Så var då mitt 18e Vasalopp fullbordat, klassar det som bland de tuffare Vasalopp jag åkt. Fick en rätt dålig start och backe, förra året var jag (tillfälligt får jag hoppas) i startgrupp 3, då landade jag in topp 700 i Smågan, i år från led 2 var jag strax under 900 i kontrollen. Detta definierade min dag, då spåren på myrarna redan vid min position var mer eller mindre obefintliga och eventuella omkörningsspår fulla av snö var det bara att rätta in sig i ledet, rena sällskapsresan fram till Tennäng. I uppförsåkningen mot Risberg kunde jag börja avancera, tog placeringar hela loppet, men hade bitvis svårt med motivationen då mitt mål topp 500 var kört redan i Smågan. Gnetade trots det på hela loppet, hade en svacka efter Lundbäcksbackarna då tröttheten var stor, men gelen som delades ut i Hökberg gav nytändning. Efter Hökberg blev det även helt annat före, bättre spår och isigt i botten, därifrån och in var det bara att gasa på. Tog mig i mål på placering en bit under 700 och är sammantaget nöjd med dagen även om det känns surt att min resa upp för backen inte gav mig chansen att nå topp 500. Kanske tar jag för mig för lite upp för backen och är för rädd om mina stavar. Håller med tidigare skribenter att det gick väldigt lugnt och städat till i backen, tidigare år tycker jag att det gapats mer på varandra i led 2. All heder åt oss att vi håller oss i skinnet trots den stress som en startbacke i Vasaloppet medför. Åkte på ett par Fischer Carbonlight vallade med Swix HF6 och Toko röd jetstreampulver, rillat 0.1 över hela skidan och 2mm på bakskida. Fästet hade jag Toko Grön bas, 1 lager Swix V40, tre tunna lager Rode Blue 1, 3 lager Rode Violett varav det sista endast under trampet. Detta var likadan vallning som jag lade förra året på Vasan. Upplevde att skidorna gick väldigt bra både fäste och glid.