Med stavarna helt parallella med (mot) åkriktningen så blir det inga krafter i sidled i stavarnas kontakpunkt med marken - ingen kraft kan ødas, vilket måste vara optimalt. Nær man sætter _i_ stavarna ska _høften_ fram och høgt (vilket givetvis leder till att knæna också ær långt fram øver tårna), nær man _avslutar_ stakrørelsen ska man ha ført tyngdpunkten bakåt jæmført med føtterna, vilket man fuskar bort genom att niga (så att knæna blir kvar ovanfør tårna) vilket håller kvar tyngdpunkten før långt fram. Du måste väl blanda ihop vinkelrät och parallell? annars fattar inte jag va du menar iaf.