Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Teknik i uppförslöpor med dåligt fäste


daliva

Recommended Posts

I söndags startade jag i VL led 8 och noterade i första backen att mitt fäste inte var som det borde. Hade dock kanonglid och öste på fram till mångsbodarna och ytterligare 5 km utan att ha för hög puls (Kollat klockan i efterhand)

 

När backarna mot risberg kom så kände jag att fästet var riktigt dåligt. Jag visste att jag borde ta det lugnt för att inte bränna mig och åkte i ett riktigt lusigt tempo, valla om kändes just då inte rätt då jag hade bra glid och med backarna efter evertsberg i tankarna. Trots det låga tempot steg pulsen för mycket och en kvart senare kastade jag i princip in handduken och gled mot risberg... Vallade om men det var för sent och bröt i evertsberg.

 

Från att ha trott att tiden i mora skulle vara en 20-30 min bättre än väntat, till att jag bestämde mig för att bryta, gick det alltså väldigt fort.

 

Jag tycker inte att det är konstigt att man inte orkar med 90 km med halvtaskig teknik och bakhalt eller att man går på för fort och väggar. Men det värsta är att jag inte vet vad som skulle gjorts annorlunda (Förutom att valla om) eftersom jag var medveten om (för)dåligt fäste och försökte ta det lugnt.

 

Frågan är egentligen, hur spar man energi i långa backar med lätt bakhala skidor? Finns det någon "särskilt" diagonalteknik som spar mer på armar och ork?

Link to comment
Share on other sites

Man ska inte bryta i Evertsberg!

Har varit ganska trött där många ggr men tagit det lugnt i kontrollen och druckit ordentligt och eftersom det är 5km utförskörning efter Evertsberg får man rätt ofta nya krafter där!

 

Det är också en del av charmen med långlopp att man kan få nya krafter lika fort som man går från världsmästare till helt slut. Alla har mer eller mindre tunga perioder i så här långa tävlingar men de följs alltid av perioder med nya krafter så mycket handlar om att kunna hantera det mentalt. Just att tänka rätt tankar och inte komma in i fel tankebanor är jätteviktigt när det går tungt..är du trött är oftast de runt dig också trötta fast det kanske inte känns så. Och du blir inte omkörd av alla fast det känns så. Håll ut en kvart till så går det lättare igen.

 

Sedan kan ju tilläggas att om man ändå inte får förnyade krafter till Oxberg så kan man inte bryta där heller för då har man i princip inga backar kvar utan det är lättåkta (nåja) mil kvar. Oftast går det att tvinga sig till mål även om man är helt slut, i mitt första lopp körde jag med kramp i 6mil, visst det tog 11timmar men till mål skulle jag.

 

Kanske lite offtopic men just efter Risberg och innan Evertberg är en tung passage i Vasaloppet där man kan vara rejält slut utan att det behöver vara helt kört.

Link to comment
Share on other sites

Exakt samma sak hade jag intalat mig innan loppet. Kommer jag till evertsberg så måste jag lova mig själv att orka en kontroll till, men det var i Risberg som jag blev tvungen att ta till den metoden, och det blev definitivt inte bättre fram mot Evertsberg. Tempot var då så lågt att jag skulle kandidera till en av pannlamporna som delades ut i eldris....

 

Så summa summarum så kan man inte göra annat än att lära sig valla om i tid då?

Link to comment
Share on other sites

Exakt samma sak hade jag intalat mig innan loppet. Kommer jag till evertsberg så måste jag lova mig själv att orka en kontroll till, men det var i Risberg som jag blev tvungen att ta till den metoden, och det blev definitivt inte bättre fram mot Evertsberg. Tempot var då så lågt att jag skulle kandidera till en av pannlamporna som delades ut i eldris....

 

Så summa summarum så kan man inte göra annat än att lära sig valla om i tid då?

Nopp, du skulle ha stannat och vallat om redan efter backen...eller testat skidorna kvällen innan.

Link to comment
Share on other sites

Förra året stumnade jag just i Evertsberg (missade detta år då jag fick feber på söndagsmorgonen) och jag körde på kustlöparns linje, nu fick jag inte till återhämtningen ordentligt ändå men imål kom jag på 8.30. Hade känts riktigt surt att bryta.

Angående tekniken vid dåligt fäste: Nu vet jag inte vilken teknik du har men innan jag fick koll på min teknik (någotsånär) så upplevde jag allt som oftast att jag hade dåligt fäste. Det var min teknik det var fel på och ju sämre man är på att trycka fast skidorna, desto sämre fäste.

En annan tanke är att vid dåligt fäste ,ta mycket kortare steg och liksom studsa i makligt tempo upp för backarna för att få fast spannen i snön. Det är ju samma teknik som man använder när det är som brantast och innan man börjar saxa.

Link to comment
Share on other sites

Jag håller med Kustlöparen, man bryter inte i första taget även om det går lusigt.

 

År 2000 åkte jag VL på ett par för hårda skidor och hade bakhalt och fick spänna mig för att få ner skidorna samt ta mycket med armarna även i diagonalen. Det gjorde att jag fick väldig ont i höften och funderade på att bryta obs ! "funderade på att bryta" det tror jag många har de tankarna, men sätter dem inte i verket. I alla fall stod det två tanter vid spåret och jag stannade och sa att jag funderade på att bryta. Nä, det kan du inte göra, när du kommit så långt. Drick lite sportdryck och kämpa på. Jag gjorde det och fortsatte och tog mig i mål och var väldigt nöjd med mig själv även om tiden inte blev så bra.

 

Att övervinna tankarna på att bryta är en del av Vasaloppets själ, endast sjukdom eller skada kan motivera att kliva av. Senast i år fick jag ont i ringfingret ca 15-20 km från mål, men det var bara att kämpa på med smärtan, att bryta hade jag ingen tanke på.

 

Omvallning: Man skall inte köra för länge på bakhala skidor (2008 hade jag bakhalt från start och fick gå på armarna uppför startbacken. "Gå på armarna" i diagonal innebär att samtidigt som avstampet så trycker man med staven och säkrar skidan) Det är bra att ha mjukare valla i ryggväskan och sen när skidorna börjar kännas för bakhala, tänka lite i förväg var man skall stanna och valla om. Jag stannar alltid före en uppförbacke, dels för att få nytta av skidor med fäste och kunna hämta igen förlorade placeringar i backen samt att man inte förlorar lika många placeringar uppför som nerför. Kommer man sen ifatt de man låg ihop med stärker det självförtroendet och man får en positiv kick.

 

Ett sätt att träna upp psyket är att genomföra träningspass under vidriga väderförhållanden och inte ge avkall på den sträcka man tänkt sig eller köra skidpass i riktigt uselt före där man tvingas "gräva sig fram". Det kanske inte ger så mycket träningsmässigt, men det stärker psyket !

En gång var jag ute på en 17 km-runda på rullskidor. Efter ca 6-7 km åkte jag omkull och skrapade upp händerna så blodet rann. Blek om nosen uppsökte jag en bondgård och ägaren var snäll och skjutsade hem mig. Efter att ha vilat en stund hemma återupptog jag rundan och körde en mil, så att jag kom upp i "avtalad" sträcka. Kändes bra efteråt att jag inte vikit ner mig.

 

Därför är mitt råd till dig, daliva, att vara mentalt förberedd att det kommer svackor på fysiskt och psykiskt under loppet och lära dig övervinna dem. Gör du det tar du dig garanterat till Mora på skidor och får uppleva tillfredsställelsen av att klarat av det. Kom igen, de går fler tåg!

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.

×
×
  • Create New...