Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Risberg 2012 - lika illa som förra året


larsbern

Recommended Posts

Detta klipp är väl ungefär från när led 8-9 passerar dvs det kommer tusentals ännu sämre åkare efteråt. De flesta som ramlar gör det trots allt för att ngn annan ramlar framför dem. Tycker inte man skall framhäva hur duktigt man själv genom att göra narr av dessa åkare där många tyvärr bryter nyckelben och blir sjukskrivna under lång tid och heller inte kommer kunna träna skidor på länge. Eller så bryter de "bara" stavar eller skidor. Många Vasaloppsåkare har bara tränat 30 mil då föret oftast varit mkt långsammare. Givetvis vore det bra om alla startande åkare tränade massor på utförsåkning i snabbt före med spårbyte och kryssning mellan alla andra åkare som lagt sig ner på träningarna. Men det kommer naturligtvis aldrig att ske i större skala och det går inte heller att förbjuda åkare med dålig teknik, ramlar de inte och bryter skidor eller nyckelben så klarar de dessutom spärrtiderna hur lätt som helst.

Det kan ju se väldigt komiskt ut när massvis av folk ramlar även om det inte är särskilt roligt om folk gör sig illa när de ramlar. Natruligtvis ser det ut att gå långsammare och vara flackare än i verkligheten. När några väl börjar ramla är det naturligvis svårt att köra slalom mellan alla som ligger. De flesta vurporna ser dock inte så farliga och lite mer träning utför skulle nog många må bra av. Däremot är en del av charmen med vasaloppet att alla slags åkare kör, om det bara varit ett lopp för eliten skulle intresset för det inte varit så stort och jag skulle inte heller ha platsat men visst måste man väl få tycka att det ser roligt ut ändå.

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 130
  • Created
  • Last Reply

Jag är en av de som håller till i de där bakre leden (det sista faktiskt) och hade bara 18 platta mil i benen. Trots detta har jag inget emot nedförsbackarna så länge det är spår. I år var det dock inte spår i vissa backar och vid en backe innan Risberg (inte den i filmen) blev folk stoppade av funktionärer för att de skulle köra i tur och ordning. Det var fruktansvärt jobbigt. Inga spår och alla plogade, så det fanns inte så mycket annat att göra än att ploga. Jag stukade ena långfingret där och det gör fortfarande lite ont.

 

Samma sak efter Evertsberg. Förbaskat jobbigt rent mentalt, nästan så man ville ge upp. Men det gick det också och av någon konstig anledning lyckades jag plocka en hel del placeringar mellan Evertsberg och Oxberg.

 

Men en vacker dag åker jag på Vasaloppsläger och då ska jag se till att lära mig åka "störtlopp".

 

Kan tillägga att spåren var mycket bättre förra året. Då var den där utförsbacken innan Risberg en möjlighet att vila. Så länge det finns spår och inte svänger alltför mycket är det ju inga problem.

Link to comment
Share on other sites

Grejen är ju den att det går ju inte överj*vligt fort. Det är heller inga svåra kurvor. Folk inbillar sig att Vasaloppsträning innebär att skava på en platt golfbana.... Tur att man inte håller till de där leden.

Tröttsamt' date=' skrytet över sig själv som fartfantom och hånet av de stackarna som ramlar och skadar sig fortsätter....[/quote']

Tröttsamt, kanske ja. Vuxna borde dock veta vad de ger sig in på.

Skulle jag sätta mig i en i en rallybil och köra vilken cup som helst på distriktsnivå skulle nog folk undra vad fasen jag sysslade med.

 

Skulle därför inte falla mig in att ställa upp innan jag visste vad jag utsatte mig för, alltså tränat. Träningen borde dessutom innefatta alla faser av ett lopp, även utförsåkning.

Däremot tror jag att allt prat i media om att Vasaloppet är ett flackt lopp gör att folk inte tar utförslöporna på allvar.

 

Fast det är som vanligt, man har aldrig något eget ansvar utan allt är någon annans fel.

 

Vad gäller skryt eller min egen förträfflighet har jag inte sagt ett pip om huruvida jag kört snabbt utför eller inte utan endast kommit med en subjektiv bedömning att det inte går "överj*vligt fort".

Håller helt med dig om pratet media, men tycker ändå att om flera personer i inlägg efter inlägg själv skriver att det inte finns några backar, att det inte är överj*vliga osv så innebär att man framhåller sig själv som mkt bättre än de som ramlar och jag står för att det är rätt tröttsamt även om alla givetvis får skriva och tycka vad de vill. Sen är det väl faktiskt ingen som ens vågat skriva att de ramlat i backen ännu och "gnällt" något om att backarna borde tas bort eller dyl. De är bara jag och Vasa som hävdat det visst finns svåra backar vid snabbt före med mycket åkare omkring sig och att det inte är så lätt att träna på det. Har själv skrivit lite raljerande om backarna förut och ber om ursäkt för det. Vet för många som kört in i andra åkare och skadat sig svårt. Vore intressant att höra från ngn som passerade när filmen utspelade sig också!

Link to comment
Share on other sites

Mycket handlar om rädsla, vet av egen erfarenhet att blir man rädd förlorar man den nödvändiga snabba reaktionen, ifall någn ramlar eller redan ligger i spåret framför. Vid rädsla blir man spänd i hela kroppen och liksom stel i benen.I stället för att göra en snabb undanmanöver, så lägger man sig ner.

Sen kan det hända att någon gör ett snabbt spårbyte pga någon ligger i dennes spår och då han kliver ut i spåret bredvid blir han påkörd av åkaren, som kommer i spåret han klev ut i. Det blir mao en kedjereaktion, där egentligen den som ligger i spåret åstadkommer krocken. Det har hänt mig ganska många gånger att jag själv bytt spår för att inte köra in i en framförvarande och då nästan blivit påkörd av en åkare bakom, oftast *-ord. Jag har också fått åkare, som klivit ut rakt framför mig och även varit ytterst nära att ramma liggande åkare i spåret.

 

Men som sagt, rädslan kan åstadkomma fall även i snälla nedförsbackar, och tyvärr blir den inte mindre med åren. Men rädslan kan uppkomma även på åkare som är säkra i sitt hemmaspår, speciellt om det som i år är snabbt före, farten blir en obehaglig överraskning.

Tror det ligger mycket i rädslan, eller tvärtom i mitt fall, självsäkerheten. Jag tror jag är utförskung och tvekar därför sällan, byter snabbt spår för att gå förbi om någon ramlar framför,är hoppkrupen och vägrar att bromsa, vilket innebär att jag aldrig heller blir påkörd bakifrån. Har funkat hittills, fast det varit nära några gånger när man överskattat sin förmåga och kanske gjort ett spårbyte för mycket i fartställning för att tjäna placeringar. Sedan innbillar jag mig också att det inte är farligt, tror det är väldigt lite folk som skadar sig utför i Vasaloppet, har inget belägg för det, men det är som sagt inga jättehastigheter. Visst lär en och annan stav knäckas, men för det behövs det ingen fart eller kraft. På filmen syns också några skickliga utförsåkare som stabilt kör sicksack mellan alla som ligger och byter spår utan att tveka.

Link to comment
Share on other sites

Jag gjorde en prakt vurpa i sista backen mot Tännäng. Tre åkare hade ramlat i spår 4 o 5. Så jag bytte snabbt till spår 6 men tjejen som låg före mig i spår 5, bytte inte spår förens det var försent och då slängde hon sig i mitt spår. Vilket resulterade i att jag flög ur spåret och ner i en igenflusen bäck. Garminen och glasögonen trasiga men som tur var klarade sig stavarna.

 

När jag omtumlad kravlat mig upp fick jag en mic under näsa och frågan: hur gick det

?. Kommer inte håg var jag svarade men jag var rätt arg.

 

När jag åkte vidare funderade jag över vad som gick fel och hur backarna hanteras.

Visst kan vissa behöva öva på att byta spår men framför allt måste man ha uppsikt långt framåt i backarna för att hinna veja.

 

Vid vissa ställen med skymd sikt skulle det vara bra men funktionären med något flagg system som varnar för hinder och i vilka spår.

 

Alla dom har mass krockarna känns både farliga och ibland onödiga, och dom förkommer ävan i dom lägre leden. :)

Link to comment
Share on other sites

Inte ett hint på Vasaloppets hemsida om nerförsbackarna... Visste folk i förväg om situationerna skulle nog många dra åt sig öronen och inte starta. Svårare att fylla loppen tror jag. Vi har nollvisionen i trafiken...Borde vara arrangörens ansvar att mjukna till nerfarterna om det ska vara ett folkslopp. Preppa backarna långsamt, nya sträckningar, bredda nerfarterna, vad som helst

 

Min medicin: Kollade alltid aktivt att jag åkte ner när det inte var så taight i ledena och sänkte farten innan backen tills det glesnade något, men nära var det några gg att bli påkörd eller att köra på någon, fick hojta till en gång nästan rakt i örat på den stackars gubben, han har nog hörslinga nu (jag har tagit sånglektioner i min ungdom, ni som vet vad stödet är vet vad jag menar...)

 

Så var det ändå öppet spår, eller kanske var det just därför...

Link to comment
Share on other sites

Nu tycker jag ni överdriver! Finns ju inte en enda farlig backe i vasaloppet.. Ska ju mycket till om nån ska omkomma för att dom vurpade på vasaloppet! Banan e otroligt snällt lagd. Visst kan de bli höga farter men de svänger ju inte nämnvärt..
Link to comment
Share on other sites

Jag är nybörjare och blev helt klart överaskad av backarna (både uppför och nedför). Innan ÖS hade jag lyckats skrapa ihop 30 snömil och aldrig hade jag sett sådana backar!

 

Jag åkte på 7 timmar men ser det faktiskt som en större bedrift att jag lyckades stå på benen hela vägen. Det var mest tur eftersom det var ganska tomt vare gång jag kom till de värsta utförsäkningarna och att jag hade tur att ingen trillade framför mig. Jag är ganska säker på att jag inte hade klarat ett spårbyte i 40km/h när det är is-manchester mellan spåren. Enligt vissa skulle jag naturligtvis övat på detta innan jag ställde upp men det finns inte förutsättningar där jag bor.

 

Jag hade också tur som lyckades åka medan det fortfarande fanns spår:

http://www.youtube.com/watch?v=W9XsNjQVOZU

Link to comment
Share on other sites

Tröttsamt' date=' skrytet över sig själv som fartfantom och hånet av de stackarna som ramlar och skadar sig fortsätter....[/quote']

Tröttsamt, kanske ja. Vuxna borde dock veta vad de ger sig in på.

Skulle jag sätta mig i en i en rallybil och köra vilken cup som helst på distriktsnivå skulle nog folk undra vad fasen jag sysslade med.

 

Skulle därför inte falla mig in att ställa upp innan jag visste vad jag utsatte mig för, alltså tränat. Träningen borde dessutom innefatta alla faser av ett lopp, även utförsåkning.

Däremot tror jag att allt prat i media om att Vasaloppet är ett flackt lopp gör att folk inte tar utförslöporna på allvar.

 

Fast det är som vanligt, man har aldrig något eget ansvar utan allt är någon annans fel.

 

Vad gäller skryt eller min egen förträfflighet har jag inte sagt ett pip om huruvida jag kört snabbt utför eller inte utan endast kommit med en subjektiv bedömning att det inte går "överj*vligt fort".

Håller helt med dig om pratet media, men tycker ändå att om flera personer i inlägg efter inlägg själv skriver att det inte finns några backar, att det inte är överj*vliga osv så innebär att man framhåller sig själv som mkt bättre än de som ramlar och jag står för att det är rätt tröttsamt även om alla givetvis får skriva och tycka vad de vill. Sen är det väl faktiskt ingen som ens vågat skriva att de ramlat i backen ännu och "gnällt" något om att backarna borde tas bort eller dyl. De är bara jag och Vasa som hävdat det visst finns svåra backar vid snabbt före med mycket åkare omkring sig och att det inte är så lätt att träna på det. Har själv skrivit lite raljerande om backarna förut och ber om ursäkt för det. Vet för många som kört in i andra åkare och skadat sig svårt. Vore intressant att höra från ngn som passerade när filmen utspelade sig också!

Ser likt dig inte det lustiga i att någon skadar sig och kanske får resten av våren/sommaren förstörd, det är mycket beklagligt.

 

Det jag däremot inte håller med dig om är att det är backarna som är svåra, däremot förekommer det omständigheter som gör att det kan bli knepigt. Trängsel är ett exempel, men det är det ju även längre fram.

 

Det enskilt svåraste partiet i Vasaloppet är i så fall hästskon vid Oxberg, där kombinationen fart och hårnål kan vara en ekvation som är svår att få ihop. Där har jag haft problem att trampa runt alla 180 grader och fortsatt ut i terrängen.

 

Att det är arrangörernas/medias ansvar att informera om att det förekommer hastigheter uppåt 40, kanske t.o.m. 50 km/h, ja det håller jag till viss del med om, men Individen har alltid ett eget ansvar och det kan man inte bara kasta över på någon annan.

 

Står fast vid att man bör träna på att köra utför, hävdar också att det inte måste vara livsfarligt. Vet många spår där det finns långa svepande utförslöpor som man får upp höga farter utan att hamna i en tvär kurva i botten av backen.

 

Tror det skulle ge många en behagligare och mindre skräckfylld upplevelse i Vasaloppsspåret att ta reda på vad de faktiskt ställs inför och träna för det.

Link to comment
Share on other sites

Nu tycker jag ni överdriver! Finns ju inte en enda farlig backe i vasaloppet.. Ska ju mycket till om nån ska omkomma för att dom vurpade på vasaloppet! Banan e otroligt snällt lagd. Visst kan de bli höga farter men de svänger ju inte nämnvärt..

Håller helt med, absolut inga backar som är ett dugg svåra pga svängar eller höga hastigheter. Däremot kan jag förstå att man som otränad på utförsåkningen får problem eftersom man helt enkelt blir trött i benen av att backarna är mycket längre än man är van vid.

Link to comment
Share on other sites

Trängsel är den främsta orsaken i kombination med ovana. Likväl som det blir långa köer med dragspelseffekter uppför första backen så blir det seriekrockar à la autobahn i utförslöporna när det är så rackarns mycket folk. Sen byggs det på med snabbt före. Håller med om att inga backar är "överjävliga" men just i år med det snabba föret så var det som jag har sagt tidigare på gränsen att man stod kvar med skidorna i spåret i vissa svängar. Det har jag aldrig behövt tänka på tidigare år. En kompis till mig gjorde en vurpa pga av en annan åkare. Inget märkvärdigt men det visade sig vara en spricka i axeln så nu är det vila för den kroppsdelen 6-8 veckor.

I Risbergsbackarna kunde ju nästan vad som helst hänt. Tur att åkare och fotograf lever:

Link to comment
Share on other sites

Nu har jag inte åkt lopp i utlandet, men hur är utförslöporna i Marcialonga, Jizerska Padesatka och Birken. Min känsla är att det är enkelt i Vasaloppet i jämförelse. Här hemma blir jag aldrig omkörd utför p g a att jag inte vågar stå på, var i Holmenkollen och körde en gång, då blev jag omkörd utför för att jag inte vågade stå på av personer av båda könen..., det är lite skillnad på vilken terräng man växer upp och lär sig åka skidor, om man bor i Stockholm eller Oslo, golfbanor kontra WC-utförslöpor. Är det något norrmän är bättre på än svenskar, så är det skidhantering nerför, vilket jag tycker är en del av längdskidåkningen.
Link to comment
Share on other sites

Kan bara tala för Marcialonga, men där finns ju några betydligt mer avancerade utförskörningar. Bland annat den in mot Moena efter 35 km. Där har man dessutom inte 6 spår att välja på utan 2. Fick snudd på en stav i bröstet där i år.

 

Engelbrektsloppet hade med årets sträckning svårare backar, också bara med 2 spår.

Link to comment
Share on other sites

Jag har inte åkt något av de stora loppen i utlandet men vasaloppet är i alla fall mycket enklare än de norska långloppen jag har åkt. Där kan det både gå fort, svänga och vara nödvändigt att ploga för att klara skarpa svängar.

 

Nu spelar föret stor roll och framför allt om det blir så oppkört att det bara blir blankis men jag som endå mest hade åkt skidor på golfbanor och i sälen fjällen tyckte inte det var några spesielt svåra backar i vasaloppet. De hastigheterna man kommer upp i har jag i alla fall för mig att man kommer upp i också i en del spår i sälen.

 

Sen är det ju inte heller så att en 8 timmars åkare som inte står i störtlöppsställning i backarna kommer upp i samma hastigheter som en 5 timmars åkare som både har högre fart i början på backen och som står i störtloppsställning.

Link to comment
Share on other sites

Nu var väl årets lopp ganska extremt när det gäller underlaget (åkte inte själv). Jag tycker själv att hårda spår med höga farter i kombination med trängsel kan kännas obehagligt. En ytterligare faktor är om det är stenhårt mellan spåren, då känns det mer osäkert att byta spår i hög fart. Annars håller jag med om att backarna i VL inte är svåra och att man kan vinna mycket på att träna utförsåkning...
Link to comment
Share on other sites

Jag åkte relativt långt bak i fältet men fortfarande i stenhårda spår förutom två eller möjligen tre korta delar av banan där folk hade plogat. Min Garmin säger att jag åkte i ca 49km/h som snabbast. Det som jag upplevde som problematiskt var att jag helt enkelt gled ikapp folk i varje utförskörning, och kommer man då i 35km/h + är lite ovan så är det inte helt självklart att våga ta ett spårbyte, eller glida om på manchestern emellan spåren. Speciellt inte om de som är framför dig flaxar med stavar och annat för att hålla balansen när du ska åka om.

 

I övrigt håller jag med om att utförskörning är en del av längdskidåkningen och därför bör man vara medveten om att vilket skidlopp som helst (i princip..) kommer att innehålla minst en snabb utförsbacke. Det skulle kännas oerhört konstigt om alla arrangörer skulle meddela att man ibland hamnar i en brant utförsbacke under deras arrangemang. Vad skulle nästa sak vara? Sätta upp en skylt i vätskekontrollerna där man skriver " Här får du vätska som du kan dricka om du vill"?

Link to comment
Share on other sites

Vet många spår där det finns långa svepande utförslöpor som man får upp höga farter utan att hamna i en tvär kurva i botten av backen.

Har du några tips på var man kunde träna detta i Göteborg under den gångna vintern?

 

Håller helt med, absolut inga backar som är ett dugg svåra pga svängar eller höga hastigheter.

Om du ser på filmerna så finns det uppenbarligen dom som har problem.

 

Däremot kan jag förstå att man som otränad på utförsåkningen får problem eftersom man helt enkelt blir trött i benen av att backarna är mycket längre än man är van vid.

Trötta ben i långa backar är nog inte problemet eftersom dom flesta amatörer inte står i fartställning.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror att de flesta vurporna sker p g a tidigare vurpor eller spårbyten p g a att andra kör långsammare och gör att man måste byta spår.

 

I 5:e led så tyckte jag att ingen backe var svår, topphastighet ca 42 km/h så länge jag fick köra själv... men visst vurpade jag ett par gånger ändå... jag är absolut ingen slalomåkare på längskidor och det lär behövas för att helt undvika vurpor om man befinner sig i brötbildning.

 

Så visst skrattar jag lite när jag ser bilderna men samtidigt så tycker jag synd om alla som skadar sig eller utrustning. Jag är faktiskt mest förvånad över hur bra det går trots vurpor och krockar. De flesta kan ju faktiskt fortsätta.

 

Utförskörning är nog bra att träna, för egen del mest för att kunna öka farten snarare än att kunna kryssa vilt mellan spåren.

Men jag kommer fortsätta att prioritera andra tekniker än fartställningen... mer att vinna på det och lättare att hitta lämplig terräng här i södra Sverige :)

 

Jag har ofta fått frågan om backarna i vasaloppet (många är oroliga för den delen) och varje gång svarar jag att det beror på... om man får köra själv och spåren finns kvar så är det lätt! Att kryssa mellan brötar i dåliga spår är svårt...

Link to comment
Share on other sites

Vet många spår där det finns långa svepande utförslöpor som man får upp höga farter utan att hamna i en tvär kurva i botten av backen.

Har du några tips på var man kunde träna detta i Göteborg under den gångna vintern?

Det kanske är så att man inte kan träna på allt och bli en fullgod skidåkare genom att bara åka inom ett litet område i Sverige?

 

Jag är skeptiskt till att allt ska tillrättalagas för de minst erfarna.

 

Du är väl ett exempel på en som började åka skidor den här sesongen och verkade ha gjort ett bra öppet spår med tanke på det men det behöver väl endå inte vara så att folk med totalt 30 snömil i livet ska behärska allt på ett bra sett i ett lopp som vasaloppet?

Link to comment
Share on other sites

Så visst skrattar jag lite när jag ser bilderna men samtidigt så tycker jag synd om alla som skadar sig eller utrustning. Jag är faktiskt mest förvånad över hur bra det går trots vurpor och krockar. De flesta kan ju faktiskt fortsätta.

Vurpor på längskidor är nog inte spesiellt farligt varken för kroppen eller utrustningen. Dock kan det bli värre om folk kör in i varandra.

 

Om man ser på andra filmer så verkar du också vara en hel del singel vurpor.

Link to comment
Share on other sites

Det var värst vilken grabbig ton som råder för tillfället. Betänk att det finns många nybörjare som bevakar detta forumet ganska så frekvent, utan att göra några inlägg.

 

Den som var helt oberörd av Risbergsbackarna tror jag förnekar vad som egentligen skedde. Personligen spännde jag mina lårmuskler ganska ordentligt för att hålla en bra position.

Link to comment
Share on other sites

Det var värst vilken grabbig ton som råder för tillfället. Betänk att det finns många nybörjare som bevakar detta forumet ganska så frekvent, utan att göra några inlägg.

Vad ska vi tänka på? Att de kanske läser att det kan vara bra att bli bättre på att åka nedför för att vasaloppet endå inte är helt platt?

Link to comment
Share on other sites

Du får tänka på vad du vill och känner för. Jag är ganska övertygad om att alla som åker längd i någon form vet att det finns risker med att åka utför. Därmed så tränar man på det momentet. Något som jag tror att du håller med om.

 

Vurpor i längd kan medföra långvariga skador. Ett faktum som Petra Majdic kan bittert erfara efter att landat olyckligt på ett träningspass i samband med OS i Vancouver1

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.


×
×
  • Create New...