Diagonalåkning, lyfta fram foten/skidan eller glida fram?

Skidan ska typ sväva fram, du hör ett klapprande ljud om du satt i för tidigt

:) Om den ska sväva så bör den vara i luften med andra ord. Fast när man sätter ner den klapprar det ju. Det betyder att jag sätter ner den för tidigt? Men den ska alltså lyftas? När du säger det, när diagonalen går bra, låter det inget...

Båda teknikerna behövs. När det är svagt uppför kan man oftast glida en hel del i varje steg. När det blir brantare räcker inte fästet för det och då måste man gå över till en mer springande/trippande stil helt utan glidfas.

Ska man då glida med skidan ända från bakre position i steget eller ska man försöka att få upp skidan när man för den framåt? Känns som jag repeterar mig, men vet inte hur jag ska förklara ppå något annat sätt vad jag är ute efter.

Om man tar det från början så blir steg ett att trampa fast eller trycka ner fästsonen på höger skida.

Innan du låter kroppstyngden lämna den skidan så trycker du i från ordentligt. Ungefär som när du avslutar ett löpsteg och ska få i väg kroppen framåt.

Sedan för du över kraft och tyngd på vänster skida, går det fort och eller är plant så riktar du kraften och energin framåt. Du glider då ett antal meter innan du har fört över all vikt på den skidan och "trampat fast den"

Har du bakhalt eller om det är brant motlut riktar du kraften och tyngden mer neråt backen och trampar fast den ganska direkt utan att först ha glidit.

Går det fort, dvs när man diagonalar utan motlut håller man sig "viktlös" så länge det är lönsamt och "landar" med vänsterfoten och kroppstyngden precis när farten börjat klinga av och tyngdlag /balans satt sina begränsningar.

Den skidan nyps då fast och du börjar om cykeln.

Med "trampa fast" menar jag inte att skidan bokstavligt alltid ska stå stilla i snön.

I fasen där kroppstyngden har lämnat höger skida och är riktad framåt och slutligen kommer att landa på vänster skida glider du först en bit på vänster skida. Skidan ska då varken sväva eller tryckas ner. Jag skulle vilja säga att du precis i detta moment mer ska tänka längdhoppare som vill vinna så många cm som möjligt innan "han landar". Jag tror det blir fel om du tänker att skidan ska sväva, tänk i stället att du ska ha skickat fram den så många meter som möjligt innan du pga tyngdlagen måste landa på den.

Jag tror det är bättre att fokusera på tyngdlagen och kroppen och bara låta skidorna hänga med. Om du förstår hur jag menar.

Men rent konkret ska aldrig någonsin hela skidan lämna kontakten med snön, helt och hållet, när du diagonalar. I vilket moment du än är i ska minst brättet (framdelen) av skidan ha kontakt med snön.

I fasen där kroppstyngden har lämnat höger skida och är riktad framåt och slutligen kommer att landa på vänster skida glider du först en bit på vänster skida. Skidan ska då varken sväva eller tryckas ner. Jag skulle vilja säga att du precis i detta moment mer ska tänka längdhoppare som vill vinna så många cm som möjligt innan "han landar".

I detta moment räcker dock inte att få fram foten så långt som möjligt du måste också få med kroppsvikten annars kommer du inte få fäste. Det är här som höftarbetet kommer in, se till att få med höften och kroppsvikten framåt på samma sida vars fot är på väg fram annars får du ingen tyngdöverföring och inget tryck i steget.

Jag är inget proffs och det klapprar väldigt mycket då och då när jag åker. Mitt bästa tips är att du svänger på baken när du åker, alltså så att du verkligen skjuter fram höften. Många pratar om hög höft men det kan kännas svårt att översätta yill något konkret.

Ja, uttryck som hög höft eller aktiv höft är verkligen svårt att greppa rent konkret. Nån som har tips på bättre beskrivande uttryck för detta.

Om man tar det från början så blir steg ett att trampa fast eller trycka ner fästsonen på höger skida.

 

Innan du låter kroppstyngden lämna den skidan så trycker du i från ordentligt. Ungefär som när du avslutar ett löpsteg och ska få i väg kroppen framåt.

 

Sedan för du över kraft och tyngd på vänster skida, går det fort och eller är plant så riktar du kraften och energin framåt. Du glider då ett antal meter innan du har fört över all vikt på den skidan och "trampat fast den"

 

Har du bakhalt eller om det är brant motlut riktar du kraften och tyngden mer neråt backen och trampar fast den ganska direkt utan att först ha glidit.

 

Går det fort, dvs när man diagonalar utan motlut håller man sig "viktlös" så länge det är lönsamt och "landar" med vänsterfoten och kroppstyngden precis när farten börjat klinga av och tyngdlag /balans satt sina begränsningar.

 

Den skidan nyps då fast och du börjar om cykeln.

 

Med "trampa fast" menar jag inte att skidan bokstavligt alltid ska stå stilla i snön.

 

I fasen där kroppstyngden har lämnat höger skida och är riktad framåt och slutligen kommer att landa på vänster skida glider du först en bit på vänster skida. Skidan ska då varken sväva eller tryckas ner. Jag skulle vilja säga att du precis i detta moment mer ska tänka längdhoppare som vill vinna så många cm som möjligt innan "han landar". Jag tror det blir fel om du tänker att skidan ska sväva, tänk i stället att du ska ha skickat fram den så många meter som möjligt innan du pga tyngdlagen måste landa på den.

 

Jag tror det är bättre att fokusera på tyngdlagen och kroppen och bara låta skidorna hänga med. Om du förstår hur jag menar.

 

Men rent konkret ska aldrig någonsin hela skidan lämna kontakten med snön, helt och hållet, när du diagonalar. I vilket moment du än är i ska minst brättet (framdelen) av skidan ha kontakt med snön.

Det är någon som sagt till mig att när man ska fram med skidan så så ska det likna rörelsen när man sparkar en fotboll. När jag pratar om att lyfta skidan så menar jag inte främre delen av skidan, den förstår jag ska glida i spåret även innan man tar ut steget och glider på hela skidan. Det är just i momentet när skidan ska fram jag funderar på, Känns som om man har hela skidan i snön så borde fästzon ta i.

Om man tar det från början så blir steg ett att trampa fast eller trycka ner fästsonen på höger skida.

 

Innan du låter kroppstyngden lämna den skidan så trycker du i från ordentligt. Ungefär som när du avslutar ett löpsteg och ska få i väg kroppen framåt.

 

Sedan för du över kraft och tyngd på vänster skida, går det fort och eller är plant så riktar du kraften och energin framåt. Du glider då ett antal meter innan du har fört över all vikt på den skidan och "trampat fast den"

 

Har du bakhalt eller om det är brant motlut riktar du kraften och tyngden mer neråt backen och trampar fast den ganska direkt utan att först ha glidit.

 

Går det fort, dvs när man diagonalar utan motlut håller man sig "viktlös" så länge det är lönsamt och "landar" med vänsterfoten och kroppstyngden precis när farten börjat klinga av och tyngdlag /balans satt sina begränsningar.

 

Den skidan nyps då fast och du börjar om cykeln.

 

Med "trampa fast" menar jag inte att skidan bokstavligt alltid ska stå stilla i snön.

 

I fasen där kroppstyngden har lämnat höger skida och är riktad framåt och slutligen kommer att landa på vänster skida glider du först en bit på vänster skida. Skidan ska då varken sväva eller tryckas ner. Jag skulle vilja säga att du precis i detta moment mer ska tänka längdhoppare som vill vinna så många cm som möjligt innan "han landar". Jag tror det blir fel om du tänker att skidan ska sväva, tänk i stället att du ska ha skickat fram den så många meter som möjligt innan du pga tyngdlagen måste landa på den.

 

Jag tror det är bättre att fokusera på tyngdlagen och kroppen och bara låta skidorna hänga med. Om du förstår hur jag menar.

 

Men rent konkret ska aldrig någonsin hela skidan lämna kontakten med snön, helt och hållet, när du diagonalar. I vilket moment du än är i ska minst brättet (framdelen) av skidan ha kontakt med snön.

Tack, det var svaret jag sökte. :)

Tycker den första minuten i detta klipp visar just höftarbetet bra, det är mycket kraft man får med sig i höftarbetet precis som vid stakning. Är det svårt att få fram höften kan det vara så att man fäller överkroppen mer som en fällkniv snarare än att ha en "rak" kropp som är lätt lutad framåt. Men då tappar man fästet också eftersom kraft och tyngdpunkt förändras vilket lätt händer när man blir trött.

Att åka utan stavar är en väldigt bra övning för att hitta klippet, tänk på att då åka på relativt flacka partier och med bra fäste.

Man känner när man gör rätt, ibland är det dock hopplöst att få till det och då har man oftast dåligt fäste och/eller är trött och blir hängandes på stavarna med böjd överkropp. Iaf jag.

I fasen där kroppstyngden har lämnat höger skida och är riktad framåt och slutligen kommer att landa på vänster skida glider du först en bit på vänster skida. Skidan ska då varken sväva eller tryckas ner. Jag skulle vilja säga att du precis i detta moment mer ska tänka längdhoppare som vill vinna så många cm som möjligt innan "han landar".

I detta moment räcker dock inte att få fram foten så långt som möjligt du måste också få med kroppsvikten annars kommer du inte få fäste. Det är här som höftarbetet kommer in' date=' se till att få med höften och kroppsvikten framåt på samma sida vars fot är på väg fram annars får du ingen tyngdöverföring och inget tryck i steget.[/quote']

Har du bakhalt eller om det är brant motlut riktar du kraften och tyngden mer neråt backen

men ok, trestegshoppare kan jag gå med på :)