Skapa fart i längdspåret

[FredrikS]

Hur långt kan du springa i 3 min/km tempo? Det är väl bara rätt bra löpare som kan springa så fort i en km?

[Nästa års vasaloppsegrare]

Hur långt kan du springa i 3 min/km tempo? Det är väl bara rätt bra löpare som kan springa så fort i en km?

Jag har faktiskt inte provat men om jag tar mina löpintervallpass så ligger jag på 3.45 tempo på 400 meter. Då kör jag 10 rep. Kanske skulle jag kunna maxa ner mot 3 i 400 meter men sedan drar Gebrselassie ifrån medans jag smakar på morgonens frukost en gång till :)

[Poxeman]

Efter att ha åkt både billingen och Rallarloppet i helgen så kan jag konstatera att folk allt för ofta och för snabbt gärna går över och diagonalar i små backar som är klart stakvänliga, samt att man alldeles för tidigt börjar diagonala i långa uppförsbackar, blev varse detta då folk sparkade med sina skidor under mina flera gånger, så tipset är att byt inte växel för ofta...

Aight! Tänkvärt!

 

 

Jag snittade 3:23 min/km men känner inte att det var orken utan snarare farten/tekniken som gjorde att jag inte körde snabbare.

Så du blev alltså inte trött?

 

Angående bytte av tekniker så tycker jag det är ett rätt brett område i fart och lutning där det fungerar lika bra att använda olika tekniker (tex att det går lika fort och är lika jobbigt att staka som att diagonala).

Jodå, visst blev jag trött men inte på det sätt jag blir i ett cykel- eller löplopp.

 

Men vad avgör när man skall byta teknik då tycker ni?

[FredrikS]

Jag förstår bara inte hur länge man ska klara av att fölga med någon snabb löpare eller skidåkare för jämförelsen i den här tråden. Möjligt att många (de flesta?) kan springa 100 m på 18 sekunder men antalet som kan springa i elit maraton tempo över bara lite längre distanser avtar nog snabbt.

[Nalle Puh]

Hur långt kan du springa i 3 min/km tempo? Det är väl bara rätt bra löpare som kan springa så fort i en km?

Jag har faktiskt inte provat men om jag tar mina löpintervallpass så ligger jag på 3.45 tempo på 400 meter. Då kör jag 10 rep. Kanske skulle jag kunna maxa ner mot 3 i 400 meter men sedan drar Gebrselassie ifrån medans jag smakar på morgonens frukost en gång till :)

Det är en väldig skillnad på 3 min/km och 3.45min/km. Jag skulle gissa att du kör väldigt lätta intervall eller missbedömer hur fort du skulle kunna maxa ett 400 m-lopp.

[Nästa års vasaloppsegrare]

Hur långt kan du springa i 3 min/km tempo? Det är väl bara rätt bra löpare som kan springa så fort i en km?

Jag har faktiskt inte provat men om jag tar mina löpintervallpass så ligger jag på 3.45 tempo på 400 meter. Då kör jag 10 rep. Kanske skulle jag kunna maxa ner mot 3 i 400 meter men sedan drar Gebrselassie ifrån medans jag smakar på morgonens frukost en gång till :)

Det är en väldig skillnad på 3 min/km och 3.45min/km. Jag skulle gissa att du kör väldigt lätta intervall eller missbedömer hur fort du skulle kunna maxa ett 400 m-lopp.

Vid 3.45 håller jag ju tempot för att klara 10 rep så lite fortare går det nog om jag får satsa alla krafter på ett lopp men givetvis kan det vara missbedömt. Jag får prova i vår.

[Nästa års vasaloppsegrare]

Jag förstår bara inte hur länge man ska klara av att fölga med någon snabb löpare eller skidåkare för jämförelsen i den här tråden. Möjligt att många (de flesta?) kan springa 100 m på 18 sekunder men antalet som kan springa i elit maraton tempo över bara lite längre distanser avtar nog snabbt.

Det jag menar i trådskapandet är förmågan att överhuvudtaget klara av att skapa farten (vilket jag inte gör på skidor men en kortare sträcka vid löpning).

Grunden var egentligen att jag ville ha tips på bra övningar för att få upp maxfarten med en baktanke om att den ökade maxfarten skulle hjälpa mig att även hålla en högre snittfart. Antingen tack vare att tekniken blivit bätte, att musklerna starkare eller lite av båda.

[Anl]

Provade en gång att hänga på en dåvarande kollega som åkt VL på under 4.20 - på den tiden låg jag själv på ca 6 timmar jämt. Hans stakfrekvens var i mitt tycke väldigt hög. Nu fick jag släppa i första backen, men jag hade inte klarat den frekvensen i dubbelstakning mer än kanske 5 minuter. Trots att det var lätt före. Uppför var skillnaden ännu större ...

[Ekis]

Jag förstår bara inte hur länge man ska klara av att fölga med någon snabb löpare eller skidåkare för jämförelsen i den här tråden. Möjligt att många (de flesta?) kan springa 100 m på 18 sekunder men antalet som kan springa i elit maraton tempo över bara lite längre distanser avtar nog snabbt.

Det jag menar i trådskapandet är förmågan att överhuvudtaget klara av att skapa farten (vilket jag inte gör på skidor men en kortare sträcka vid löpning).

Grunden var egentligen att jag ville ha tips på bra övningar för att få upp maxfarten med en baktanke om att den ökade maxfarten skulle hjälpa mig att även hålla en högre snittfart. Antingen tack vare att tekniken blivit bätte' date=' att musklerna starkare eller lite av båda.[/quote']

Om du pratar om maxfart ska du väl testa och träna på 100m, 10-15 sek och inte 2min åkning. Den bästa övningen för att öka maxfarten är väl helt enkelt att träna på att åka så fort du kan.

[FredrikS]

Det var det jag trodde men är inte det att testa på en 700 m runda lite långt för det? Det handlar väl om att testa på en så pass kort sträcka så att inte syreopptaget spelar roll?

 

Det är just det jag är skeptiskt till i dena tråden. Skidor på alla tävlingsdistanser, ja också sprint, handlar mest om utholighet (syraopptag etc) men sjäkvklart också teknik. Att jag inte kan fölga med de bästa långloppsåkarna i en km (ren gissning) beror rätt mycket på skillnaden i uthålighet (vo2max, tröskel etc) mellan oss. Ren maxfart anser jag vara något helt annat en uthålighet och meningslöst för alla de som inte satsar på att vinna spurter.

[Andreas T]

Den 22 mars blir det sprint på riktigt!

http://www.langd.se/varldsrekordforsok-paa-bislett.5016473-86106.html

:)

[Stefan Sand]

Det var det jag trodde men är inte det att testa på en 700 m runda lite långt för det? Det handlar väl om att testa på en så pass kort sträcka så att inte syreopptaget spelar roll?

 

Det är just det jag är skeptiskt till i dena tråden. Skidor på alla tävlingsdistanser, ja också sprint, handlar mest om utholighet (syraopptag etc) men sjäkvklart också teknik. Att jag inte kan fölga med de bästa långloppsåkarna i en km (ren gissning) beror rätt mycket på skillnaden i uthålighet (vo2max, tröskel etc) mellan oss. Ren maxfart anser jag vara något helt annat en uthålighet och meningslöst för alla de som inte satsar på att vinna spurter.

Delar inte alls den uppfattningen. Givetvis är syreupptaget av avgörande betydelse på ett lopp men teknik kompenserar.

Som jag uppfattar tråden så pratar vi inte om att hänga med en långloppsåkare i km, det är för många omöjligt att ens följa 10m och i det läget är syreupptaget helt ointressant utan det handlar om ren och skär teknik.

Det inslag som SVT gjort som länkats i tråden visar med all tydlighet vad en bra teknik kan göra. Har du inte den styrkan och den "träffen" spelar det ingen roll om du har 85 i testvärde, du är efter ändå.

Var länge sedan jag mätte något testvärde men den är i dagsläget inga imponerande siffror. Men jag åker garanterat snabbare skidor på en lång sträcka än en vältränad löpare som inte åker längdskidor. Tekniken kompenserar

 

Så för den som vill bli en bra långloppsåkare på skidor handlar det om att träna mängd, träna teknik och att träna styrka. Ta bort en del och du blir sämmre

[FredrikS]

Läs trådstartaren inlägg från idag. Han hade testat sin maxfart på 700 m.

 

Det är klart att tekniken är viktig och det är väl ingen som heller har sagt något annat? Handlar 100 m löpning också om ren och skär teknik enligt dig?

 

Hur lång tid åkte de skidor på rullband innan filmen startade? Hur kort tid måste det vara för att man ska kunna ignorera skillnader i syreopptag?

 

Det är ju också möjligt att resultatet i just den filmen inte är väldigt relevant. Hur duktig är åkaren? Erfarenhet med rullskidor? Erfarenhet med rullskidor på band? Hur länge hade de åkt innan klippet?

 

Det är väl väldigt många som kan staka en kort sträcka i 20 km/h på rullskidor?

[Stefan Sand]

Vet inte om det är du eller jag som missuppfattat hela frågeställningen. Som jag uppfattat det hela ligger frustrationen i att det inte ens en kort sträcka (=under 100m) går att få den fart som en riktigt duktig långloppsåkare har. Snitthastigheter hit eller dit, uppför eller på platten, rullskidor eller på snö är inte det jag fokuserat på utan helt enkelt varför går det så jädra fort när Arhlin och grabbarna trycker till i stakåkningen.

 

 

Det är klart att tekniken är viktig och det är väl ingen som heller har sagt något annat? Handlar 100 m löpning också om ren och skär teknik enligt dig?

Ja, inte är det syreupptagning i alla fall. Det är en kombination av medfödd talang, styrka och en mycket väl utvecklad teknik

 

Hur lång tid åkte de skidor på rullband innan filmen startade? Hur kort tid måste det vara för att man ska kunna ignorera skillnader i syreopptag?

För lopp under 1 min skulle jag vilja påstå att syreupptaget spelar en mindre roll. Hur lång tid de åkte på löpbandet framgår inte men jag ser inte vad det skulle ha för betydelse. Jonas Karlsson kan gärna få vila en hel natt och skulle ändå inte ha en suck att haka på ens under 1 min.

 

Det är ju också möjligt att resultatet i just den filmen inte är väldigt relevant. Hur duktig är åkaren? Erfarenhet med rullskidor? Erfarenhet med rullskidor på band? Hur länge hade de åkt innan klippet?

Vi vet inte Jonas skidmeriter mer än att Anders Blomqvist upprepade gånger menar att Jonas är hyffsat tränad och en god skidåkare. Hans erfarenheter av rullskidåkning på löpband är dock mycket små, har för mig att det var första gången. Återigen menar jag att det inte spelar någon roll i det jag försöker säga och som jag tycker illustreras i inslaget

 

Det är väl väldigt många som kan staka en kort sträcka i 20 km/h på rullskidor?

Ja, det är det säkert men färre som klarar det på snö.

[Hoppare]

Timingen i rörelsen är otrolig viktig. Det är samma sak som när man ser en duktig kulstötare. Det gäller att de stora muskelgrupperna jobbar klart före man släpper på de mindre och slutligen de minsta. Det kvittar hur fort man viftar med armen om man inte får med sig all kraft från de stora muskelgrupperna först.

 

Tänk er ett exempel där man har tre förspända spiralfjädrar av olika storlek ovanpå varandra med en kula högs upp. Den största fjädern längst ner och den minsta högst upp. För att kulan ska flyga så högt som möjligt måste fjädrarna arbeta i rätt ordning.

 

Ser man på Södergren så är frekvensen låg, men hans timing är fantastisk. Från det att han sätter i stavarna är det hela tiden en lång accelererande rörelse, med stora muskelgrupper som arbetar klart innan han slutligen avslutar med rejält tryck med armar och handleder i frånskjutet.

[Frazzi]

Timingen i rörelsen är otrolig viktig. Det är samma sak som när man ser en duktig kulstötare. Det gäller att de stora muskelgrupperna jobbar klart före man släpper på de mindre och slutligen de minsta. Det kvittar hur fort man viftar med armen om man inte får med sig all kraft från de stora muskelgrupperna först.

 

Ser man på Södergren så är frekvensen låg, men hans timing är fantastisk. Från det att han sätter i stavarna är det hela tiden en lång accelererande rörelse, med stora muskelgrupper som arbetar klart innan han slutligen avslutar med rejält tryck med armar och handleder i frånskjutet.

Håller med. Men den stora frågan är då: Hur hittar man denna timing och impulsstyrka?

[Stefan Sand]

Håller med. Men den stora frågan är då: Hur hittar man denna timing och impulsstyrka?

För en del kommer det aldrig att bli möjligt. Ungefär som är hopplöst dåliga på att dansa, eller snickra. En viss medfödd talang krävs helt enkelt. Anders Södergren har ju tillhört den yttersta världstoppen så han har onekligen de delar som krävs för att få denna timing och impulsstyrka

[Rogerhär]

Timingen i rörelsen är otrolig viktig. Det är samma sak som när man ser en duktig kulstötare. Det gäller att de stora muskelgrupperna jobbar klart före man släpper på de mindre och slutligen de minsta. Det kvittar hur fort man viftar med armen om man inte får med sig all kraft från de stora muskelgrupperna först.

 

Tänk er ett exempel där man har tre förspända spiralfjädrar av olika storlek ovanpå varandra med en kula högs upp. Den största fjädern längst ner och den minsta högst upp. För att kulan ska flyga så högt som möjligt måste fjädrarna arbeta i rätt ordning.

 

Ser man på Södergren så är frekvensen låg, men hans timing är fantastisk. Från det att han sätter i stavarna är det hela tiden en lång accelererande rörelse, med stora muskelgrupper som arbetar klart innan han slutligen avslutar med rejält tryck med armar och handleder i frånskjutet.

Bra skrivet! Jag har också gått och funderat över maxfarten och bestämt mig för att det är en av nycklarna till att åka fortare. Det låter förstås självklart, men i mitt fall betyder det en högre prioritering av maxfartsryck, ca 15sek på platten, i motbacke osv. Ibland som ett separat kortare träningspass, ibland som en 20minuters period innan annan träning tex långa stakintervaller. Givetvis borde man träna en hel del styrka, förmodligen med tunga vikter på gym, men jag har nöjt mig cirkelträning hemma där jag fokuserar på explosivt utförande av skidlika rörelser. Har inte tävlat på ett par år nu, första tävlingen går på söndag och det är egentligen först då man får någon värdemätare på hur det fungerar, förutsatt att skidor och annat fungerar som det ska.

 

Antagligen skulle man ha stor nytta av någon som förbarmar sig över ens teknik, med videofilm, proffsanalys och tester. Men det finns folk som åker fort utan sånt också.

[Svad]

Har också funderat på det här med maxfart.

Jag åkte bl.a. Bessemerloppet förra året och stod långt fram i starten.

Jag kände att jag inte hängde med i stakningen efter första backen. Trotts att jag körde nästan max stakade folk ifrån mig. Jag körde hårt första varvet och var ändå 10 minuter efter täten efter 17 km. Det måste till stor del ha med teknik och tajmning att göra då jag kände att jag inte kunde åka fortare, jag låg nära max och hade bra flås. I skidåkning kan man ligga ganska nära max fart en längre tid till skillnad från löpning.

 

I år när jag tog fram skidorna så hade jag ingen fart tyckte jag. När jag körde mycket korta intervaller med maxfart lyckade jag hitta en klart bättre teknik. Jag kände hur jag skulle åka för maximal fart, den kunskapen kunde jag ta med mig i lugnare åkning för att få bättre tajming och bättre vinklar i stavisättning mm. Det fungerar ganska bra för mig för att få upp fart att just träna maxfart och avbryta innan man hinner bli trött, så man orkar många intervaller.

 

Hur är det för er, jag känner att det är lättare att åka fort diagonalt än med stakning om man jämför med andra åkare, jag blir sällan frånkörd uppför, men har problem att staka lika fort som andra. Jag åker klart fortare per km på ett kuperat elljusspår än jag gör på platt mark, jag förlorar mindre uppför än jag tjänar utför, dock får jag mycket högre puls i elljusspåret. Är det samma sak för er att ni åker snabbare/km då det är kuperat?

[ablearcher]

Har också funderat på det här med maxfart.

Jag åkte bl.a. Bessemerloppet förra året och stod långt fram i starten.

Jag kände att jag inte hängde med i stakningen efter första backen. Trotts att jag körde nästan max stakade folk ifrån mig. Jag körde hårt första varvet och var ändå 10 minuter efter täten efter 17 km. Det måste till stor del ha med teknik och tajmning att göra då jag kände att jag inte kunde åka fortare, jag låg nära max och hade bra flås. I skidåkning kan man ligga ganska nära max fart en längre tid till skillnad från löpning.

 

I år när jag tog fram skidorna så hade jag ingen fart tyckte jag. När jag körde mycket korta intervaller med maxfart lyckade jag hitta en klart bättre teknik. Jag kände hur jag skulle åka för maximal fart, den kunskapen kunde jag ta med mig i lugnare åkning för att få bättre tajming och bättre vinklar i stavisättning mm. Det fungerar ganska bra för mig för att få upp fart att just träna maxfart och avbryta innan man hinner bli trött, så man orkar många intervaller.

 

Hur är det för er, jag känner att det är lättare att åka fort diagonalt än med stakning om man jämför med andra åkare, jag blir sällan frånkörd uppför, men har problem att staka lika fort som andra. Jag åker klart fortare per km på ett kuperat elljusspår än jag gör på platt mark, jag förlorar mindre uppför än jag tjänar utför, dock får jag mycket högre puls i elljusspåret. Är det samma sak för er att ni åker snabbare/km då det är kuperat?

För mig är det precis tvärtom. Jag tror att det beror väldigt mycket på fysik (stark överkropp vs. tunn med högt syreupptag) vad man är bäst på. Dessutom är jag ganska "biased" i min barmarksträning med mycket rullskidor och gym. I de lopp jag åkt i år har det blivit väldigt uppenbart, jag vinner tid på platten (och utför, är rätt tung) men förlorar uppför.

 

Mina resultat i olika grenar rankas typ så här i ordning:

 

1. 2000m rodd

2. 10km rullskidor (K)

3. 15km skidor (K)

4. Coopertest 3km löpning

 

Kroppskonstitution är helt avgörande tror jag! Jag har en jättesmal kompis som spöar skiten ur mig i alla löpgrenar, vi är rätt jämna på kuperad skidåkning och han har inte en chans på platt stakåkning.

 

Men det mest intressanta tycker jag är det faktum att jag är sämst på medeldistans, oavsett gren. Jag har förstått att det är ganska vanligt?

[rock n rill]

1. Teknik-/balansövningar

2. Överfartsintervaller och/lr impulser

 

... utabn tvekan, å glöm inte pkt 1!!

[apelsin]

Har också funderat på det här med maxfart.

Jag åkte bl.a. Bessemerloppet förra året och stod långt fram i starten.

Jag kände att jag inte hängde med i stakningen efter första backen. Trotts att jag körde nästan max stakade folk ifrån mig. Jag körde hårt första varvet och var ändå 10 minuter efter täten efter 17 km. Det måste till stor del ha med teknik och tajmning att göra då jag kände att jag inte kunde åka fortare, jag låg nära max och hade bra flås. I skidåkning kan man ligga ganska nära max fart en längre tid till skillnad från löpning.

 

I år när jag tog fram skidorna så hade jag ingen fart tyckte jag. När jag körde mycket korta intervaller med maxfart lyckade jag hitta en klart bättre teknik. Jag kände hur jag skulle åka för maximal fart, den kunskapen kunde jag ta med mig i lugnare åkning för att få bättre tajming och bättre vinklar i stavisättning mm. Det fungerar ganska bra för mig för att få upp fart att just träna maxfart och avbryta innan man hinner bli trött, så man orkar många intervaller.

 

Hur är det för er, jag känner att det är lättare att åka fort diagonalt än med stakning om man jämför med andra åkare, jag blir sällan frånkörd uppför, men har problem att staka lika fort som andra. Jag åker klart fortare per km på ett kuperat elljusspår än jag gör på platt mark, jag förlorar mindre uppför än jag tjänar utför, dock får jag mycket högre puls i elljusspåret. Är det samma sak för er att ni åker snabbare/km då det är kuperat?

Jag känner mycket igen mig i det du skriver.

I löpningen fungerar det för mig precis som du beskriver.

Jag springer gärna ihop med en något bättre löpare som drar upp mig i fart. Därifrån kan jag, precis som du, slappna av och få bättre teknik i lägre tempo.

I skidspåret är jag stark uppför, men värdelös på platt mark.

Jag åker snabbare när det är kuperat.

Hur ska man bli bättre på platten?

[Ekis]

Har också funderat på det här med maxfart.

Jag åkte bl.a. Bessemerloppet förra året och stod långt fram i starten.

Jag kände att jag inte hängde med i stakningen efter första backen. Trotts att jag körde nästan max stakade folk ifrån mig. Jag körde hårt första varvet och var ändå 10 minuter efter täten efter 17 km. Det måste till stor del ha med teknik och tajmning att göra då jag kände att jag inte kunde åka fortare' date=' jag låg nära max och hade bra flås. I skidåkning kan man ligga ganska nära max fart en längre tid till skillnad från löpning.

 

I år när jag tog fram skidorna så hade jag ingen fart tyckte jag. När jag körde mycket korta intervaller med maxfart lyckade jag hitta en klart bättre teknik. Jag kände hur jag skulle åka för maximal fart, den kunskapen kunde jag ta med mig i lugnare åkning för att få bättre tajming och bättre vinklar i stavisättning mm. Det fungerar ganska bra för mig för att få upp fart att just träna maxfart och avbryta innan man hinner bli trött, så man orkar många intervaller.

 

Hur är det för er, jag känner att det är lättare att åka fort diagonalt än med stakning om man jämför med andra åkare, jag blir sällan frånkörd uppför, men har problem att staka lika fort som andra. Jag åker klart fortare per km på ett kuperat elljusspår än jag gör på platt mark, jag förlorar mindre uppför än jag tjänar utför, dock får jag mycket högre puls i elljusspåret. Är det samma sak för er att ni åker snabbare/km då det är kuperat?[/quote']

Jag känner mycket igen mig i det du skriver.

I löpningen fungerar det för mig precis som du beskriver.

Jag springer gärna ihop med en något bättre löpare som drar upp mig i fart. Därifrån kan jag, precis som du, slappna av och få bättre teknik i lägre tempo.

I skidspåret är jag stark uppför, men värdelös på platt mark.

Jag åker snabbare när det är kuperat.

Hur ska man bli bättre på platten?

Genom att träna att åka på platten! (Staka)

[Rolv]

Lånar tråden lite eftersom det har diskuterats tider/mil och slutliga vasaloppstider. Tror ni att det är enklare att hålla en högre genomsnittsfart (bortse ifrån stopp i första backen) på Vasan och dess banprofil, än när man står och stakar på t ex en sjö där det är helt platt.

[Skåningen]

Lånar tråden lite eftersom det har diskuterats tider/mil och slutliga vasaloppstider. Tror ni att det är enklare att hålla en högre genomsnittsfart (bortse ifrån stopp i första backen) på Vasan och dess banprofil, än när man står och stakar på t ex en sjö där det är helt platt.

Nej verkligen inte, om du inte menar att du stakar på en sjö i 9 mil som test