77 svar till detta ämne

[skogsvakt]

Jag gnäller mkt på FIS, med all rätta men här känns det som dom hittat rätt äntligen! Etapp i Åre! Super! Kommer säkert bli mkt publik. Och framförallt etappen Storlien-Meråker. Utan support så det blir vätskerygga på . ÄNTLIGEN får damerna köra samma distans som herrarna. Det tog bara till 2020. Med FIS logik skulle ju damerna annars fått stanna vid gränsen:) Hoppas nu bara de svenska herrarna orkar 38km...

[skogsvakt]

Bästa svenska herre är alltså 20e man. Hjälp mig, har svensk herrskidåkning någonsin varit sämre än vad vi är just nu? Vi talar om 100 år av sporten

[Volevodin]

Storlibanan är lite tuffare än man kan tro utom på slutet, då det bär mest utför. Om det är samma slut, som när jag åkte kommer man in på upploppet och gör en 90-graderssväng och få sedan 100 m svagt uppför. Skall bli intressant att följa det loppet, förhoppningsvis är det bättre drickaservice nu när det är en Tour-etapp än när jag åkte, det var dåligt jfr med lopp i Sverige.

[Thorrez]

Bortsett från Niklas Jonssons hängmedalj i Nagano var mitten/slutet av 90-talet tungt, då fattades dessutom kompenserade tjejer.

[skogsvakt]

Bortsett från Niklas Jonssons hängmedalj i Nagano var mitten/slutet av 90-talet tungt, då fattades dessutom kompenserade tjejer.

Jag undrar jag. Frågan gällde herrsidan i detta fall. Känns som så anonyma gubbar som Anders Bergström, Magnus Ingesson osv hade större kapacitet än dagens bäste svensk på 19e plats. Övriga kommer runt 40-50.

[Volevodin]

Tyvärr så tvingas vi konstatera att Burmans maxkapacitet ligger på topp 10 och hans "normala" standard runt topp 20. Richardsson har passerat bäst före datum och mysteriet Calle Halvarsson åker jojo upp och ner och kan i sina bästa stunder vara med och kriga om en pallplats. Problemet är bara att hans "bästa stunder" inträffar kanske en gång eller max två gånger/säsong. Problemet är väl att tävla på distans har förlorat i status i Sverige och därför väljer många unga killar att satsa på sprint i förhoppning att det är "den lätta vägen" till framgång. Förvisso har svenskar stuckit upp en och annan gång i sprint i vinter, men det är ingen stabilitet i prestationen. Lägg därtill att man numera har ett vallningsteam, som misslyckas 2 gånger av 4, vilket vi inte har råd med så bristande kapacitet i herrlaget.

[skogsvakt]

Ja och sen har vi världens bästa vallare, en svensk, som vallar åt Johaug! Ge karln vad han vill ha och skriv kontrakt NU! Sen är mitt förslag gör Ida Ingemarsdotter till förbundskapten

[artur]

Jag undrar jag. Frågan gällde herrsidan i detta fall. Känns som så anonyma gubbar som Anders Bergström, Magnus Ingesson osv hade större kapacitet än dagens bäste svensk på 19e plats. Övriga kommer runt 40-50.

Ingesson var väl i ärlighetens namn ingen storstjärna även om han har ett VM-silver i stafett. 5-6 topp 10-placeringar (som regel före jul på korta skatelopp) och rätt ojämn som jag minns det. Bergström och Henrik Forsberg lyckades ju i alla fall vinna var sitt världscuplopp i Falun.

[skogsvakt]

Ingesson var väl i ärlighetens namn ingen storstjärna även om han har ett VM-silver i stafett. 5-6 topp 10-placeringar (som regel före jul på korta skatelopp) och rätt ojämn som jag minns det. Bergström och Henrik Forsberg lyckades ju i alla fall vinna var sitt världscuplopp i Falun.

Det är det jag menar. Även det skrala sena nittiotalet var bättre än dagens herrar. Vår bästa åkare nu Jens Burman tar knappt inte 5-6 topp 10 på en säsong. En så ”medioker” åkare som Bergström som nästan ingen minns idag vann alltså en världscup. Skulle Burman vinna ett race hade han fått bragdguldet typ. Vad är då sammanfattningen? Jo ingen skugga ska falla på dagens åkare så sätt. Dom gör vad dom kan säkert (?) Men VAD beror det på att svensk herrskidåkning spelar i div 2-3? DET borde förbundet ligga sömnlös över. Men jag gissar Svenska Spel har ordnat en god nattsömn åt Ola och co

[johanagebjorn]

Ur Johan Esks krönika i DN:

 

"Orsakerna till att svenska skidåkarna bara är statister i distansloppen - sprint är en annan och betydligt roligare historia - är:

1) Generationsväxlingen.

När Johan Olsson och Marcus Hellner slutade och Daniel Rickardsson tappade nivå så sade alla prognoser att de svarta molnen skulle dra in. Det stämde.

2) Generationsväxlingen 2.

De åkare som skulle ta över har inte nått den önskade nivån. Viktor Thorn, 24 år i maj, och 25-årige Jens Burman har inte levt upp till förväntningarna - än.

3) Felträning.

Att både Thorn och Burman tränat på ett sätt som skapat svåra ryggproblem tidigt i karriären visar på stora brister i den svenska modellen.

4) Den svenska modellen.

Den tjurigt ensamme åkaren som tränat för sig själv och efter eget huvud i de djupaste skogarna har hängt med genom generationer. Svenska stilen har fungerat när det funnits stjärnor. Modellen har uppenbarligen brister i kontrollsystemet och det har gjort att Thorn, Burman och även Stina Nilsson kunnat träna sönder sig.

5) Calle Halfvarsson.

Bara för att man kan åka fort på skidor innebär det inte att man är en stabil skidåkare i den översta världseliten. Det är Calle Halfvarsson ett levande bevis för.

Om Halfvarsson varit norrman hade han varit en världsmästare eller en nobody.

Hade han haft sin oseriösa inställning till helhetsarbetet som skapar bra skidresultat hade han aldrig platsat i norska landslaget. 

Han hade å andra sidan aldrig tillåtits att slarva bort sin talang som han gjort med eviga taktiska haverier, fel uppladdning (”jag gillar inte att värma upp”) och mediala utspel som i och för sig varit kul för oss som rapporterar men ofta bara gynnat motståndarna - som Petter Northug. Alla hans fysiska problem, som inte är något att skämta om hade utretts mycket tidigare.

Calle Halfvarsson laddade upp till Ski Tour 2020 med att fasta inför en undersökning av magen, undersökningen visade att han har en inflammerad tarm. Inför andra etappen kom beskedet att han är förkyld och hoppar av.

6) Den svenska kulturen

När Halfvarsson kom upp i A-landslaget fanns där vinnarskallar som Johan Olsson, Marcus Hellner, Emil Jönsson och seriösa slitvargar som Anders Södergren och Daniel Rickardsson. Träningslägren var som tävlingar. Hängde man med där höll man världsklass.

Nu har kulturen ändrats. Sjukdomar och skador och formsvackor har präglat miljön. Misslyckanden har blivit det normala. Det finns ingen i truppen som med inställning och resultat kan sätta agendan och visa vägen till framgång. "

 

https://www.dn.se/sp...venska-elandet/

[skogsvakt]

Jovisst. Konstatera situationen är ingen konst som DN karln gör. Hade varit intressant att höra vilka lösningar han har.

Första steget är att avsluta detta kaos i ledningen som garanterat drabbat de aktiva i år.

Anställ Jonas Peterson igen är mitt konkreta förslag

[johanagebjorn]

Vill ändå flika in att det inte behöver vara Sverige som har blivit så mycket sämre, det kan vara Norge och Ryssland som har blivit bättre. Kanske p.g.a. bättre träningsupplägg, i Rysslands fall kanske p.g.a. oupptäckt doping. Plus att de båda länderna har större befolkningar som har tillgång till skidspår minst 3-4 månader om året. Med tanke på hur utbrett längdskidåkning är bland befolkningen i Norge jämfört med Sverige så är det egentligen mer anmärkningsvärt att Sverige dominerade förr, än att Norge dominerar nu. 

 

Utan Norge och Ryssland skulle Calle Halfvarsson faktiskt vunnit guld på femmilen i VM i Seefeld. Det var bara norrmän och en ryss före.

[larsbern]

Med risk för att glida ifrån trådämnet så är det tyvärr så att längdåkning börjat bli allt mer tråkig som underhållningssport. Den norska dominansen bidrar tyvärr bara till en självdöd.
Hör fler som tittar på Ski Classics som inspiration till stakträningen än som faktiskt tittar en lör-sön morgon. Vasaloppet är undantaget som bekräftar och vid sidan av Brittas fenomenala insatser vore en herrvinst mumma.

[Volevodin]

En sak har jag funderat på som anledning till att Norge har så stor dominans på distans är landets topografi. Att ta sig uppför långa branta backar skapar ett effektivt tryck på de syretransporterande organen, som plattåkning inte kan ge i synnerhet om mycket stakning ingår. Jag menar förutom att längdskidåkning har stor status i Norge. Jag citerar ur en Träningsråd för skidåkare utgiven under Rönnlund-Jernbergepoken; "Det är i motbackarna man skall hämta sin styrka och kondition"

[Rotebrostakaren]

Finland tycker jag är rätt dåliga, i Finland har skidor större status än fotboll.. Sverige har ju generellt alltid varit bättre efter Lahti, om man ser till helheten, dam/herr/distans/sprint. Idag har Finland bara god vinstchans när det är individuell start i klassiskt i herrklassen. Sverige kan ju vinna både i skate och klassiskt i sprint på damsidan.

[LFN]

Sprint i slalombacke var precis så ointressant som jag hade gissat. Kan de inte hålla fingrarna i styr och låta sådana här jippon höra till eftersäsongen? Det spännande i sprint är för mig det taktiska spelet med positionering och smarta ryck. Här var det bara en lång backe att testa vem som tål mest syra i. Det visste alla redan att det var Johaug och Klaebo. 

[Hoppskate]

Jag betraktar dagens "sprinttävlingar" i Åre och noterar att FIS fortsätter med sina försök att maximera vikthetsen bland längskidåkare. 
Tidigare har man ju främst försökt hetsa fram anorexian hos distansåkarna, med allt backigare tävlingsbanor och diverse jippotävlingar uppför slalombackar. 
När man nu även börjat lägga sprinttävlingarna uppför slalombackar så kunde man nog inte vara tydligae med sina avsikter. 
Alla tjockisar på mer än 50kg ska aldrig kunna vara med och slåss om prispengarna. 

Mitt intresse för den här typen av tävlingar är i det närmaste lika med 0.

[Hoppskate]

Mera om den senaste katastrofen från FIS: 
DN och Johan Esk är inte nådig i sin sågning av längdskidsporten och världscupens arrangörer.

https://www.dn.se/sp...andra-sjalvmal/

Citat:
"I längd är det viktigare för norska och svenska förbunden att de har åkare högt upp än att fler nationer konkurrerar – oavsett vad som officiellt sägs på norska och svenska."

 

Det mest intressanta i artikeln är dock intervjun med ledaren i det utomnordiska landslaget. Som är så rädd för repressalier att hen inte vill att hens namn eller hens land nämns i artikeln. ...det säger mycket om vilket skräckvälde som råder. 

Några citat från den icke namngivna ledaren från den icket namngivna nationen: 
Citat:
"Om det blir tävling i Åre igen kommer vi inte att komma hit." 

Citat:
"Det här är inte sport. Det är bara show, sade ledaren och skakade på huvudet."

 

 

Men. Finns det fortfarande någon utanför Norge som bryr sig?

[skogsvakt]

Vikthetsen handlar främst om damer i världscupen på distans. En rätt smal delgren av hela längdsporten. Jag ligger inte sömnlös. Fantastiska längdskidåkare med lite muskler som Britta, Diggins, Stina och inte minst Marit är inga flygviktare med enorma meriter. Vikten är absolut inte allt. Löpning, orientering , cykel har garanterat större vikthets.

FIS fortsätter att fumla efter intressanta upplägg. Åre var ett bra försök, men banan blev för tuff för att bli spännande. Hoppas Storlien bjuder på RIKTIG skidåkning. Jag tror det!

[Volevodin]

För en gång skull var det en tävling som gör skäl för namnet sprint, då jag tycker de flesta sprintbanor är för långa för att kallas sprint. Däremot tycker jag att upplägget borde ändras i sprint, så att det tävlades över två dagar och att det blev tillräcklig vila mellan de olika heaten. Som det är nu vinner oftast inte den bästa sprinten utan den som har mest sprintuthållighet, vilket missgynnar vissa åkare som tex Diggins, Teodor Petersson mfl.

Oavsett vad man tycker om dagens tävling, så var det en grym uppvisning av Klaebo i finalen, han nästan flög över snön i branten uppför.