Min träning ger ingenting!

[Göllet]

Tävling är bästa träning, har du tävlat något mer i skate än på Skatevasan i år? Om inte kan det vara värt att testa att tävla mer nästa år

[Pask]

Tävling är bästa träning, har du tävlat något mer i skate än på Skatevasan i år? Om inte kan det vara värt att testa att tävla mer nästa år

Det vimlar ju inte av skejtlopp, speciellt inte längre lopp i södra halvan av landet. Jag skulle gärna kört fler, men det är svårt att hitta. Man få hoppa in som "jumbo" i H21 10 km fristil eller något liknande i så fall.

 

Tre veckor före Skejtvasan körde jag La Transjurassienne i Frankrike, 42 km kuperad fristilsbana. I övrigt några 4-mila seedningslopp hemmavid, fast då i klassiskt.

[Micke31]

Tålamod är en nyckel till framgång. Din rubrik antyder på en viss form av frustration. Ofta är det så att man vill ha ut så mycket som möjligt av sin träning. Men jag anser att du är lite väl krass när du påstår att träningen inte ger någonting. Rullskidsäsongen ger ju möjlighet till att träna, slipa och utveckla sin teknik. Hitta en avlägsen plats där du kan rulla i lugn och ro. Utan att behöva trigga igång när du hittar en rygg som du har möjlighet att gå ifatt. Träna, vila och hitta tillbaka glädjen som fick dig dit du är nu.

 

Lycka till!

[Speedskejtarn]

Givetvis har jag kört långpass också. Minst 1 gång i veckan har det blivit ett 2-timmarspass, ibland 3-timmarspass. Jag har inga problem med uthålligheten, det är maxfarten som jag inte lyckas öka.

Du skriver att maxfarten är ett problem liksom att pulsen sätter stopp. Som skridsko/inlinesåkare har jag bra benstyrka och har därför inget problem med skate. På tävlingar är det benen som säger stopp före "flåset". Det som händer när jag lägger på armarna i skate-skidåkning är att det istället är den centrala kapaciteten som sätter stopp.

 

Jag tror precis som Labradoren skriver i denna tråd att det skulle löna sig att köra fler A1-pass med fokus på teknik och uthållighet och blanda dessa med hårda (korta) A3-pass för att få upp styrka och fart (teknik).

 

Alternativet skulle vara som vissa föreslår att köra halvlånga/halvhårda A2 pass (tröskel) (ca 85% av maxpuls).

 

Varannan vecka A3/A1 och varannan A2?

 

Under hösten körde jag skidgångsintervaller i backe enligt 4x4-metoden. Efter 4 veckor med 2 sådana pass per vecka trodde jag att jag skulle förbättra mig avsevärt. Icke. Sista passen gick marginellt fortare än de första (samma pulsnivå, 90-95% av max). Måste man köra oftare för att det skall ge något? Eller fungerar det bara för vissa individer?

Har gjort samma erfarenhet som du. Efter ett antal veckor med stavlöpningspass i slalombacke trodde jag att både styrka och kapacitet skulle ha ökat markant. Puls på runt 95% i 4x4 minuter 2ggr/v och dessutom med ordentlig ansträngning av benen borde vara lika med kryptonit? Tyvärr uteblev de positiva effekterna.

 

Därefter la jag om träningen så att jag alltid hade minst ett långpass A1 varje vecka (inlines/löpning minst 100 min, skidor/skridskor minst 120 min, cykel minst 180 min på <75% i puls). Trots total träningstid på bara 6t/v började det hända grejor. Både maxprestation och uthållighet förbättrades. Varför stavlöpning i backe inte funkade har jag inget bra svar på...

[Ferryist]

Jag har bara en snabb fråga, tycker disskutionen är intressant och vill bara veta vad ni menar med V1, V2 och V3??

[kustlöparen]

A1, A2, A3 är ett mått på hur intensiv träningen är.

 

A1:Låg intensitet (Distans), 60-75% av maxpulsen

 

A2:Medel (Snabb distans), 75-85% av maxpulsen.

 

A3:Hög intensitet (Intervall), 85-100% av maxpulsen

 

A1 främjar mest den lokala kapaciteten och uthållighet dvs de muskler som används vi arbetet.

 

A3 främjar mest den centrala kapaciteten dvs hjärta och lungor.

[Ferryist]

A1, A2, A3 är ett mått på hur intensiv träningen är.

 

A1:Låg intensitet (Distans), 60-75% av maxpulsen

 

A2:Medel (Snabb distans), 75-85% av maxpulsen.

 

A3:Hög intensitet (Intervall), 85-100% av maxpulsen

Ojj menade A, inte V. Men tack för svaret.

[snövalla]

Jag håller med, Speedskejtarn.

Jag har fått bästa resultat av mycket A1 med fokus på teknik. Det svåraste har varit att när jag vet att jag kommer att köra långt så slappar jag med tekniken ibland. Och så blev det nästan bortkastat träning, så jag fick råd att bara fockusera på teknik. Tänk att om man stakar til ex. 45 ggr på minut i 90 min blir det 4,050 stakningar som man skal försöka göra rätt. Rådet jag fick var att räkna 50 stakningar åt gången (eller diagonala) för att koncentrera så mycket som möjligt på varje sekvens (upp me armana, ned med kroppen, dra ihop magen, frånskjut).

 

Det hjälpte jätte mycket.

 

Det gav också resultat med A3, det blev bara samma men mycket fortare och mindre tid.

[Labradoren]

Speedskejtarn: Varför stavlöpning i backe inte funkade har jag ett svar på! För en vanlig motionär är detta otroligt påfrestande för kroppen. Eftersom träning går ut på att få kroppen att överkompensera är återhämtningen central. Alla motionärer vet att en elitidrottare kan träna 20+ timmar i veckan. Få tänker på vad eliten gör resten av tiden. Går de upp tidigt för att hinna till jobbet - nej. Har de krångliga partners som gnäller över nån extra timmes träning - nej. Stressar de till dagis med snoriga barn - nej. Hoppar de över lunchen för att de har ett möte på jobbet - nej. Osv i all oändlighet.

 

De flesta motionärer tvingas dra ner på tränings tiden jämfört med eliten. Vad motionären däremot inte tänker på är återhämtningen. Den är naturligtvis mycket sämre och sker dessutom vanligen under bedrövliga förhållanden. Tillbaka så till intervallerna: Det blir helt enkelt för mycket för motionärens kropp.

 

Ett hårt intervallpass kanske kräver 3-4 dagars återhämning eftersom det skall hämtas dagis, hoppa över lunchen, inte sovas middag etc, etc. Men inte tusan väntar motionären 3-4 dagar - nejdå, det känner han/hon sig för stressad för. Alltså försöker man klämma in ett 'kvalitetspass' sent på kvällen, innan kroppen återhämtat sig. Följden blir då att man inte återhämtar sig efter intervallerna + att man just körde ett skitdåligt pass som inte gav ett smack. Lägg nu på ett A2 pass utan ork tidigt lördag morgon och hela veckans träning gav inte ett skit. Ett par månader senare sitter man där pask sitter idag...

[apelsin]

Givetvis har jag kört långpass också. Minst 1 gång i veckan har det blivit ett 2-timmarspass' date=' ibland 3-timmarspass. Jag har inga problem med uthålligheten, det är maxfarten som jag inte lyckas öka.[/quote']

Du skriver att maxfarten är ett problem liksom att pulsen sätter stopp. Som skridsko/inlinesåkare har jag bra benstyrka och har därför inget problem med skate. På tävlingar är det benen som säger stopp före "flåset". Det som händer när jag lägger på armarna i skate-skidåkning är att det istället är den centrala kapaciteten som sätter stopp.

 

Jag tror precis som Labradoren skriver i denna tråd att det skulle löna sig att köra fler A1-pass med fokus på teknik och uthållighet och blanda dessa med hårda (korta) A3-pass för att få upp styrka och fart (teknik).

 

Alternativet skulle vara som vissa föreslår att köra halvlånga/halvhårda A2 pass (tröskel) (ca 85% av maxpuls).

 

Varannan vecka A3/A1 och varannan A2?

 

Under hösten körde jag skidgångsintervaller i backe enligt 4x4-metoden. Efter 4 veckor med 2 sådana pass per vecka trodde jag att jag skulle förbättra mig avsevärt. Icke. Sista passen gick marginellt fortare än de första (samma pulsnivå, 90-95% av max). Måste man köra oftare för att det skall ge något? Eller fungerar det bara för vissa individer?

Har gjort samma erfarenhet som du. Efter ett antal veckor med stavlöpningspass i slalombacke trodde jag att både styrka och kapacitet skulle ha ökat markant. Puls på runt 95% i 4x4 minuter 2ggr/v och dessutom med ordentlig ansträngning av benen borde vara lika med kryptonit? Tyvärr uteblev de positiva effekterna.

 

Därefter la jag om träningen så att jag alltid hade minst ett långpass A1 varje vecka (inlines/löpning minst 100 min, skidor/skridskor minst 120 min, cykel minst 180 min på <75% i puls). Trots total träningstid på bara 6t/v började det hända grejor. Både maxprestation och uthållighet förbättrades. Varför stavlöpning i backe inte funkade har jag inget bra svar på...

Mkt. intressant och bra inlägg!

Nu relaterar jag till löpning igen, men jag har hållit på längre med löpning och är (än så länge) mkt. bättre i löpningen.

Som sagt kör jag ofta tröskelpass, dessa innehåller ca varannan gång fartlek.

Jag kör aldrig intervaller eller renodlad A3, men fartleken innebär rejäla tempoökningar.

Jag tror det är bra att lära kroppen att"slå på och av", och ändå kunna hålla ett högt grundtempo.

Sedan kör jag som Speedskejtarn minst ett långpass A1/vecka.

Springer mycket i terräng.

[Ferryist]

Speedskejtarn: Varför stavlöpning i backe inte funkade har jag ett svar på! För en vanlig motionär är detta otroligt påfrestande för kroppen. Eftersom träning går ut på att få kroppen att överkompensera är återhämtningen central. Alla motionärer vet att en elitidrottare kan träna 20+ timmar i veckan. Få tänker på vad eliten gör resten av tiden. Går de upp tidigt för att hinna till jobbet - nej. Har de krångliga partners som gnäller över nån extra timmes träning - nej. Stressar de till dagis med snoriga barn - nej. Hoppar de över lunchen för att de har ett möte på jobbet - nej. Osv i all oändlighet.

 

De flesta motionärer tvingas dra ner på tränings tiden jämfört med eliten. Vad motionären däremot inte tänker på är återhämtningen. Den är naturligtvis mycket sämre och sker dessutom vanligen under bedrövliga förhållanden. Tillbaka så till intervallerna: Det blir helt enkelt för mycket för motionärens kropp.

 

Ett hårt intervallpass kanske kräver 3-4 dagars återhämning eftersom det skall hämtas dagis, hoppa över lunchen, inte sovas middag etc, etc. Men inte tusan väntar motionären 3-4 dagar - nejdå, det känner han/hon sig för stressad för. Alltså försöker man klämma in ett 'kvalitetspass' sent på kvällen, innan kroppen återhämtat sig. Följden blir då att man inte återhämtar sig efter intervallerna + att man just körde ett skitdåligt pass som inte gav ett smack. Lägg nu på ett A2 pass utan ork tidigt lördag morgon och hela veckans träning gav inte ett skit. Ett par månader senare sitter man där pask sitter idag...

Med återhämtning uppfattar jag det som vila/sömn. Hur mycket sover/vilar en elitidrottare i jämförelse till hur mycket de tränar. Säg att en elit tränar 20 timmar i veckan, hur mycket tid går sedan till återhämtningen då?

[Labradoren]

Jag tror att man skall se återhämtning som något vidare än bara sömn. Kroppen behöver näring, bara det en vetenskap i sig. De uppbyggande processerna pågår ju i kroppen även när den inte sover - hur tillbringas den tiden? Äta näringsriktig lunch eller stressa ner en macka? Stretchning i lugn och ro eller stressa till möte med debil chef? Man skulle nästan kunna säga att all tid som inte är direkt träning är återhämtning.

[Ferryist]

Jag tror att man skall se återhämtning som något vidare än bara sömn. Kroppen behöver näring, bara det en vetenskap i sig. De uppbyggande processerna pågår ju i kroppen även när den inte sover - hur tillbringas den tiden? Äta näringsriktig lunch eller stressa ner en macka? Stretchning i lugn och ro eller stressa till möte med debil chef? Man skulle nästan kunna säga att all tid som inte är direkt träning är återhämtning.

Jo det är sant, tänkte inte så långt där kanske. Men har även hört(kanske inte stämmer allas) att elitidrottare oftast sover ett par timmar mer än vad en vanlig motionär bör sova(ca 8 timmar).

Om man då känner att man inte utvecklas som man vill så kanske man inte bara ska ändra träningen eller träna mer. Man kanske ska sova mer??

Är bara mina tankar här, det kanske är helt irrelevant men det kanske kan hjälpa.

Har inte tränat skidor, eller annan konditionsidrott, särskilt mycket så har inte erfarenheten till denna form av träning....än.

[Pask]

Har gjort samma erfarenhet som du. Efter ett antal veckor med stavlöpningspass i slalombacke trodde jag att både styrka och kapacitet skulle ha ökat markant. Puls på runt 95% i 4x4 minuter 2ggr/v och dessutom med ordentlig ansträngning av benen borde vara lika med kryptonit? Tyvärr uteblev de positiva effekterna.

Nej, jag förstår det inte heller. Enligt forskningen skall det ju vara så bra. Labradorens teori om att man vilar för lite efter intervallpassen ställer jag mig lite tvivlande till. Jag har inte kört två dagar i rad, utan haft minst en vilodag i mellan. Jag har sällan känt mig speciellt sliten när det är dags för nästa pass.

 

För mig har det rent praktiskt varit enkelt att köra dessa pass. Jag har nära till en bra backe, och man kan köra en timme på kvällen när barnen har lagt sig. Funkar dessutom bra i alla väder. Min träningsidé i höstas var två kvällspass med skidgång à 1 timme varje vecka, och ett långpass på rullskidor varje helg. 4 timmar kondition + 1 timme styrketräning varje vecka. Jag tyckte att det kändes som ett utmärkt program. Synd att det inte gav önskad effekt.

 

Därefter la jag om träningen så att jag alltid hade minst ett långpass A1 varje vecka (inlines/löpning minst 100 min, skidor/skridskor minst 120 min, cykel minst 180 min på <75% i puls). Trots total träningstid på bara 6t/v började det hända grejor. Både maxprestation och uthållighet förbättrades. Varför stavlöpning i backe inte funkade har jag inget bra svar på...

Intressant. Svårare rent praktiskt för mig att köra 2-timmarspass i veckorna, men det verkar vara värt ett försök.

 

När det gäller skidor/rullskidor har jag dock problem med att ligga på så låg puls som 75%. Jag tycker att tekniken blir lidande då. I skejt kan jag aldrig ta ut skären ordentligt, och att lägga på mer mage i stavtagen (vilket jag försöker bli bättre på) blir det ju inte tal om. Växel 3 kan man i stort sett glömma. Det blir till att dutta sig fram i 2:an större delen av tiden, kanske växla upp när det går utför. Är det bra träning? I klassiskt kommer det knappt att bli någon diagonalåkning alls. Så fort det blir uppför kommer jag att få gå med sax-steg! Har man skidor med bra spann måste man trycka till ordentligt uppför för att få fäste, och då kommer jag direkt över 75%. Det kommer bara att bli lugn stakning och långsam diagonal i svaga motlut. Något bättre med rullskidor, där har man ju alltid fäste.

[HW]

När det gäller skidor/rullskidor har jag dock problem med att ligga på så låg puls som 75%. Jag tycker att tekniken blir lidande då. I skejt kan jag aldrig ta ut skären ordentligt, och att lägga på mer mage i stavtagen (vilket jag försöker bli bättre på) blir det ju inte tal om. Växel 3 kan man i stort sett glömma. Det blir till att dutta sig fram i 2:an större delen av tiden, kanske växla upp när det går utför. Är det bra träning? I klassiskt kommer det knappt att bli någon diagonalåkning alls. Så fort det blir uppför kommer jag att få gå med sax-steg! Har man skidor med bra spann måste man trycka till ordentligt uppför för att få fäste, och då kommer jag direkt över 75%. Det kommer bara att bli lugn stakning och långsam diagonal i svaga motlut. Något bättre med rullskidor, där har man ju alltid fäste.

Jag har också riktigt svårt att ligga lågt i puls när jag kör Skate och känner igen mig i det du skriver. Jag tror dock det är en träningssak och kanske också en vanesak. Att köra på 1:an när det brantare på är träningen det också, speciellt om målet är att hålla nere pulsen.

I klassiskt går det mycket bättre. Där kan jag hålla nere pulsen riktigt bra på långpassen, men det går ju inte fort uppför.

[nick]

Har gjort samma erfarenhet som du. Efter ett antal veckor med stavlöpningspass i slalombacke trodde jag att både styrka och kapacitet skulle ha ökat markant. Puls på runt 95% i 4x4 minuter 2ggr/v och dessutom med ordentlig ansträngning av benen borde vara lika med kryptonit? Tyvärr uteblev de positiva effekterna.

Nej' date=' jag förstår det inte heller. Enligt forskningen skall det ju vara så bra. Labradorens teori om att man vilar för lite efter intervallpassen ställer jag mig lite tvivlande till. Jag har inte kört två dagar i rad, utan haft minst en vilodag i mellan. Jag har sällan känt mig speciellt sliten när det är dags för nästa pass.

 

För mig har det rent praktiskt varit enkelt att köra dessa pass. Jag har nära till en bra backe, och man kan köra en timme på kvällen när barnen har lagt sig. Funkar dessutom bra i alla väder. Min träningsidé i höstas var två kvällspass med skidgång à 1 timme varje vecka, och ett långpass på rullskidor varje helg. 4 timmar kondition + 1 timme styrketräning varje vecka. Jag tyckte att det kändes som ett utmärkt program. Synd att det inte gav önskad effekt.

 

Därefter la jag om träningen så att jag alltid hade minst ett långpass A1 varje vecka (inlines/löpning minst 100 min, skidor/skridskor minst 120 min, cykel minst 180 min på <75% i puls). Trots total träningstid på bara 6t/v började det hända grejor. Både maxprestation och uthållighet förbättrades. Varför stavlöpning i backe inte funkade har jag inget bra svar på...

Intressant. Svårare rent praktiskt för mig att köra 2-timmarspass i veckorna, men det verkar vara värt ett försök.

 

När det gäller skidor/rullskidor har jag dock problem med att ligga på så låg puls som 75%. Jag tycker att tekniken blir lidande då. I skejt kan jag aldrig ta ut skären ordentligt, och att lägga på mer mage i stavtagen (vilket jag försöker bli bättre på) blir det ju inte tal om. Växel 3 kan man i stort sett glömma. Det blir till att dutta sig fram i 2:an större delen av tiden, kanske växla upp när det går utför. Är det bra träning? I klassiskt kommer det knappt att bli någon diagonalåkning alls. Så fort det blir uppför kommer jag att få gå med sax-steg! Har man skidor med bra spann måste man trycka till ordentligt uppför för att få fäste, och då kommer jag direkt över 75%. Det kommer bara att bli lugn stakning och långsam diagonal i svaga motlut. Något bättre med rullskidor, där har man ju alltid fäste.

plocka bort ett av 4x4 passen och kör långa intervaller eller snabbdistans 3x20min el 1h drag istället, hårt men inte mycket syra. öka på 4x4 passet till 6x4 el 6x5, lägg in 1h halvhårt i 3h passet, känner du dig helseg kör du bara lugnt. då kommer du bli bättre på längre distanser. träna intervallerna på det du vill bli bra på, ska du bli bra att skejta ska du inte springa i slalombackar och åka klassiskt, kör skejtrullskidor uppför istället och lika snabbdistans och långpass. tränar du så lite som du gör får du nästan bestämma dig för klassiskt eller skejt, håller du på med båda blir det varken hackat eller malet.

[Speedskejtarn]

När det gäller skidor/rullskidor har jag dock problem med att ligga på så låg puls som 75%. Jag tycker att tekniken blir lidande då. I skejt kan jag aldrig ta ut skären ordentligt' date=' och att lägga på mer mage i stavtagen (vilket jag försöker bli bättre på) blir det ju inte tal om. Växel 3 kan man i stort sett glömma. Det blir till att dutta sig fram i 2:an större delen av tiden, kanske växla upp när det går utför. Är det bra träning? I klassiskt kommer det knappt att bli någon diagonalåkning alls. Så fort det blir uppför kommer jag att få gå med sax-steg! Har man skidor med bra spann måste man trycka till ordentligt uppför för att få fäste, och då kommer jag direkt över 75%. Det kommer bara att bli lugn stakning och långsam diagonal i svaga motlut. Något bättre med rullskidor, där har man ju alltid fäste.[/quote']

Jag har också riktigt svårt att ligga lågt i puls när jag kör Skate och känner igen mig i det du skriver. Jag tror dock det är en träningssak och kanske också en vanesak. Att köra på 1:an när det brantare på är träningen det också, speciellt om målet är att hålla nere pulsen.

I klassiskt går det mycket bättre. Där kan jag hålla nere pulsen riktigt bra på långpassen, men det går ju inte fort uppför.

HW och Pask. Det låter som att er arbetsekonomi behöver förbättras. När man inte kan åka långsamt utan att pulsen ligger för högt då är det oftast det som brister, dvs teknik, styrka, uthållighet. Själv skulle jag satsa på långa lågintensiva pass (gärna i lätta spår) tills jag åtminstone klarar att åka långsamt på "rätt" puls. Det betyder däremot inte att genomföra passet på bekostnad av teknik. Rätt position, rätt teknik men i långsamt tempo ger bra arbetsekonomi, avslappnad åkning och även styrka. När man man inte längre orkar åka med bra teknik - ens långsamt då är det dags att avbryta passet. Att mappa in dåliga rörelsemönster enbart för att skrapa ihop km/timmar är kontraproduktivt.

[FredrikS]

HW och Pask. Det låter som att er arbetsekonomi behöver förbättras. När man inte kan åka långsamt utan att pulsen ligger för högt då är det oftast det som brister, dvs teknik, styrka, uthållighet.

Jag vet inte då jag tror det är mycket psykologi med i bilden (i alla fall för mig). Jag har också problem med att åka lugna A1 pass på skidor men en av anledningarna är att jag vill åka snabbare då det inte är i närheten av att vara jobbigt.

 

Arbetsekonomi, kapasitet, hur kuperade spåren är och föret är självklart saker som också spelar in.

[Speedskejtarn]

HW och Pask. Det låter som att er arbetsekonomi behöver förbättras. När man inte kan åka långsamt utan att pulsen ligger för högt då är det oftast det som brister' date=' dvs teknik, styrka, uthållighet.[/quote']

Jag vet inte då jag tror det är mycket psykologi med i bilden (i alla fall för mig). Jag har också problem med att åka lugna A1 pass på skidor men en av anledningarna är att jag vill åka snabbare då det inte är i närheten av att vara jobbigt.

 

Arbetsekonomi, kapasitet, hur kuperade spåren är och föret är självklart saker som också spelar in.

Du missar poängen. Om man inte ens kan åka långsamt utan att det blir för jobbigt/för hög puls då är det ingen idé att försöka köra intervaller/tröskelpass. Helt säkert kommer muskeltrötthet att förstöra åktekniken och ett felaktigt rörelsemönster etableras.

 

Skidåkning är en tekniksport. Det är bara att se vad som händer med vältränade löpare som åker skidor för första gången.

 

FredrikS, om du själv kan variera fart/puls som du önskar då har du sannolikt god arbetsekonomi. Då är det bara att välja de pass som du tror/vet fungerar bäst för dig. Styrka/teknik är inte begränsande faktorer (som tex Brink eller Ironman som tränar 5t/v och kommer bland de 200 bästa på VL). Det gäller tyvärr inte för de flesta som ställer upp på VL.

 

F.ö. så är ett A1-pass på skidor inte jobbigt första timmen eller kanske inte ens andra timmen. Tredje timmen däremot börjar det antagligen att bli ganska segt även om du tar det lugnt. Dessutom kanske du har tänkt att dagen efter eller t.o.m. på kvällen att du skall orka med ett styrke/intervallpass - då funkar det inte att vara helslut. Men det är klart, har man bara 4-5 t/v på sig då kanske det är bäst att utnyttja den lilla tid man har och köra hårt. Men det kan bara de göra som med god teknik klarar att köra hårdare pass...

[HW]

HW och Pask. Det låter som att er arbetsekonomi behöver förbättras. När man inte kan åka långsamt utan att pulsen ligger för högt då är det oftast det som brister, dvs teknik, styrka, uthållighet. Själv skulle jag satsa på långa lågintensiva pass (gärna i lätta spår) tills jag åtminstone klarar att åka långsamt på "rätt" puls. Det betyder däremot inte att genomföra passet på bekostnad av teknik. Rätt position, rätt teknik men i långsamt tempo ger bra arbetsekonomi, avslappnad åkning och även styrka. När man man inte längre orkar åka med bra teknik - ens långsamt då är det dags att avbryta passet. Att mappa in dåliga rörelsemönster enbart för att skrapa ihop km/timmar är kontraproduktivt.

Att jag har dålig arbetsekonomi och teknik i skate är jag helt övertygad om. Men det är inte lätt att ha bibehållen teknik när det går långsamt. Det blir inget riktigt flyt i åkningen om man inte trycker ifrån ordentligt. Så jag vet inte. Antingen får jag hitta en riktigt flack bana, vilket inte är det lättaste när det gäller Skate i Sundsvall, eller så får nog tekniken ändå bli delvis lidande (dvs väldigt lite 3:ans växel) för att få till uthålligheten.

Ett annat problem är att skate är som allra roligast när det går fort och man kan trycka på även utför, men där får man väl bita ihop :)

[FredrikS]

Du missar poängen. Om man inte ens kan åka långsamt utan att det blir för jobbigt/för hög puls då är det ingen idé att försöka köra intervaller/tröskelpass. Helt säkert kommer muskeltrötthet att förstöra åktekniken och ett felaktigt rörelsemönster etableras.

Jag vet inte om jag missar poängen men jag tror att en viktig poäng är att det är nödvendigt med en viss fart för att få till bra teknik på skidor. Diagonal teknik opp en brant backe i 5 km/h i timmen är inte samma sak som diagonal teknik opp samma backe i 10 km/h. De flesta kan nog däremot börja gå på skidorna och därmed få till en låg puls.

 

En elit åkare som kanske åker milen på 35-40 min i A1 har lättare att åka bra tekniskt i A1 jämfört med en åkare som kanske åker milen på 40-45 min när han åker fort. Jag har egentligen svårt att se att tekniken kan vara spesiellt bra när man åker tex en mil på 55 min i bra före.

 

Där jag åker finns det egentligen inga lätta spår och det kommer nestan alltid backar där jag må saksa sakta om jag ska hålla nede pulsen. Detta är inte spesiellt roligt.

[Speedskejtarn]

nej nej...om han bara tränar 5t/v så är intervaller bra! jag körde knappt några längre pass innan vasan i år.. men körde dock 5 långlopp. plac 109. så för mig räcker tävlingarna för att vänja kroppen

Jag ser att jag läst fel vad avser ironmans träning och tolkat det som att han bara kört 5t/v vilket räckte till plats 109 på VL (något förvånande resultat minst sagt).

 

Så var det ju inte eftersom han själv skriver att han kört 230-250 mil skidor i år. En träningsmängd som de flesta motionärer aldrig kommer i närheten av. Det som ironman inte tycker är "några längre pass" är troligen rejäla långpass för de flesta av oss andra :)

[Speedskejtarn]

Jag vet inte om jag missar poängen men jag tror att en viktig poäng är att det är nödvendigt med en viss fart för att få till bra teknik på skidor. Diagonal teknik opp en brant backe i 5 km/h i timmen är inte samma sak som diagonal teknik opp samma backe i 10 km/h. De flesta kan nog däremot börja gå på skidorna och därmed få till en låg puls.

Precis min poäng. Tekniken är det viktigaste och om den blir fel för att man kör fort (eller som du beskriver för långsamt) då är passet bortkastat. Bra teknik går före längd och fart.

 

Om man inte klarar att åka uppför backar med mindre än att man stumnar av mjölksyra och att tekniken bryter ihop då är antagligen spåret för tufft. (beroende på hur bra fästet är brukar jag också gå på i uppförsbackar och därmed ligga över A1 på långpassen, helt enkelt för att inte tekniken skall bli fel)

 

Om man inte klarar att åka någorlunda rätt på platten eller i lätta spår då är det teknikträning och kanske också styrketräning som gäller.

 

Där jag åker finns det egentligen inga lätta spår och det kommer nestan alltid backar där jag må saksa sakta om jag ska hålla nede pulsen. Detta är inte spesiellt roligt.

Nej, men det kanske är bra? Det kan bara du själv veta... sen ska det ju vara kul också så ibland är det svårt att hålla igen eftersom skidor är så j-kla roligt!

[FredrikS]

Om man inte klarar att åka uppför backar med mindre än att man stumnar av mjölksyra och att tekniken bryter ihop då är antagligen spåret för tufft. (beroende på hur bra fästet är brukar jag också gå på i uppförsbackar och därmed ligga över A1 på långpassen, helt enkelt för att inte tekniken skall bli fel)

Jag har ialla fall inte pratat om att stumna av mjölksyra utom helt enkelt att intensiten av att åka en backe i någorlunda fart med ok teknik ofta blir ganska hög.

 

Det är ju också många som säger att teknik och arbetsekonomi tränas bäst i tävlingsfart. Att staka runt i fistempo på ett platt spår tror jag inte heller blir spesiellt lik stakningen i högre tempo om man inte är på en riktig hög nivå.

 

Att kunna åka i olika hastigher och att kunna åka i hårda spår utan att ta ut sig helt tror jag är viktigt men jag är osäker på om åkare som kanske åker vasan långsammare än 6 timmar får ut så väldigt mycket tekniskt av att åka mycket i A1. Det skulle då vara om de diagonalar mycket i väldigt lätt terräng.

[Pask]

Precis min poäng. Tekniken är det viktigaste och om den blir fel för att man kör fort (eller som du beskriver för långsamt) då är passet bortkastat. Bra teknik går före längd och fart.

Jag håller med HW och FredrikS. Kör man sakta så måste man använda en annan teknik. Är det verkligen det man vill träna?

 

Jag kan skejta i princip hur sakta som helst, jag har åkt med min 4-årige son och hållit hans tempo. Men det blir ju en helt annan åkning, det känns inte som den har så mycket gemensamt med hur jag åker i tävlingstempo.

 

På mina långpass i vinter har jag försökt att åka så lugnt som möjligt, men ändå med bibehållen teknik. Då har jag oftast hamnat runt 80% av max i snitt, med korta toppar på mellan 85 och 90% i de värsta backarna. Dock kan jag se en svag tendens mot lägre puls på långpassen ju längre säsongen går. På ett av mina sista 2-timmarspass hade jag faktiskt bara 72% i snitt.

 

Min teori är att man måste vara relativt vältränad för att kunna köra lugna pass (<75%) med bibehållen teknik. Fast om vägen dit går via lugna pass på max 75% känns det som ett moment 22...