Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Fett som enrgikälla under öppet spår?


Rolv

Recommended Posts

Ska åka öppet spår nästa helg. Undrar om kroppen kan tillgodose sig energin ifrån nötter ( mestadels fett) under en aktivitet som kommer att hålla på 6-7 timmar, eller är det lämpligare att enbart satsa på kolhydrater?

Precis som TT säger så har du redan det fett som kommer användas som energi på kroppen. Och ja det funkar alldeles utmärkt att köra VL utan kolhydratladdning eller att käka speciellt mkt kolhydrater innan men man behöver vänja kroppen om det ska funka och har du inte gjort det redan är det för sent nu.

Link to comment
Share on other sites

Ska åka öppet spår nästa helg. Undrar om kroppen kan tillgodose sig energin ifrån nötter ( mestadels fett) under en aktivitet som kommer att hålla på 6-7 timmar' date=' eller är det lämpligare att enbart satsa på kolhydrater?[/quote']

Precis som TT säger så har du redan det fett som kommer användas som energi på kroppen. Och ja det funkar alldeles utmärkt att köra VL utan kolhydratladdning eller att käka speciellt mkt kolhydrater innan men man behöver vänja kroppen om det ska funka och har du inte gjort det redan är det för sent nu.

Så kroppen förbränner inte fettet som kommer direkt ifrån mat på något annorlunda sätt, än om det kommer ifrån kroppens fettdepåer?

Link to comment
Share on other sites

Ska åka öppet spår nästa helg. Undrar om kroppen kan tillgodose sig energin ifrån nötter ( mestadels fett) under en aktivitet som kommer att hålla på 6-7 timmar' date=' eller är det lämpligare att enbart satsa på kolhydrater?[/quote']

Precis som TT säger så har du redan det fett som kommer användas som energi på kroppen. Och ja det funkar alldeles utmärkt att köra VL utan kolhydratladdning eller att käka speciellt mkt kolhydrater innan men man behöver vänja kroppen om det ska funka och har du inte gjort det redan är det för sent nu.

Så kroppen förbränner inte fettet som kommer direkt ifrån mat på något annorlunda sätt, än om det kommer ifrån kroppens fettdepåer?

Fett som kommer direkt från mat ska ju först brytas ner och lagras in...när det gäller fett så har du dessutom redan i princip obegränsade reserver i kroppen. Till skillnad från glykogendepåerna som är tämligen begränsade, det är är ju därför det dricks och laddas kolhydrater innan och under loppet. Men även här så är det effektivaste att använda de redan lagrade glykogendepåerna, men eftersom de är begränsade behöver man tillsätta energi under vägen...hade glykogendepåerna räckt ett helt Vasalopp så hade alla bara druckit vatten under loppet.

Link to comment
Share on other sites

Precis som TT säger så har du redan det fett som kommer användas som energi på kroppen. Och ja det funkar alldeles utmärkt att köra VL utan kolhydratladdning eller att käka speciellt mkt kolhydrater innan men man behöver vänja kroppen om det ska funka och har du inte gjort det redan är det för sent nu.

Så kroppen förbränner inte fettet som kommer direkt ifrån mat på något annorlunda sätt' date=' än om det kommer ifrån kroppens fettdepåer?[/quote']

Fett som kommer direkt från mat ska ju först brytas ner och lagras in...när det gäller fett så har du dessutom redan i princip obegränsade reserver i kroppen. Till skillnad från glykogendepåerna som är tämligen begränsade, det är är ju därför det dricks och laddas kolhydrater innan och under loppet. Men även här så är det effektivaste att använda de redan lagrade glykogendepåerna, men eftersom de är begränsade behöver man tillsätta energi under vägen...hade glykogendepåerna räckt ett helt Vasalopp så hade alla bara druckit vatten under loppet.

Jag ifrågasätter inte ditt kunnande på något vis, jag frågar dig för att jag ska få mer kunnande. :) Du skriver att kroppen är tvungen att bryta ner och lagra in fettet. Är det samma sak för kolhydrater? Jag trodde att all energi man stoppar i sig förbränns i första hand och direkt (om det är nödvändigt). Sedan när den är slut, så kopplar kroppen in fettdepåerna som "reservdrift" för kroppen.

Varför jag funderar på hur det funkar är för att det är ju mycket enklare att tillgodose kroppen med kcal ifrån fett och kolhydrater, än bara kolhydrarer för att kompensera det man förbränner.

Link to comment
Share on other sites

Så kroppen förbränner inte fettet som kommer direkt ifrån mat på något annorlunda sätt' date=' än om det kommer ifrån kroppens fettdepåer?[/quote']

Fett som kommer direkt från mat ska ju först brytas ner och lagras in...när det gäller fett så har du dessutom redan i princip obegränsade reserver i kroppen. Till skillnad från glykogendepåerna som är tämligen begränsade, det är är ju därför det dricks och laddas kolhydrater innan och under loppet. Men även här så är det effektivaste att använda de redan lagrade glykogendepåerna, men eftersom de är begränsade behöver man tillsätta energi under vägen...hade glykogendepåerna räckt ett helt Vasalopp så hade alla bara druckit vatten under loppet.

Jag ifrågasätter inte ditt kunnande på något vis, jag frågar dig för att jag ska få mer kunnande. :) Du skriver att kroppen är tvungen att bryta ner och lagra in fettet. Är det samma sak för kolhydrater? Jag trodde att all energi man stoppar i sig förbränns i första hand och direkt (om det är nödvändigt). Sedan när den är slut, så kopplar kroppen in fettdepåerna som "reservdrift" för kroppen.

Varför jag funderar på hur det funkar är för att det är ju mycket enklare att tillgodose kroppen med kcal ifrån fett och kolhydrater, än bara kolhydrarer för att kompensera det man förbränner.

Nej det stämmer inte, kroppen använder det bränsle som är enklast att tillgå och det är det som redan är inlagrat kroppen. Musklerna kan inte använda kolhydrater direkt som bränsle ej heller det glykogen som finns lagrat i musklerna eller det fett som finns i inlagrat.

 

Det var ett tag sedan jag satte mig in i detta, så minnet kan svika mig något men i princip funkar det väldigt förenklat som nedan:

 

Musklerna använder Adenosintrifosfat(ATP) som bränsle, ATP produeras hela tiden i kroppen, antingen ifrån glykogen eller fett. Utan ATP stannar kroppen efter några sekunder. Omvandlingen av glykogen till ATP är mindre syrekrävande än från fett varför man använder större del fett vid lägre intensitet och större andel glykogen vid högre intensitet.

Nackdelarna med glykogen är att depåerna är begränsade och att endast det glykogen som finns i respektive muskel kan användas av just den muskeln. Därför behöver man fylla på under vägen, detta intag bli inte lika effektivt eftersom det sas blir ett steg till i processen jämfört med redan inlagrat glykogen.

 

De stora fördelarna med fettdrift är att depåerna är även för en smal person i princip obegränsade och depåerna är inte heller lokalt avgränsade som i fallet glykogen. Nackdelen är att det åtgår mer syre för att spjälka fett till ATP, det är därför som en stor del av uthållighetsträningen är avsedd för att förbättra fettförbränningen dvs att kunna använda en större andel fett vid högre intensitet. Troligen går detta även att påverka genom kost med lite energi från kolhydrater och mer energi ifrån fett, det är iaf min personliga övertygelse, forskningen spretar lite åt olika håll här och jag tror också att det finns stora individuella skillnader här. Vissa personer har förmodligen en grym fettförbräning från början och andra sämre precis som med allt annat här i livet.

 

Jag har iaf gjort mina bästa Vasalopp på lågkolydratkost och tycker det funkat mkt bättre för MIG än det traditionella upplägget som lätt ger dippar och riktiga väggningar. Vad som funkar bäst för DIG måste du själv komma fram till.

Link to comment
Share on other sites

Train low compete high är väl en bra minnesregel.

 

"problemet" med detta upplägg är dock att man inte behöver annat än vatten till träningspassen och det är ingen som tjänar pengar på det och därför finns det heller inga penningstinna företag som vill bekosta vetenskapliga studier om detta.

Link to comment
Share on other sites

Fett som kommer direkt från mat ska ju först brytas ner och lagras in...när det gäller fett så har du dessutom redan i princip obegränsade reserver i kroppen. Till skillnad från glykogendepåerna som är tämligen begränsade' date=' det är är ju därför det dricks och laddas kolhydrater innan och under loppet. Men även här så är det effektivaste att använda de redan lagrade glykogendepåerna, men eftersom de är begränsade behöver man tillsätta energi under vägen...hade glykogendepåerna räckt ett helt Vasalopp så hade alla bara druckit vatten under loppet.[/quote']

Jag ifrågasätter inte ditt kunnande på något vis, jag frågar dig för att jag ska få mer kunnande. :) Du skriver att kroppen är tvungen att bryta ner och lagra in fettet. Är det samma sak för kolhydrater? Jag trodde att all energi man stoppar i sig förbränns i första hand och direkt (om det är nödvändigt). Sedan när den är slut, så kopplar kroppen in fettdepåerna som "reservdrift" för kroppen.

Varför jag funderar på hur det funkar är för att det är ju mycket enklare att tillgodose kroppen med kcal ifrån fett och kolhydrater, än bara kolhydrarer för att kompensera det man förbränner.

Nej det stämmer inte, kroppen använder det bränsle som är enklast att tillgå och det är det som redan är inlagrat kroppen. Musklerna kan inte använda kolhydrater direkt som bränsle ej heller det glykogen som finns lagrat i musklerna eller det fett som finns i inlagrat.

 

Det var ett tag sedan jag satte mig in i detta, så minnet kan svika mig något men i princip funkar det väldigt förenklat som nedan:

 

Musklerna använder Adenosintrifosfat(ATP) som bränsle, ATP produeras hela tiden i kroppen, antingen ifrån glykogen eller fett. Utan ATP stannar kroppen efter några sekunder. Omvandlingen av glykogen till ATP är mindre syrekrävande än från fett varför man använder större del fett vid lägre intensitet och större andel glykogen vid högre intensitet.

Nackdelarna med glykogen är att depåerna är begränsade och att endast det glykogen som finns i respektive muskel kan användas av just den muskeln. Därför behöver man fylla på under vägen, detta intag bli inte lika effektivt eftersom det sas blir ett steg till i processen jämfört med redan inlagrat glykogen.

 

De stora fördelarna med fettdrift är att depåerna är även för en smal person i princip obegränsade och depåerna är inte heller lokalt avgränsade som i fallet glykogen. Nackdelen är att det åtgår mer syre för att spjälka fett till ATP, det är därför som en stor del av uthållighetsträningen är avsedd för att förbättra fettförbränningen dvs att kunna använda en större andel fett vid högre intensitet. Troligen går detta även att påverka genom kost med lite energi från kolhydrater och mer energi ifrån fett, det är iaf min personliga övertygelse, forskningen spretar lite åt olika håll här och jag tror också att det finns stora individuella skillnader här. Vissa personer har förmodligen en grym fettförbräning från början och andra sämre precis som med allt annat här i livet.

 

Jag har iaf gjort mina bästa Vasalopp på lågkolydratkost och tycker det funkat mkt bättre för MIG än det traditionella upplägget som lätt ger dippar och riktiga väggningar. Vad som funkar bäst för DIG måste du själv komma fram till.

Tusen Tack! Då är jag med. Då kanske jag kan dra nytta av att jag har en ganska kolhydratslåg kost i övrigt. Ligger på idag kanske 150g kolhydrater om dagen en normal vardag, helger brukar det bli lite mer. :) (För en tid sen ännu lägre). Nackdelen är att jag stoppar i mig betydligt mer då det det ska tränas. Speciellt vid lite längre pass. Men det var inte det vi skulle diskutera. Tusen tack för ett bra svar!

Link to comment
Share on other sites

Jag har försökt "train low", men det håller inte för mig. Vill bara lägga mig ner och sova, gå i ide helt enkelt.

Detta under LCHF.

jag lägger ved på brasan: cola, sportdryck, runekaka, banan, mackor, kaffe, korv med bröd osv.

 

Idag åkte jag 3 varv på en 18km bana och jag åt vid varje varvning. Satan vad energi det gav!

Lika så alla distanspass på cykeln i somras, är tvungen att få i mig kolisar om jag ska köra längre än 2H.

 

Även om jag sätter i mig massa kolhydrater under passen så tappade jag tex 5-6kg fett på bara 35mil skidor förra säsongen. Åt inte så mycket kolisar i övrigt ska tilläggas.

 

Fråga: ska man pina sig igenom flera långpass utan att äta alls? Tex 5 timmar sitter man inte hemma utan att äta på, så varför skulle man inte äta om man är ute och sportar?

I stort sett så skulle man kunna bomba på med dagliga säg 150g kolisar under ett 5 pass sedan hålla sig ifrån kolisar nästan helt resten av dagen.

 

Ni som kör train low, kör ni 5h på bara vatten? och hur många pass tog det för er att klara det?

Link to comment
Share on other sites

Fett som kommer direkt från mat ska ju först brytas ner och lagras in...när det gäller fett så har du dessutom redan i princip obegränsade reserver i kroppen. Till skillnad från glykogendepåerna som är tämligen begränsade' date=' det är är ju därför det dricks och laddas kolhydrater innan och under loppet. Men även här så är det effektivaste att använda de redan lagrade glykogendepåerna, men eftersom de är begränsade behöver man tillsätta energi under vägen...hade glykogendepåerna räckt ett helt Vasalopp så hade alla bara druckit vatten under loppet.[/quote']

Jag ifrågasätter inte ditt kunnande på något vis, jag frågar dig för att jag ska få mer kunnande. :) Du skriver att kroppen är tvungen att bryta ner och lagra in fettet. Är det samma sak för kolhydrater? Jag trodde att all energi man stoppar i sig förbränns i första hand och direkt (om det är nödvändigt). Sedan när den är slut, så kopplar kroppen in fettdepåerna som "reservdrift" för kroppen.

Varför jag funderar på hur det funkar är för att det är ju mycket enklare att tillgodose kroppen med kcal ifrån fett och kolhydrater, än bara kolhydrarer för att kompensera det man förbränner.

Nej det stämmer inte, kroppen använder det bränsle som är enklast att tillgå och det är det som redan är inlagrat kroppen. Musklerna kan inte använda kolhydrater direkt som bränsle ej heller det glykogen som finns lagrat i musklerna eller det fett som finns i inlagrat.

 

Det var ett tag sedan jag satte mig in i detta, så minnet kan svika mig något men i princip funkar det väldigt förenklat som nedan:

 

Musklerna använder Adenosintrifosfat(ATP) som bränsle, ATP produeras hela tiden i kroppen, antingen ifrån glykogen eller fett. Utan ATP stannar kroppen efter några sekunder. Omvandlingen av glykogen till ATP är mindre syrekrävande än från fett varför man använder större del fett vid lägre intensitet och större andel glykogen vid högre intensitet.

Nackdelarna med glykogen är att depåerna är begränsade och att endast det glykogen som finns i respektive muskel kan användas av just den muskeln. Därför behöver man fylla på under vägen, detta intag bli inte lika effektivt eftersom det sas blir ett steg till i processen jämfört med redan inlagrat glykogen.

 

De stora fördelarna med fettdrift är att depåerna är även för en smal person i princip obegränsade och depåerna är inte heller lokalt avgränsade som i fallet glykogen. Nackdelen är att det åtgår mer syre för att spjälka fett till ATP, det är därför som en stor del av uthållighetsträningen är avsedd för att förbättra fettförbränningen dvs att kunna använda en större andel fett vid högre intensitet. Troligen går detta även att påverka genom kost med lite energi från kolhydrater och mer energi ifrån fett, det är iaf min personliga övertygelse, forskningen spretar lite åt olika håll här och jag tror också att det finns stora individuella skillnader här. Vissa personer har förmodligen en grym fettförbräning från början och andra sämre precis som med allt annat här i livet.

 

Jag har iaf gjort mina bästa Vasalopp på lågkolydratkost och tycker det funkat mkt bättre för MIG än det traditionella upplägget som lätt ger dippar och riktiga väggningar. Vad som funkar bäst för DIG måste du själv komma fram till.

En fråga till, om kroppen är tvungen att bryta ner kolhydraterna till glykogen innan den "har bruk för dem" på vilket sätt skiljer långsamma och snabba kolhydrater då? Är det processen till att göra glykogen som skiljer?

Link to comment
Share on other sites

Jag ifrågasätter inte ditt kunnande på något vis' date=' jag frågar dig för att jag ska få mer kunnande. :) Du skriver att kroppen är tvungen att bryta ner och lagra in fettet. Är det samma sak för kolhydrater? Jag trodde att all energi man stoppar i sig förbränns i första hand och direkt (om det är nödvändigt). Sedan när den är slut, så kopplar kroppen in fettdepåerna som "reservdrift" för kroppen.

Varför jag funderar på hur det funkar är för att det är ju mycket enklare att tillgodose kroppen med kcal ifrån fett och kolhydrater, än bara kolhydrarer för att kompensera det man förbränner.[/quote']

Nej det stämmer inte, kroppen använder det bränsle som är enklast att tillgå och det är det som redan är inlagrat kroppen. Musklerna kan inte använda kolhydrater direkt som bränsle ej heller det glykogen som finns lagrat i musklerna eller det fett som finns i inlagrat.

 

Det var ett tag sedan jag satte mig in i detta, så minnet kan svika mig något men i princip funkar det väldigt förenklat som nedan:

 

Musklerna använder Adenosintrifosfat(ATP) som bränsle, ATP produeras hela tiden i kroppen, antingen ifrån glykogen eller fett. Utan ATP stannar kroppen efter några sekunder. Omvandlingen av glykogen till ATP är mindre syrekrävande än från fett varför man använder större del fett vid lägre intensitet och större andel glykogen vid högre intensitet.

Nackdelarna med glykogen är att depåerna är begränsade och att endast det glykogen som finns i respektive muskel kan användas av just den muskeln. Därför behöver man fylla på under vägen, detta intag bli inte lika effektivt eftersom det sas blir ett steg till i processen jämfört med redan inlagrat glykogen.

 

De stora fördelarna med fettdrift är att depåerna är även för en smal person i princip obegränsade och depåerna är inte heller lokalt avgränsade som i fallet glykogen. Nackdelen är att det åtgår mer syre för att spjälka fett till ATP, det är därför som en stor del av uthållighetsträningen är avsedd för att förbättra fettförbränningen dvs att kunna använda en större andel fett vid högre intensitet. Troligen går detta även att påverka genom kost med lite energi från kolhydrater och mer energi ifrån fett, det är iaf min personliga övertygelse, forskningen spretar lite åt olika håll här och jag tror också att det finns stora individuella skillnader här. Vissa personer har förmodligen en grym fettförbräning från början och andra sämre precis som med allt annat här i livet.

 

Jag har iaf gjort mina bästa Vasalopp på lågkolydratkost och tycker det funkat mkt bättre för MIG än det traditionella upplägget som lätt ger dippar och riktiga väggningar. Vad som funkar bäst för DIG måste du själv komma fram till.

En fråga till, om kroppen är tvungen att bryta ner kolhydraterna till glykogen innan den "har bruk för dem" på vilket sätt skiljer långsamma och snabba kolhydrater då? Är det processen till att göra glykogen som skiljer?

Nej det tror jag inte utan skillnaden är att det tar längre tid för långsamma kolhydrater att brytas ner av matsmältningen, snabba kolhydrater bryts ner fortare och går snabbre ut i musklerna och ger även en snabbare blodsockerhöjning.

Link to comment
Share on other sites

Pasta funkar bra för många, men finns de som presterar bra på allt annat än traditionell kolhydratladdning också, så man behöver inte bli slav under några "måsten" (och bara riskfyllt att prova ut några nya i tävling). Rune Larsson säger en del underhållande och tänkvärt kring ämnet här. :)
Link to comment
Share on other sites

Nej det stämmer inte' date=' kroppen använder det bränsle som är enklast att tillgå och det är det som redan är inlagrat kroppen. Musklerna kan inte använda kolhydrater direkt som bränsle ej heller det glykogen som finns lagrat i musklerna eller det fett som finns i inlagrat.

 

Det var ett tag sedan jag satte mig in i detta, så minnet kan svika mig något men i princip funkar det väldigt förenklat som nedan:

 

Musklerna använder Adenosintrifosfat(ATP) som bränsle, ATP produeras hela tiden i kroppen, antingen ifrån glykogen eller fett. Utan ATP stannar kroppen efter några sekunder. Omvandlingen av glykogen till ATP är mindre syrekrävande än från fett varför man använder större del fett vid lägre intensitet och större andel glykogen vid högre intensitet.

Nackdelarna med glykogen är att depåerna är begränsade och att endast det glykogen som finns i respektive muskel kan användas av just den muskeln. Därför behöver man fylla på under vägen, detta intag bli inte lika effektivt eftersom det sas blir ett steg till i processen jämfört med redan inlagrat glykogen.

 

De stora fördelarna med fettdrift är att depåerna är även för en smal person i princip obegränsade och depåerna är inte heller lokalt avgränsade som i fallet glykogen. Nackdelen är att det åtgår mer syre för att spjälka fett till ATP, det är därför som en stor del av uthållighetsträningen är avsedd för att förbättra fettförbränningen dvs att kunna använda en större andel fett vid högre intensitet. Troligen går detta även att påverka genom kost med lite energi från kolhydrater och mer energi ifrån fett, det är iaf min personliga övertygelse, forskningen spretar lite åt olika håll här och jag tror också att det finns stora individuella skillnader här. Vissa personer har förmodligen en grym fettförbräning från början och andra sämre precis som med allt annat här i livet.

 

Jag har iaf gjort mina bästa Vasalopp på lågkolydratkost och tycker det funkat mkt bättre för MIG än det traditionella upplägget som lätt ger dippar och riktiga väggningar. Vad som funkar bäst för DIG måste du själv komma fram till.[/quote']

En fråga till, om kroppen är tvungen att bryta ner kolhydraterna till glykogen innan den "har bruk för dem" på vilket sätt skiljer långsamma och snabba kolhydrater då? Är det processen till att göra glykogen som skiljer?

Nej det tror jag inte utan skillnaden är att det tar längre tid för långsamma kolhydrater att brytas ner av matsmältningen, snabba kolhydrater bryts ner fortare och går snabbre ut i musklerna och ger även en snabbare blodsockerhöjning.

Har inte fått riktigt grepp om det än, så jag passar på att fråga dig mer. :) Hur kommer det sig då att snabba kolhydrater ger energi under en kortare tid än långsamma, då det i slutändan blir glykogen osvsett kolhydratssort?

Link to comment
Share on other sites

Fett som kommer direkt från mat ska ju först brytas ner och lagras in...när det gäller fett så har du dessutom redan i princip obegränsade reserver i kroppen. Till skillnad från glykogendepåerna som är tämligen begränsade' date=' det är är ju därför det dricks och laddas kolhydrater innan och under loppet. Men även här så är det effektivaste att använda de redan lagrade glykogendepåerna, men eftersom de är begränsade behöver man tillsätta energi under vägen...hade glykogendepåerna räckt ett helt Vasalopp så hade alla bara druckit vatten under loppet.[/quote']

Jag ifrågasätter inte ditt kunnande på något vis, jag frågar dig för att jag ska få mer kunnande. :) Du skriver att kroppen är tvungen att bryta ner och lagra in fettet. Är det samma sak för kolhydrater? Jag trodde att all energi man stoppar i sig förbränns i första hand och direkt (om det är nödvändigt). Sedan när den är slut, så kopplar kroppen in fettdepåerna som "reservdrift" för kroppen.

Varför jag funderar på hur det funkar är för att det är ju mycket enklare att tillgodose kroppen med kcal ifrån fett och kolhydrater, än bara kolhydrarer för att kompensera det man förbränner.

Nej det stämmer inte, kroppen använder det bränsle som är enklast att tillgå och det är det som redan är inlagrat kroppen. Musklerna kan inte använda kolhydrater direkt som bränsle ej heller det glykogen som finns lagrat i musklerna eller det fett som finns i inlagrat.

 

Det var ett tag sedan jag satte mig in i detta, så minnet kan svika mig något men i princip funkar det väldigt förenklat som nedan:

 

Musklerna använder Adenosintrifosfat(ATP) som bränsle, ATP produeras hela tiden i kroppen, antingen ifrån glykogen eller fett. Utan ATP stannar kroppen efter några sekunder. Omvandlingen av glykogen till ATP är mindre syrekrävande än från fett varför man använder större del fett vid lägre intensitet och större andel glykogen vid högre intensitet.

Nackdelarna med glykogen är att depåerna är begränsade och att endast det glykogen som finns i respektive muskel kan användas av just den muskeln. Därför behöver man fylla på under vägen, detta intag bli inte lika effektivt eftersom det sas blir ett steg till i processen jämfört med redan inlagrat glykogen.

 

De stora fördelarna med fettdrift är att depåerna är även för en smal person i princip obegränsade och depåerna är inte heller lokalt avgränsade som i fallet glykogen. Nackdelen är att det åtgår mer syre för att spjälka fett till ATP, det är därför som en stor del av uthållighetsträningen är avsedd för att förbättra fettförbränningen dvs att kunna använda en större andel fett vid högre intensitet. Troligen går detta även att påverka genom kost med lite energi från kolhydrater och mer energi ifrån fett, det är iaf min personliga övertygelse, forskningen spretar lite åt olika håll här och jag tror också att det finns stora individuella skillnader här. Vissa personer har förmodligen en grym fettförbräning från början och andra sämre precis som med allt annat här i livet.

 

Jag har iaf gjort mina bästa Vasalopp på lågkolydratkost och tycker det funkat mkt bättre för MIG än det traditionella upplägget som lätt ger dippar och riktiga väggningar. Vad som funkar bäst för DIG måste du själv komma fram till.

Några synpunkter

 

1. Frågan är alltså om det går mest energi att ta ut energin i lagrat fett eller att bryta ner och ta ut det ur fett man äter. Klart är i alla fall att det inte är så, som du tror, att det från magsäcken bara lagras som det man redan har på kroppen och sen används utan det går att använda innan lagring i kroppen.

 

Jag försökte reda ut det här i somras men tyvärr hittade jag inga enkla förklaring vad som är bäst. Försökte gräva mig in i hur effektiva de olika processerna egentligen var men gick bet på det. Jag frågade en kompis som är kemist och han trodde att det från magsäcken var bättre men mindes inte helt säkert.

 

2. Du har rätt i sak att glykogen lagrat i musklerna användes lättare än glykogen från magsäcken. Men problemet är att mängden men kan ta upp från kolhydrater i magen under ansträngning är begränsat och tyvärr är gränser under vad man behöver för att ta sig igenom ett vasalopp (även inklusive det lagrade). Man kommer alltså alltid delvis att förbänna fett. Blir lite missvidande när man inte påpekar det.

 

3. När jag körde IronMan i somras så hade jag med en smoothie gjord på fet yougurt, banan, blåbär och grädde. Vitsen med den var just att ge magen någonting att jobba med som var mer likt en vanlig frukost (drack den vid 9-tiden på morgonen) och inte så mycket att kunna ta tillvara energin. Men dels är det ju mycket enklare att käka på cykeln och dels är ju varaloppet relativt kortdistans så om det verkligen hjälper vet jag inte. Men jag brukar alltid ha med mig lite nötter med russin som backup på vasaloppet om inte annat för att få någonting att variera med om man tar slut. Men kan villigt erkänna att de oftast åker med ni i mål :).

Link to comment
Share on other sites

En fråga till' date=' om kroppen är tvungen att bryta ner kolhydraterna till glykogen innan den "har bruk för dem" på vilket sätt skiljer långsamma och snabba kolhydrater då? Är det processen till att göra glykogen som skiljer?[/quote']

Nej det tror jag inte utan skillnaden är att det tar längre tid för långsamma kolhydrater att brytas ner av matsmältningen, snabba kolhydrater bryts ner fortare och går snabbre ut i musklerna och ger även en snabbare blodsockerhöjning.

Har inte fått riktigt grepp om det än, så jag passar på att fråga dig mer. :) Hur kommer det sig då att snabba kolhydrater ger energi under en kortare tid än långsamma, då det i slutändan blir glykogen osvsett kolhydratssort?

Nej, det är pga begränsning av hur mycket kolhydrater som kan bli glykogen under en viss tid. Häller du i dig en liter glykos på 5 sekunder kommer det mest att lagras som fett.

Link to comment
Share on other sites

Jag har försökt "train low", men det håller inte för mig. Vill bara lägga mig ner och sova, gå i ide helt enkelt.

Detta under LCHF.

jag lägger ved på brasan: cola, sportdryck, runekaka, banan, mackor, kaffe, korv med bröd osv.

 

Idag åkte jag 3 varv på en 18km bana och jag åt vid varje varvning. Satan vad energi det gav!

Lika så alla distanspass på cykeln i somras, är tvungen att få i mig kolisar om jag ska köra längre än 2H.

 

Även om jag sätter i mig massa kolhydrater under passen så tappade jag tex 5-6kg fett på bara 35mil skidor förra säsongen. Åt inte så mycket kolisar i övrigt ska tilläggas.

 

Fråga: ska man pina sig igenom flera långpass utan att äta alls? Tex 5 timmar sitter man inte hemma utan att äta på, så varför skulle man inte äta om man är ute och sportar?

I stort sett så skulle man kunna bomba på med dagliga säg 150g kolisar under ett 5 pass sedan hålla sig ifrån kolisar nästan helt resten av dagen.

 

Ni som kör train low, kör ni 5h på bara vatten? och hur många pass tog det för er att klara det?

Hur vet du att du tappat 5-6 kg fett? Vetenskaplig mätning eller har du gått ner 5-6 kg?

 

5kg fett är 45000 kcal och det skulle innebära att du bränner nästa 1300 enbart i fett per mil? Man brukar säga att löpning drar ca 800 per timme före normalviktig person så det verkar helt orimligt.

 

Angående train low så har jag cyklat drygt 4 timmar några gånger utan energi och skidat kanske 3,5 med konstant fart.

Link to comment
Share on other sites

Utan några djupare kunskaper i näringsfysiologi ser jag ändå att mycket fakta som presenterats i denna tråd är rätt svagt underbyggd, alternativt svåra att förstå. Med viss insikt i praktisk hantering av diabetes, hos bekant, vet jag hur olika näringsämnen påverkar blodsockret. Druvsocker påverkar blodsockret sekundsnabbt, rörsocker (vanligt socker) och liknande kommer inte långt efter. Det är vidare stor skillnad på snabbhet i upptag av olika sorters stärkelse. mm mm

 

Hur kroppen fungerar på fettrik kost som energikälla vid extrema prestationer tror jag är dåligt utrett. När jag var aktiv på lite högre nivå, långt innan dessa LCHF diskussioner, märkte jag att med lite träning tappade jag knappast något i energiförsörjning, vid löptävlingar på 2timmar +, utan att tillföra kolhydrater eller att ladda kolhydrater på något sätt.

 

En annan reflektion, som jag också hört från många andra, är hur pigg man snabbt blir av att dricka buljong vid långpass. Någon som vet vad det beror på?

Link to comment
Share on other sites

Jag satsar nog på blodpudding till frukost

7

http://www.langdskidakning.info/laumlngdskidsmat-och-dryck.html

 

eller ostkaka.

"

Rune Larsson är en hård rackare som jag gillar mycket. Hans bästa tips inför en distanstävling är att äta Blodpudding. Detta har jag provat själv i flera år och det funkar mycket bra. Utom då jag kräktes upp hela frukosten i Kalmarsund på Järnmannen 2009. Ju längre du skall vara ute och tävla eller träna ju mer svårsmält mat anser Rune att man skall ha i magen. Han säger tex att innan sitt bästa 100-kilometerslopp smällde jag i mig ett halvt kilo ostkaka med två deciliter vispad grädde och en massa blåbärssylt en timma innan starten. Han anser tex att "kort distansare" som tex Maratonlöparna gärna kan sitta vid frukostbordet med sitt vita, lättsmälta bröd. Men vi som ska springa eller åka hela dagen behöver en frukost som räcker länge. Han erkänner att både ostkaka och blodpudding belastar matsmältningsapparaten mera och kräver mer blod till inälvorna för att spjälkas upp, men att ändå vi har helt andra marginaler till vår mjölksyratröskel under loppet än vad tex en maratonlöpare har."

 

Tar gärna emot fler tips.

Link to comment
Share on other sites

Jag ifrågasätter inte ditt kunnande på något vis' date=' jag frågar dig för att jag ska få mer kunnande. :) Du skriver att kroppen är tvungen att bryta ner och lagra in fettet. Är det samma sak för kolhydrater? Jag trodde att all energi man stoppar i sig förbränns i första hand och direkt (om det är nödvändigt). Sedan när den är slut, så kopplar kroppen in fettdepåerna som "reservdrift" för kroppen.

Varför jag funderar på hur det funkar är för att det är ju mycket enklare att tillgodose kroppen med kcal ifrån fett och kolhydrater, än bara kolhydrarer för att kompensera det man förbränner.[/quote']

Nej det stämmer inte, kroppen använder det bränsle som är enklast att tillgå och det är det som redan är inlagrat kroppen. Musklerna kan inte använda kolhydrater direkt som bränsle ej heller det glykogen som finns lagrat i musklerna eller det fett som finns i inlagrat.

 

Det var ett tag sedan jag satte mig in i detta, så minnet kan svika mig något men i princip funkar det väldigt förenklat som nedan:

 

Musklerna använder Adenosintrifosfat(ATP) som bränsle, ATP produeras hela tiden i kroppen, antingen ifrån glykogen eller fett. Utan ATP stannar kroppen efter några sekunder. Omvandlingen av glykogen till ATP är mindre syrekrävande än från fett varför man använder större del fett vid lägre intensitet och större andel glykogen vid högre intensitet.

Nackdelarna med glykogen är att depåerna är begränsade och att endast det glykogen som finns i respektive muskel kan användas av just den muskeln. Därför behöver man fylla på under vägen, detta intag bli inte lika effektivt eftersom det sas blir ett steg till i processen jämfört med redan inlagrat glykogen.

 

De stora fördelarna med fettdrift är att depåerna är även för en smal person i princip obegränsade och depåerna är inte heller lokalt avgränsade som i fallet glykogen. Nackdelen är att det åtgår mer syre för att spjälka fett till ATP, det är därför som en stor del av uthållighetsträningen är avsedd för att förbättra fettförbränningen dvs att kunna använda en större andel fett vid högre intensitet. Troligen går detta även att påverka genom kost med lite energi från kolhydrater och mer energi ifrån fett, det är iaf min personliga övertygelse, forskningen spretar lite åt olika håll här och jag tror också att det finns stora individuella skillnader här. Vissa personer har förmodligen en grym fettförbräning från början och andra sämre precis som med allt annat här i livet.

 

Jag har iaf gjort mina bästa Vasalopp på lågkolydratkost och tycker det funkat mkt bättre för MIG än det traditionella upplägget som lätt ger dippar och riktiga väggningar. Vad som funkar bäst för DIG måste du själv komma fram till.

Några synpunkter

 

1. Frågan är alltså om det går mest energi att ta ut energin i lagrat fett eller att bryta ner och ta ut det ur fett man äter. Klart är i alla fall att det inte är så, som du tror, att det från magsäcken bara lagras som det man redan har på kroppen och sen används utan det går att använda innan lagring i kroppen.

 

Jag försökte reda ut det här i somras men tyvärr hittade jag inga enkla förklaring vad som är bäst. Försökte gräva mig in i hur effektiva de olika processerna egentligen var men gick bet på det. Jag frågade en kompis som är kemist och han trodde att det från magsäcken var bättre men mindes inte helt säkert.

Jag kanske uttryckte mig lite fel här, men oavsett om det lagras eller går direkt ut i kroppen så måste det först gå igenom matsmältningen och brytas ner vilket i sig är process som i sig tar tid och energi.

Vet var som sagt ett tag sen jag kollade detta och det kan ju ha hänt nåt på forskningsfronten..har ändå svårt att tro att det skulle kunna finnas några stora fördelar med att äta fett under loppet jämfört med kroppens eget just pga att det är mer tungsmält än tex kolhydrater..

Nu håller ju iofs en Iron Man på dubbelt så lång tid än ett Vasalopp och det tidsperspektivet kan ju också ge ett annat resultat.

Men väldigt intressant om det finns andra uppgifter...jag är alltid öppen för nya rön(hoppas alltid hitta nya genvägar)

 

2. Du har rätt i sak att glykogen lagrat i musklerna användes lättare än glykogen från magsäcken. Men problemet är att mängden men kan ta upp från kolhydrater i magen under ansträngning är begränsat och tyvärr är gränser under vad man behöver för att ta sig igenom ett vasalopp (även inklusive det lagrade). Man kommer alltså alltid delvis att förbänna fett. Blir lite missvidande när man inte påpekar det.

Jag tyckte nog att jag skrev precis så fast med andra ord...

 

3. När jag körde IronMan i somras så hade jag med en smoothie gjord på fet yougurt, banan, blåbär och grädde. Vitsen med den var just att ge magen någonting att jobba med som var mer likt en vanlig frukost (drack den vid 9-tiden på morgonen) och inte så mycket att kunna ta tillvara energin. Men dels är det ju mycket enklare att käka på cykeln och dels är ju varaloppet relativt kortdistans så om det verkligen hjälper vet jag inte. Men jag brukar alltid ha med mig lite nötter med russin som backup på vasaloppet om inte annat för att få någonting att variera med om man tar slut. Men kan villigt erkänna att de oftast åker med ni i mål :).

Håller med om detta fast det handlar ju om andra faktorer än rent energimässiga. Tror även det är bra med något sött bara för att hjärnan reagerar positivt på sött..

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.

×
×
  • Create New...