Fram till vilken ålder kan man förbättra sin kondition...

[Micke31]

..och därmed sitt resultat på Vasaloppet?

 

Frågan kan väl vara på sin plats nu när jag tycker att detta forum börjar gå lite på tomgång. Om det nu finns snö kvar i landet är det väl klister som gäller inom alla områden.

 

Tycker frågan är befogad då jag gått in i min andra "karriär". Först ishockey och nu denna idrott. Peaken inom hockeyn nådde jag vid två tillfällen. Rent motivationsmässigt var jag som bäst och hungrigast runt 21-årsåldern. Därefter stagnerade min ambition då jag blev kvar i samma klubb av olika anledningar. Erfarenhetsmässigt var jag bäst (klokast?) mellan åldern 30-35.

 

Hur ser det ut på längdåkarfronten. Fysiologiskt kan det väl vara en relativt enkel och peka på när man var som bäst, låg i de bättre startfälten osv. Det tar ju som bekant några år att lära sig känna Vasaloppets själ, hur man ska spendera sin krafter osv.

 

Kort och gott - hur långt fram i åldern kan man förbättra sina resultat i Vasan?

[Lejonet2]

Beror så mycket på hur hårt du har tränat och när, dvs din bakgrund. Janne Ottoson hade säkert hängt med i 10 år till i toppen och Oskar Svärd är säkert kvar ett tag till, MEN det handlar som sagt om att hänga kvar och hålla sin topp. Det är ju inte ovanligt med åkare som börjat sent med sin hård satsning (även om dom åkt skidor tidigare) och åkt bäst mellan 35 och 45. Detta om tävlingsåkare. För seriösa motionärer kan du väl förbättra dig hu länge som helst om du startar från en låg nivå. MEN maxkapaciteten dalar väl från 45 någonting.

[Stefan Sand]

Kolla på Lars-Erik som vid +60 gör lopp som är bättre än han gjorde många år innan :)

 

Men som Lejonet är inne på så handlar det ju om från vilken nivå du börjar. Säg att du är helt novis och är 40 år och påbörjar ditt vasaloppsliv. Finns säkert utvecklingspotential förbi 50 sträcket!

 

Tar vi en elitåkare så tror jag att det just är motivationen som tryter mer än att åldern sätter stopp. Visst, skador som kan komma p.g.a att kroppen har svårare att återhämta sig kan ställa till det. Men har du elitsatsats sedan unga tonår är du rätt mätt (gissar jag eftersom jag inte själv varit där!) när du är 35. det dyker upp andra intressen i livet som att bilda familj, skaffa ett yrkesliv mm.

 

Rent generellt verkar det ändå som att konditionsidrottare tenderar att vara 30 och nått år till när de peakar i karriären. Hänger nog ihop med att det krävs många års hård träning för att komma till en "peak".

[mmmercury]

Har hört någonstans att man måste öka sin träning med 3% per år från 30-årsåldern för att hålla samma nivå... Kanske bara är en skröna. Själv är jag 36 nu och hoppas fortfarande att min peak inte är nådd, i alla fall vad gäller skidåkningen. Kan kompensera konditionsstyrka i viss mån med att jag är starkare och grövre i överkroppen och är en betydligt bättre stakåkare än vad jag var i 20-årsåldern. Där tror jag inte man "dalar" lika fort med åldern. Däremot är jag minst 5 minuter långsammare på 10 km löpning nu jämfört med då...

[Volevodin]

Jag började med skidor i 18-årsåldern, innan var det hockey, bandy som gällde. Min topp hade jag vid 30-32 år och började sen dala, delvis pga familjebildning. Höll sen hygglig nivå till 41, ner ett trappsteg där jag höll mig 40-talet ut. Vid 49 års ålder hade jag ett bra år, som jag ej var i närheten av senare. Jag har märkt på andras resultat också att efter ett jättebra år kan det komma en kraftig nedgång året efter. Efter 50 lite smådippar, men inte värre att än man kunnat "smälta" dem.

De flesta har nog sin topp runt 30, men sen kan det nog variera från individ till individ hur fort det går "utför" och givetvis om man håller i träningen också.

Det är stora vinster med att fortsätta att träna även efter toppen på sin utvecklingskurva, tex bättre hälsa osv ja ni vet. Sen är det inte fel att glida runt på badstranden utan fettmage, det är en bonus inte att förakta.:cool:

[Lejonet2]

Jag började med skidor i 18-årsåldern, innan var det hockey, bandy som gällde. Min topp hade jag vid 30-32 år och började sen dala, delvis pga familjebildning. Höll sen hygglig nivå till 41, ner ett trappsteg där jag höll mig 40-talet ut. Vid 49 års ålder hade jag ett bra år, som jag ej var i närheten av senare. Jag har märkt på andras resultat också att efter ett jättebra år kan det komma en kraftig nedgång året efter. Efter 50 lite smådippar, men inte värre att än man kunnat "smälta" dem.

De flesta har nog sin topp runt 30, men sen kan det nog variera från individ till individ hur fort det går "utför" och givetvis om man håller i träningen också.

Det är stora vinster med att fortsätta att träna även efter toppen på sin utvecklingskurva, tex bättre hälsa osv ja ni vet. Sen är det inte fel att glida runt på badstranden utan fettmage, det är en bonus inte att förakta.:cool:

Tänkte att Volevodin är rätt person att svar på den här frågan. Annars så är det ju så att uthålligheten i överkropp (såväl som styrkan) går att utveckla hålla långt upp i åldern eftersom den mindre muskelmassan man använder vid stakning än vid helkroppsarbete kräver mindre centralkapacitet (vilken minskar med åren).

 

Att kunna ge sig ut och åka ett 3 timmars pass när man är 60 är väl en bra motivation om något även om jag inte på något sätt längtar dit. Man bör dock komma ihåg att träna stenhårda intervaller vid högre ålder också, allt för många som startar passen i hög A2 och sedan släpar sig hem sista timmen.

[Anl]

Nånstans lite efter 40 började det kännas att maxpulsen blev allt lägre.

[Everest]

Jag började med skidor i 18-årsåldern' date=' innan var det hockey, bandy som gällde. Min topp hade jag vid 30-32 år och började sen dala, delvis pga familjebildning. Höll sen hygglig nivå till 41, ner ett trappsteg där jag höll mig 40-talet ut. Vid 49 års ålder hade jag ett bra år, som jag ej var i närheten av senare. Jag har märkt på andras resultat också att efter ett jättebra år kan det komma en kraftig nedgång året efter. Efter 50 lite smådippar, men inte värre att än man kunnat "smälta" dem.

De flesta har nog sin topp runt 30, men sen kan det nog variera från individ till individ hur fort det går "utför" och givetvis om man håller i träningen också.

Det är stora vinster med att fortsätta att träna även efter toppen på sin utvecklingskurva, tex bättre hälsa osv ja ni vet. Sen är det inte fel att glida runt på badstranden utan fettmage, det är en bonus inte att förakta.:cool:[/quote']

Tänkte att Volevodin är rätt person att svar på den här frågan. Annars så är det ju så att uthålligheten i överkropp (såväl som styrkan) går att utveckla hålla långt upp i åldern eftersom den mindre muskelmassan man använder vid stakning än vid helkroppsarbete kräver mindre centralkapacitet (vilken minskar med åren).

 

Att kunna ge sig ut och åka ett 3 timmars pass när man är 60 är väl en bra motivation om något även om jag inte på något sätt längtar dit. Man bör dock komma ihåg att träna stenhårda intervaller vid högre ålder också, allt för många som startar passen i hög A2 och sedan släpar sig hem sista timmen.

Tycker åldern börjar ta ut sin rätt när man närmar sig 50 framförallt på korta lopp men även tex i VL-starten uppför backen. Däremot på riktigt långa lopp så tycks åldern spela mindre roll. Se bara på Kari Martens, lite drygt 50 år som blev tvåa totalt på Decatriahtlon-VM i höstas och givetvis vann sin ålderklass. Han kör nu dryga 50 mil cykel per helg eller nästan 10 h per dag. Vasaloppet är väl tyvärr lite för kort, närmast medeldistans för oss gamlingar så ser därför fram emot Coast-to-Coast. Men det tycks tyvärr vara lite ont om riktigt långa skidtävlingar på snö. Det är väl risken för kyla på natten som sätter stopp möjligen. Men 24h i Torsby skidtunnel kanske?

 

Annars känner jag också igen Volevodins trappstegsnedgång som för mig kom i höstas, men får hoppas på en topp vid 49 igen:)

[Klas]

Nånstans lite efter 40 började det kännas att maxpulsen blev allt lägre.

Den började väl att bli lägre direkt när du kom ut ur mamma:) det är ju ingenting du kan påverka med träning, eller har jag missat det här totalt?

[kallep]

Om man elitsatsar som ungdom är det förstås väldigt svårt att fortsätta förbättra sig i sin gren när man blir lite äldre. Lösningen då om man vill förbättra sig är väl att byta idrott.

 

Som glad motionär är det ju en helt annan sak. Har själv sprungit på medelgod motionär nivå sen jag var runt 20-25. Gjorde väl runt 42-44 min på milen när jag var runt 30. När jag var runt 40-45 år började jag få tider ner mot 40 min. Började då köra lite intervaller för att kunna knäcka den magiska gränsen, men lyckades aldrig få till det. Träningsmotivationen ökade sakta med åren, men det gjorde tyvärr också div. hälsene och vadproblem. När jag passerat 50 började jag väl tro att det var kört. Vändningen kom förra sommaren. Började då åka mycket rullskidor. Upptäckte att det gick att träna mer utan att bli skadad. Körde ganska mycket stak intervaller. Löpningen hade jag då dragit ner till kanske 1 mil/vecka.

Testade ändå en 10 km tävling mest på kul och sprang då in på 39.45. Nytt pers vid 53 års ålder .

 

Har åkt skidor sen ungefär 25 års ålder också på motionär nivå (VL led 5-6). Där är väl ambitionen att försöka "peaka karriären" någonstans runt 55-60. Har som sagt redan kommit igång med mycket rullskidor, men kör nu också en hel del styrketräning.

 

Tror att det viktigaste om man vill kunna förbättra sig långt upp i åldern är att träna varierat och hitta på nya grejor. Om man tränar det man är dålig på, då kan man ju för bättra sig hur länge som helst. Själv är jag totalt värdelös på cykling och simning, så det får väl bli triathlon så småningom.

[Micke31]

Om man elitsatsar som ungdom är det förstås väldigt svårt att fortsätta förbättra sig i sin gren när man blir lite äldre. Lösningen då om man vill förbättra sig är väl att byta idrott.

 

Som glad motionär är det ju en helt annan sak. Har själv sprungit på medelgod motionär nivå sen jag var runt 20-25. Gjorde väl runt 42-44 min på milen när jag var runt 30. När jag var runt 40-45 år började jag få tider ner mot 40 min. Började då köra lite intervaller för att kunna knäcka den magiska gränsen, men lyckades aldrig få till det. Träningsmotivationen ökade sakta med åren, men det gjorde tyvärr också div. hälsene och vadproblem. När jag passerat 50 började jag väl tro att det var kört. Vändningen kom förra sommaren. Började då åka mycket rullskidor. Upptäckte att det gick att träna mer utan att bli skadad. Körde ganska mycket stak intervaller. Löpningen hade jag då dragit ner till kanske 1 mil/vecka.

Testade ändå en 10 km tävling mest på kul och sprang då in på 39.45. Nytt pers vid 53 års ålder .

 

Har åkt skidor sen ungefär 25 års ålder också på motionär nivå (VL led 5-6). Där är väl ambitionen att försöka "peaka karriären" någonstans runt 55-60. Har som sagt redan kommit igång med mycket rullskidor, men kör nu också en hel del styrketräning.

 

Tror att det viktigaste om man vill kunna förbättra sig långt upp i åldern är att träna varierat och hitta på nya grejor. Om man tränar det man är dålig på, då kan man ju för bättra sig hur länge som helst. Själv är jag totalt värdelös på cykling och simning, så det får väl bli triathlon så småningom.

Gutt - precis vad jag vill läsa!

 

När jag har övergett någonting (hockeyn) för längd finns det ju en inneboende ambition och motivation om att förbättra sig. Tävlingsinstinkten är ju något som påminner åtminstone mig, mer än vad jag hade kunnat förutspå.

 

Sidovinsten i att bli bättre och bättre som längdåkare är ju att man seedar sig ner i bättre och bättre startled. Något som automatiskt gör att man åker i ett jämnare och bättre tempo. Förra året tog jag mig an min Vasaloppsdebut och inför 2010 står jag i startled 6, kan ju bli något seedningslopp innan första helgen i mars också.

 

För att lägga ribban realistiskt (?) vill jag starta från 3:ans led inom en tioårsperiod. Låter detta rimligt?

[Anl]

Det finns gott om +50 åkare i led 3, så det är nog väldigt rimligt!

[Klas]

Vändningen kom förra sommaren. Började då åka mycket rullskidor. Upptäckte att det gick att träna mer utan att bli skadad. Körde ganska mycket stak intervaller. Löpningen hade jag då dragit ner till kanske 1 mil/vecka.

Testade ändå en 10 km tävling mest på kul och sprang då in på 39.45. Nytt pers vid 53 års ålder ..

se där, jag ligger 10 år efter, men tänkte spränga milgränsen i år. Hur la du upp träningen för att bli snabbare på milen? Mycket rullskidor och bara 1mil/vecka låter ju hur kul som helst fast jag trodde inte att det skulle räcka med så lite löpning.

[kallep]

Vändningen kom förra sommaren. Började då åka mycket rullskidor. Upptäckte att det gick att träna mer utan att bli skadad. Körde ganska mycket stak intervaller. Löpningen hade jag då dragit ner till kanske 1 mil/vecka.

Testade ändå en 10 km tävling mest på kul och sprang då in på 39.45. Nytt pers vid 53 års ålder ..

se där' date=' jag ligger 10 år efter, men tänkte spränga milgränsen i år. Hur la du upp träningen för att bli snabbare på milen? Mycket rullskidor och bara 1mil/vecka låter ju hur kul som helst fast jag trodde inte att det skulle räcka med så lite löpning.[/quote']

Det var egentligen inget huvudmål att bli snabbare i löpning. Jag började helt enkelt åka rullskidor och när jag väl kommit över nybörjartröskeln upptäckte jag att det var jäkligt kul.

Upptäckte också att det gick bra att köra rätt tuffa intervaller utan att slita för hårt på kroppen.

Om jag skulle försökt springa långpass med samma pulskurva som jag hade på rullskidor skulle jag antagligen inte kunna gå dagen efter.

 

I siffror tränade jag c.a. 4-5 tim/V tot varav kanske 1 tim löpning och resten rullskidor elghufs och lite styrketräning. Ett rejält långpass per vecka och fler intervallpass.

 

1 tim löpning per vecka är nog i minsta laget för att behålla löpsteg och teknik. I mitt fall räckte det tydligen att köra så under ett år. Nu skulle jag nog behöva springa lite mer för att komma upp i det tempot.

[Volevodin]

Att du lyckades spräcka 40-vallen vid 53 års ålder tror jag beror på förbättrad syreupptagning pga den alternativa träningen samt att du tränat löpning tidigare. På längre löpdistanser över 10 km brukar bristande löpträning ge utslag.

I skidor över längre distanser kan man kompensera lägre syreupptagning med förbättrad styrka o stakförmåga, vilket inte går om an bara skall förflytta sig med benen. Jag har gjort en undersökning på mig själv, om hur stor försämringen varit på 30 år inom min förstaidrott gång. Nu är det inte direkt överförbart till skidor, då det är en benidrott i första hand, men kanske lite av intresse ändå. Tanken var att jag skulle utröna vilket som jag försämrats mest på kort-, medel- och långdistans. Kortdistans var upp till 30 min, medel 30-1.30 och långdistans 1.30 tim o längre.

Jag utgick från mina personliga rekord och räknade med 1 % försämring/år och använde koefficienten 1.3 efter att ha räknat om sekunderna till hundradelar och sedan tillbaka igen efter additionen. tex 3 km 13.53 - 18.03, 5 km 22.57 - 29.50, 10 km 49.oo - 1.03.42, 50 km 4.45.13 - 6.10.45. Min teori är att man försämras mindre på det man är bra på och mer på det man är sämre på stämmer till stor del. Mina nuvarande resultat i kortdistans är ofta bättre än omräkningen , i medeldistans ligger de ung på det omräknade värdet, men på långdistans klart sämre. Att klara 3 km under 18 min är inte så svårt (hade 16.50 på 3000 m inomhus i vintras) medan 6.10 på 5 mil är omöjligt för mig nu vid 60, skulle nog bli nära 7 tim.

Samma indikation har jag märkt i skidor; på lopp upp till 15 km håller jag hyggligt, men i VL har jag rasat katastrofalt. Under min "storhetstid" var jag bäst på korta sträckor och det har tydligen hållit i sig upp genom åren.

[Rotebrostakaren]

Enligt vad HC Holmberg sa (Hösten 2005 i Sumpanstugan), med åldern tappar man benstyrka men inte alls lika mycket i överkroppstyrka. Så Vasaloppet är enligt HC Holmberg det perfekta "gubbloppet". Med detta i bakhuvudet gör Kalleps insats ännu mer imponerande. Sedan vet jag inte vid vilken ålder bentappet sätter igång.

[Lars-Erik]

Jag fyller ju 65 detta år och jag gjorde mina bästa Vasalopp när jag var 40-45 (5-5.30, en gång under fem timmar) medan jag numera i regel får harva i trakten 6-6.30. Min största nedgång kom under några få år (från led 2 till led 4) men sen har jag hållit detta ganska lång period. Det man säkert tappar med stigande ålder är definitivt maxpuls (numera har jag "bara" 160) och det kan jag ju aldrig kompensera fullt ut. Ni kan själva notera att Veteraner oftast förlorar uppför eftersom då nog detta med maxpuls är avgörande men givetvis även benstyrka. Min SUBJEKTIVA uppfattning är ändå att jag själv inte tappat så mycket i benstyrka och jag jobbar fortfarande på att tom. öka styrkan i stakningen för att kompensera det jag i övrigt tappar (och som jag sagt på annat ställe jag har nu fått ett speciellt styrkeprogram utformat av Orsino så nu jädrar ökar jag nog farten nästa gång...)

Jag har ju dessutom numera lite mera tid tillgänglig för träning eftersom jag stålsicklar och ändå har väl så bra skidor som tidigare, vilket delvis kan förklara att jag de senaste 3-4 åren tom. åkt väl så bra som åren just innan. Och dessutom fått förmånen att diskutera på detta intresanta skidforum som både ökat min kunskap, mina kontakter och min motivation. Tack alla.

[Rotebrostakaren]

Jag fyller ju 65 detta år och jag gjorde mina bästa Vasalopp när jag var 40-45 (5-5.30, en gång under fem timmar) medan jag numera i regel får harva i trakten 6-6.30. Min största nedgång kom under några få år (från led 2 till led 4) men sen har jag hållit detta ganska lång period. Det man säkert tappar med stigande ålder är definitivt maxpuls (numera har jag "bara" 160) och det kan jag ju aldrig kompensera fullt ut. Ni kan själva notera att Veteraner oftast förlorar uppför eftersom då nog detta med maxpuls är avgörande men givetvis även benstyrka. Min SUBJEKTIVA uppfattning är ändå att jag själv inte tappat så mycket i benstyrka och jag jobbar fortfarande på att tom. öka styrkan i stakningen för att kompensera det jag i övrigt tappar (och som jag sagt på annat ställe jag har nu fått ett speciellt styrkeprogram utformat av Orsino så nu jädrar ökar jag nog farten nästa gång...)

Jag har ju dessutom numera lite mera tid tillgänglig för träning eftersom jag stålsicklar och ändå har väl så bra skidor som tidigare, vilket delvis kan förklara att jag de senaste 3-4 åren tom. åkt väl så bra som åren just innan. Och dessutom fått förmånen att diskutera på detta intresanta skidforum som både ökat min kunskap, mina kontakter och min motivation. Tack alla.

Lars-Erik: Det är viktigt att du kommer med på Rotebromaffians lång-lördags eller söndagsträning för att utveckla din rullgrusskidåkning, framförallt i nedförsbackar har du stor utvecklingspotenital. Samt att jag ser fram emot inbjudan till långpass Uppsala på "Rotebrotråden". För övrigt är det bäst att du börjar spara, för jag gillar dyr-Whiskey som avslutning av brakmiddagar....:lol:

[Lars-Erik]

Du har rätt Rotebrostakaren, jag är en liten fegis att åka utför men i Vasaloppet har jag ändå inte så stora problem eftersom backarna är rätt så snälla.

 

Men att komma upp i din klass i utförsåkning på rullskidor är just omöjligt för mig. Att se dig svepa utför i hisnande fart mitt i trafiken och utan hjälm var något av det svettigaste jag upplevt. Jag menar just svettas, eftersom jag verkligen våndades och svettades att inget skulle hända dig i det jag bedömer som alldeles för riskfullt. Så min pers(s)onliga önskan är att du trots din stora skicklghet tar det lite lugnare utför och givetvis sätter på dig hjälmen (Och om du inte har en kommernog tomten med en denna jul). Som du förstår betyder detta att jag är inte lite rädd om dig.

 

Beträffande inbjudan till Uppsala för långpass med Rotebromaffian så skall vi absolut genomföra det denna säsong (men jag kommer nog att undvika allt för stora utförsbackar så att du inte kör ihjäl dig på min inbjudan....). Och det kan nog bli någon liten Wiskeypinne efteråt också....

[Rotebrostakaren]

Du har rätt Rotebrostakaren, jag är en liten fegis att åka utför men i Vasaloppet har jag ändå inte så stora problem eftersom backarna är rätt så snälla.

 

Men att komma upp i din klass i utförsåkning på rullskidor är just omöjligt för mig. Att se dig svepa utför i hisnande fart mitt i trafiken och utan hjälm var något av det svettigaste jag upplevt. Jag menar just svettas, eftersom jag verkligen våndades och svettades att inget skulle hända dig i det jag bedömer som alldeles för riskfullt. Så min pers(s)onliga önskan är att du trots din stora skicklghet tar det lite lugnare utför och givetvis sätter på dig hjälmen (Och om du inte har en kommernog tomten med en denna jul). Som du förstår betyder detta att jag är inte lite rädd om dig.

 

Beträffande inbjudan till Uppsala för långpass med Rotebromaffian så skall vi absolut genomföra det denna säsong (men jag kommer nog att undvika allt för stora utförsbackar så att du inte kör ihjäl dig på min inbjudan....). Och det kan nog bli någon liten Wiskeypinne efteråt också....

Jag tänkte mest på utfästelsen av om jag underskrider 4:56..., jag är mycket hoppfull såhär 11 månader innan :), men jag är naturligtvis inte främmande för en Whiskey innan dess också.

[Anl]

Vi ser fram emot att se Thomas åka från Carolina Rediviva ner mot ån på rullisar. han frå låna min hjälm då ...

[Lars-Erik]

Vi ser fram emot att se Thomas åka från Carolina Rediviva ner mot ån på rullisar. han frå låna min hjälm då ...

Jag har redan tänkt ut en mycket intressant bana för er, även ur sightseeingsynpunkt, och denna berömda backe (specielllt i samband med första maj) ligger inte långt därifrån så vi kan definitivt göra en avstickare dit så även Rotebrostakaren får en liten utmaning på sitt specialgebit.

 

Vi kanske nu börjar diskutera lite "offpist" och för att återföra lite till huvudämnet så visar väl mitt exempel följande: Att man faktiskt med relativt små medel kan behålla sin kapacitet på relativt bra nivå relativt länge och med ganska enkla medel. Det kan väl vara trösterikt för er som närmar sig den ålder, låt säga runt 40-45, då ni normalt inte väsentligt kan förbättra er kapacitet längre.

Anm 1: Min erfarenhet är att man som motionär/elitmotionär på Vasaloppet kan förbättra sina resultat klart ända upp till låt säga 40-45 år. Men även därefter kan man genom varierad träning och sund livsföring behålla en stor del av detta ända upp mot 65-70 års ålder

Anm 2: OM Vasaloppsarrangörerna skulle vilja så skulle de ju lätt dessutom kunna presentera kompletterande listor på resultat t.ex. i klassen 40-45 eller 65-70 som man gör vid löptävlingar. Det kanske skulle sporra en del äldre utan att direkt göra det sämre för de yngre eftersom de automatiskt skulle hamna högre upp på listan och TOTALLISTAN skulle ju även fortsättningsvis vara den viktigaste.

Anm 3: För min egen del skulle inte detta vara så viktigt även om jag säkert skulla hamna relativt bra i klassen 65-70. För mig är det mest uppmuntrande att jag fortfarande hamnar på den övre kvartilen på totallistan, dvs. att jag fortfarande har kapacitet som er unga mätt på detta sätt

Anm 4: Just nu snöar det utanför mitt fönster i Luleå. Otroligt så sent på året.

[Everest]

Anm 2: OM Vasaloppsarrangörerna skulle vilja så skulle de ju lätt dessutom kunna presentera kompletterande listor på resultat t.ex. i klassen 40-45 eller 65-70 som man gör vid löptävlingar. Det kanske skulle sporra en del äldre utan att direkt göra det sämre för de yngre eftersom de automatiskt skulle hamna högre upp på listan och TOTALLISTAN skulle ju även fortsättningsvis vara den viktigaste.

Anm 3: För min egen del skulle inte detta vara så viktigt även om jag säkert skulla hamna relativt bra i klassen 65-70. För mig är det mest uppmuntrande att jag fortfarande hamnar på den övre kvartilen på totallistan, dvs. att jag fortfarande har kapacitet som er unga mätt på detta sätt

Håller helt med om detta. Tyvärr har man väl inom VL tänkt att "vi fyller ju loppet ändå" eller "den gemensamma starten och den enda klassen (numera två) är heligt". Trots att det går att prestera hyfsat långt upp i åldrarna så är ju trots allt en 70-åring chanslös mot eliten. I Norge har vad jag vet alla skidtävlingar åldersklasser inkl Birken givetvis. I Sverige har allt fler skidtävlingar klasser för olika åldrar. De flesta andra konditionsidrotter har alltid åldersklasser tex Orientering (ngt annat vore helt otänkbart), vidare nästan alltid Triathlon, Löpning och Cykling. Men det där är väl "charmen" med VL i vissa avseenden långt framme med tex med tidtagningschips och i andra delar extremt stock-konservativt tex när det klassindelning för olika kön och åldrar.

 

Själv hade jag säkert bara kommit halvhögt upp i min gubbklass men hade givetvis tyckt det varit mkt intressant att få reda på min placering bland åldersmässigt jämbördiga motståndare. Sen jag tycker synd om en del som jag känner som är bland de bästa i världen i H70 i VL men enbart får uppmärksamhet om de lyckats köra minst 50 lopp.

 

Har ett förslag. På veteran-SM är det ju bara ungefär 3-5 st i varje åldersklass, förmodligen för att det bara är 3 mil och inte seedningsgrundande, så varför inte låta VL gälla som SM för långdistans då måste ju åldersklasser införas. Detta funkar ju alldeles utmärkt tex för rullskidor på Alliansloppet.

[Roller]

Som flera andra vittnat om går det mycket väl att fortsätta att förbättra sig långt upp i åren när det gäller VL. Är 52 år och har (bortsett från några bottennapp) förbättrat mig hela tiden sedan jag började i mitten av 80-talet. Beror säkert på att jag åker mer rullskidor och med högre kvalitet. Att man just på VL kan fortsätta att förbättra sig beror säkert också på andra faktorer- får bättre teknik, kommer successivt längre fram i startledet, lär sig valla bättre, bättre på att disponera loppet osv.

 

När det gäller löpning tycker jag det är en rätt stor skillnad. För 15-20 år sedan kom jag ganska lätt ner på 40 min/mil. Även om jag nu kör bra löpträning så får jag vara glad för 45 min/mil.

[Rogerhär]

Vi ser fram emot att se Thomas åka från Carolina Rediviva ner mot ån på rullisar. han frå låna min hjälm då ...

Jag såg en inlinesåkare för många år sedan som körde rakt nedför den backen och vidare mot ån helt bekymmersfritt, en vanlig eftermiddag. Själv stog man kvar däruppe ganska länge innan pulsen gått ned.