Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

A1 träning - gå uppför backarna?


Manificat

Recommended Posts

Medel är ointressant. Riktigt A1 pass ska aldrig överstiga 75 pprocent. Gå i backarna!

Jag tror det finns poänger i att aldrig överskrida en pulsnivå och norskarna som faktiskt befäste träningsformen - långt och lugnt - tar det på största allvar.

I Sverker Sörlins bok om Petter och Marit (Kroppens geni) tränade han med både damerna och herrarna. På distanspassen skrek tränarna "gang" (gång) när sällskapet kom till backar som skulle överskrida pulsen. Då fick alla vackert gå uppför backarna, alla, oavsett aktuell dagsform.

Det säger väl allt om norskarnas tro på långt och lugnt.

 

Om man alltid håller sig under en given pulsnivå får man ju per automatik rätt medelpuls. Under dessa pass är det tiden i rörelse som gör effekten och inte belastningsnivån.

 

En annan sak är väl att distanspassen inte ska slita på kroppen, utan vara mer av återhämtningskarraktär. Går man för högt i pulsnivå så sliter det för mycket oavsett om det bara är i en par backar här och där.

 

Så har jag förstått det, men det finns säkert andra sätt att tolka distanspassen på.

 

Men jag gissar att många (mig inkluderat) tycker det känns märkligt att gå i backar, då åker man ju inte eller springer...

"Gå är för pensionärer och mediokra motionärer"

Så skulle jag tro att nidbilden är och det kanske är i den huvudproblemet ligger?

Link to comment
Share on other sites

Träning och tävling är ju 2 olika saker men jag kan ju dra en parallell. Tror det var i löparklubben, ca. 60 stycken som sprang LL 05, och jag var nummer 2 som hade minst tapp på andra halvan. Min taktik var att försöka springa så jämn fart som möjligt och den som "slog" mig hade i princip gått på pulsklockan och t.o.m. gått i de värsta backarna. Då skall man betänka att han ändå sprang runt 2.00-2.05 (jag hade 2.14). Det är nog lite ungefär samma sak. Var sak har sitt syfte och är det att utöka kapillärsystemet, som väl A1-träning är, så är det nog vettigt att följa nivåerna. Syftet med han som gick i backarna var förstås att inte gå för länge på "fel" nivå och därigenom ödelägga hans lopp. Dock så tyckte jag det kändes fel att gå i backarna på tävling men visst låg pulsen lite väl högt då. Tror jag endast tappade max 30 sek på kilometern med Aborrebacken.

 

Hoppas Ni inte fann inlägg alltför off-topic. (Kanske gör det att diskussionen drar vidare?) :-)

Link to comment
Share on other sites

Medel är ointressant. Riktigt A1 pass ska aldrig överstiga 75 pprocent. Gå i backarna!

Jag tror det finns poänger i att aldrig överskrida en pulsnivå och norskarna som faktiskt befäste träningsformen - långt och lugnt - tar det på största allvar.

I Sverker Sörlins bok om Petter och Marit (Kroppens geni) tränade han med både damerna och herrarna. På distanspassen skrek tränarna "gang" (gång) när sällskapet kom till backar som skulle överskrida pulsen. Då fick alla vackert gå uppför backarna' date=' alla, oavsett aktuell dagsform.

Det säger väl allt om norskarnas tro på långt och lugnt.

 

Om man alltid håller sig under en given pulsnivå får man ju per automatik rätt medelpuls. Under dessa pass är det tiden i rörelse som gör effekten och inte belastningsnivån.

 

En annan sak är väl att distanspassen inte ska slita på kroppen, utan vara mer av återhämtningskarraktär. Går man för högt i pulsnivå så sliter det för mycket oavsett om det bara är i en par backar här och där.

 

Så har jag förstått det, men det finns säkert andra sätt att tolka distanspassen på.

 

Men jag gissar att många (mig inkluderat) tycker det känns märkligt att gå i backar, då åker man ju inte eller springer...

"Gå är för pensionärer och mediokra motionärer"

Så skulle jag tro att nidbilden är och det kanske är i den huvudproblemet ligger?[/quote']

10000-kroners frågan för en motionär är: Hur påverkas kapillärsystemet om man några gånger kommer på för hög puls. Dvs, ger det verkligen mer effekt att ligga 100% i A1 än att ligga 90% i A1 och 10% i A2. Vad jag vet vet ingen detta i dagsläget.

 

Självklart förutsätts det att man inte "går sig trött" med sina A2-perioder så att man måste ta det lugnare/avbryta senare i passet.

 

Att eliten måste se till att ligga helt i A1 beror som sagt på återhämtningsaspekten när man tränar 1-2 pass varje dag året runt. Det är, sällan, applicerbart på oss vanliga dödliga.

Link to comment
Share on other sites

Att ha lite høgre intensitet på långturer tror jag inte gør något før en vanlig motionist men att bara/mest titta på medelpulsen før att bestæmma vilken zon turer var i tror jag inte på. Det ær ju møjligt att køra ett stenhård intervall pass och få medelpulsen i A1 om man kør tillrækligt lugnt och långt i oppværmingen, nedværmningen och pausarna.

 

Att bara køra på i backarna fungerar också dårligt om det ær många och långa backar.

 

Om man vill køra i A1 eller nestan A1 i kuperade spår så ær det nog så att man måste ta det lugnt i backarna och gå i en del backar.

Link to comment
Share on other sites

Problemet är väl att många motionärer aldrig tränar A1, för mycket A2 och för lite A3.

 

A1-pass försöker jag verkligen hålla pulsen i A1-zon även om det innebär att jag måste ta det väldigt lugnt i backarna. Snittpulsen kan som FredrikS skrev bli väldigt missvisande. Ibland kör jag lugna pass men med naturliga intervaller där jag tillåter pulsen att gå upp i backarna.

 

Väldigt intressant det Thorrez skriver. Har själv funderat på hur mycket sämre effekt ett A1-pass ger om man går in i A2-zon under passet.

 

 

Som nämnts, om man tränar på heltid är det viktigare att verkligen köra A1 då man ska göra det. Sen om man tränar 2-3 gånger i veckan får man resonera annorlunda.
Link to comment
Share on other sites

Medel är ointressant. Riktigt A1 pass ska aldrig överstiga 75 pprocent. Gå i backarna!

Jag tror det finns poänger i att aldrig överskrida en pulsnivå och norskarna som faktiskt befäste träningsformen - långt och lugnt - tar det på största allvar.

I Sverker Sörlins bok om Petter och Marit (Kroppens geni) tränade han med både damerna och herrarna. På distanspassen skrek tränarna "gang" (gång) när sällskapet kom till backar som skulle överskrida pulsen. Då fick alla vackert gå uppför backarna' date=' alla, oavsett aktuell dagsform.

Det säger väl allt om norskarnas tro på långt och lugnt.

 

Om man alltid håller sig under en given pulsnivå får man ju per automatik rätt medelpuls. Under dessa pass är det tiden i rörelse som gör effekten och inte belastningsnivån.

 

En annan sak är väl att distanspassen inte ska slita på kroppen, utan vara mer av återhämtningskarraktär. Går man för högt i pulsnivå så sliter det för mycket oavsett om det bara är i en par backar här och där.

 

Så har jag förstått det, men det finns säkert andra sätt att tolka distanspassen på.

 

Men jag gissar att många (mig inkluderat) tycker det känns märkligt att gå i backar, då åker man ju inte eller springer...

"Gå är för pensionärer och mediokra motionärer"

Så skulle jag tro att nidbilden är och det kanske är i den huvudproblemet ligger?[/quote']

10000-kroners frågan för en motionär är: Hur påverkas kapillärsystemet om man några gånger kommer på för hög puls. Dvs, ger det verkligen mer effekt att ligga 100% i A1 än att ligga 90% i A1 och 10% i A2. Vad jag vet vet ingen detta i dagsläget.

 

Självklart förutsätts det att man inte "går sig trött" med sina A2-perioder så att man måste ta det lugnare/avbryta senare i passet.

 

Att eliten måste se till att ligga helt i A1 beror som sagt på återhämtningsaspekten när man tränar 1-2 pass varje dag året runt. Det är, sällan, applicerbart på oss vanliga dödliga.

Bra inlägg. Jag håller med dig i din frågeställning om hur mycket det förstör att ligga lite för högt ibland.

Jag tror den totala träningsmängden just för tillfället och för den enskilde individen är det som ska avgöra om man kan bortse från högre pulsläge i backarna.

Jag tycker däremot inte som du vad gäller elit kontra motionär. Elit har ändå skidåkning eller annan träning som sitt jobb och kan vila och äta det som behövs mellan passen.

Om man är seriös motionär eller elitmotionär, ja då måste man arbeta och får inte samma vila och det blir inte lika nogrannt med maten heller. Många har familj också och det kräver sitt i mentalt engagemang och fysisk aktivitet likaså.

Jag kan ta mig själv som exempel.

Nu 39 år och har fru och två barn och heltidsarbetande.

När jag ifjol vinter satsade mot Skejtvasan körde jag medvetet mig själv på gränsen under en 2 månaders period för att få mycket mängd. Tyvärr åkte jag för lite renodlat och distanspassen gick lite för fort och hårt.

Det resulterade i att jag låg så precis på gränsen att jag kände direkt om jag råkade cykla de tre kilometrarna nerför till jobbet för hårt att det i sin tur hade negativ inverkan på min återhämtning.

Och inte fick jag den effekt av de hårdare passen som jag önskade heller. Jag var aldrig riktigt pigg för dom.

Vad jag menar med det här inlägget är att man kan visst vara i behov av renodlade A1 pass även som motionär, men det är klart att det gäller mest seriösa motionärer och inte dom som nöjer sig åka lite si och så en par gånger i veckan.

OBS! Menar inte dig Thorrez utan generaliserar nu.

Link to comment
Share on other sites

Problemet är väl att många motionärer aldrig tränar A1, för mycket A2 och för lite A3.

 

A1-pass försöker jag verkligen hålla pulsen i A1-zon även om det innebär att jag måste ta det väldigt lugnt i backarna. Snittpulsen kan som FredrikS skrev bli väldigt missvisande. Ibland kör jag lugna pass men med naturliga intervaller där jag tillåter pulsen att gå upp i backarna.

 

Väldigt intressant det Thorrez skriver. Har själv funderat på hur mycket sämre effekt ett A1-pass ger om man går in i A2-zon under passet.

 

 

Som nämnts, om man tränar på heltid är det viktigare att verkligen köra A1 då man ska göra det. Sen om man tränar 2-3 gånger i veckan får man resonera annorlunda.

Finns en viss Dan Moberg i min klubb som, om jag inte minns fel, kör väldigt mycket A2! Funkar rätt bra för honom iaf :)

Det viktiga är nog att man gör det som känns bra och roligt för en själv. Jag har väldigt få tillfällen då jag hinner med att köra ett långt A1. Får ta det när barna blir äldre...

Link to comment
Share on other sites

Det resulterade i att jag låg så precis på gränsen att jag kände direkt om jag råkade cykla de tre kilometrarna nerför till jobbet för hårt att det i sin tur hade negativ inverkan på min återhämtning.

Och inte fick jag den effekt av de hårdare passen som jag önskade heller. Jag var aldrig riktigt pigg för dom.

Vad jag menar med det här inlägget är att man kan visst vara i behov av renodlade A1 pass även som motionär, men det är klart att det gäller mest seriösa motionärer och inte dom som nöjer sig åka lite si och så en par gånger i veckan.

OBS! Menar inte dig Thorrez utan generaliserar nu.

Visst, återhämtning kan såklart vara en faktor för andra än eliten. Men det är väldigt lätt att undvika, klarar man inte av att köra nästa kvaliteétspass som man tänkt sig så har man förmodligen gått för hårt på föregående A1-pass och bör ta det lugnare nästa gång.

 

Du menar, av en slump, faktiskt visst mig. Körde långpass med klubben i måndag (i teorin A1) men eftersom jag, på de rullskidorna, är sämst fick jag slita som fan för att, nästan, hänga med. Gick väldigt nära väggen och hade fortfarande träningsverk på det tänkt kvalieétspasset på stakmaskinen i morse :D

 

Men som sagt, detta är tvådelat mellan återhämtning och kapillärsystemet. Där vi inte vet något alls om det senare.

Link to comment
Share on other sites

Äh, fjola av.

 

Själv kör jag bara A666. - Sedan (okt)nov/dec; runt 5 - oftast 6 mil på helgen, max! samt 1 ibland 2 pass i veckan på mellan oftast 3-4 mil (ibland bara 2,5) alltid max.

 

Däremellan äter jag smågodis o glass (för att inte behöva köpa mjukare skidor)

 

Ska nog försöka sälja mitt tränings- och kostupplägg, dyrt!

Link to comment
Share on other sites

Äh, fjola av.

 

Själv kör jag bara A666. - Sedan (okt)nov/dec; runt 5 - oftast 6 mil på helgen, max! samt 1 ibland 2 pass i veckan på mellan oftast 3-4 mil (ibland bara 2,5) alltid max.

 

Däremellan äter jag smågodis o glass (för att inte behöva köpa mjukare skidor)

 

Ska nog försöka sälja mitt tränings- och kostupplägg, dyrt!

Wow.

Link to comment
Share on other sites

Som vanlig motionär med begränsad träningstid anser jag att A1 är helt bortkastat. Mina vanliga pass ligger mellan 30-60 minuter på höga A2 eller rena intervaller. Tränar 3-6 ggr i veckan beroende på vad jag hinner/orkar med efter att alla vardagsbestyr är avklarade. Försöker få in 1 längre A2 pass på 2-4 timmar ett par ggr i månaden.

 

Som ni redan har nämnt så är A1 pass (som jag tolkar det) till för att träna så mycket som möjligt utan att slita på kroppen. så man kan träna sina hårdare pass utan att kroppen blir helt trasig.

 

A1 skulle för min del iofs kunna vara mina promenader med hunden.... ;)

Link to comment
Share on other sites

Som vanlig motionär med begränsad träningstid anser jag att A1 är helt bortkastat. Mina vanliga pass ligger mellan 30-60 minuter på höga A2 eller rena intervaller. Tränar 3-6 ggr i veckan beroende på vad jag hinner/orkar med efter att alla vardagsbestyr är avklarade. Försöker få in 1 längre A2 pass på 2-4 timmar ett par ggr i månaden.

 

Som ni redan har nämnt så är A1 pass (som jag tolkar det) till för att träna så mycket som möjligt utan att slita på kroppen. så man kan träna sina hårdare pass utan att kroppen blir helt trasig.

 

A1 skulle för min del iofs kunna vara mina promenader med hunden.... ;)

Fel, det finns två anledningar att träna A1:

 

1. För att inte köra kroppen för hårt (som du säger)

 

2. För att träna kapillärsystemet (enkelt uttryckt hur effektivt syre kan pumpas in i muskeln). Allmänna inställningen verkar vara att denna träning är effektivast i A1, dvs att ta i mer gör den sämre och inte bättre. Men det verkar inte finnas någon forskning på var gränserna går.

Link to comment
Share on other sites

Som vanlig motionär med begränsad träningstid anser jag att A1 är helt bortkastat. Mina vanliga pass ligger mellan 30-60 minuter på höga A2 eller rena intervaller. Tränar 3-6 ggr i veckan beroende på vad jag hinner/orkar med efter att alla vardagsbestyr är avklarade. Försöker få in 1 längre A2 pass på 2-4 timmar ett par ggr i månaden.

 

Som ni redan har nämnt så är A1 pass (som jag tolkar det) till för att träna så mycket som möjligt utan att slita på kroppen. så man kan träna sina hårdare pass utan att kroppen blir helt trasig.

 

A1 skulle för min del iofs kunna vara mina promenader med hunden.... ;)

Jag tror att du tänker helt rätt!

Link to comment
Share on other sites

Som vanlig motionär med begränsad träningstid anser jag att A1 är helt bortkastat. Mina vanliga pass ligger mellan 30-60 minuter på höga A2 eller rena intervaller. Tränar 3-6 ggr i veckan beroende på vad jag hinner/orkar med efter att alla vardagsbestyr är avklarade. Försöker få in 1 längre A2 pass på 2-4 timmar ett par ggr i månaden.

 

Som ni redan har nämnt så är A1 pass (som jag tolkar det) till för att träna så mycket som möjligt utan att slita på kroppen. så man kan träna sina hårdare pass utan att kroppen blir helt trasig.

 

A1 skulle för min del iofs kunna vara mina promenader med hunden.... ;)

Fel' date=' det finns två anledningar att träna A1:

 

1. För att inte köra kroppen för hårt (som du säger)

 

2. För att träna kapillärsystemet (enkelt uttryckt hur effektivt syre kan pumpas in i muskeln). Allmänna inställningen verkar vara att denna träning är effektivast i A1, dvs att ta i mer gör den sämre och inte bättre. Men det verkar inte finnas någon forskning på var gränserna går.[/quote']

Kapilärdensitet verkar påverkas ffa av mängden träningen, ju mer volym desto bättre. Mer A1 orkar man mer volym...

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
Fel, det finns två anledningar att träna A1:

 

1. För att inte köra kroppen för hårt (som du säger)

 

2. För att träna kapillärsystemet (enkelt uttryckt hur effektivt syre kan pumpas in i muskeln). Allmänna inställningen verkar vara att denna träning är effektivast i A1, dvs att ta i mer gör den sämre och inte bättre. Men det verkar inte finnas någon forskning på var gränserna går.

Tycker denna diskussion är väldigt intressant. Har själv funderat kring detta med A1-träning på sista tiden. Har som flera andra i tråden förkastat detta med tanke på att man ändå inte tränar särskilt mkt dvs 3-4 ggr/vecka. Frågan är då hur lite kan man träna för att ha nytta av A1-träning?

 

Anledning till att jag funderat kring detta är att jag alltid tappar enormt mot slutet av längre lopp dvs halvmarathon (längsta lopp jag sprungit) och ÖS/VL (åkt ett ÖS). Från 13-14 km på halvmaran har det alltid gått väldigt tungt (bara 2 lopp som sample iofs...). När jag åkte ÖS så blev jag ordentligt trött redan strax efter Mångsbodarna dvs efter 26-27 km.

 

Sedan läste några trådar på jogg.se gällande A1/LSD-träning och har funderat lite om jag inte saknat denna form av träning i mitt upplägg. Läste även ett blogginlägg av Pölder där han skrev om detta bl.a. tränade han löpning med några sämre löpare där han inte hängde med på långpassen eftersom de gick för fort. Då sprang han milen på 31 och träningskompisarna sprang på 35-37.

 

All min träning har varit i A2 och A3.

 

Här är trådarna på jogg.se:

http://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=30091

http://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=30714

 

 

Pölders blogginlägg:

http://tonypolder.blogspot.se/2012/12/traningstipsskarpt-lage.html

Link to comment
Share on other sites

Finns många åsikter och erfarenheter i denna fråga och ju mer man hör och läser desto rådvillare blir man.

 

Började åka längdskidor igen förra vintern (tävlade en del i ungdomsåren) efter ca 40 års uppehåll och återupptäckte hur fantastiskt roligt det är. Åkte ca 100 mil och fortsatte då snön försvann med rullskidor och cykling för att hålla ångan uppe. Har hittills denna vinter åkt 70 mil och tränat ca 3-4 ggr/veckan och ofta distanspass om 2-3 tim. Har vid dessa distanspass utifrån egen känsla uppskattat det till att ha legat någonstans mellan Al och All (70-85%) av maxpuls som för min del är 180.

 

Köpte nyligen en pulsklocka för att få lite bättre koll på mina träningszoner. När jag satte på mig den visade det sig att jag vid i princip alla distanspass legat närmare All och periodvis även Alll. Detta har dock känts ganska bra för min del även om jag någon gång ibland märkt att jag kanske behövt längre återhämtning äv vad jag tillåtit mig (det är ju så roligt och svårt låta bli skidorna) då jag vid vissa tillfällen kört 3-4 dagar i följd.

 

Klart man blir fundersam om man tränat fel och därmed ej uppnått den effekt man kanske skulle gjort om man tidigare haft pulsklocka och bättre koll på pulszonerna. Har nu bestämt mig för att bli noggrannare med pulszonerna och även variera träningen med mer renodlade zoner och varva mellan Al, All och Alll.

 

Har egentligen ingen lust köra Al - då det känns ungefär som söndagspromenad - utan vill hellre ligga runt All även vid distans då det ej känns allt för ansträngande och jag trivs med det. Har även fått rekommendation till minst 48 tim vila/återhämtning efter intervall/Alll-träning. Detta samtidigt som vissa påstår att en mycket lätt träningsrunda dagen efter en större ansträngning ska påskynda återhämtningen.

 

Skulle vara intressant höra vad andra med längre träningsbagrund har för erfarenhet/åsikt i frågan. Har jag tränat helt galet och kommer få bättre effekt av träningen om jag striktare följer pulszonerna?

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.

×
×
  • Create New...