute med bänkpress i början av tråden. Det är en sorgligt överskattad övning för nästan all idrott - funkar mest för att fylla ut en trång t-shirt. De duktigaste stakåkarna jag träffat på från andra idrotter är elitkanotister' date='m de stakar uppför en störloppsbacke om det behövs. Men då är det både maxstyrka o uthållighet i lats och bål som ger resultatet. Välj hellre 30 pull-ups som styrkemål än 150 kg i bänkpress![/quote']

Vilken härlig tråd detta är!

Jag kanske ska förtydliga mej och säga att jag har inte lyft ett gram i bänkpress senaste 5 åren minst. Men har man en gång varit hyfsat vältränad där så sitter det i ”muskelminnet” så när man sätter igång att stakträna så kommer styrkan där vare sig man vill eller inte. Och den ökningen är givetvis också från en betydligt högre nivå än den som aldrig kört specifik bröstmuskelstyrka i någon större omfattning.

 

Min fundering gäller inte hur jag ska träna för att stärka vissa muskelgrupper. Det gäller hur jag bäst ska kapitalisera de förutsättningar jag har, givet min tidigare idrottshistorik som jag inte kan ändra på.

 

Såg f.ö. att Oskar Svärd kör med -30 (185 lång och 155 stavar). Men jag skulle aldrig kunna hålla i närheten av hans frekvens över 9 mil med -30 stavar. Inte en sportmössa.

Men då vill jag inte hålla med om att jag skulle ha ”fel teknik”. Snarare så att de fysiska begränsningarna gör att jag måste hitta en annan teknik som möjliggör att väsentligt sänka frekvensen.

Förstår inte hur ni tror att ni skall kunna åka fortare med än lägre frekvens med de långa stavarna då utgångsläget är detsamma och därmed draget inte alls längre. Ska man utnyttja långa stavar ska man också lyfta dem så man får en mer vertikal isättning och därmed ett längre drag. Men detta är det ingen som orkar tillräckligt för att de ska gå fortare än korta stavar med kroppstyngden som insats.

Det är klart att draget blir längre - vilket är uppenbart för den som har provat. Om du inte vill skjuta ned en massa kraft rakt ned i snön förstås.

[EvertBerg]

Och vilken är denna hållbara tes?

För den som orkar räkna' date=' så fås svaret med analytisk mekanik.[/quote']

Jag måste ha missat den mek-kursen. V v förtydliga.

[Tjuren]

Väldigt teknisk diskussion det här. En reflektion bara från en lekman. Borde inte skaderisken öka med längre stavar då man närmar sig ytterlägen.

[kallep]

För ett tag sen satt jag och ritade streckgubbar för att rent geometriskt få en bild över skillnaden mellan teknik med långa och korta stavar.

Jag började med att rita en gubbe som sätter i stavarna och sedan längre fram en gubbe som precis är färdig med stavtaget. Trugans läge var gemensam för båda gubbarna. Man kunde då se hur långt gubben förflyttats på ett stavtag.

 

Sen ritade jag en ny bild där jag använde exakt samma gubbar, men längre stavar. Till min förvåning såg jag då att gubben med dom längre stavarna har förflyttats en kortare sträcka jämfört med gubben som hade kortare stavar. Om man funderar lite mer på geometrin ser man att det är självklart att det blir så, men rent intuitivt vill man ju först tro att han med längre stavar skall komma längst.

 

Om man å andra sidan ritar två gubbar med lång stav där stavisättargubben rätar ut och höjer armarna vid stavisättning så får man genast den längsta sträckan av dom tre fallen.

 

Det här kanske är självklart för många, men jag hade inte det klart för mig förrän jag rittat figurerna.

 

En annan geometrisk mekanisk reflektion.

 

Antag att två stakåkare börjar sitt stavtag med att bara hänga i stavarna med låsta muskler. Den ena har korta stavar som bara är lätt vinklade framåt, medans den andra har 10 meter lång stavar. Han med korta stavar kommer att omsätta en del av sin lägesenergi till rörelseenergi och röra sig framåt (inverterad stavhoppare) , medans han med 10 m stavarna i stort sett kommer att falla ihop på marken (och därmed överföra sin lägesenergi till jorden som förflyttas en aning ur sin bana).

 

Slutsatsen blir alltså att med kortare stavar kan man effektivare omvandla lägesenergi till rörelseenergi, medans man med längre stavar mer direkt får använder muskelkraft för att trycka sig frammåt.

 

Det här framgår ju redan rätt tydligt i alla svaren ovan, men det här var kanske ett annat sätt att illustrera det hela.

[BjornG]

Och vilken är denna hållbara tes?

För den som orkar räkna' date=' så fås svaret med analytisk mekanik.[/quote']

Jag måste ha missat den mek-kursen. V v förtydliga.

Här har du en kort repetition:

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Lagrangian_mechanics

http://en.wikipedia.org/wiki/Generalized_coordinates

 

Problemet med Bolljohans (?) resonemang med kraftkomposanter är att på grund av att rörelsernas olika geometri för lång och kort stav, så blir också arbetet som olika muskler utför omfördelat.

[EvertBerg]

För ett tag sen satt jag och ritade streckgubbar för att rent geometriskt få en bild över skillnaden mellan teknik med långa och korta stavar.

Jag började med att rita en gubbe som sätter i stavarna och sedan längre fram en gubbe som precis är färdig med stavtaget. Trugans läge var gemensam för båda gubbarna. Man kunde då se hur långt gubben förflyttats på ett stavtag.

 

Sen ritade jag en ny bild där jag använde exakt samma gubbar, men längre stavar. Till min förvåning såg jag då att gubben med dom längre stavarna har förflyttats en kortare sträcka jämfört med gubben som hade kortare stavar. Om man funderar lite mer på geometrin ser man att det är självklart att det blir så, men rent intuitivt vill man ju först tro att han med längre stavar skall komma längst.

 

Om man å andra sidan ritar två gubbar med lång stav där stavisättargubben rätar ut och höjer armarna vid stavisättning så får man genast den längsta sträckan av dom tre fallen.

 

Det här kanske är självklart för många, men jag hade inte det klart för mig förrän jag rittat figurerna.

 

En annan geometrisk mekanisk reflektion.

 

Antag att två stakåkare börjar sitt stavtag med att bara hänga i stavarna med låsta muskler. Den ena har korta stavar som bara är lätt vinklade framåt, medans den andra har 10 meter lång stavar. Han med korta stavar kommer att omsätta en del av sin lägesenergi till rörelseenergi och röra sig framåt (inverterad stavhoppare) , medans han med 10 m stavarna i stort sett kommer att falla ihop på marken (och därmed överföra sin lägesenergi till jorden som förflyttas en aning ur sin bana).

 

Slutsatsen blir alltså att med kortare stavar kan man effektivare omvandla lägesenergi till rörelseenergi, medans man med längre stavar mer direkt får använder muskelkraft för att trycka sig frammåt.

 

Det här framgår ju redan rätt tydligt i alla svaren ovan, men det här var kanske ett annat sätt att illustrera det hela.

Javisst blir det så om du bara låter staven falla. Och sätter du den korta staven ända framme vid stavspetsen så kommer den att falla ä n n u längre. Slutsats: sätt staven så långt fram som möjligt!

 

Saken är den att kraft skall appliceras i staven u n d e r själva draget. Riktningen på kraften kan vara mer eller mindre i åkriktningen. Därför faller jämförelsen med stavhopparen.

 

I detta fall blir det mer intressant att studera stavhandtagets projektion på vertikalplanet under en given tidsperiod => vertikal isättning = liten projektion. Vinklad isättning = större projektion.

[BjornG]

Javisst blir det så om du bara låter staven falla. Och sätter du den korta staven ända framme vid stavspetsen så kommer den att falla ä n n u längre. Slutsats: sätt staven så långt fram som möjligt!

 

Saken är den att kraft skall appliceras i staven u n d e r själva draget. Riktningen på kraften kan vara mer eller mindre i åkriktningen. Därför faller jämförelsen med stavhopparen.

Du går vilse när du koncentrerar di på kraften i staven och hur den eventuellt är riktad. Det man ska titta på är hur lång framåt den stakande kommer genom att göra en liten del av stakningsrörelsen (böja höften lite, räta ut armbågarna, osv) eller ännu hellre titta på hur mycket fortare tyngdpunkten förflyttar sig. Det är det arbetet som utförs. Hur man rent matematiskt gör det är vad "analytisk mekanik" handlar om.

 

(Och på det stora hela har nog Kallep hamnat ganska rätt)

[toro]

En praktisk erfarenhet av stakande fick jag i helgen i Harsa (var inte med i Harsa Ski Maraton, men träningsåkte tävlingsbanan). På den sk Myrslingan som är 5 km i princip platt körde jag enbart stakning. Jag försöker köra en "modern" stakteknik med knäböj, mycket mage och vertikal stavisättning. Problemet var att spåret var ganska löst (där man satte i stavarna alltså) så det mesta av kraften gick åt till att packa ihop snön med stavarna/trugorna. Nu kanske jag inte har den rätta känslan på snö eftersom jag till 90% tränar stakning på rullskidor och asfalt inte ger med sig så lätt, men är det inte så att stakning med mycket tryck i staven (vertikalt) är beroende av riktigt hårt preparerade spår?

I lösa spår är gammal Wassberg-teknik mer effektivt? Eller långa stavar med mindre tryck vertikalt?

 

Är det till och med så att den nya tekniken kommit fram tack vare att spåren prepareras hårdare och hårdare?

[Anl]

Förvisso hänger mycket av åkteknikutvecklignen ihop med spårprepareringen!

 

Såg inte många skejta i de skoterkörda spåren på 70-talet ...

[Ekis]

En praktisk erfarenhet av stakande fick jag i helgen i Harsa (var inte med i Harsa Ski Maraton, men träningsåkte tävlingsbanan). På den sk Myrslingan som är 5 km i princip platt körde jag enbart stakning. Jag försöker köra en "modern" stakteknik med knäböj, mycket mage och vertikal stavisättning. Problemet var att spåret var ganska löst (där man satte i stavarna alltså) så det mesta av kraften gick åt till att packa ihop snön med stavarna/trugorna. Nu kanske jag inte har den rätta känslan på snö eftersom jag till 90% tränar stakning på rullskidor och asfalt inte ger med sig så lätt, men är det inte så att stakning med mycket tryck i staven (vertikalt) är beroende av riktigt hårt preparerade spår?

I lösa spår är gammal Wassberg-teknik mer effektivt? Eller långa stavar med mindre tryck vertikalt?

 

Är det till och med så att den nya tekniken kommit fram tack vare att spåren prepareras hårdare och hårdare?

Jag kan hålla med om att det var lite löst på sina håll uppe på myrslingan om den nu kallas så och att stavarna nån gång då och då försvann ner i nåt håll eller där det var löst men för det mesta tycker jag att ski maraton banan hade helt okej stavgrepp. Hade inga större problem att lägga ordentligt tryck på stavarna. (sen om jag har bra teknik eller ej får nån annan avgöra, Ola Rawald skulle säkerligen ha ett och annat att anmärka på iaf :))

[Boljohan]

Javisst blir det så om du bara låter staven falla. Och sätter du den korta staven ända framme vid stavspetsen så kommer den att falla ä n n u längre. Slutsats: sätt staven så långt fram som möjligt!

 

Saken är den att kraft skall appliceras i staven u n d e r själva draget. Riktningen på kraften kan vara mer eller mindre i åkriktningen. Därför faller jämförelsen med stavhopparen.

Du går vilse när du koncentrerar di på kraften i staven och hur den eventuellt är riktad. Det man ska titta på är hur lång framåt den stakande kommer genom att göra en liten del av stakningsrörelsen (böja höften lite' date=' räta ut armbågarna, osv) eller ännu hellre titta på hur mycket fortare tyngdpunkten förflyttar sig. Det är det arbetet som utförs. Hur man rent matematiskt gör det är vad "analytisk mekanik" handlar om.

 

(Och på det stora hela har nog Kallep hamnat ganska rätt)[/quote']

Ok, det var ju ett annat sätt att betrakta problemet och jag låter mig som sagt gärna motbevisas om det innebär att jag kan åka snabbare!

 

Om vi använder GundeG:s stavlängder 158 respektive 176 cm och gör antagandena:

-de korta sätts i vertikalt 30 cm framför kroppens tyngdpunkt

-de långa sätts i med med samma kropps/handtagsposition som de korta

-stavtaget avslutas i båda fallen rakt under tyngdpunkten, med händerna 60 cm ovan marken

 

De långa stavarna sätts alltså i med 64° vinkel, vilket ger att spetsarna befinner sig 77.5 cm bakom den punkt den korta stavens spetsar sätts i - eller 47.5 cm bakom tyngdpunkten. Vid avslutat stavtag har de vinkeln 20° mot marken och spetsarna befinner sig 165 cm bakom tyngdpunkten. Vi får alltså en tyngdpunktsförflyttning på 165-47.5=117.5 cm.

 

De korta stavarna har vid avslutat stavtag en vinkel på 22° mot marken och spetsarna befinner sig då 146 cm bakom kroppens tyngdpunkt. Vi får alltså en tyngdpunktsförflyttning på 146+30=176 cm.

 

Således skulle de korta stavarna vara 50% (176/117.5) effektivare.

[BjornG]

<snip>

 

Således skulle de korta stavarna vara 50% (176/117.5) effektivare.

Njae. Det är ju inte stavarna som gör jobbet...

 

Oavsett hur långa/korta stavar man har så får man jobba själv, energin kommer ingen annanstans ifrån. Frågan är ju snarast vilken stavlängd som lämpar sig bäst för ens egen teknik och styrka.

 

...och om du kör med samma frekvens borde dina beräkningar betyda att man måste åka 50% fortare?

 

Jag lånade en gång en klubbkompis stavar som var ett par cm kortare för att åka sista sträckan på en DM-stafett, och den lilla skillnaden i teknik/frekvens fick mig att däcka efter 2km.

[nick]

Jag har använt ett program som heter working model på jobbet som är ganska bra att lösa och simulera dynamiska problem. Ett ganska enkelt 2d-program som man kan simulera dynamiska problem i. http://www.design-simulation.com/WM2D/index.php