Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Tyngsta backen?


Spaghettiarmen

Recommended Posts

Jag har åkt både VL o ÖS och det är helt olika förutsättningar att bedöma första backen. I VL har jag startat i led runt 5:an de senaste åren och då har inte första backen varit hård mer än den första branta delen. Det beror på att hela fältet stoppar upp och tempot blir inte så högt uppför backen.

För drygt 10 år sedan körde jag ÖS i fristil för första gången och det kom som en chock att första backen var så hård. Det var bara att dra på och det var nära att jag gick in i väggen, innan jag var uppe. I de efterföljande ÖS har jag vilat lite på hanen och masat på i jämt tempo hela backen upp och då har det fungerat bättre.

 

Måste fundera lite, men jag tycker backen upp mot Hökberg är jobbigast. Visserligen är den inte så brant, men då är man så utmattad i armar o ben att den känns brantare än den är.

Är man riktigt trött känns minsta liten kulle i spåret jobbig, då man måste ta i lite extra för att komma över.

Har åkt Skejtvasan två gånger och då har de tre milen kännt nästan befriade från backar - där ser man vad tröttheten kan ställa till med. Förra året skojade jag lite om det, då en åkare undrade varifrån alla backarna hade kommit. Jag svarade; "Det måste vara landhöjningen !":)

 

Fö har jag alltid gillat Lundbäcksbacken och har inte upplevt den som hård. Har den inte gjorts om de senaste åren, den verkar iaf lättare nu.

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 50
  • Created
  • Last Reply
Finns det någon karta och banprofil på Vasaloppet.se

Googla "banprofil vasaloppet" så får du upp en massa.

 

Vad gäller backarna i vasan så är det ju relativt få och inte speciellt jobbiga, förutom den första, men då sprutar man ju av energi. Det enda sätt som de kan bli riktigt jobbiga på, är ju om man är tom på energi, då blir både backar och platta myrar en pina. I min första vasa körde jag utan utan både mat och vätska med mig. Några få kilometer innan Mångsbodarna höll jag på att bryta ihop, till följd av att det var slut mat i magen. Min mage skickar svåremotsägliga signaler till hjärnan om att det är dags att ge upp så fort magen är tom och som helt grön visste jag inte att man inte fick något att äta i Smågan. Det blev en plågsam resa i lågt tempo till Mångsbodarna. Numera har jag en energibar med till Smågan, sedan blir det i den mån det behövs bullar som komplement till sportdrycken.

Link to comment
Share on other sites

Första gången jag åkte så startade jag i elitledet och det gick rejält mycket för fort för mig uppför första backen, jag har ALDRIG varit så trött varken före eller efter detta. Att se 86 km skylten (är det väl som står i toppen av backen?) kändes rätt knäckande. Jag var helt inställd på att bryta men det tar ju några km innan man kommer till första vägen där man skulle kunna kliva av men då hade jag redan kommit på bättre tankar, och i mål kom jag.

Lundbäcksbackarna har jag aldrig tyckt vara speciellt jobbiga.

Link to comment
Share on other sites

Jag har för mig att Vasaloppets banprofil fanns i någon tidigare tråd men kunde inte hitta den nu...

Och då var det alltså någon som visade sin egen registrerade banprofil från en klocka, jag komer inte ihåg vilken modell.

 

Vasaloppets hemsida saknar toalt vettig baninformation.

En bra karta och detaljerad banprofil borde vara enkelt att åstadkomma.

Dessutom vore det en bra grej att ha en kamera på skallen av en skidåkare som åker loppet på t ex Öppet spår, jättekul att kika på detta senare. Vore en succé troligtvis m a p antalet träffar.

Link to comment
Share on other sites

Vasaloppets hemsida saknar toalt vettig baninformation.

En bra karta och detaljerad banprofil borde vara enkelt att åstadkomma.

Dessutom vore det en bra grej att ha en kamera på skallen av en skidåkare som åker loppet på t ex Öppet spår, jättekul att kika på detta senare. Vore en succé troligtvis m a p antalet träffar.

Håller med!

Link to comment
Share on other sites

Jag röstar på knixarna innan Hökberg.

Lundbäcksbackarna har jag alltid upplevt att man "klipper" rätt snabbt, jag har alltid varit pigg i den delen av loppet (kanske just därför det går tungt en mil senare)

Från vilket led upplever ni att tempot är så högt i första backen att det börjar svida lite...?

Om tempot är så högt att det svider i första backen så har man nog hamnat i fel startled.

Link to comment
Share on other sites

Om tempot är så högt att det svider i första backen så har man nog hamnat i fel startled.

Varför då? Första backen är ingen dålig backe. I alla fall tycker jag det är jobbigt att köra 3km med 95% puls... Dessutom ganska dåligt uppvärmd. Inte precis drömstarten på ett 90km skidlopp men det är ju så det är. Bara att bita ihop. Stod i led 3 och står där igen så ledet var nog rätt.

Link to comment
Share on other sites

Det blir ju fullt i spåren rätt tidigt, med stopp och dämpad fart som följd, det är väl bara elitledet som har fri fart.

Jag har själv startat i led 1 många år, och tycker inte att man varken kan eller måste åka så det svider, oavsett hur bra man kommer iväg från startgärdet.

Men åkare är ju bra på olika typer av åkning; stakåkare har det kämpigt i första backen medan bergsklättrare inte hänger med på platten.

Link to comment
Share on other sites

Det finns en banprofil på Vasaloppets hemsida, men den är väl gömd. Gå in på resultaten från förra året och klicka på valfri åkare, t. ex. Daniel Tynell. Du får då upp en massa information om hans lopp som t. ex. hastighet och placeringar vid olika passeringar, samt även ett diagram där man kan välja bansträckning, distans och höjdskillnad.

 

http://www.vasaloppet.se:9080/vasa/result?oid=190410325&year=2009

Link to comment
Share on other sites

  • 4 weeks later...
  • 2 weeks later...

Lundbäcksbackarna är väl inget. När man som jag startat i led 5 så går ju folk upp där, mycket försiktigt. Där brukar jag (med dålig skidteknik men bra syreupptagning) köra förbi massor utan att liksom gå stum. Sen efter toppen får man vila sig, och pulsen går ner. Det är så tråkigt att åka så långsamt i backen, det blir som en paus.

 

Första backen är värst för att det är så kaotiskt.

Link to comment
Share on other sites

  • 4 weeks later...

Jag befann mig i den berömda zonen efter tre kilometer (Vasaloppets högsta belägna punkt) fram till Tennäng. Där fick jag något under skidan som gav mig ett brutalt uppvaknande. Ett svart plastring låg gömd under snön och fastande under min fästzon. Fick stanna till och skrapa bort den. Där väntade en brant uppförsbacke, föret blev ju annorlunda och jag blev tvungen att diagonala. Hemska åkteknik ;-)

 

Efter ett tag gick det upp för mig att det var föret som hade försämrats, inte skidan som sådan. Efter den insikten blev Lundbäcksbackarna nästan en besvikelse. Trodde i min enfald att stigningen var längre.

Link to comment
Share on other sites

Jag kommer aldrig någonsin mer tycka att första backen, Lundbäcksbackarna eller någon annan lite backe i Vasaloppet är jobbig, lång eller brant.

Åkte Birkebeinerennet i lördags med totalt ca 30 km uppförsbackar varav en i början som var 15 km lång. :-)

Link to comment
Share on other sites

  • 3 years later...

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.


×
×
  • Create New...