Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Vasaloppet 2020


Volevodin

Recommended Posts

  • Replies 136
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Jag förstår inte varför det inte är mer teknikkontroller... vad jag kunde se så var det en kontrollant som stod vid auklandbron...

Speakern upprepar många gånger på startgärdet om att man inte får skejta i uppförsbackarna. Under loppet är det dock ingen som ser till att det följs.

Man tappar lite suget under loppet på att kriga för placeringar när man i minsta lilla uppförsbacke tappar ryggar pga att dom går från stakning till tvåans växel.

Link to comment
Share on other sites

Jo, många "saxglidare" i led 2-3. Alldeles för tufft före för många att ge sig på stakning. Trist att man då fuskar sig igenom det.

Det av Hammaren myntade nysvenska ordet "fulsax" verkar ha kommit för att stanna. När man införde kontroll av den klassiska tekniken var man mycket hårdare i bedömningen än nu när man ser mer mellan fingrarna på överträdelser. En kompis till mig tog några skär på upploppet vid spårbytet och blev diskad efter målgång, surt efter att ha åkt ett helt vasalopp. Då var det ovanligt med skejt i vasaloppet i och med att ingen åkte med blanka skidor. En orsak kan vara att i och med att det är så många som fulsaxar på blanka skidor, så skulle det bli mängder med diskningar. En framkomlig väg skulle vara att man i en backe hade två stationer, där man på första stationen gav en gul varning för att på nästa station plocka bort de som inte tog varningen på allvar utan fortsatte att fulsaxa.

Link to comment
Share on other sites

Verkar finnas ett mönster i det här. Led 0 och 1, inga större problem med fulsax. Led 2 och 3, en massa fulsaxning. Led 4 och nedåt, inget större problem. Verkar ju sannolikt att det är stora tankar om sin stakförmåga som inte riktigt matchar verkligheten i 2 och 3. 

 

Jag skulle inte ha några som helst invändningar mot stenhårda kontroller och diskning utan föregående varning. Det är väldigt lätt att inte skejta uppför. Klarar man inte av det så ska man diskas.  

Link to comment
Share on other sites

Kanske mer fokuserad på min egen åkning än er övriga men såg knappt några skejtare i led 2. 

Ser jag någon brukar jag ropa till, inklusive nummer.

 

Är ju knappt några backar man ska behöva saxa i för den delen. 

 

Med några km kvar var det en elitledsåkare som gett upp och skejtade helt öppet, folk ropade åt honom men han fnyste tillbaka(!)

Denne skejtare ligger kvar i resultatlistan. 

Link to comment
Share on other sites

Verkar finnas ett mönster i det här. Led 0 och 1, inga större problem med fulsax. Led 2 och 3, en massa fulsaxning. Led 4 och nedåt, inget större problem. Verkar ju sannolikt att det är stora tankar om sin stakförmåga som inte riktigt matchar verkligheten i 2 och 3. 

 

Jag skulle inte ha några som helst invändningar mot stenhårda kontroller och diskning utan föregående varning. Det är väldigt lätt att inte skejta uppför. Klarar man inte av det så ska man diskas.  

 

Frågan om det finns statistisk signifikans i led 0 och 1 på detta forum:)

Link to comment
Share on other sites

Kanske mer fokuserad på min egen åkning än er övriga men såg knappt några skejtare i led 2.

Ser jag någon brukar jag ropa till, inklusive nummer.

 

Är ju knappt några backar man ska behöva saxa i för den delen.

 

Med några km kvar var det en elitledsåkare som gett upp och skejtade helt öppet, folk ropade åt honom men han fnyste tillbaka(!)

Denne skejtare ligger kvar i resultatlistan.

 

Smutna gav upp innan Evertsberg ett år, och skejtare mitt över spåren sista km in, finns på officiell film. Verkar som att varken hon eller VL brydde sig om att hon sabbade spåren för de andra 14000 åkarna
Link to comment
Share on other sites

Jag tycker bilderna matchar väl den bild av mig själv som utmattad stämde väl...

Möjligtvis kan jag undra vad jag blev utmattad av eftersom jag uppenbarligen har låg frekvens på stakning och med korta tag... inte mycket kraft där :) petar bara... usch, usch...

Link to comment
Share on other sites

Varning! Här kommer en lång race rapport. Eftersom det var mitt första vasalopp var jag tvungen att skriva av mig. Den kanske kan vara motivation till andra förstagångsåkare 2021. Vad vet jag. Here goes.

Racereport från förstagångsåkare i startled 10 Vasaloppet 2020.

Säsongen började i september. Här åkte jag mer skidor på internet än i verkligheten – vilket jag senare kom att veta skulle bli sanningen även längre fram på vintern. Det stakades i Thorax, det lästes på vasaloppet.se, det stakades i Skierg och det lyssnades på podden lagom kondition. Jag har från september till 1a Mars finkammat internet på hur man tränar till ett vasalopp och överlever 90km från Berga by till Mora.

 

Idoget har jag tränat ca 3-4h i veckan konditionsidrott. Tiden skulle snart visa att snö – det blir det inte mycket av – så skidträning har varit en bristvara. Totalt har det skrapats ihop ca 16 mil på skidor – vilket jag totalt sett tror är ganska bra. Men så har det kostat bensinpengar och tålamod också.

 

Vasaloppsveckan inleds. Nu börjar nojjan på riktigt. Vad ska jag ha på mig? Hur kallt blir det? Kommer det snöa? Helvete! Det blir ju regn på söndag! Just ja – jag skulle ju byta trugor och morsan skulle vakta katten under helgen. Under veckan började jag efter senaste 2 veckornas faktiska skidåkning på snö få känningar i baksida lår och vänster knä. Fredagen avslutas med en förkylning som smög sig på och under kvällen innebar: sov med papperstussar i näsan. Kanon. Det blir nog jättebra det här. Jag ställer in mig på: överlev söndagen. Det är mitt enda mål. Sälen till Mora.

 

Söndagsmorgonen är här. Klockan står på 10 minuter i 5 och jag flyger upp ur sängen. Springer ut och kör iväg med bilen till vasaloppsstarten – pigg och glad. Hämtar laggen som ligger på vallning hos vallateamet på startområdet. Går sedan den ganska långa vägen hela vägen bak till startled 10. Det var fler än jag som kom tidigt och skulle lägga dit skidor. Hälsade på mina grannar och sa att vi syns om några timmar.

 

Anländer igen till vasaloppsstarten klockan 20 över 7. Hittar snart mina skidor – djupt nedbäddade under ett lager av snö. Morsade på grannarna igen och började ställa in mig mentalt på vad som komma skall. Pulsen är skyhög – ligger på 130 enligt Garmin och det stämmer nog. Galet nervös, men bra stämning. Har gott om tid tycker jag, men helt plötsligt säger speakern ”där går startskottet för vasaloppet 2020” – VA? Jag har ju inte ens satt på mig remmarna på stavarna och tog för 10 sek sedan en selfie till RaceOne. Nå väl, iväg är vi och nervositeten släpper direkt – nu börjar färden.

 

Backen. Den beryktade backen kommer efter mycket längre tid än förväntat. Startgärdet var långt. Men det var stämningsfullt. Bra med folk och gott humör trots snön som föll. In i backen kom vi och det var som att gå in i en vägg. Inget förvånande, bara att ställa sig i ledet och köa sig upp. Jag hade mitten/högerkanten. Tror det var en bra strategi. Fick ytterkurva efter mitten och kunde knata på i bra tempo. Räknade till ungefär 50 minuter till toppen. Nu började färden på myrarna. Move-bindingen flyttades längst bak och stakningen satte igång.

 

Det här känns bra. Folket runt omkring mig har inte bråttom och jag känner att tempot vi håller är lugnt och fint. Jag kan nog gasa lite. Jag stakar på. Smågan kommer snart. Inte trött alls. Jagar in i depån, slänger i mig en energidryck och en gel från fickan och knatar vidare. Kanon. Samma läge här – fortsätter stakningen och tycker det känns alljämt fint. Så fint att jag för mig själv tänker den farliga tanken: det här känns ju bra trots dretföret, jag kan nog öka lite. Jag tar mig till mångsbodarna, snackar en snabbis med sambon som såg mig för första gången här efter 2 timmars väntetid. Jag är fräsch men känner nu att det kanske var smådumt att trycka på så.

 

Vidare drar vi. Utförsåkning efter mångsbodarna. Magiskt. Jag är kanonglad att jag stått på skidor 16 mil nu. Extra glad är jag att jag övat spårbyten och balans. Jag känner mig som Anja Persson i förhållande till folket runt om mig. Står på och stakar och det går lätt. Massor med krafter kvar inför stigningarna vid Risberg. Här är jag också pigg. Tyvärr har jag glömt hur många små backar det är upp till Risberg. Jag diagonalar på och tar massor positioner mot folk som gå-saxar upp. Men nu börjar det kännas i benen. En backe till. En backe till. Kommer till Risberg. Nu är jag kännbart trött. Fan – jag skulle ju inte ta ut mig innan Evertsberg. Stånkar och stönar till min sambo, hon säger att jag har över en timma marginal till repet. Skönt. Nu kan jag börja slappna av. Jag beslutar mig att ta en kisspaus. Innan backen ut från Risberg tar jag av mig skidorna och börjar traska ut i skogen. Skorna blir blöta. Tappar handskarna i snön. Misstag.

 

Den beryktade risbergsbacken. Jag åkte igenom rätt och slätt. Inte mycket till åkande med plogvallar överallt. Med spår hade jag nog bara öst på. Denna delen av loppet minns jag inte mycket av. Det var tråkigt och det var jobbigt. Kommer ihåg att jag såg 45km skylten och tjoade lite. Ingen reaktion runt mig. Huvudet ner i snön. Stigningarna upp till Evertsberg var jobbiga, här gjorde sig Risbergsbackarna påminda. Riktigt sliten är jag nu. Kommer upp till kontrollen, säger något i stil med ”döda mig nu” till sambon som peppar mig. Känner att livet är lite tufft ändå – har ont i knän, armbågar, skavsår under stortån och blöt om händerna. Att ge upp var aldrig ett alternativ men tanken ”klarar jag 43km till?” slog mig. Då säger speakern något i stil med ”Nu har ni bara 6 timmar kvar till mål” – vart sitter karlaset? Jag ska mula honom med blåbärssnö från depån!

 

Lämnar depån i halvbra humör. Jaja, nu ska det väl krigas. Får lite utförsåkning som inte är utförsåkning. Det är mest kö och folk i vägen. Någon dansk som skriker i bakgrunden. Ja, har du bråttom får du väl se till att bli bättre på skidor och seeda dig då. Men det är ju mycket riktigt en rökpaus hela vägen ner till vägövergången där folk står och filmar efter vurpor. Någonstans längs vägen lyckas det ju även dra ut en pistmaskin i spåret – HALLELUJAH. Kommer in i Lundbäckeriet. Alla är ganska slitna känns det som. Jag vandrar tillsammans med en skåning och småpratar lite. Ingen idé att stressa. Tappar honom någonstans då jag traskar lite snabbare. Någonstans säger någon till mig att Magnus Wisslander är framför mig. Jahopp, ska jag bli glad för att jag går förbi en man som nyss fått en stroke?

 

Oxberg. Trött igen. Letar efter min sambo som skulle vara här. Hittar henne inte. Blir lite grinig. Lämnar depån, ser henne då på ena sidan spåret. Blir kanonglad, nästan en tår i ögat. Hon peppar mig och nu är det bara 2 depåer kvar sen är jag hemma. Till hökberg minns jag mer eller mindre inget. Det var bara tråkigt och träligt och smärtsamt. Hökberg till Eldris. Moravittring. Jag och en herre tjoar vid 19km skylten – mindre än 2 mil kvar. Någonstans längs denna sträckan är det knäpptyst inne i skogen. Koncentrationen är total. Jag säger något för att se om det är människor eller robotar bredvid mig. Fortfarande inte helt säker på svaret. Vi stakar vidare.

 

Eldris. Nu jävlar. Nu är det mindre kvar till mål än mina kortaste träningspass. Nu är det bara köra. Här går jag in i någon form av femte andning. Var kommer krafterna ifrån? Möter en spårpatrull vid en nedförsbacke. Ställer in mig i rälsen. Nu är alla taggade. Det är hård stakning i några km. Dippar nu lite i krafterna. Måste diagonala även i små uppförsåkningar, men kör ändå på. Det är ju mest småbackar. Inne på hemus börjar det kännas sladdrigt. Underlaget är stenhårt och skidorna kan sticka hur som helst. Det går fort utför och balansen är dålig eftersom musklerna är trötta. Någon frågar hur långt det är kvar – 1400m kanske säger jag. Ja, det ska vi väl klara? Ja det ska vi.

 

1000m skylten syns. Det finns mycket publik. Många som peppar en. Jag ökar på farten lite, nu är det hemlängtan. En kille i publiken skriker till de bakom mig ”Häng på han nu! Han sticker ju!” Blir ännu mer taggad. Ökar. Auklandsbron. Springer upp. Glider rakt in i folkmassan på nästa bro och springer om. Gör någon form av avgrundsvrål. 90-graders kurvan. Jag ser målporten. I fäders spår för framtids segrar. Staka. Upploppet är långt och det är mycket folk. Men jag är fast besluten att vara först av folket runt mig. ”Sisten till mora” skriker jag i lagom kondition-anda. Jag inleder spurten och känner mig oslagbar. Byter spår, stakar. Går upp på tå. In genom porten och lägger mig på marken en bit till vänster. Har ont överallt. Placering 8400. Körde in 1500 placeringar från Smågan. Blodad tand. Nu ska jag köpa rullskidor. I fäders spår för framtids segrar.

 

Link to comment
Share on other sites

 

Ny Risbergsfilm

Tur att man inte åkte, då hade det kanske varit en till "skadeskjuten" skidåkare. Ni som åkte var det så svårt i nedförsbackarna som det verkar på bilderna ? Det hade varit intressant med en video från Öppet Spår, då det det gick mycket fortare och ingen lössnö.

Link to comment
Share on other sites

Jo det blir nog lössnö om folk plogar. Om tillräckligt många gör det så går det nog att skrapa loss snö även utan stålkanter från en kompakt konstsnöbädd. Risbergsfilmerna är inte lika spektakulära nu som de för ca 6-9 år sedan. Verkar som att plogningen spridit sej allt längre ner i leden sedan dess. Att folk blivit uppskrämda av att kolla på Youtube är antagligen en bidragande faktor.


(men jag passerade backen innan plogarna på ÖSM så jag vet inte hur förhållandena blev där senare på dan)  

Link to comment
Share on other sites

Tänkte relaterat till filmen som länkades in. Jag tyckte nog att det ändå syntes att de försökt göra något åt spåren fram till Evertsberg(mötte dessutom en pistmaskin som plogade bort snön), undantaget Risbergsbacken. Sen var det såklart mycket lössnö ändå men fanns iaf något som liknade spår/ränna att stå i. Risbergsbacken och backarna ner från Evertsberg mot Oxberg såg i det närmaste helt orörda ut. Tycker inte att så många framför mig borde ha plogat så det var pga det
Link to comment
Share on other sites

Stod i led 3, gick ställde mig en bit ut till vänster med fyra par skidor framför mig. Kom dit 04.45, det var knappt någon kö från led 10 och nedåt  men just in till trean hade det samlats säkert 300 personer innan mig.

 

Upplevde att det gick långsamt på den sidan och kom upp till Smågan bland de 1850 åkarna. Hade ingen koll på placering utan var mest nöjd över att backen gick kontrollerat, hade minimalt med fäste för att gå så billigt som möjligt. Tuffade på och låg en bit under tröskel för att sedan plocka ganska så många placeringar upp till Risberg (100 placeringar). Upplevde sträckan som Risberg-Evertsberg som tung, men även där tog jag cirka 100 placeringar.

 

Blev irriterad över att hur många som fulskejtade upp mot Oxberg. Utgår från att det sitter en liten tagg i deras Vasasjäl när man inte visar respekt mot sina medtävlande. Glidet på mina skidor var toppen då jag ofta fick trycka på framförvarandes stav i utförsbackarna. Räddningen var från Läde och in då föret var förlåtande och där fick jag en boost. Gick i mål bland de 1650 första och klarade medaljen inom en minuts marginal. Tyckte mig faktiskt ha koll på detta.

 

Fullträffen uteblev detta år. Min bästa placering är bland de 1200 första. När man är så nära är ambitionen att åka ner på tresiffrigt.  Det är bara till att kämpa så uppfylls säkert denna ambition framledes. Gott jobb samtliga och tack för era underhållande racerapporter.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Create New...