Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Kallaste skidturen?


oxberg

Recommended Posts

Som värnpliktig blev det en del skidåka i temperaturer runt -40. Det var inget vidare. Risken för förfrysning av i stort sett all bar hud var uppenbar. Jag klarade mig dock då. Mycket på grund av att befälen höll bra koll på oss. Det var rätt så stort fokus på att värnpliktiga inte skulle skada sig då på 90-talet. Hade väll varit lite väl många olyckor tidigare.

 

Värre gick det en gång för några år sedan när jag var ute med skotern och spårade i ca -25 grader. Jag reflekterade över att jag frös om ena örat. Sedan gjorde jag inte det mer. När jag kom hem och tog av mig mössan så kände jag liksom inte att mössan drogs över örat. Och när jag tog i örat med handen så kändes det som papper typ. Det var genomfruset. Har haft en del problem med det sedan dess. Fryser väldigt lätt om det örat. Hade bra ont några veckor också och mycket hud lossnade. Inte skidor, förvisso, men en bra påminnelse om att vara försiktig med kylan.

 

Ett träningspass på Södra Berget i Sundsvall var heller inget vidare. Uppe på berget var det bra kallt, men hanterbart. Inte minst eftersom spåren uppe på berget inte innehåller några alltför brutala utförskörningar, och man håller värmen bra i alla mindre uppförskörningar. Men sedan skulle jag ner för en av slalombackarna på vägen hem, och sedan ytterligare nerför i ett elljusspår ner till området där min flickvän bodde. På väg ner för slalombacken inser jag att jag borde tagit tredubbla vindkallingar, typ. Åker med händerna framför skrevet så gott det går, men smärtan börjar bli påtaglig. Som väl är, så är ingen hemma i tjejens lägenhet som hon delade med flera andra, när jag kommer dit och hoppar runt och skriker av smärta när blodflödet återkommer. Inga bestående men av detta som väl är.

Link to comment
Share on other sites

Handlar mycket om hur man åker och är utrustad. Ett högpulspass då man drar in mycket kall luft utan värmeväxlare gör jag gärna inte under -20. Däremot kändes ett lungt pass ganska skönt vid -26 då det varit ner mot -50, tror det var 1999. Med värmeväxlare och varmt om händer och fötter är det nog fartvinden mot ansiktet som är värst, även om det sällan går så fort då för det kärva föret. Föredrar att jogga eller åka skogsskidor ospårat då. Löpning i -38 har funkat bra.
Link to comment
Share on other sites

Jag var på träningsläger i bruksvallarna i tonåren när det var -28. Men åkte man skidor en bit uppför fjället så var det bara -16 där uppe vilket ju gick bra att träna i. Problemet var bara att det var några km utför innan man kom tillbaka till boendet och där var det -28 fortfarande vilket inte var så mysigt... Frös som f-n i utförsbackarna men klarade mig utan men.

Link to comment
Share on other sites

Åkte ÖS en gång med -27 i starten och -32 som kallast under sträckan. -6 tror jag det var när jag gick i mål. Inga problem vid det tillfället.

 

En gång i Saxnäs (-23) så förfrös jag nästippen nerför Satsfjället. Näsan flagnade och gjorde ont i någon vecka efteråt.

 

Men sedan jag började bara staka och kör med kombipjäxor har jag börjat bli kall om fötterna. Körde i "bara" -17 vid nyår och efteråt gjorde tårna så fruktansvärt ont att jag inte vågade duscha ens på ett bra tag efteråt. Hade glömt skoöverdrag då. Är det kallare än -20 så lägger jag på fästvalla och kör diagonal för att få mer värme i fötterna.

 

Förutom fler underställ så vad jag kör i kyla är: Airtrim (värmeväxlare), tumvantar (med vanliga handskar domnar händerna bort till slut), skoöverdrag och buff.  Är det blåsigt föredrar jag glasögon framför airtrim för annars brukar ögonen smärta efteråt.

 

Intensiva pass kör jag inte utomhus om det är kallare än -15. Skierg får duga som substitut isf.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.

×
×
  • Create New...