Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Artikeln i tidningen GLID Dec 2006


Mauritz

Recommended Posts

Någon här som har några synpunkter på artikeln och slutsatserna i tidningen GLID och som handlade om intervall?

 

Är detta en "ny" Kuzmin fast inom träningsläran? Detta snack om uthålliga, smärta muskler, AI i förbannelse för att göra kroppen "uthållig" verkar ju enligt forskningen helt fel väg både för motionär och tävlingsåkare.

 

Enligt deras forskning är det maximal slagvolym och maximal styrka som gäller! Hellre hårda intervall än "finåkning" tills solen går ner och hellre 4 tuffa lyft med tunga vikter än att nöta "tills skavsåret kommer" med lättare vikter.

 

I mina öron låter detta vettigt. Desto starkare motor (hjärta och muskler) desto lättare att åka t.ex. VL du kan då ligga på ett lågt varvtal trots högre fart.

 

MEN stämmer detta gäller ju betydligt "hårdare" pass i genomsnitt om man tränar 4 ggr i veckan än vad som "rekommenderas" i olika sammanhang, där talas ju mest om att det vanligaste är att motionärer tränar för hårt!, mer AI är ju budskapet, pulsen ska inte ligga för högt.

 

Men Helgerud och Hoff har ju ett helt annat budskap.

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 105
  • Created
  • Last Reply

Skidvärlden är full av märkliga "sanningar". Jag tror att orsaken till att mycket A1-träning förordades tidigare var att man trodde att full slagvolym uppnåddes vid denna pulsnivå. Därigenom fanns det ingen större vits att gå upp i intensitet för att träna hjärtat. Nu vet man att så inte är fallet utan att slagvolymen ökar upp till 95% av max HF (i zon A3). Där ska träningen bedrivas för att vara effektiv, men då är också intervaller, vanliga eller naturliga, enda rimliga träningsformen.

 

Givetvis ska man köra något långpass per vecka också, men tonvikten bör ligga på A3-träning och styrketräning.

Link to comment
Share on other sites

Vad tror du är skälet till att man så ofta hör att just det vanliga är att ligga "för" högt i puls än tvärtom? Många som läser experternas tips, inklusive jag själv, luras ju att tro att träning i lågt tempo förbättrar prestationen, men det gör den ju enligt Helgerud och Hoff bara p.g.a. att kroppens samverkan mellan muskler, nerver, etc.

 

Men det kanske inte är någon "ny" kunskap hos "eliten" utan bara så att detta har hängt kvar hos amatörerna sedan gammalt?

Link to comment
Share on other sites

Vad tror du är skälet till att man så ofta hör att just det vanliga är att ligga "för" högt i puls än tvärtom? Många som läser experternas tips, inklusive jag själv, luras ju att tro att träning i lågt tempo förbättrar prestationen

Som sagt, jag tror det hänger ihop med att man trodde att max slagvolym uppnåddes i A1 och då fick man större träningseffekt ju längre man låg och körde i detta pulsintervall.

Link to comment
Share on other sites

Vi måste tänka på att det är stor skillnad mellan en elitåkare och en motionärsåkare. Jag tror att mycket av träningsläran kommer från elitsatsande där man då skall träna 10-12 pass/vecka. Att då enbart köra A3 skulle inte fungera.

 

För en motionär som en annan gäller det att effektivisera. Det är inte effektivt att träna A1 3 pass i veckan och A3 1 pass, och det verkar ju även vetenskapen ha bevisat. Men det är väl ingen som tror att man gör VL på 4:30 enbart genom A3 pass!?.

Link to comment
Share on other sites

Tränar du bara korta stenhårda intervallpass blir du bara bra på att åka väldigt korta sträckor. Kroppen behöver uthållighet, fettförbränning etc. A3-passen är en viktig del. Men man ska tänka på att forskare har väldigt smal synvinkel. A3+-pass är säkert det bästa sättet att förbättra VO2max men ett skidlopp ställer så många andra krav.

Jag tror att du speciellt på motionsnivå ska passa dig för att hoppa på detta utan att tänka efter. För en motionär är det aldrig Vo2max som är den begränsande faktorn.

Link to comment
Share on other sites

Tränar du bara korta stenhårda intervallpass blir du bara bra på att åka väldigt korta sträckor. Kroppen behöver uthållighet, fettförbränning etc. A3-passen är en viktig del. Men man ska tänka på att forskare har väldigt smal synvinkel. A3+-pass är säkert det bästa sättet att förbättra VO2max men ett skidlopp ställer så många andra krav.

Jag tror att du speciellt på motionsnivå ska passa dig för att hoppa på detta utan att tänka efter. För en motionär är det aldrig Vo2max som är den begränsande faktorn.

Det som förespråkas i nämnda artikel är inte intervaller i A3+, utan i A3 vilket är mindre slitsamt. Syreupptagningsförmågan påverkar i högsta grad uthålligheten eftersom man vid en viss given hastighet kan jobba på lägre relativ intensitet och därmed till större del använda fett som bränsle.

Link to comment
Share on other sites

Nu har jag inte artikeln framför mig, men om jag inte minns fel påstår ju de norska forskarna att såväl fettförbränning som uthållighet snarare är en effekt av VOmax och styrka. Alltså, ju högre VOmax ju effektivare fettförbränning. De avfärdar därmed den gamla skolan som betonar vikten av långa pass i A1-fart i syfte att förbättra fettförbränningen som meningslösa. Dett vore mycket intressant om David Holmberg kunde ge sig in i debatten och ge sin syn på saken.
Link to comment
Share on other sites

Tränar du bara korta stenhårda intervallpass blir du bara bra på att åka väldigt korta sträckor. Kroppen behöver uthållighet, fettförbränning etc. A3-passen är en viktig del. Men man ska tänka på att forskare har väldigt smal synvinkel. A3+-pass är säkert det bästa sättet att förbättra VO2max men ett skidlopp ställer så många andra krav.

Jag tror att du speciellt på motionsnivå ska passa dig för att hoppa på detta utan att tänka efter. För en motionär är det aldrig Vo2max som är den begränsande faktorn.

Precis, vad jag tycker också. Allt i en rätt kombination avsett efter individens förmåga, ambition och planerad träningsmängd.

Tränar man ca 2-3 timmar i veckan och vill få en prestationshöjning bör mycket tid vara A3-träning. Men redan vid en mängd på 6-7 timmar/v blir det för mycket för mig att bara träna A3. Jag tränar ca 25 % A3 av tot ca 6,5 timme/v.

Link to comment
Share on other sites

Har ju precis fått kontakt med Joel Fries och hans upplägg är just kort och hårt och ändå satsar han på Vasan. Uppenbarligen så funkar det. Jag är mer inne på att kroppen liksom inte får bli van vid träningen men utan att blanda ihop det i samma pass.

 

Nu tror jag att motionärerna överlag har blivit lite "lata" och inte kör lika hårt som man gjorde förr i tiden, vi kanske har förlitat oss för mycket på forskning om att man skall bedriva träning i låga pulszoner...

 

Nu skall jag gröta mig ned i den norska artikeln! :-)

Link to comment
Share on other sites

Jag hinner nästan bara köra pass på upp till en timme (fyrbarnspappa..) och väljer då att köra stenhårt. Vid längdåkining blir det ju naturlig intevallträning om man åker i kuperad terräng. Jag har med det upplägget lyckats komma bland de 1000 i VL två år i rad. Jag tror att de flesta motinärer är för rädda att ta i.
Link to comment
Share on other sites

Jag håller med Cosmic. Jag är övertygad om at tränar man 2-6 timmar /vecka så borde/ska mer än hälften vara högintensivt/intervall. Då räknar jag inte med ev styrketräning. Varför ska man träna i "fistempo" under långtid om man aldrig under tex VL kommer att åka så långsamt? Jag kan förstå som återhämtning, men som träning?! Givetvis måste man täna längre pass också, men jag tror att merparten ska vara av högre intensitet.

Går det ej att få tag på artikeln på nätet?

Link to comment
Share on other sites

A1 utesluter ju inte A3. När jag tränade som mest seriöst så var upplägget enligt följande dom hårdaste veckorna: varannan dag ett pass A1 (3-5h) och varannan dag dubbla intervall/snabbdistans (A3) pass. Med detta upplägg blir det 3-4 A1 pass/veckan och 6-8 A3 pass/vecka. När man kör så hårt så är det ju väldigt viktigt att A1 passen blir just A1 och inte sliter ut kroppen för att orka dom hårda dagarna.

 

För motionärer tror jag mer på att dom flesta passen ska vara A3. Varför inte köra A3 upp mot 2h? Om man endå inte tränar varje dag så finns det ju gått om tid att återhämta sig på.

Link to comment
Share on other sites

Det är nog inte att man är rädd för att ta i som många varierar sin träning. Bra är man kan variera sina pass i tid, intensitet, sträcka, kupering för att få så mångsidig träning som möjligt. Men det beror ju på vad man eftersträvar med sin träning.

 

Själv tränar jag inte speciellt mycket A1, däremot mycket A2, säkert drygt 60 % av tot.

 

Är ganska stor skillnad på att träna 2 eller 6 timmar/v. På 2 timmar/v så kan man ju återhämta sig nästan jämt. ;)

Link to comment
Share on other sites

JL vad menar du med att för motionären är det inte VOMax som är den begränsande faktorn? Enligt Helgerud och Hoff så är fettförbränning såväl som teknik bättre betjänt av en högre mer tävlingslik träning. Denna tes stöds ju också av den norka artikeln som Boljohan refererar till.

 

Vid A3 kanske inte belastningen är FÖR hög

Link to comment
Share on other sites

Det är väl ändå på ett vis ganska enkelt. Tränar du i 4*4 min + uppv o nedv totalt kanske 45-60 min så blir för det första träningen till 60-75% i A1, för det andra ger denna träning knappast grund till att tävla i några längre sträckor. En annan fråga:

Varför tränar inte hela världseliten efter detta mönster?

Link to comment
Share on other sites

Blev 375:a 2003 med 154 timmars träning under året 2002. Fick ihop 91 mil på skidor innan Vasaloppet.

x Distansträning (skidor): Hade tre (3) st skidpass över 2.00 timmar + tre (3)st skidtävlingar över 40 km (42 km, 43,5 km + 45 km).

 

x Intervall/tempo (skidor): Hade elva (11) st pass.

 

x Intervall (roddmaskin): Hade tjugoen (21) st pass. (hela oktober + november pga fotledsskada, det yttre ledbandet i foten gick helt av).

 

(x = Från och med oktober månad).

 

Brukar ligga på denna träningsmängd (ca 150 timmar/år) och har så gjort i ca 15 år (är 35 år). Har åkt skidor sedan lågstadieåldern. Åker rullskidor på somrarna, då endast stakning (EJ frånskjut med benen) för styrkan. Kör även detta frekvent under vintern. Lite jobbigt i saxbackarna dock ;)

 

Har åkt tio (10) st Vasalopp och kommit bland de 500 bästa åtta (8) gånger och missat två (2) gånger. 2004 var jag på min fjärde (4) utlandstjänst genom Försvarsmakten och i år blev jag tvungen att ställa in första gången pga sjukdom :(

 

Nya tag nästa år!

Kopierar ett tidigare inlägg som jag skrivit med tanke på ovanstående inlägg. Jag klarar mig hyffsat med i stort sett bara A3-träning...

Link to comment
Share on other sites

4missioner - det är något som slår mig att jag talat med några som haft väldigt bra placering i VL och ofta har de åkte sedan unga år men tränar inte mer än 4-5 tim per vecka - på äldra dagar - men behåller ändå placeringar bland de 1000 främsta.

 

Kan det bero på, förrutom att man har skidor i benen, att man också är mera van att träna "tufft" när man kör. En jag talade med menade att "det måste ju kännas att man har tränat" - mao att varje gång anstänga sig men inte så mycket att man inte orkar nästa pass, men betydligt mer än vad puls på A1 indikerar?

 

Hur upplever du dina A3 - ligger du på 200-35= 185 (ca) och sedan 167 slag eller kan man inte räkna så?

Link to comment
Share on other sites

Ska sticka ut hakan lite grann...........är VL skidåkning?

Jag vill mena att framgång i VL beror mycket på råstyrka i överkropp i kombination av ett psyke att nöta i många timmar! Kvaliteter som betalar sig ypperligt i VL men som kanske inte räcker till lika bra på en 15 km klassisk tävling på kupperad slinga!?

 

Nu är det väl lite väl magstarkt att säga att VL inte är skidåkning men det är definitvit ett lopp som är långt ifrån vad jag vill kalla klassisk skidåkning. Kanske för att jag aldrig lyckats speciellt bra i VL, men ligger det inte lite i vad jag säger?

 

Jag delar uppfattningen om övervägande A3 träning och har också förstått att roddmaskin är ett ypperligt träningsredskap att träna sin överkropp i. Men framgången för många "gamlingar" i VL beror, tror jag, mycket på ovanstående men också en väl grundad teknik. Varje rörelse är en van rörelse för kroppen och varje muskelfiber har utvecklats under många år för vad den ska göra. Det betyder att en som har en mångårig träningsbakgrund och skidbakgrund startar sin träning på en högre nivå än nybörjaren. En del kallar det "grundkondition" men kondition är färskvara så det är andra faktorer som avgör. Muskler "försvinner" betydligt långsammare än syreupptagning!

 

Sedan tror jag att det tränas överlkag sämre idag än för 15-20 år sedan. Titta bara på tider i stora löplopp!, Idag är du långt fram på en halvmara med 1,15-1,20, för 15-20 år sedan var du inte bland de 100. Och jag tror inte det beror på att det är mindre löpare idag än för 15-20 år sedan!

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.


×
×
  • Create New...