Ur Johan Esks krönika i DN: "Orsakerna till att svenska skidåkarna bara är statister i distansloppen - sprint är en annan och betydligt roligare historia - är: 1) Generationsväxlingen. När Johan Olsson och Marcus Hellner slutade och Daniel Rickardsson tappade nivå så sade alla prognoser att de svarta molnen skulle dra in. Det stämde. 2) Generationsväxlingen 2. De åkare som skulle ta över har inte nått den önskade nivån. Viktor Thorn, 24 år i maj, och 25-årige Jens Burman har inte levt upp till förväntningarna - än. 3) Felträning. Att både Thorn och Burman tränat på ett sätt som skapat svåra ryggproblem tidigt i karriären visar på stora brister i den svenska modellen. 4) Den svenska modellen. Den tjurigt ensamme åkaren som tränat för sig själv och efter eget huvud i de djupaste skogarna har hängt med genom generationer. Svenska stilen har fungerat när det funnits stjärnor. Modellen har uppenbarligen brister i kontrollsystemet och det har gjort att Thorn, Burman och även Stina Nilsson kunnat träna sönder sig. 5) Calle Halfvarsson. Bara för att man kan åka fort på skidor innebär det inte att man är en stabil skidåkare i den översta världseliten. Det är Calle Halfvarsson ett levande bevis för. Om Halfvarsson varit norrman hade han varit en världsmästare eller en nobody. Hade han haft sin oseriösa inställning till helhetsarbetet som skapar bra skidresultat hade han aldrig platsat i norska landslaget. Han hade å andra sidan aldrig tillåtits att slarva bort sin talang som han gjort med eviga taktiska haverier, fel uppladdning (”jag gillar inte att värma upp”) och mediala utspel som i och för sig varit kul för oss som rapporterar men ofta bara gynnat motståndarna - som Petter Northug. Alla hans fysiska problem, som inte är något att skämta om hade utretts mycket tidigare. Calle Halfvarsson laddade upp till Ski Tour 2020 med att fasta inför en undersökning av magen, undersökningen visade att han har en inflammerad tarm. Inför andra etappen kom beskedet att han är förkyld och hoppar av. 6) Den svenska kulturen När Halfvarsson kom upp i A-landslaget fanns där vinnarskallar som Johan Olsson, Marcus Hellner, Emil Jönsson och seriösa slitvargar som Anders Södergren och Daniel Rickardsson. Träningslägren var som tävlingar. Hängde man med där höll man världsklass. Nu har kulturen ändrats. Sjukdomar och skador och formsvackor har präglat miljön. Misslyckanden har blivit det normala. Det finns ingen i truppen som med inställning och resultat kan sätta agendan och visa vägen till framgång. " https://www.dn.se/sport/johan-esk-skidgudarna-grat-over-det-svenska-elandet/