Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Klapperskida


Klas

Recommended Posts

  • Replies 66
  • Created
  • Last Reply
Bra att tänka på att det precis som i löpning är armarna som styr benstegens längd.

Jag är abslut inte ute efter att märka ord' date=' men menar du ordagrant att det är armarna som styr benstegets längd?

 

Jag upplever att det är tvärtom. För mig styrs allt av skidan. Har den fäste och fart anpassar jag armar (stavar) efter det.

 

Minskar fäste och fart går jag ner i steglängd och därmed följer också att armar och stavar måste minska sin rörelse.

 

I löpningen är det ju lätt att låta armarna styra för där har du ju alltid "fäste" men i skidåkningen är det ju svårt att få med skidan (åka stort) om du inte får fäste, hur mycket armarna än vill..[/quote']

Ja, det gör jag.Fast såklart beror skidstegets längd också på glidet och en massa annat.

 

Testa att diagonala avspänt i jämn takt. Korta av ampendelns längd o böj lite i armbågen. Vad händer med stegen? Låt armen pendla extrastort/kraftig, vad händer med stegen?

Link to comment
Share on other sites

Med stort menar jag att du glider' date=' sätter ner en skidan så att fötterna är parallella. Inte att man tar ut steget. Jag tycker inte att det verkar som att någon åker stort i en vc tävling där de arbetar med att föra fram skidan samtidigt som kicken kommer[/quote']

Ah, nu kanske jag förstår hur du menar. Eliten åker väl nuförtiden bara diagonal i ganska brant motlut, och då finns det inte mycket utrymme för glid i steget. Gillarf ö denna video för diagonalglid

Precis så, kanonvideo. Jag kanske krånglar till det när jag försöker åka stort. Har tappat rytmen när jag fokuserat på att få fötterna parallella och tappat gunget och rytmen. I helgen ska jag ut och nöta så kanske det sätter sig

Vad menar du med att få føtterna parallella? Normal teknik som Trude visar fint i videon medfør att man alltid bara står på en skida och føtterna ær bara parallella just nær frånsparken sker och føtterna har aldrig samma hastighet.

Link to comment
Share on other sites

Det är just där som jag har konstlat till det. Svahn skriver "Du ska landa helt parallellt med fötterna och så ljudlöst som möjligt". I min skalle betydde det att steget slutade där, men Trudevideon visar precis som det ska va. Skidan ska inte ner för tidigt och rörelsen fortsätter. Ursäkta om jag rört till det för någon mer än mig själv:)
Link to comment
Share on other sites

Skidan ska inte ner för tidigt och rörelsen fortsätter. Ursäkta om jag rört till det för någon mer än mig själv:)

Inga problem. Men ställer du lite märkliga frågor kanske du i framtiden själv också ska ha förståelse för att du kan få, i ditt tycke, märkliga svar tillbaka. :)

Link to comment
Share on other sites

Bra att tänka på att det precis som i löpning är armarna som styr benstegens längd.

Jag är abslut inte ute efter att märka ord' date=' men menar du ordagrant att det är armarna som styr benstegets längd?

 

Jag upplever att det är tvärtom. För mig styrs allt av skidan. Har den fäste och fart anpassar jag armar (stavar) efter det.

 

Minskar fäste och fart går jag ner i steglängd och därmed följer också att armar och stavar måste minska sin rörelse.

 

I löpningen är det ju lätt att låta armarna styra för där har du ju alltid "fäste" men i skidåkningen är det ju svårt att få med skidan (åka stort) om du inte får fäste, hur mycket armarna än vill..[/quote']

Ja, det gör jag.Fast såklart beror skidstegets längd också på glidet och en massa annat.

 

Testa att diagonala avspänt i jämn takt. Korta av ampendelns längd o böj lite i armbågen. Vad händer med stegen? Låt armen pendla extrastort/kraftig, vad händer med stegen?

Jag förstår hur du menar och håller delvis med. Men för mig är det alltid skidan (benen) som ger första inputen för hur resten av kroppen ska agera. Allt utgår från skidan i min åkning.

 

Men det kan ju ha sin förklaring i att det är genom den jag lägger mitt fokus. Riktar man alla sina känslospröt ner mot snön blir det ju självuppfyllande att det är just därifrån man får sina signaler.

 

En annan förklaring kan vara att jag ofta åker i dåligt preppade, högt belastade, motionsspår med slarvigt vallade skidor.

 

En tredje förklaring är väl kanske också att man började åka skidor långt innan stak-eran och att fokus på den tidens träningar till 90% låg på att få till diagonalåkningen.

 

Fast när jag själv nu i modern tid hållt på lite med nybörjar-barn-grupper har jag nog ändå hållt kvar vid att allt utgår från ben/skida och att övrigt sedan får hänga med och anpassa sig efter det. Kör man "allt på en gång" blir det, i synnerhet för nybörjar-barn, alldeles för rörigt.

Link to comment
Share on other sites

Jag är abslut inte ute efter att märka ord' date=' men menar du ordagrant att det är armarna som styr benstegets längd?

 

Jag upplever att det är tvärtom. För mig styrs allt av skidan. Har den fäste och fart anpassar jag armar (stavar) efter det.

 

Minskar fäste och fart går jag ner i steglängd och därmed följer också att armar och stavar måste minska sin rörelse.

 

I löpningen är det ju lätt att låta armarna styra för där har du ju alltid "fäste" men i skidåkningen är det ju svårt att få med skidan (åka stort) om du inte får fäste, hur mycket armarna än vill..[/quote']

Ja, det gör jag.Fast såklart beror skidstegets längd också på glidet och en massa annat.

 

Testa att diagonala avspänt i jämn takt. Korta av ampendelns längd o böj lite i armbågen. Vad händer med stegen? Låt armen pendla extrastort/kraftig, vad händer med stegen?

Jag förstår hur du menar och håller delvis med. Men för mig är det alltid skidan (benen) som ger första inputen för hur resten av kroppen ska agera. Allt utgår från skidan i min åkning.

 

Men det kan ju ha sin förklaring i att det är genom den jag lägger mitt fokus. Riktar man alla sina känslospröt ner mot snön blir det ju självuppfyllande att det är just därifrån man får sina signaler.

 

En annan förklaring kan vara att jag ofta åker i dåligt preppade, högt belastade, motionsspår med slarvigt vallade skidor.

 

En tredje förklaring är väl kanske också att man började åka skidor långt innan stak-eran och att fokus på den tidens träningar till 90% låg på att få till diagonalåkningen.

 

Fast när jag själv nu i modern tid hållt på lite med nybörjar-barn-grupper har jag nog ändå hållt kvar vid att allt utgår från ben/skida och att övrigt sedan får hänga med och anpassa sig efter det. Kör man "allt på en gång" blir det, i synnerhet för nybörjar-barn, alldeles för rörigt.

Grunden till diagonal är ju rörelsen utan stavar - åker man utan stavar med normalt fäste tycker jag det känns väldigt tydligt hur armrörelsen styr även benen. Ser du barn som har kort armpendel, höga axlar eller krokiga armar när de åker utan stavar, så gissar jag att de också har korta steg och kort glidfas ... ?

Link to comment
Share on other sites

Jag är abslut inte ute efter att märka ord' date=' men menar du ordagrant att det är armarna som styr benstegets längd?

 

Jag upplever att det är tvärtom. För mig styrs allt av skidan. Har den fäste och fart anpassar jag armar (stavar) efter det.

 

Minskar fäste och fart går jag ner i steglängd och därmed följer också att armar och stavar måste minska sin rörelse.

 

I löpningen är det ju lätt att låta armarna styra för där har du ju alltid "fäste" men i skidåkningen är det ju svårt att få med skidan (åka stort) om du inte får fäste, hur mycket armarna än vill..[/quote']

Ja, det gör jag.Fast såklart beror skidstegets längd också på glidet och en massa annat.

 

Testa att diagonala avspänt i jämn takt. Korta av ampendelns längd o böj lite i armbågen. Vad händer med stegen? Låt armen pendla extrastort/kraftig, vad händer med stegen?

Jag förstår hur du menar och håller delvis med. Men för mig är det alltid skidan (benen) som ger första inputen för hur resten av kroppen ska agera. Allt utgår från skidan i min åkning.

 

Men det kan ju ha sin förklaring i att det är genom den jag lägger mitt fokus. Riktar man alla sina känslospröt ner mot snön blir det ju självuppfyllande att det är just därifrån man får sina signaler.

 

En annan förklaring kan vara att jag ofta åker i dåligt preppade, högt belastade, motionsspår med slarvigt vallade skidor.

 

En tredje förklaring är väl kanske också att man började åka skidor långt innan stak-eran och att fokus på den tidens träningar till 90% låg på att få till diagonalåkningen.

 

Fast när jag själv nu i modern tid hållt på lite med nybörjar-barn-grupper har jag nog ändå hållt kvar vid att allt utgår från ben/skida och att övrigt sedan får hänga med och anpassa sig efter det. Kör man "allt på en gång" blir det, i synnerhet för nybörjar-barn, alldeles för rörigt.

För mig är det inte förrän nu när jag förstått att armpendlingen styr benen som jag börjat få rätt på diagonalåkningen....Tidigare har jag kämpat med att försöka åka stort med benen men haft för kort armpendling bak för att det ska gå.

Link to comment
Share on other sites

Grunden till diagonal är ju rörelsen utan stavar - åker man utan stavar med normalt fäste tycker jag det känns väldigt tydligt hur armrörelsen styr även benen. Ser du barn som har kort armpendel, höga axlar eller krokiga armar när de åker utan stavar, så gissar jag att de också har korta steg och kort glidfas ... ?
För mig är det inte förrän nu när jag förstått att armpendlingen styr benen som jag börjat få rätt på diagonalåkningen....Tidigare har jag kämpat med att försöka åka stort med benen men haft för kort armpendling bak för att det ska gå.

Självklart styr armarna om man låter dom styra. Men med det resonemanget kan man ju få i princip vilken kroppsdel som helst att "styra" diagonalåkningen. Rör du inte på nacken när du åker "stort" är det nacken som styr. Böjer du inte knäna så är det knäna som styr. Har du inte satt på frun på länge, och lägger fokus på det, kan du ju tom få k*ken att styra åkningen osv

 

Det jag menar är naturligtvis att man ska lägga fokus på skidorna och LÅTA dom styra.

Link to comment
Share on other sites

Den här tråden spretar ju lite med inlägg från åkare på hög nivå till mer nybörjarfrågeställningar, det här inlägget är riktat till den senare gruppen.

 

Jag körde ett enkelspår i dag, vilket fick till följd att man låg bakom en del åkare som förmodligen inte åkt så mycket tidigare. Men som nog ändå var i ganska gott fysiskt trim. Dvs dom hade resurserna men fick inte full utväxling på kraften dom la ner. Jag hade den här tråden i färskt minne och kom fram till en sak som 9 av 10, jag såg, slarvade med. Som är en förutsättning för att "åka stort"

 

Viktförskjutningen.

 

Jag fick en känsla av att man inte riktigt "vågade" lägga över kraft och vikt på glidskidan. Jag tyckte mig se att man körde fram skidan men hade kroppens tyndpunkt kvar nästan mitt i mellan skidorna hela tiden. Det blev inget "vankande" från sida till sida.

 

En förutsättning för att "åka stort" är att man lägger över vikten och energin just på den skida som ska "åka stort". Många av dom jag såg i dag tappade momentum och klarade inte av att dra ut steget pga av kroppen (tygndpunkten) låg i mitten och drog dom inåt mot spåret vilket fick till följd att nästa skida måste fram för att inte missa rytmen/tappa balansen.

 

En mental bild kanske kan vara att man tänker vanlig skridskoåkning, alltså inte skid-skejt, ska du få långa skär måste du balasera upp kroppen på den skenan du ska glida på.

 

Jag får en känsla av att en del inte riktigt vågar lägga tyngden på den yttre skidan, helt enkelt med risk för att tappa balansen och falla ut ur spåret. Jag tror många skulle tjäna på att försöka arbeta bort den rädslan.

 

Kanske också i kombination med att jobba lite mer med stavisättningen och låta dom säkra upp lite även i sidled. Dvs när det går sakta flytta ut stavarna några centimeter eller en dicemter extra, ut från kroppen, mot hur man sätter dom när det går fort.

 

En bra övning för att komma tillrätta med balansen kan vara att hålla till på ett plan fält, ta diagonal steget och sedan försöka glida ända fram till att skidan stannar och först då stötta upp sig på stavar och den andra skidan.

 

Det är nog inte uteslutet att många skidor med "för hårt spann" och åkare som inte får till fästvallningen i själva verket inte använder skidan som man ska.

 

Tyngd/kraftfördelningen handlar ju inte enbart om att växla vänster reps höger, den ska ju även regleras framåt/neråt. Dvs finns det förutsättningar (hastighet) att "åka stort" ska ju kraften riktas mer framåt och för att gå till det andra ytterlighetsläget att man springer upp för en backe ska ju nästan all vikt/kraft rakt ner.

 

En menatl bild som kombinerar hur man reglerar båda dessa krafter kanske kan vara att tänka enligt följande:

 

När du kör fram skidan och ska glida med den, tänker du att du ska rikta vikten ner mot den skidan, alltså balansera på den skidan. Går det sakta (uppför) har du en tänkt punkt nästan vid bindningen som du fokuserar vikten/energin på, allt eftersom det går fortare flyttar man fram den tänkta punkten och slutligen när du åker riktigt fort /stort så ligger punkten nästan lite över resp glidskidas spets.

 

Alltså vikten/kraften alltid på glidskidan. Ju fortare det går desto längre fram på glidskidan tänker du att du lägger vikten/kraften.

 

Mina tankar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Håller du inte med har du fel..

Link to comment
Share on other sites

Ha ha ha. Härlig avslutning:)

Det som fick mig att få ordning på klapperskidan under en relativt kort, men intensiv periiod var ett par saker

1) precis det du beskriver, flyttta tyngden ordentligt

2) jucka, sparka fotboll, tänk fram med skida istället för frånskjut, hög höft. Kärt barn har många namn.

3) glid någon extra sekund

4) stora rörelser med armarna

5) filmklippen som ligger i tråden

Tack för alla tips, nu åker jag som smirre:)

Nu åker

Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

Den här tråden spretar ju lite, men när det gäller "att åka stort" dvs få bra diagonalåkning, som den kom att handla om på slutet, ska man nog kika över stavarnas längd också. I dag hade jag förväntat mig is-spår och mer eller mindre renodlad staåkning och hade därför med ett par 5cm längre stavar än jag har normalt kör med. Nu var föret ett annat och dom länga stavarna hämmade diagonalåkningen rejält.

 

Har märkt att handeln gärna rekomenderar, i mitt tycke, väl långa stavar...

Link to comment
Share on other sites

Att tråden spretar är helt mitt eget fel, jag fick hjärnsläpp ett par dar. Stort och antiklapper hänger ju ihop.

Inga problem, ville bara förtydliga att min kommentar enbart handlar om frågeställningen hur man åker stort, eftersom tråden blivit lång och heter "Klapperskida"

 

 

Varför längre stavar för stakning?

Man ska kanske snarare ska säga att det är lättare att "åka stort" med "kortare" stavar. Jämfört med vad som i dag anses vara normal stavlängd

 

Viktigt med rätt stavlängd för att få till tekniken, men förstår inte heller riktigt funderingen ovan

Utveklingen har ju gått till längre stavar & mindre diagonalåkning över åren.

 

Jag har inte orkat vaska fram någon konkret statistik men klart (för mig) är att folk både får rekomederat och också kör med längre stavar nu jmfrt med den tiden när man tom "åkte stort" in på upploppet.

 

Så som jag förstod det var ett av problemen med att "åka stort" att man hade svårt att ligga kvar och hålla uppe balansen /tyngdpunkten på varje skida tillräckligt länge och det är här jag menar att en "för lång" stav försvårar åkningen och det ganska rejält. En felaktig längd på staven får större konsekvenser för själva åktekniken när man ska diagonala "stort".

 

Om man kör en flack bansträckning i snabbt före och ägnar sig åt mer eller mindre renodlad stakning använder man staven på ett helt annat sätt, dess längd får i alla fall inte så stora konsekvenser för hur du klarar av att hantera själva skidan. För mig personligen går jag med fördel upp 2,5cm under sådana förhållanden.

 

En dag som i lördags, i stockholm, har man möjlighet att studera kanske något 1000 åkare och inte sällan kan man bevittna någon neon-människa i sina svarta tights med 2meters stavar bli passerad av en diagonalande 60+ dam i anorak.

 

Så sent som i fredags "överhörde" jag en diskussion om stavlängd när säljaren på runners store vände sig till kunden 50+ man och sa ordagrant: när du åkte sist hade man mycket kortare stavar, men ni diagonalade mycket mer, nu för tiden kör man på längre stavar och stakar mycket mer, så jag tycker absolut att du kan gå upp lite i stavlängd.

 

Klart är ju att dagens elit stakar mer och diagonalar mindre, men frågan är om den medelgode motionären ska anamma det sättet att åka och köpa utrustning utifrån det.

 

Upp till en viss nivå vill jag nog hävda att motionären kan prestera betydligt mer genom att fokusera mer på fästvalla och diagonalåkning än att som nu, på vissa håll, fokusera nästan allt på glidvalla och stakningen.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.


×
×
  • Create New...