Kost uppladdning...vad är nyttan...???

[Tobbe L]

Jag har funderat lite på det där med kost-uppladdning...

 

Har kört några multisporttävlingar i år och då håller man ju på ett tag...

Tävlingarna jag har kört har jag hållit på i mellan 4 timmar och 7 timmar.

Dessa har jag genomfört utan någon särskild kost uppladdning...

Har bara försökt fylla på med vätska...annars har jag bara käkat en ordentlig frukost.

Tycker inte haft jag haft dåligt med energi i slutet av tävlingarna...

Under tävlingen så dricker jag vatten, sportdryck och blåbärssoppa...

 

 

Frågan är om det verkligen finns någon anledning att käka så man mår illa innan vasaloppet???

Men det är väl som med allt annat...väldigt individuellt hur kroppen fungerar...

[jo]

Det är dubbel fördel med att ladda musklerna med extra energi eftersom varje gram glykogen binder en viss mängd vatten. På så vis räcker energin och vätskan i kroppen längre. Men ju lägre tid man håller på desto mindre tjänar man på att ladda med extra energi.

[JL]

problemet vid många tävlingar är att möjligheten till att fylla på med bränsle är begränsad. Vid multisport har du med dig dricka etc. På löplopp, orientering, skidor etc är det svårare att få i sig stora mängder. Det blir en mugg här och där bara.

[Anl]

Men om man räknar lite på mängden kolhudrater o vatten man kan överladd kroppen med hamnar man väl på sådär 10 - 15 minuters förbrukning vid maxarbete ungefär? Dvs att man flyttar fram "väggen" från säg 90 min till 105 (om man inte skulle äta dricka något annat under loppet). Och då är det väl rimligen en större framgångsfaktor under lopp typ maraton eller en skid-tremil/femmil än på riktigt långa lopp?

[kallep]

Man kan betrakta det här med kroppens lagrade kolhydrater på lite olika sätt.

 

Många verkar resonera ungefär så här:

"kroppen kan lagra kolhydrater som räcker till 1-1,5 timmes hårt arbete. Om man kolhydratladdar kan man i bästa fall förlänga den tiden en halv till en timme. Om man kör vasaloppet på t.ex 10 timmar så har det väldigt liten betydelse om man kolhydratladdar eller inte eftersom kroppens kolhydratdepåer ändå töms ganska snabbt."

 

Borde man inte kunna resonera så här i stället?

 

Om man tar ett förenklat exempel och antar att kroppen normalt lagrar 300 g kolhydrat och att man kan lagra upp till 600 gram genom att kolhydratladda.

 

Ju längre tävling ju lägre blir det maximala tempot man kan hålla. Det betyder dels att total energiförbrukning per tidsenhet minskar och att musklerna använder mer fett och mindre kolhydrater.

 

Om man höftar till några värden skulle man kunna få t.ex följande:

 

1 timmes tävling i max tempo. Total energiförbrukning 1000 Kcal varav 90 % kolhydrater. Det ger en kolhydratförbrukning på c.a. 180 gram/timme. ( 100 g kolhydrat = 500 Kcal avrundat)

10 timmars tävling i något lägre tempo. Total förbrukning 8000 Kcal varav 70 % kolhydrater. Det ger c.a 110 gram per timme.

 

Om man ser till att dricka tillräckligt med sportdryck etc. så kan kroppen ta upp c.a. 60 gr kolhydrat per timme.

 

Det gör ju att nettoförbrukningen, d.v.s. hur mycket man tar från kroppens lagrade kolhydrater kommer att bli 180 - 60 = 120 gram/ timme för 1 timmars loppet och 110 - 60 = 50 gram / timme för 10 timmars loppet.

 

Om man räknar om till hur länge kroppens lagrade kolhydrater räcker så får man

 

1 tim tempo utan att ladda och utan att tillföra kolhydrater: 300/180 = 1 tim 40 min

 

10 tim tempo utan laddning men med kontinuerligt intag av kolhydrater 300/50 = 6 timmar

 

10 tim tempo med laddning och kontinuerligt intag av kolhydrater 600/50 = 12 timmar

 

Dom exaxta siffrorna är förstås individuella men det jag vill ha sagt är att man under ett långlopp där tempot är lägre och där man kontinuerligt fyller på med kolhydrater så räcker också dom lagrade kolhydraterna betydligt mycket längre än om man kör max tempo utan kolhydratspåfyllning.

 

Gränsen för när det inte längre lönar sig att ladda kolhydrater borde vara när tempot är så lågt att kolhydratförbrukningen i stort sett är i nivå med kolhydratintaget.

[HJN]

Kallep, i ärlighetens namn genialiskt!

Men, kan man räkna med att ladda dubbelt även som mindre tränad, eller måste man ligga på elitnivån?

 

Om svaret blir ja så får man ta ett seriöst tag i detta inför nästa lopp :)

[Everest]

Man kan betrakta det här med kroppens lagrade kolhydrater på lite olika sätt.

 

Många verkar resonera ungefär så här:

"kroppen kan lagra kolhydrater som räcker till 1-1,5 timmes hårt arbete. Om man kolhydratladdar kan man i bästa fall förlänga den tiden en halv till en timme. Om man kör vasaloppet på t.ex 10 timmar så har det väldigt liten betydelse om man kolhydratladdar eller inte eftersom kroppens kolhydratdepåer ändå töms ganska snabbt."

 

Borde man inte kunna resonera så här i stället?

 

Om man tar ett förenklat exempel och antar att kroppen normalt lagrar 300 g kolhydrat och att man kan lagra upp till 600 gram genom att kolhydratladda.

 

Ju längre tävling ju lägre blir det maximala tempot man kan hålla. Det betyder dels att total energiförbrukning per tidsenhet minskar och att musklerna använder mer fett och mindre kolhydrater.

 

Om man höftar till några värden skulle man kunna få t.ex följande:

 

1 timmes tävling i max tempo. Total energiförbrukning 1000 Kcal varav 90 % kolhydrater. Det ger en kolhydratförbrukning på c.a. 180 gram/timme. ( 100 g kolhydrat = 500 Kcal avrundat)

10 timmars tävling i något lägre tempo. Total förbrukning 8000 Kcal varav 70 % kolhydrater. Det ger c.a 110 gram per timme.

 

Om man ser till att dricka tillräckligt med sportdryck etc. så kan kroppen ta upp c.a. 60 gr kolhydrat per timme.

 

Det gör ju att nettoförbrukningen, d.v.s. hur mycket man tar från kroppens lagrade kolhydrater kommer att bli 180 - 60 = 120 gram/ timme för 1 timmars loppet och 110 - 60 = 50 gram / timme för 10 timmars loppet.

 

Om man räknar om till hur länge kroppens lagrade kolhydrater räcker så får man

 

1 tim tempo utan att ladda och utan att tillföra kolhydrater: 300/180 = 1 tim 40 min

 

10 tim tempo utan laddning men med kontinuerligt intag av kolhydrater 300/50 = 6 timmar

 

10 tim tempo med laddning och kontinuerligt intag av kolhydrater 600/50 = 12 timmar

 

Dom exaxta siffrorna är förstås individuella men det jag vill ha sagt är att man under ett långlopp där tempot är lägre och där man kontinuerligt fyller på med kolhydrater så räcker också dom lagrade kolhydraterna betydligt mycket längre än om man kör max tempo utan kolhydratspåfyllning.

 

Gränsen för när det inte längre lönar sig att ladda kolhydrater borde vara när tempot är så lågt att kolhydratförbrukningen i stort sett är i nivå med kolhydratintaget.

Sannolikt helt rätt tänkt. Har också lite grann tänkt i de banorna men inte fullföljt det så långt. Tex så tänkte jag innan jag körde runt Vättern på rullskidor i 18,5 timme att då är det ingen ide att ladda. Men eftersom jag höll ett väldigt lågt tempo så hade det nog inte varit fel trots allt. Apropå att inte ladda alls så kanske en del har laddat "av misstag". (Se den andra aktiva tråden under kost.) Att köra ett kort hårt pass fredag (to em) innan tävling på söndag och sedan stoppa i sig snabba kolhydrater är ju "lätt hänt" tex för triahtleter som tränar mkt.

 

Sen är det iof frågan om vad som händer på VL där jag som amatör ligger på över 90% i 10 min uppför backen och sedan (de två sista åren med bara ett körbart spår) på bara 70% i nästan 1,5 timme fram till Risbergsstigningen. Men det kanske bara är att fullfölja räkneövningen.

[kallep]

Men, kan man räkna med att ladda dubbelt även som mindre tränad, eller måste man ligga på elitnivån?

I ärlighetens namn har jag ingen aning.

 

Har försökt göra någon form av laddning innan dom VL jag kört (12 ggr led 5-7) men det är ju inte så lätt att veta hur mycket man lyckats ladda när man står på startlinjen.

 

Däremot har jag några ideer som jag tänkte försöka testa nu under hösten:

 

1. När man lagrar kolhydrater så binder man samtidigt vatten. Om man skulle lyckas lagra 300 gram kolhydrater mer än man normalt i muskler och lever så borde den ökade mängden bundet vatten göra att man väger c.a. 1 Kg mer än normalt. Min enkla tanke är då att man börjar med att väga sig regelbundet ett antal gånnger per dag ( före frukost, lunch, middag ......) på en digitalvåg. Man gör det under ett par veckor för att få lite statistik samtidigt som man tränar normalt. Sen gör man en kostladdning och fortsätter väga sig i några dagar.

Om man gör det här tillräckligt noggrannt så kanske man kan se en ökning av vikten som ligger över den statistiska spridningen av mätvärdena. I så fall ger viktökningen ett mått på hur mycket man lyckats ladda. Det är ju inte säkert det lyckas, men det är så pass enkelt att göra att det är värt att testa. Jag har funderat på det här ett tag och inspirerar av din fråga ställde jag mig på vågen i morse och gjorde första noteringen. På lunchen skall jag gå förbi chlas Ohlson och köpa en till våg som jag kan ha på jobbet. Det jag tänkte testa nu är den variant av laddning som JO hänvisar till i http://www.skidforum.se/viewtopic.php?pid=25155#p25155 .

 

2. En mer rättfram metod:

Börja med att leta rätt på en lämplig teststräcka för rullskidåkning som är 3 - 15 km och som är lättåkt och ostörd. Sen kör man helt enkelt pass där man ligger och varvar i jämnt tempo på den banan tills kolhydraterna tar slut. Om man gör den testen dels utan att ha laddat och sen efter attt ha laddat. så får man förstås svar på hur effektiv laddningen var.

Några ideer hur man skall få en sådan test så noggrann som möjligt.

* Drick bara vatten under hela testet så slipper man åka så långt.

* Drick en bestämd mängd vatten med bestämda intervall.

* Mät kroppsvikten efter varje varv för att hålla koll på att det inte blir vätskebrist. Tänk på att vikten sakta skall minska eftersom det av dom lagrade kolhydraterna bundna vattnet frigörs när dom bundna kolhydraterna förbrukas. Man skall minska tot. c.a. 1 Kg i vikt om man gör testen oladdad, och 2 Kg om man lyckats ladda upp maximalt.

 

Hur vet man att kroppens kolhydrater är slut? Bästa indikationen borde väl vara att logga puls och tempo. Jag antar att pulsen stiger för ett givet tempo när kolhydraterna sinar ? Sen kan man ju notera tiden när man slutar slutar tänka på hur kul det är att åka rullskidor och i stället börjar halusinera om bananer pannkakor o.s.v.

[kallep]

Sen är det iof frågan om vad som händer på VL där jag som amatör ligger på över 90% i 10 min uppför backen och sedan (de två sista åren med bara ett körbart spår) på bara 70% i nästan 1,5 timme fram till Risbergsstigningen. Men det kanske bara är att fullfölja räkneövningen.

Jag fick en gång höra att man kan påverka kroppens förbrukning av kolhydrater kontra fett genom att starta ett träningspass i olika tempo. Om man startar snabbt och sedan minskar till normaltempo skulle man lura kroppen att förbruka mer kolhydrater och mindre fett under hela passet jämfört med om man startade i normaltempo. Eftersom kolhydrater är effektivare skulle man kunna spring lite snabbare på korta distanser om man gjorde så. Det här var rätt länge sen, och jag har ingen aning om det är rätt, men om det är så så har man ju en intressant frågeställning i vasaloppet. Skall man ge järnet när man har möjlighet att ta några positioner i starten och uppför backen, eller skall man ta det lugnt och följa strömmen för att inte ställa om till högre kolhydratförbrukning. Någon som vet något mer om det här.

 

p.s. Mycket imponerad av din tur! Gjorde själv en långrunda (90 km) i nordvästra stockholm i helgen och när jag efteråt låg helt utslagen på gräsmattan tänkte jag på dom 210 km jag skulle haft kvar om jag skulle försökt mig på det du gjorde.

[MC Hammer]

Skall man ge järnet när man har möjlighet att ta några positioner i starten och uppför backen, eller skall man ta det lugnt och följa strömmen för att inte ställa om till högre kolhydratförbrukning. Någon som vet något mer om det här.

Enkelt:

Plockar du gubben framför när det är 30 i bredd har du avancerat 30 placeringar. Plockar du gubben framför när det är 8 i bredd har du avancerat 8 placeringar.

Plockar du gubben framför när det bara åks i ett led har du avancerat en placering.

 

(fast det beror ju också en del på de yttre förutsättningarna samt vilket startled man har)

[kallep]

Skall man ge järnet när man har möjlighet att ta några positioner i starten och uppför backen' date=' eller skall man ta det lugnt och följa strömmen för att inte ställa om till högre kolhydratförbrukning. Någon som vet något mer om det här.[/quote']

Enkelt:

Plockar du gubben framför när det är 30 i bredd har du avancerat 30 placeringar. Plockar du gubben framför när det är 8 i bredd har du avancerat 8 placeringar.

Plockar du gubben framför när det bara åks i ett led har du avancerat en placering.

 

(fast det beror ju också en del på de yttre förutsättningarna samt vilket startled man har)

Det har du förstås helt rätt i. Om man håller igen i starten är nog cansen rätt stor att man sumpat sina chanser till bättre placering.

 

I våras höll jag på att lära mig lite Perl, och som övningsexempel gjorde jag ett script som plockade ut både slutresultat och resultat vid kontrollerna från Vasaloppets resultatlistor. Man kan göra mycket rolig statistik med sån data, men följande data belyser ju det du beskrev.

 

Jag delade in alla startande med startnummer 5000-5999 i två grupper. Grupp 1 hade placering bättre än 3800 i smågan, och grupp två hade placering 3800 eller sämre i smågan.

 

Nästa steg var att se hur respektive grupp placerade sig i mål. Jag delade in resultatet i sådana som seedade upp sig, sådana som stog kvar i led 5, och sådana som föll tillbaks ett eller fler led.

 

Grupp 1 Grupp 2

seedade upp sig 219 19

Kvar i led 5 174 156

tappade minst ett led 30 260

 

eller i %

 

Grupp 1 Grupp 2

seedade upp sig 52 4

Kvar i led 5 41 36

tappade minst ett led 7 60

 

Man kan förstås resonera mycket kring sådana här data, men helt klart är att om man vill ha en rimlig chans att få ett bra resultat för att t.ex kunna seeda upp sig så skall man se till att ligga bra till redan i smågan. Annars är det ( eller var åtminståne i år ) rent statistiskt rätt kört.

[Anl]

Eller också var det bara så att de i led fem som satsade på en bra tid gick upp tidigare o ställde si g längst fram i starfållan, låg på allt de kunde uppför backen o körde om så många de hann fram till Smågan?

[kallep]

Eller också var det bara så att de i led fem som satsade på en bra tid gick upp tidigare o ställde si g längst fram i starfållan, låg på allt de kunde uppför backen o körde om så många de hann fram till Smågan?

Visst kan det vara så.

Min tanke var egentligen bara att se hur många som kom lite senare till smågan men som sedan körde upp sig till en bättre placering. I den gruppen skulle det ju kunna finnas sådana som medvetet tog det lite lugnt i början för att inte trigga igång hög kolhydratförbrukning, eller helt enkelt för att spara på krafterna till senare i loppet. Det statistiken säger är att antingen var det ingen (eller väldigt få ) som körde med den taktiken, eller också var det dom som försökte men väldigt få som lyckades.

[Volevodin]

Jag har aldrig kört kostuppladdning inför VL, men kört Skejtvasan 3 mil 2 ggr på fredagen. Första gången åkte jag något bättre i VL, var inte så seg och tung i början som när jag bara tagit det lungt sista dagarna. Det blev nog en liten form av kostuppladdning, speciellt som det var väldigt lätt att "lägga in" efter 3-milen. Andra ggn var nu i år, men efter ett härligt skejtlopp på drygt 1.40 blev ju söndagen rena katastrofen, men det var inte bränslet som tog slut utan lokal utmattning i armarna.

Eftersom ansträngningsgraden varierar med terrängen är det svårt att känna när man går över på fettförbränning. I tävlingsgång och löpning märker man en markant höjning av andningsfrekvensen utan att tempot ökar efter ung 1.30 tim. En gång körde jag kolhydratuppladdning inför en landsvägstävling och då gick andra halvan snabbare än första.

Jag har slutat med kolhydratuppladdning, då det kändes lite jobbigt att genomföra.

[Volevodin]

Ämnet är ju uttömt på Bengt Hassis tråd, men skulle vilja göra en liten redovisning av ett test som jag gjorde för ett antal år sedan.

Under en semestervecka provade jag att bara äta frukost o middag en dag, dubbel frukost-middag-kvällsmål nästa osv i en vecka. Sen körde jag träning på tid på samma bana varje dag. För det första var jag mycket trött på morgonen efter tvåmålsdagen pga låg blodsockerhalt och sen var tiden markant mycket sämre de dagar jag ätit bara två mål dagen innan, dessutom blev jag fortare hungrig. Jag drog slutsatsen att det viktigaste är att äta ett kolhydratrikt mål på kvällen innan loppet, vilket jag alltid tillämpat efter detta test.

[Ingeglid]

Ett inlägg i debatten om kolhydratladdning finns att läsa i nedanstående adress.

 

http://www.eurekalert.org/pub_releases/2008-07/aps-pch063008.php

 

Sammanfattningsvis så påstår man följande:

Athletes who ingested caffeine with carbohydrate had 66% more glycogen in their muscles four hours after finishing intense, glycogen-depleting exercise, compared to when they consumed carbohydrate alone, according to the study, published by The American Physiological Society.

[wille]

Tidigare åt jag pasta så det nästan kändes kvalmigt. Fick ändå oftast en schackningsperiod

och sämre fart mot slutet av VL.

Nu mera gör jag ett sista träningspass på onsdag morgon, utan mat eller vatten. Kör tills kroppen är tom - man blir helt slak.

Sedan äter jag vanlig mat, men dricker 2 påsar vitargo per dag. Kroppen blir aldrig tung och däst. Har sedan detta aldrig haft nån shcackning under loppet!

Man får bara söndagsåka under denna perioden!

 

Trevlig helg önskas alla skidåkare och medlemmar!!!

[Jim N]

Förutom de fysisika effekterna av kostuppladdning så finns ju även en psykologisk sida. Kroppens signaler är ju inte alltid i balans med kroppens status. Om jag till exempel genomfört ett väldigt hårt tråningspass så bombarderar kroppen hjärnan med signaler om att jag borde äta, inte bara efter passet utan även senare under dagen och nästa dag. Jag tror att kroppen överkompenserar då den upplever stress och skickar signaler om att jag är mer hungrig och trött än vad jag egentligen är. Samma sak kan man uppleva om man tränat väldigt hårt under många dagar. Även om man gett kroppen all den mat den behöver, signalerar den likväl hunger eftersom den upplever stress och potentiella hot mot sin överlevnad.

 

Om man översätter detta till kostuppladdning och VL så borde man, om man kostladdar, känna sig piggare längre i VL än vad man egentligen är, eftersom kroppen haft några dagar då den fått extra mycket energi, och under loppet inte hinner göra "resultaträkningen" och se att det plötsligt uppstått ett underskott.

 

Ovanstående är bara en teori, men man bör i vart fall vara medveten om att känslan av att vara pigg eller trött under en tävling inte är beroende av eller är i paritet med om man verkligen har mycket eller lite energi. Hur vi känner oss är hjärnans tolkning av kroppens signaler och dessa återspeglar inte alltid hur det egentligen är ställt med energin i kroppen.

[BSOBY]

Ett litet inlegg i debatten kring kostuppladdning. Dom bästa (Aukland bröderna) äter som vanligt inför långlopp. Inget hokus pokus på kostsidan. Grovt bröd med norsk brunost fungerar bäst för dom. Under en tävling brukar dom fylla på med bröd med sylt.

 

Läs mer på:

http://www.skidsport.com/index.asp?NewsID=6671

[Mario]

Ett litet inlegg i debatten kring kostuppladdning. Dom bästa (Aukland bröderna) äter som vanligt inför långlopp. Inget hokus pokus på kostsidan. Grovt bröd med norsk brunost fungerar bäst för dom. Under en tävling brukar dom fylla på med bröd med sylt.

 

Läs mer på:

http://www.skidsport.com/index.asp?NewsID=6671

Eliten borde generellt ha mindre behov av kolhydratladdning än motionären eftersom elitåkarnas arbetstid är så mycket kortare.

[kustlöparen]

Ett litet inlegg i debatten kring kostuppladdning. Dom bästa (Aukland bröderna) äter som vanligt inför långlopp. Inget hokus pokus på kostsidan. Grovt bröd med norsk brunost fungerar bäst för dom. Under en tävling brukar dom fylla på med bröd med sylt.

 

Läs mer på:

http://www.skidsport.com/index.asp?NewsID=6671

Eliten borde generellt ha mindre behov av kolhydratladdning än motionären eftersom elitåkarnas arbetstid är så mycket kortare.

Är väl tvärtom desto längre tid du håller på desto mindre roll spelar kolhydratladdning

eftersom depåerna tar slut efter några timmar (beroende på intensitet).

Optimalt är väl att kolhyratladda för en tävlingstid på runt 2-3 timmar då kan man hålla bra intensitet och ändå få bränslet att räcka hyfsat.

 

Se tex ultraidrottare som Jonas Colting och Rune Larsson som inte alls håller på med kolydrater.

[kallep]

Den som är intresserad av kostladdning, kolhydrater och fett i samband med vasaloppet rekommenderar jag att läsa artickeln om näringslära av Stig Mattson i Glid nr 2-2008. Tycker den tar upp dom flesta frågor som brukar diskuteras här på skidforum på ett vad jag kan bedömma balanserat och initierat sätt.

 

Några citat ur texten.

 

"Vid en intensitet på 70% av VO2max ..... räcker muskelglykogenet i c.a. 1-2 timmar"

 

"Om intensiteten däremot ligger över mjölksyratröskeln kan musklernas glykogenföråd tömmas på så kort tid som 20 min"

 

"Om man genomför en bra kolhydratuppladdning samt fyller på med kolhydrater under hela loppet kommer glykogenförråden att räcka hela Vasaloppet"

[kustlöparen]

Den som är intresserad av kostladdning, kolhydrater och fett i samband med vasaloppet rekommenderar jag att läsa artickeln om näringslära av Stig Mattson i Glid nr 2-2008. Tycker den tar upp dom flesta frågor som brukar diskuteras här på skidforum på ett vad jag kan bedömma balanserat och initierat sätt.

 

Några citat ur texten.

 

"Vid en intensitet på 70% av VO2max ..... räcker muskelglykogenet i c.a. 1-2 timmar"

 

"Om intensiteten däremot ligger över mjölksyratröskeln kan musklernas glykogenföråd tömmas på så kort tid som 20 min"

 

"Om man genomför en bra kolhydratuppladdning samt fyller på med kolhydrater under hela loppet kommer glykogenförråden att räcka hela Vasaloppet"

Låter ganska rimligt, finns artikeln på nätet?

Finns ju annars hur mycket som helst om detta på nätet.

 

Det man klan fundera lite på är vad han menar med följande:

 

"Om man genomför en bra kolhydratuppladdning samt fyller på med kolhydrater under hela loppet kommer glykogenförråden att räcka hela Vasaloppet"

 

Vid vilken intenstitet menar han att glykogenet räcker ett helt Vasalopp och vilken tidsrymd?

Sedan verkar ju de indiviudella skillnaderna vara stora.

[kallep]

Låter ganska rimligt, finns artikeln på nätet?

Vet inte om artickeln finns på nätet men Glid borde finnas eller åtminståne gå att beställa på närmaste biblotek.

 

Vid vilken intenstitet menar han att glykogenet räcker ett helt Vasalopp och vilken tidsrymd?

Sedan verkar ju de indiviudella skillnaderna vara stora.

Det går han inte direkt in på, men jag tolkar det som att det skall gälla alla från elitåkare till motionärer.

 

Det är ju också som du säger individuellt, och stor skillnad mellan motionärer och elit.

 

Enligt artickeln har eliten mycket lättare att ladda upp större mängd kolhydrater jämfört med motionärer. Det är ju inte så konstigt eftersom dom med sin träningsmängd hela tiden tömmer föråden på långpass och fyller på igen genom att äta kopiösa mängder mat. En motionär med måttlig träningsdos kanske bara pajar magen om han försöker ladda.

 

En annan skillnad enligt artickeln är att man har högre andel fettförbränning vid en viss ansträngningsnivå (% av VO2max) om man är vältränad.

 

Motionären kan alltså lagra färre kolhydrater jämfört med eliten, och förbrukar dom dessutom i snabbare takt vid en viss ansträngningsnivå.

 

Det som talar till motionärens fördel är att han har längre tid på sig att ta upp kolhydrater under loppet. Kommer inte ihåg källan men jag har läst att kroppen kan ta upp ungefär 60 gram kolhydrater per timme under tävling. En motionär som håller på 8 timmar kan alltså få i sig dubbelt så mycket kolhydrater som elitåkarna under loppet.

 

Gjorde förut några egna enkla beräkningar som indikerade att dom här faktorerna ungefär tar ut varandra och att både elit och motionärer rent teoretiskt skulle kunna ha kolhydrater (normal depå + laddning + intag under loppet) som räcker hela loppet.

 

Min egen erfarenhet från 12 VL och ÖS ( 6-7,5 tim) är att om jag dricker minst 3 fulla muggar blåbärssoppa alt sportdryck per kontroll så kan jag vara relativt pigg ända in i mål. När jag inte gjorde det på tidigare lopp brukade jag gå tom någonstans mellan evertsberg och hökberg. När jag gått tom och sedan druckit vid nästa kontroll kommer kraften tillbaks ett tag för att sedan ta slut igen. Tycker det stämmer rätt bra med dom teoretiska beräkningarna.

 

När det gäller laddning har jag försökt, men är tveksam till om jag verkligen lyckats ladda några större mängder kolhydrater.

 

En annan intressant sak som tas upp i artickeln är att musklerna måste ha tillgång till kolhydrater för att kunna använda fett som bränsle. Om kolhydratdepån är helt slut måste kroppen börja bryta ner muskler och omvandla dom till kolhydrater.

[GundeG]

Låter ganska rimligt' date=' finns artikeln på nätet?[/quote']

Vet inte om artickeln finns på nätet men Glid borde finnas eller åtminståne gå att beställa på närmaste biblotek.

 

Vid vilken intenstitet menar han att glykogenet räcker ett helt Vasalopp och vilken tidsrymd?

Sedan verkar ju de indiviudella skillnaderna vara stora.

Det går han inte direkt in på, men jag tolkar det som att det skall gälla alla från elitåkare till motionärer.

 

Det är ju också som du säger individuellt, och stor skillnad mellan motionärer och elit.

 

Enligt artickeln har eliten mycket lättare att ladda upp större mängd kolhydrater jämfört med motionärer. Det är ju inte så konstigt eftersom dom med sin träningsmängd hela tiden tömmer föråden på långpass och fyller på igen genom att äta kopiösa mängder mat. En motionär med måttlig träningsdos kanske bara pajar magen om han försöker ladda.

 

En annan skillnad enligt artickeln är att man har högre andel fettförbränning vid en viss ansträngningsnivå (% av VO2max) om man är vältränad.

 

Motionären kan alltså lagra färre kolhydrater jämfört med eliten, och förbrukar dom dessutom i snabbare takt vid en viss ansträngningsnivå.

 

Det som talar till motionärens fördel är att han har längre tid på sig att ta upp kolhydrater under loppet. Kommer inte ihåg källan men jag har läst att kroppen kan ta upp ungefär 60 gram kolhydrater per timme under tävling. En motionär som håller på 8 timmar kan alltså få i sig dubbelt så mycket kolhydrater som elitåkarna under loppet.

 

Gjorde förut några egna enkla beräkningar som indikerade att dom här faktorerna ungefär tar ut varandra och att både elit och motionärer rent teoretiskt skulle kunna ha kolhydrater (normal depå + laddning + intag under loppet) som räcker hela loppet.

 

Min egen erfarenhet från 12 VL och ÖS ( 6-7,5 tim) är att om jag dricker minst 3 fulla muggar blåbärssoppa alt sportdryck per kontroll så kan jag vara relativt pigg ända in i mål. När jag inte gjorde det på tidigare lopp brukade jag gå tom någonstans mellan evertsberg och hökberg. När jag gått tom och sedan druckit vid nästa kontroll kommer kraften tillbaks ett tag för att sedan ta slut igen. Tycker det stämmer rätt bra med dom teoretiska beräkningarna.

 

När det gäller laddning har jag försökt, men är tveksam till om jag verkligen lyckats ladda några större mängder kolhydrater.

 

En annan intressant sak som tas upp i artickeln är att musklerna måste ha tillgång till kolhydrater för att kunna använda fett som bränsle. Om kolhydratdepån är helt slut måste kroppen börja bryta ner muskler och omvandla dom till kolhydrater.

Diggar dina analyser. Det du beskriver stämmer också med mina egna erfarenheter och vad jag läst.