Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Vasaloppet 2020


Volevodin

Recommended Posts

  • Replies 136
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Jag tycker det är kul att staka långlopp, och tillhör inte den skaran som tycker att blanka skidor förstör den klassiska disciplinen. MEN det är otroligt hur många det är som inte orkar utan tar glidsteg varje gång det ska saxas.. en åkare, nummer 206* saxade inte bara med glidsteg, utan går direkt på tvåans skateväxel... jag vill även ge stor kritik för en damåkare i ski classics - Andrea Klementová som ligger sjua i ungdomströjan i Ski Classics... Jag blir ikappåkt i varje uppförsbacke av henne, då hon utan minsta dåliga samvete skatear alla uppförbackar. DETTA är tråkigt för sporten. Staka gärna lopp - men staka även uppförsbackarna om det är svårt att saxa... 

Link to comment
Share on other sites

Jag startade i led 2 och upplevde första backen som mindre hetsig än led 4 som jag startade 2019. Många som sa "nu tar vi det lugnt gänget" och väldigt många som höll med på ett trevligt sätt. Kändes lite mer familjärt, om det nu kan kännas så i första backen. Kanske bättre disciplin högre upp i leden där folk är mån om sina stavar så pass att man blir mån om varandra på ett annat sätt. Någon som känner igen detta eller inbillar jag mig bara... kanske är tillfälligheter också.
Link to comment
Share on other sites

Kul att hör lite från era vedermödor i spåret och hur skidor och kropp fungerat, kanske tom någon ovanlig händelse utefter spåret.

 

Körde bara andra sträckan i Stafettvasan pga bihålorna, men blev fälld av en dam i Risbergskontrollen då jag fick hennes stav mellan mina ben  :blink:  och sen, i sista svängen in mot Evertsberg, höll jag på att bli tacklad av en tjej när jag stod ute i skatebädden och stakade i godan ro. Hon bara klev rätt ut utan att ens snegla åt sidan bakåt.

 

Det första var en liten chansning av mig att smita förbi som gick mindre bra. Det andra klarade jag av på klassiskt hockeymanér och höll emot så att jag inte flög ut i tangentens riktning. Det går hett till bland placeringarna 1000-1600 på stafetten  :D

Link to comment
Share on other sites

Jag startade i led 2 och upplevde första backen som mindre hetsig än led 4 som jag startade 2019. Många som sa "nu tar vi det lugnt gänget" och väldigt många som höll med på ett trevligt sätt. Kändes lite mer familjärt, om det nu kan kännas så i första backen. Kanske bättre disciplin högre upp i leden där folk är mån om sina stavar så pass att man blir mån om varandra på ett annat sätt. Någon som känner igen detta eller inbillar jag mig bara... kanske är tillfälligheter också.

 

Det blir ju rätt tufft för de med blanka skidor om en stav ryker, så visst är de måna om sin utrustning.

Link to comment
Share on other sites

Så var då mitt 18e Vasalopp fullbordat, klassar det som bland de tuffare Vasalopp jag åkt. Fick en rätt dålig start och backe, förra året var jag (tillfälligt får jag hoppas) i startgrupp 3, då landade jag in topp 700 i Smågan, i år från led 2 var jag strax under 900 i kontrollen. Detta definierade min dag, då spåren på myrarna redan vid min position var mer eller mindre obefintliga och eventuella omkörningsspår fulla av snö var det bara att rätta in sig i ledet, rena sällskapsresan fram till Tennäng. 

 

I uppförsåkningen mot Risberg kunde jag börja avancera, tog placeringar hela loppet, men hade bitvis svårt med motivationen då mitt mål topp 500 var kört redan i Smågan. Gnetade trots det på hela loppet, hade en svacka efter Lundbäcksbackarna då tröttheten var stor, men gelen som delades ut i Hökberg gav nytändning. 

 

Efter Hökberg blev det även helt annat före, bättre spår och isigt i botten, därifrån och in var det bara att gasa på. Tog mig i mål på placering en bit under 700 och är sammantaget nöjd med dagen även om det känns surt att min resa upp för backen inte gav mig chansen att nå topp 500. Kanske tar jag för mig för lite upp för backen och är för rädd om mina stavar. Håller med tidigare skribenter att det gick väldigt lugnt och städat till i backen, tidigare år tycker jag att det gapats mer på varandra i led 2. All heder åt oss att vi håller oss i skinnet trots den stress som en startbacke i Vasaloppet medför.

 

Åkte på ett par Fischer Carbonlight vallade med Swix HF6 och Toko röd jetstreampulver, rillat 0.1 över hela skidan och 2mm på bakskida. Fästet hade jag Toko Grön bas, 1 lager Swix V40, tre tunna lager Rode Blue 1, 3 lager Rode Violett varav det sista endast under trampet. Detta var likadan vallning som jag lade förra året på Vasan. 

 

Upplevde att skidorna gick väldigt bra både fäste och glid. 

Link to comment
Share on other sites

Jag startade i led 2 och upplevde första backen som mindre hetsig än led 4 som jag startade 2019. Många som sa "nu tar vi det lugnt gänget" och väldigt många som höll med på ett trevligt sätt. Kändes lite mer familjärt, om det nu kan kännas så i första backen. Kanske bättre disciplin högre upp i leden där folk är mån om sina stavar så pass att man blir mån om varandra på ett annat sätt. Någon som känner igen detta eller inbillar jag mig bara... kanske är tillfälligheter också.

 

Det är enklare när dom flesta stakar, man slipper massa skidor som sprätter omkring. Man kan ligga tajtare framförvarande utan trassel. 

Link to comment
Share on other sites

Jag vakna upp med lite halsont men kändes inte så farligt så jag startade från led 3 och men kände att kroppen hade riktigt dålig energi, lite ont i lungorna och redan innan Risberg började jag få känningar i både ben och armar. Ont här & där. Jag kör med fäste men brukar väl staka 85% av loppet. Normalt brukar jag börja känna mig lite seg eller få känningar i musklerna runt oxberg/hökberg. Tog det lugnt och fick lite mer energi i hökberg och gasade på det jag hade in till Mora. Kom på 6.32 och placering 1593.

 

Idag extremt öm i kroppen, rivjärn i halsen och 38 i feber.

 

Kollade mina pulszoner från igår.

30 min i zon 1

4 tim 13 min i zon 2

1 tim 33 min i zon 3

17 min i zon 4

 

Blir det så låg puls när man har nåt skot i kroppen? Någon som vet? För jag tycker nog allt att jag tog ut mig mer än vad min puls säger. Förra VL låg jag nästan bara i zon 3 & 4....Kan inte så mycket om puls men nåt verkar galet...

 

 

Skickat från min iPhone med Tapatalk

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker det är kul att staka långlopp, och tillhör inte den skaran som tycker att blanka skidor förstör den klassiska disciplinen. MEN det är otroligt hur många det är som inte orkar utan tar glidsteg varje gång det ska saxas.. en åkare, nummer 206* saxade inte bara med glidsteg, utan går direkt på tvåans skateväxel... jag vill även ge stor kritik för en damåkare i ski classics - Andrea Klementová som ligger sjua i ungdomströjan i Ski Classics... Jag blir ikappåkt i varje uppförsbacke av henne, då hon utan minsta dåliga samvete skatear alla uppförbackar. DETTA är tråkigt för sporten. Staka gärna lopp - men staka även uppförsbackarna om det är svårt att saxa... 

I Tjejvasan reagerade jag på att ett par st i tätklungan har väldigt långa stavar och efter målgång en av medaljörerna (ej B JN) som hade "skejtlängd" på stavarna. Hur det var i vasaloppet vet jag inte, men funderar på hur det står till med kontrollen av stavlängderna.

Link to comment
Share on other sites

Jämfört med er storfräsare är min egen race report kanske inte så himla intressant; men here goes: Gav mig själv i julklapp ett par Atomic C8 (med päls), och tänkte att jag iallafall kunde testa ett VL med sådana lagg. Startade i led 7 (förra årets VL gick inte så bra, så halkade ner två hack), men tyckte att backen gick rätt ok (inget tokstopp iallafall). I Smågan på 1.12 (plac. 4639) så några personer hade man ju tagit. Uppe på myrarna var det ju bara två, kanske tre spår som gick att åka i så det var bara att rätta sig i ledet – bokstavligt talat – och glida med. Tyckte alla åkte så erbarmeligt långsamt, men att gå ut i vadden och staka om tog rätt mkt på energin så det gällde att försöka hitta smarta (haha, visst … visst) filbyten. 

 

Iallafall, kontroll efter kontroll avverkades och det kändes som om glidet var märkbart bättre än folk omkring mig. Blev egentligen aldrig toktrött utan försökte köra ekonomiskt och kunde plocka folk hela resan. I mål på placering 3376, vilket jag efter omständigheterna var extremt nöjd med. Hoppas att jag kan få starta i ett litet bättre led nästa år.

 

För övrigt: blev mer eller mindre utskälld på Topsport i Bruksvallarna när jag berättade att jag "körde egenhändig Kuzmin + Primateriarill". Så, föll till föga och lämnade in laggen till en IOK-herre som tydligen också slipade Linas vinnarskidor. Pulvret lades på Topsport, och det enda jag själv gjorde var att preppa pälsen med lite Vauhtiprylar & så drog jag till med att smälta in ett papper Optiwax som avslutning. 

Link to comment
Share on other sites

Så var då mitt 18e Vasalopp fullbordat, klassar det som bland de tuffare Vasalopp jag åkt. Fick en rätt dålig start och backe, förra året var jag (tillfälligt får jag hoppas) i startgrupp 3, då landade jag in topp 700 i Smågan, i år från led 2 var jag strax under 900 i kontrollen. Detta definierade min dag, då spåren på myrarna redan vid min position var mer eller mindre obefintliga och eventuella omkörningsspår fulla av snö var det bara att rätta in sig i ledet, rena sällskapsresan fram till Tennäng. 

 

I uppförsåkningen mot Risberg kunde jag börja avancera, tog placeringar hela loppet, men hade bitvis svårt med motivationen då mitt mål topp 500 var kört redan i Smågan. Gnetade trots det på hela loppet, hade en svacka efter Lundbäcksbackarna då tröttheten var stor, men gelen som delades ut i Hökberg gav nytändning. 

 

Efter Hökberg blev det även helt annat före, bättre spår och isigt i botten, därifrån och in var det bara att gasa på. Tog mig i mål på placering en bit under 700 och är sammantaget nöjd med dagen även om det känns surt att min resa upp för backen inte gav mig chansen att nå topp 500. Kanske tar jag för mig för lite upp för backen och är för rädd om mina stavar. Håller med tidigare skribenter att det gick väldigt lugnt och städat till i backen, tidigare år tycker jag att det gapats mer på varandra i led 2. All heder åt oss att vi håller oss i skinnet trots den stress som en startbacke i Vasaloppet medför.

 

Åkte på ett par Fischer Carbonlight vallade med Swix HF6 och Toko röd jetstreampulver, rillat 0.1 över hela skidan och 2mm på bakskida. Fästet hade jag Toko Grön bas, 1 lager Swix V40, tre tunna lager Rode Blue 1, 3 lager Rode Violett varav det sista endast under trampet. Detta var likadan vallning som jag lade förra året på Vasan. 

 

Upplevde att skidorna gick väldigt bra både fäste och glid.

 

Angående placering efter backen måste det väl vara så att du förra året fick en magiskt bra backe ifrån led 3 o placering 700? Själv stod jag mitt i led 3 o placering 2000 i Smågan.. Lyckligt ovetande just då och krigade på hela vägen i mål vilket resulterade i placering 1350.

 

Så vad är egentligen rimliga placeringar i Smågan utifrån startled?

Link to comment
Share on other sites

Startade från led 1, låg på plats 380 i smågan, och 390 dom 2 senare kontrollerna. Med ca 6km innan evertsberg går jag in i väggen, inser att jag fått i mig för lite energi, 5dl vitargovar för litel (inte van att åka så länge) Överväger att bryta där och då men testar att stanna och äta å dricka så mycket jag orkar, resten av resan handlar bara om överleva och att ta sig i mål då hela överkroppen krampade. jobbigt att bli omåkt hela tiden men var bara att gilla läget, tog mig i mål som nr 559.

Syntes verkligen på pulsklockan att man gick tom på energi då snittpulsen innan väggning var 155 och från evertsberg och in i mål var snittpulsen 129

Åkte på blanka Fisher rcs classic med Hf + pulver som gick okej men inte mer.

 

Missnöjd som tusan men ändå nöjd att man inte bröt.

 

Håller med om att det var mindre hets i första backen från led 1 än det var från led 5 som jag åkte i sist. Var dock förvånad att det gick så långsamt i backen..

Link to comment
Share on other sites

I Tjejvasan reagerade jag på att ett par st i tätklungan har väldigt långa stavar och efter målgång en av medaljörerna (ej B JN) som hade "skejtlängd" på stavarna. Hur det var i vasaloppet vet jag inte, men funderar på hur det står till med kontrollen av stavlängderna.

under loppet är det ju väldigt svårt att uppsakatta längd på stavarna, speciellt om en åkare böjer ned huvudet mycket vid stakning. Efter målgång var det nog podiumstavar du så, dom åkaren får från stavsponsor för att visa upp, brukar vara rätt långa, syns bättre då.

Link to comment
Share on other sites

Någon mer som upplevde väldigt dåligt glid?

Jämfört med folk omkring mig hade jag väldigt dåligt glid hela vägen, förutom om man lyckades hitta någorlunda hårda spår.

 

Jag körde på:

 

Glid

- 2 lager svart marathon

- Swix FC78 Super Cera F (pulver)

- 1 mm tryckande riller bak

- Swix HVC Cold (flytande toppingsvalla)

Borstade väldigt noga med rotorborste

 

Fäste

- Invärmd grundvalla

- Rode P38 Super Blå Extra (fästvalla)

 

Misstänker att det far fästvallan som var boven, kanske hade för tjockt med lager och eller fel burk. Är ovan med Rode burkarna. Tycke även att jag fick ifrysning ibland. Orkade inte lämna in skidorna för omvallning och det enda positiva var att fästet var kanon hela vägen till Mora.

 

Link to comment
Share on other sites

Nja, knappast ifrysning då jag körde med Rode Viola Multigrade som är en varmare valla och inte hade ifrysning. Jag hade bra fäste fram till att det började blandas upp mer med gammal konstsnö och tempen kröp uppåt. Körde stålsicklat och hade i alla fall inte sämre glid än någon runt mig.

 

Någon mer som upplevde väldigt dåligt glid?

Jämfört med folk omkring mig hade jag väldigt dåligt glid hela vägen, förutom om man lyckades hitta någorlunda hårda spår.

 

Jag körde på:

 

Glid

- 2 lager svart marathon

- Swix FC78 Super Cera F (pulver)

- 1 mm tryckande riller bak

- Swix HVC Cold (flytande toppingsvalla)

Borstade väldigt noga med rotorborste

 

Fäste

- Invärmd grundvalla

- Rode P38 Super Blå Extra (fästvalla)

 

Misstänker att det far fästvallan som var boven, kanske hade för tjockt med lager och eller fel burk. Är ovan med Rode burkarna. Tycke även att jag fick ifrysning ibland. Orkade inte lämna in skidorna för omvallning och det enda positiva var att fästet var kanon hela vägen till Mora.

Link to comment
Share on other sites

Någon mer som upplevde väldigt dåligt glid?

Jämfört med folk omkring mig hade jag väldigt dåligt glid hela vägen, förutom om man lyckades hitta någorlunda hårda spår.

 

Jag körde på:

 

Glid

- 2 lager svart marathon

- Swix FC78 Super Cera F (pulver)

- 1 mm tryckande riller bak

- Swix HVC Cold (flytande toppingsvalla)

Borstade väldigt noga med rotorborste

 

Fäste

- Invärmd grundvalla

- Rode P38 Super Blå Extra (fästvalla)

 

Misstänker att det far fästvallan som var boven, kanske hade för tjockt med lager och eller fel burk. Är ovan med Rode burkarna. Tycke även att jag fick ifrysning ibland. Orkade inte lämna in skidorna för omvallning och det enda positiva var att fästet var kanon hela vägen till Mora.

Vad hade du för skidor då? Väldigt spretiga lär ju ha gått dåligt i lössnön. Skidor med tryck långt ut i ändarna inte heller optimalt men ändå bättre. "Mjuka övergångar" bör väl ha gått bäst (?). Skulle vara roligt att få lite input från deltagarna :)

Link to comment
Share on other sites

Jag upplevde tvärtom backen som stökigare än förra året, låg precis i mitten hela tiden och blev väldigt många stopp för mig från led 2. Placering runt 1100 i Smågan. Efter det räckte varken skidor eller kropp riktigt utan tappade placeringar konstant hela vägen. 1700 i mål.

 

Mina skidor var som snittet till en början men glidet blev fort mycket sämre gentemot andra. Lämnade in dem i Evertsberg och Eldris för borstning med klar höjning som sedan dog av rätt fort. Börjat bli för många lopp med halvkassa skidor, kanske får anställa ett service-team till nästa år.

 

Var nog dock bristen på träning på snö som var den stora avgörande faktorn i år. Årets Vasalopp och rullskidåkning på platt asfalt är ju två olika idrotter.

Link to comment
Share on other sites

Här kommer min race rapport. Inte varit helt motiverad inför årets lopp, åkte ner förra året till startled 4 efter walk-over på grund av skada. Mindre rullskidor och vanliga skidor men mer alternativ träning så ungefär lika många träningstimmar (ca 340 2019). Försökte seeda upp mig i tältet på gamla meriter (6 år i startled 3) men det var helt tvärstopp. Blev först lite förbannad, inte kunnat åka några seedningslopp, men sen snarare lite taggad, nu jäklar skulle jag visa att jag hör hemma i startled 3. Startade lite till höger och backen gick relativt bra men tyckte vä sidan flöt på bättre i början. Väl uppe kände jag mig relativt pigg och kunde haka på de snabbare grupperna, tvärtemot som det brukar vara, skön känsla att åka förbi åkare, i Smågan runt 1950 i placering. Fortsatta med skön känsla i kroppen mot Risberg, blev allt fler startled 3 runt mig (och enstaka utslitna startled 2:or). Efter Risberg trött och tilltagande motivationsproblem, för dåligt energiintag, hade hälften kvar i mitt drickabälte vid målgång - inte bra. I Evertsberg fick jag höra att jag låg runt 1800 i placering och fick en rejäl boost, mitt mål klart! Kämpade på i Oxberg men hann inte dit innan Petter gick i mål så trodde medaljen var körd. Ägnade 1 timme åt att räkna fram och tillbaka på medaljtiden (hur svårt är inte matte när man är slut i huvud och kropp). Insåg att det fanns en liten chans så från Hökberg blev det all-in, i Eldris låg jag på precis på tiden så sträckan in blev en kamp mot klockan, helt underbar känsla att glida in 1 minut innan repet. Så nu åter i startled 3, placering 1650, prestationsmedalj och 10-årsmedalj, blev ett av det bättre Vasaloppen trots urusla spår och dåligt stavfäste från Mångsbodarna, visade sig att stavspetsen gått av på ena staven någon gång under resan.. Nu lite taggad inför 2021

Link to comment
Share on other sites

Kom till starten relativt tidigt, längst kö till 2:an. Hade ungefär 100 före mig i kön och ställde mig där ca 4:20. 

 

Fyra åkare framför mig och och 5 spår till höger. Hamnade i spåret längst till höger i backen. Hade lite fäste under skidorna och kunde springa/saxa/staka utan stopp hela backen. I Smågan kring 690. Blev glad på myrarna eftersom det gick lättare än förra året. Såg på klockan och låg ofta kring 170 (85% av max). Började ta det lite lugnare och försökte bara hänga med. Gick fint fram till Oxberg då jag blev lite trött och fint ont i armbågarna. 

 

Efter Hökberg gled det bättre i spåren och jag kunde åka med i några klungor in mot mål. Tacksam för all draghjälp man får under loppet. Kom in kring 780. 

 

Bra stämning i första backen och efter hela banan, många duktiga åkare som alltid släpper in folk i spåret. Alla visar respekt och hjälper varandra på vägen in mot mål.

 

Åkte på ett par Madshus Hypersonic som har fungerat bra i nysnö och några minus. 

 

Glid, stålsicklat, Marathon vit och LDQ pulver från Skigo

 

Fäste, blå extra invärmt, rode blå super några lager i klisterzonen. 

 

Bra glid i nysnön sen lite sämre där konstsnön kom fram, men det beror nog mest på att jag blev trött.

Hade lite fäste hela vägen, vilket räddade mig i många backar. 

 

Känns som att vi nu förtjänar ett snabbt Vasalopp efter två riktiga utmaningar. 

Link to comment
Share on other sites

Någon mer som upplevde väldigt dåligt glid?

Jämfört med folk omkring mig hade jag väldigt dåligt glid hela vägen, förutom om man lyckades hitta någorlunda hårda spår.

 

Jag körde på:

 

Glid

- 2 lager svart marathon

- Swix FC78 Super Cera F (pulver)

- 1 mm tryckande riller bak

- Swix HVC Cold (flytande toppingsvalla)

Borstade väldigt noga med rotorborste

 

Fäste

- Invärmd grundvalla

- Rode P38 Super Blå Extra (fästvalla)

 

Misstänker att det far fästvallan som var boven, kanske hade för tjockt med lager och eller fel burk. Är ovan med Rode burkarna. Tycke även att jag fick ifrysning ibland. Orkade inte lämna in skidorna för omvallning och det enda positiva var att fästet var kanon hela vägen till Mora.

Även jag fruktansvärt dåligt glid första fyra milen. Hade fyra lager VR 45 ovanpå VR 40 lagda som jag brukar, det var som att köra i sand fram till strax före Evertsberg. Minsta nedför så försvann alla runt, varje meter var slit. Men strax före Evertsberg lättade det, och andra halvan gled jag oftast likvärdigt med de runt mig. Plockade en del placeringar på vägen in, men var i princip helt slut i överkroppen. Länge sedan jag varit så sliten efter ett VL. Trodde ett tag först att det var glidpreppen som gått fel, men insåg senare att fästet sög grymt. Hade glömt ta med sickel att skrapa av skiten med, frågade några längs vägen men utan träff. Borde förstås tagit paus direkt i Smågan o fått hjälp att ta bort fästet. Pratade efteråt med en åkare med samma upplevelse som vallade om helt i Smågan och fick bra glid o fäste med väldigt kort fästvallning.

Link to comment
Share on other sites

Här kommer min rapport:

 

I söndags ställde jag mig i starten i Berga by för åttonde gången, men för första gången var jag i startled 9 istället för 10.

 

Skidåkningen har nästan helt uteblivit den här "vintern". Det blev till slut en bilresa upp i landet och 5-10 km på konstsnöspår i Högsbo bruk i åtta plusgrader. Däremot har jag gymmat bra under en tid och kände mig stark.

 

Mitt mål var att bli seedad även 2021. För det krävs placering 10 000 eller bättre. Det är ju svårt att hålla koll på placering under loppet, men tid är ju desto enklare eftersom kontrollerna har klockor. Jag har själv dålig koll på hur vädret, den uteblivna vintern och semmeldagen som inföll under Vasaloppsveckan skulle påverka vilken tid som kunde tänkas räcka till placering 10 000. Jag fick dock tipset i en tråd här på forumet att det nog skulle krävas under 10 timmar, så jag räknade fram en plan (baserad på mina mellantider tidigare år) som skulle räcka till 10 timmar:

 

Smågan - 9:40

Mångsbodarna - 10:55

Risberg - 12:05

Evertsberg - 13:35

Oxberg - 15:05

Hökberg - 16:10

Eldris - 17:10

Mora - 17:59

 

Det kändes viktigt att inte komma efter på en gång och gärna ha lite marginal till planen, så att jag kunde känna mig mer avslappnad. Efter backen bestämde jag mig för att försöka ta mig fram så mycket det bara gick. Ändå kom jag in till Smågan 9:45 - 5 minuter efter planen. Jag låg på placering 8 744 och var med marginal bland de 10 000 bästa, men det kunde jag ju inte veta då. Efter fem bullar och ett gäng muggar med varierande innehåll gav jag mig av mot Mångsbodarna. Fast besluten om att jaga ikapp och köra om närhelst trängseln gav möjlighet till det.

 

När jag kom till Mångsbodarna hade jag tappat ytterligare 3 minuter mot planen och låg nu 8 minuter efter när jag gled in i kontrollen 11:03. Jag hade plockat närmare 200 placeringar, men det hade jag inte någon aning om. Istället bestämde jag mig för att försöka jaga ikapp och hoppades att trängseln skulle avta. I kontrollen tryckte jag in ytterligare fem bullar och tömde ett gäng muggar innan det var dags för nästa sträcka.

 

Jag började känna mig rätt utmattad på vägen mot Risberg, men lyckades hålla mig på benen i den beryktade backen. När jag kom till kontrollen var klockan 12:13, så jag var fortfarande 8 minuter sen. Här orkade jag inte längre trycka i mig fem bullar utan fick nöja mig med två eller tre plus ett antal muggar med diverse drycker.

 

Vid Evertsberg kände jag mig rejält stum och trött i kropp och huvud. Dessutom hade is frusit fast i fästzonen under skidan. Innan jag gav mig ut mot Oxberg började jag ta av mig skidorna för att skrapa bort det, när en kraftig herre vid kontrollet tilltalade mig på brett dalmål.

 - Vad gör du?

 - Is... Fastnat under skidan... Behöver få bort..., stammade jag fram medan jag kämpade för att nå ner till bindningarna.

 - Äh, sånt där försvinner! Ut i spåret igen och åk!

 - Eh... Du har rätt..., sa jag medan jag knäppte på skidorna igen.

 

En bit efter kontrollen kom jag på att han inte alls hade rätt. Det var mer att han hade pondus och att jag var väldigt trött. Det är ju inte vettigt att åka ett halvt Vasalopp med is-kockor under skidorna som bromsar upp. Så jag tog av mig skidorna och använde mitt bankkort för att bända och skrapa bort det mesta av isen. På trötta ben åkte jag vidare, men det gled iallafall bättre.

 

I kontrollen i Oxberg hade jag släppt min plan om fem bullar per kontroll och gått ner på två. Jag började också inse att det nog skulle bli svårt att nå topp 10 000 i år. Då låg jag dock på plats 8 611, men var 26 minuter efter planerad ankomsttid. I kontrollen hörde jag dock att speakern talade om att Kristin Kaspersen ankom till kontrollen. Han sa någonting om placering i samband med det. Det lät som att hennes placering var niotusen-någonting, vilket jag tolkade som att det fortfarande fanns chans. Hade jag varit mer klar i huvudet hade jag kunnat räkna ut att hennes totalplacering innehåller en hel del damer och att jag hade rätt god marginal till 10 000-gränsen.

 

I kontrollen i Hökberg hörde jag att Magnus Wislander var på ingång, vilket var lite häftigt eftersom jag spelat handboll ändå upp i vuxen ålder och vuxit upp med att se upp till Wislander som en stor idrottshjälte. Annars får jag mest en känsla av obehag av Hökberg eftersom enda gången jag blivit tagen av repet var just i Hökberg 2014.

 

Normalt sett brukar jag plocka mängder av placeringar från Hökberg fram till Mora, men nu var det mer kämpigt. Förmodligen beror det på att jag gått ut mycket hårdare än tidigare och att jag hade bättre skidåkare runt mig nu än tidigare år.

 

Jag upplevde att det var fler sköna hjältar längst spåret här som delade ut slumpmässiga saker att förtära. Det var saltgurka, små kexchoklad-bitar, apelsin-klyfta och chokladbit. Dessa personer är en stor del av Vasaloppsupplevelsen för mig och jag älskar att det finns folk som vill lägga sin söndag på att stå i ett kallt skidspår och hjälpa trötta främlingar.

 

I Eldris-kontrollen hoppade jag över bullarna helt. Så sjukt trött på den smaken och målet i Mora var inte långt borta.

 

När jag gick i mål blev tiden 10:52:15 och placeringen, som ju egentligen var det viktiga, blev 8 631. Jag förbättrade mitt personbästa från 2019 med 877 positioner! Boom!

 

Nu är jag dock väldigt trött. Har ont överallt och rör mig långsamt med djupa suckar. Men det får det vara värt!

Link to comment
Share on other sites

Startade i led 3, bakre tredjedelen, långt till vänster. Backen gick trögt med mycket småstopp, halvvägs upp hade jag led 4 och enstaka led 5-åkare runt mig. Plats kring 2300 i Smågan bekräftar usel backe. Fick jobba mycket spårat för att köra om. Fantastiskt glid första 3-4 milen med speedmax klisterskida med mjuka toppar, swix maraton svart, skog n21, 2mm skärande till bak på skidan. Plockade placeringar konstant men frustrerande svårt att köra om med bara 2 led med åkare. I mål på plats 1296 vilket jag får vara nöjd med med tanke på starten samt frånvaron av omkörningsspår. Gick blankt för första gången vilket gick bättre än förväntat. 

 

Träffade en norrman efteråt som också gått blankt och i backen brutit först ena sen andra staven. Han tappade 4000 placeringar men tog sig i mål =)

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Create New...