Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Uppdrag granskning


artur

Recommended Posts

Hörde intervju med läkaren som är med i dokumentären i P1 imorse. Han kunde inte med säkerhet säga att någon svensk åkare var dopad på 90 talet, men kunde med säkerhet säga att ingen varit det sedan dess. Begränsat nyhetsvärde lät det som...

Det är lite intressant vad som kommuniceras ut nu bland de som var med på den tiden.

 

Jag blir lite oroad när jag hör personer, som tex en norsk fd landslagsläkare uttala sig att det aldrig förekommit bloddoping i norge eller sverige. Då känns det mera som förnekelsepropaganda för hur kan han ha insyn i vad svenskarna eller enstaka individer haft för sig? Det vore mer ödmjukt att svara att vad han vet har det inte förekommit och från förbundets sida har man aldrig sysslat med sådant men det går inte att utesluta att olika personer på eget initiativ har dopat sig.

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 354
  • Created
  • Last Reply

Det inlägget från Svenska Skidförbundet säger är ju att testerna som gjordes under 90-talet höll så låg kvalitet att de egentligen var meningslösa. Är det lika dåligt nu för tiden? Skulle vara mycket mer intressant om Sv Skidförbundet uttalade sig om testmetoderna idag.

 

En fråga som inte besvaras är varför blodvärdena föll efter att gränsvärden infördes 1996? Var det felaktiga mätmetoder som gjorde att man tex i Thunder Bay 1995 uppmätte extremt höga värden (se Läkartidningen nr 48, 2001)?

Link to comment
Share on other sites

Som jag förstått det då jag läst lite så visste man om att metoden var oprecis och att den användes kanske mer för att se om någon hade upprepade onaturligt höga värden.

 

Det jag tycker är märkligt är att ingen åkte dit då proverna togs om dom var så anmärkningsvärt höga? Är poängen att man medvetet sett mellan fingrarna. Ytterst tveksamt skulle jag tro. Ska bli intressant att se vad som blir av det hela.

 

/mats

Link to comment
Share on other sites

Skulle vara mycket mer intressant om Sv Skidförbundet uttalade sig om testmetoderna idag.

De skriver att de är mycket bättre idag.

 

En fråga som inte besvaras är varför blodvärdena föll efter att gränsvärden infördes 1996? Var det felaktiga mätmetoder som gjorde att man tex i Thunder Bay 1995 uppmätte extremt höga värden (se Läkartidningen nr 48, 2001)?

Artikeln skriver bara om svenskar och norrmän och jag har iallafall inte sätt några värden som visar på att de föll för svenskar och Norrmän förutom det fåtal värden som de nu säger beror på mätfel. De värdena verkar ju också ligga på gränsen medans andras värden var klart högre.

 

Att doping förekom på den tiden är ju klart.

 

Nu verkar det som att de argumenterar för att bloddoping förekom på nittitalet bland svenska åkare för att en svensk åkare hade ett litet högt blodvärde i en tävling. En åkare som inte ens åkte mästerskap på den tiden om man får tro wikipedia.

Link to comment
Share on other sites

Skulle vara mycket mer intressant om Sv Skidförbundet uttalade sig om testmetoderna idag.

De skriver att de är mycket bättre idag.

Det var ju ett kvantitativt och precist uttalande' date=' lika exakt som de testmetoder de kritiserar ungefär ;)

 

Det hade varit på sin plats att tydligare beskriva hur antidopingarbetet förbättrats genom åren. Det skulle kanske ta udden av kritiken och trovärdiggöra dagens elitidrottare.

 

Nu verkar det som att de argumenterar för att bloddoping förekom på nittitalet bland svenska åkare för att en svensk åkare hade ett litet högt blodvärde i en tävling. En åkare som inte ens åkte mästerskap på den tiden om man får tro wikipedia.

Jag antar att du refererar till Uppdrag Granskning. Jag refererade till artikeln i Läkartidningen (som torde ha något mer tyngd än UG). Det Läkartidningen skriver är att de blodvärden som mättes upp i TB 1995 var extremt höga och att efter att gränser införts 1996 så uppmättes inte längre liknande extremvärden.

 

Min fråga var om Skidförbundet menade att de extrema mätningarna 1995 var ett resultat av dåliga mätmetoder? Blev mätmetoderna omedelbart bättre 1996 då de nya gränsvärdena infördes?

Link to comment
Share on other sites

Det var det jag försöka svara på. Min tolkning av diverse källor är att de extremt höga värdena 95 (över 20) inte var svenskar och norrman. Dähli verkar haft 17.5 där.

 

Att folk dopade sig på den tiden och senare manipulerade sina blodvärden (med HES och liknande) är rimligt klart men det är ju inte det som artikeln handlar om och jag tycker inte att den borde handlat om det heller.

 

Angående noggranheten så skrev de

" Metoden och instrumentet lades på hyllan av FIS 2001, då man satt en internationell standard för såväl provtagning som analys. Enligt FIS har den nya standarden 10 gånger så stor precision jämfört med de mätningar som gjordes på 90-talet."

 

Är inte det tillräkligt för den typen artikel?

Link to comment
Share on other sites

Att tro att det inte förekommit doping i Norge och Sverige är nog att vara lite optimistisk. Man får ju inte glömma att idag och för 20 år sedan handlar det inte bara om att vinna utan även om pengar i form av pris och sponsorer. Sponsorerna gör dessutom att förbunden inte vill tvätta sin byk om de inte verkligen måste som i Finland.

Sedan kan jag tycka att det är underligt att vissa är mycket bättre än andra på att pricka formen till mästerskap. De norska herrarna är ju märkligt bra på detta och då kan man undanta Northug som alltid är bra. Det kan ju inte bara vara så att de är så mycket bättre på just formtoppning än andra. Svenskar har av någon anledning varit dåliga på just detta. Men de kanske behöver träna mer vad vet jag.

Att sedan peka ut enskilda åkare så långt efteråt verkar ju tyvärr lite meningslöst om man inte har ordentliga bevis. Att någon skulle erkänna något vore ju en riktig sensation. Walter Mayer var väl antagligen dopad när han vann Vasaloppet men erkänna lär han ju inte göra.

Link to comment
Share on other sites

Det var det jag försöka svara på. Min tolkning av diverse källor är att de extremt höga värdena 95 (över 20) inte var svenskar och norrman. Dähli verkar haft 17.5 där.

 

Att folk dopade sig på den tiden och senare manipulerade sina blodvärden (med HES och liknande) är rimligt klart men det är ju inte det som artikeln handlar om och jag tycker inte att den borde handlat om det heller.

 

Angående noggranheten så skrev de

" Metoden och instrumentet lades på hyllan av FIS 2001, då man satt en internationell standard för såväl provtagning som analys. Enligt FIS har den nya standarden 10 gånger så stor precision jämfört med de mätningar som gjordes på 90-talet."

 

Är inte det tillräkligt för den typen artikel?

I artikkelen fra VG som jeg linket inn tidligere, bekrefter FIS' medisinske sjef at de målte blodverdier opp mot 20 i Thunder Bay 95. Men dette gjaldt ikke Dæhlie, han hadde helt normale blodverdier. Alle svenske og norske løpere hadde normale verdier iflg Hemmingson.

Link to comment
Share on other sites

Colting går in i debatten.

 

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/sport/article16323104.ab

 

 

"Den ena cyklisten efter den andra har sedan dess framträtt med erkännanden. Ändå är det få, om än någon, som undrar hur det kommer sig att svenska cyklister under samma dopninganfrätta era, kunde skörda mycket stora framgångar, i konkurrens med erkänt dopade cyklister."

 

Hade sverige några stora cykel framgångar under den tiden? edit: den enda med framgångar i stora etapp lopp tror jag var Axelsson och han blev tatt for epo doping två gånger... Resten var väl mest sprinters och roddarn i tempo. Den enda stor framgånger var väl Bäckstedt i Paris-Robioux.

 

" Han vann dubbeljakten under det mästerskapet och slog både Mika Myllylä och Harri Kirvesniemi, med flera."

 

Var verkligen Myllylä med? Simulerade inte han att han var sjuk?

Link to comment
Share on other sites

Ser man på där prickade Gjerdalen formen lagom till ett VM lopp. Även om jag inte tror att han skulle vara dopad så kan man inte låta bli att tycka det är lite intressant.

Lägg ner, unna han framgången istället.

Eller är det kanske svenska avundsjukan som tränger igenom?

 

Northug, Ohlsson och Gjerdalen gjorde alla tre fantastiska lopp idag och belönas med ära och medaljer.

Link to comment
Share on other sites

Colting går in i debatten.

 

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/sport/article16323104.ab

 

 

"Den ena cyklisten efter den andra har sedan dess framträtt med erkännanden. Ändå är det få, om än någon, som undrar hur det kommer sig att svenska cyklister under samma dopninganfrätta era, kunde skörda mycket stora framgångar, i konkurrens med erkänt dopade cyklister."

 

Hade sverige några stora cykel framgångar under den tiden? edit: den enda med framgångar i stora etapp lopp tror jag var Axelsson och han blev tatt for epo doping två gånger... Resten var väl mest sprinters och roddarn i tempo. Den enda stor framgånger var väl Bäckstedt i Paris-Robioux.

 

" Han vann dubbeljakten under det mästerskapet och slog både Mika Myllylä och Harri Kirvesniemi, med flera."

 

Var verkligen Myllylä med? Simulerade inte han att han var sjuk?

Jag tycker Colting sammanfattar ungefär så som jag perosnligen känner det efter allt som uppdagats inom cykeln. Vi har uppenbarligen varit lite väl naiva och det är bra att rotas lite i det gamla, förhoppningsvis är allt som det ska.

 

Angående svenska cyklister fanns det några halvhyggliga cyklister som vann lite etapper i de stora tourerna och ett och annat mindre lopp som tex:

Glenn Magnusson

Niklas Axelsson (dopad)

Magnus Bäckstedt (har vunnit PAris - Roibaux eller hur det nu stavas)

Mikale Roddarn Andersson (bl aVM-silver i tempo)

har säkert glömt någon

Link to comment
Share on other sites

Colting går in i debatten.

 

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/sport/article16323104.ab

 

 

"Den ena cyklisten efter den andra har sedan dess framträtt med erkännanden. Ändå är det få, om än någon, som undrar hur det kommer sig att svenska cyklister under samma dopninganfrätta era, kunde skörda mycket stora framgångar, i konkurrens med erkänt dopade cyklister."

 

Hade sverige några stora cykel framgångar under den tiden? edit: den enda med framgångar i stora etapp lopp tror jag var Axelsson och han blev tatt for epo doping två gånger... Resten var väl mest sprinters och roddarn i tempo. Den enda stor framgånger var väl Bäckstedt i Paris-Robioux.

 

" Han vann dubbeljakten under det mästerskapet och slog både Mika Myllylä och Harri Kirvesniemi, med flera."

 

Var verkligen Myllylä med? Simulerade inte han att han var sjuk?

Myllylä van den klassiska delen av jaktstarten men startade inte i fristilsjakten, däremot åkte Elofsson ifrån en dopad Isometsä. Elof vann ju också 15 klassiskt före bevisligen dopade åkare.

 

Och sen ställer Colting ganska ledandefrågor utan att uppenbarligen ha någon egen kunskap om situationen.

 

Sedan hävdas det att vi är naiva i Sverige.

 

Låt mig påpeka: Att säga att nån är naiv och att ställa frågor är inte ett argument och det visar inte på något kunnande i frågan.

 

Tänk vad skönt om någon som verkligen kan något uttalar sig.

Link to comment
Share on other sites

Det som förbryllar mig mest är att värdena sjönk så snabbt efter att reglerna ändrades. Konstigt att inte Janne Josefsson frågade landslagsledarna om det mot slutet av programmet.

 

Även om det rör sig om enstaka tester är det ju märkligt att det är högt på så många och tydligen på de mest framgångsrika.

 

Sedan undra jag om de med naturligt höga värden har bättre förutsättningar i konditionsidrotter.

 

/Mats

Link to comment
Share on other sites

När det bevisligen tokdopades inom cykelsporten på nittiotalet så tycker jag man kan ställa sig frågan varför längdåkningen vara befriad?

Tänk på lance som länge blånekade och till slut fastnade med fingrarna i syltburken. Var enormt många cykelfans som försvarade honom med näbbar och klor....nu är det lite annat ljud i den skällan

 

Dählie gråter ut hos Skavlan ?

Link to comment
Share on other sites

Intressant dom kommer att neka ända in i det sista. Titta på Lance A han gav upp tillslut hos Opera. Vist det gav inte så mycket men det är intressant att skidåkarna verkar tro att allt kan förklaras med höghöjdsträning. Är inte det lite bullshit, har inte verkligheten med dagens testmetoder visat det. Men har man växtupp i det så kanske det är svårt att vilja se sanningen. Att skylla allt på dålig testutrusning mm men om man heltiden använde den typen av utrustning på tävlingarna så borde man ju kunna se om det va felmätning. Att värden varierar mycket är inte normalt. Och sedan när gränsen kom så har man krypin ner under den. Den intervju som gjordes med svensken som hade 170 hans kroppsspråk talar ju för sig själv att han inte ville tala sanning. När dom sa att papperna kom från Finland så sa dom ju att det bara va skräp dom va ju domare allihopa där. Så i det fanns det ju ingen sanning. Vore kul m dom kunde hitta lite mer papper. Gillar mörkläggningen med Italienskan och hur han uttryckte sig, ingen. Mediaträning där.
Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.


×
×
  • Create New...