136 svar till detta ämne

[Gomalb]

Här kommer min race rapport. Inte varit helt motiverad inför årets lopp, åkte ner förra året till startled 4 efter walk-over på grund av skada. Mindre rullskidor och vanliga skidor men mer alternativ träning så ungefär lika många träningstimmar (ca 340 2019). Försökte seeda upp mig i tältet på gamla meriter (6 år i startled 3) men det var helt tvärstopp. Blev först lite förbannad, inte kunnat åka några seedningslopp, men sen snarare lite taggad, nu jäklar skulle jag visa att jag hör hemma i startled 3. Startade lite till höger och backen gick relativt bra men tyckte vä sidan flöt på bättre i början. Väl uppe kände jag mig relativt pigg och kunde haka på de snabbare grupperna, tvärtemot som det brukar vara, skön känsla att åka förbi åkare, i Smågan runt 1950 i placering. Fortsatta med skön känsla i kroppen mot Risberg, blev allt fler startled 3 runt mig (och enstaka utslitna startled 2:or). Efter Risberg trött och tilltagande motivationsproblem, för dåligt energiintag, hade hälften kvar i mitt drickabälte vid målgång - inte bra. I Evertsberg fick jag höra att jag låg runt 1800 i placering och fick en rejäl boost, mitt mål klart! Kämpade på i Oxberg men hann inte dit innan Petter gick i mål så trodde medaljen var körd. Ägnade 1 timme åt att räkna fram och tillbaka på medaljtiden (hur svårt är inte matte när man är slut i huvud och kropp). Insåg att det fanns en liten chans så från Hökberg blev det all-in, i Eldris låg jag på precis på tiden så sträckan in blev en kamp mot klockan, helt underbar känsla att glida in 1 minut innan repet. Så nu åter i startled 3, placering 1650, prestationsmedalj och 10-årsmedalj, blev ett av det bättre Vasaloppen trots urusla spår och dåligt stavfäste från Mångsbodarna, visade sig att stavspetsen gått av på ena staven någon gång under resan.. Nu lite taggad inför 2021

[Risberg]

Kom till starten relativt tidigt, längst kö till 2:an. Hade ungefär 100 före mig i kön och ställde mig där ca 4:20. 

 

Fyra åkare framför mig och och 5 spår till höger. Hamnade i spåret längst till höger i backen. Hade lite fäste under skidorna och kunde springa/saxa/staka utan stopp hela backen. I Smågan kring 690. Blev glad på myrarna eftersom det gick lättare än förra året. Såg på klockan och låg ofta kring 170 (85% av max). Började ta det lite lugnare och försökte bara hänga med. Gick fint fram till Oxberg då jag blev lite trött och fint ont i armbågarna. 

 

Efter Hökberg gled det bättre i spåren och jag kunde åka med i några klungor in mot mål. Tacksam för all draghjälp man får under loppet. Kom in kring 780. 

 

Bra stämning i första backen och efter hela banan, många duktiga åkare som alltid släpper in folk i spåret. Alla visar respekt och hjälper varandra på vägen in mot mål.

 

Åkte på ett par Madshus Hypersonic som har fungerat bra i nysnö och några minus. 

 

Glid, stålsicklat, Marathon vit och LDQ pulver från Skigo

 

Fäste, blå extra invärmt, rode blå super några lager i klisterzonen. 

 

Bra glid i nysnön sen lite sämre där konstsnön kom fram, men det beror nog mest på att jag blev trött.

Hade lite fäste hela vägen, vilket räddade mig i många backar. 

 

Känns som att vi nu förtjänar ett snabbt Vasalopp efter två riktiga utmaningar. 

[Anl]

Någon mer som upplevde väldigt dåligt glid?

Jämfört med folk omkring mig hade jag väldigt dåligt glid hela vägen, förutom om man lyckades hitta någorlunda hårda spår.

 

Jag körde på:

 

Glid

- 2 lager svart marathon

- Swix FC78 Super Cera F (pulver)

- 1 mm tryckande riller bak

- Swix HVC Cold (flytande toppingsvalla)

Borstade väldigt noga med rotorborste

 

Fäste

- Invärmd grundvalla

- Rode P38 Super Blå Extra (fästvalla)

 

Misstänker att det far fästvallan som var boven, kanske hade för tjockt med lager och eller fel burk. Är ovan med Rode burkarna. Tycke även att jag fick ifrysning ibland. Orkade inte lämna in skidorna för omvallning och det enda positiva var att fästet var kanon hela vägen till Mora.

Även jag fruktansvärt dåligt glid första fyra milen. Hade fyra lager VR 45 ovanpå VR 40 lagda som jag brukar, det var som att köra i sand fram till strax före Evertsberg. Minsta nedför så försvann alla runt, varje meter var slit. Men strax före Evertsberg lättade det, och andra halvan gled jag oftast likvärdigt med de runt mig. Plockade en del placeringar på vägen in, men var i princip helt slut i överkroppen. Länge sedan jag varit så sliten efter ett VL. Trodde ett tag först att det var glidpreppen som gått fel, men insåg senare att fästet sög grymt. Hade glömt ta med sickel att skrapa av skiten med, frågade några längs vägen men utan träff. Borde förstås tagit paus direkt i Smågan o fått hjälp att ta bort fästet. Pratade efteråt med en åkare med samma upplevelse som vallade om helt i Smågan och fick bra glid o fäste med väldigt kort fästvallning.

[Snefald]

Här kommer min rapport:

 

I söndags ställde jag mig i starten i Berga by för åttonde gången, men för första gången var jag i startled 9 istället för 10.

 

Skidåkningen har nästan helt uteblivit den här "vintern". Det blev till slut en bilresa upp i landet och 5-10 km på konstsnöspår i Högsbo bruk i åtta plusgrader. Däremot har jag gymmat bra under en tid och kände mig stark.

 

Mitt mål var att bli seedad även 2021. För det krävs placering 10 000 eller bättre. Det är ju svårt att hålla koll på placering under loppet, men tid är ju desto enklare eftersom kontrollerna har klockor. Jag har själv dålig koll på hur vädret, den uteblivna vintern och semmeldagen som inföll under Vasaloppsveckan skulle påverka vilken tid som kunde tänkas räcka till placering 10 000. Jag fick dock tipset i en tråd här på forumet att det nog skulle krävas under 10 timmar, så jag räknade fram en plan (baserad på mina mellantider tidigare år) som skulle räcka till 10 timmar:

 

Smågan - 9:40

Mångsbodarna - 10:55

Risberg - 12:05

Evertsberg - 13:35

Oxberg - 15:05

Hökberg - 16:10

Eldris - 17:10

Mora - 17:59

 

Det kändes viktigt att inte komma efter på en gång och gärna ha lite marginal till planen, så att jag kunde känna mig mer avslappnad. Efter backen bestämde jag mig för att försöka ta mig fram så mycket det bara gick. Ändå kom jag in till Smågan 9:45 - 5 minuter efter planen. Jag låg på placering 8 744 och var med marginal bland de 10 000 bästa, men det kunde jag ju inte veta då. Efter fem bullar och ett gäng muggar med varierande innehåll gav jag mig av mot Mångsbodarna. Fast besluten om att jaga ikapp och köra om närhelst trängseln gav möjlighet till det.

 

När jag kom till Mångsbodarna hade jag tappat ytterligare 3 minuter mot planen och låg nu 8 minuter efter när jag gled in i kontrollen 11:03. Jag hade plockat närmare 200 placeringar, men det hade jag inte någon aning om. Istället bestämde jag mig för att försöka jaga ikapp och hoppades att trängseln skulle avta. I kontrollen tryckte jag in ytterligare fem bullar och tömde ett gäng muggar innan det var dags för nästa sträcka.

 

Jag började känna mig rätt utmattad på vägen mot Risberg, men lyckades hålla mig på benen i den beryktade backen. När jag kom till kontrollen var klockan 12:13, så jag var fortfarande 8 minuter sen. Här orkade jag inte längre trycka i mig fem bullar utan fick nöja mig med två eller tre plus ett antal muggar med diverse drycker.

 

Vid Evertsberg kände jag mig rejält stum och trött i kropp och huvud. Dessutom hade is frusit fast i fästzonen under skidan. Innan jag gav mig ut mot Oxberg började jag ta av mig skidorna för att skrapa bort det, när en kraftig herre vid kontrollet tilltalade mig på brett dalmål.

 - Vad gör du?

 - Is... Fastnat under skidan... Behöver få bort..., stammade jag fram medan jag kämpade för att nå ner till bindningarna.

 - Äh, sånt där försvinner! Ut i spåret igen och åk!

 - Eh... Du har rätt..., sa jag medan jag knäppte på skidorna igen.

 

En bit efter kontrollen kom jag på att han inte alls hade rätt. Det var mer att han hade pondus och att jag var väldigt trött. Det är ju inte vettigt att åka ett halvt Vasalopp med is-kockor under skidorna som bromsar upp. Så jag tog av mig skidorna och använde mitt bankkort för att bända och skrapa bort det mesta av isen. På trötta ben åkte jag vidare, men det gled iallafall bättre.

 

I kontrollen i Oxberg hade jag släppt min plan om fem bullar per kontroll och gått ner på två. Jag började också inse att det nog skulle bli svårt att nå topp 10 000 i år. Då låg jag dock på plats 8 611, men var 26 minuter efter planerad ankomsttid. I kontrollen hörde jag dock att speakern talade om att Kristin Kaspersen ankom till kontrollen. Han sa någonting om placering i samband med det. Det lät som att hennes placering var niotusen-någonting, vilket jag tolkade som att det fortfarande fanns chans. Hade jag varit mer klar i huvudet hade jag kunnat räkna ut att hennes totalplacering innehåller en hel del damer och att jag hade rätt god marginal till 10 000-gränsen.

 

I kontrollen i Hökberg hörde jag att Magnus Wislander var på ingång, vilket var lite häftigt eftersom jag spelat handboll ändå upp i vuxen ålder och vuxit upp med att se upp till Wislander som en stor idrottshjälte. Annars får jag mest en känsla av obehag av Hökberg eftersom enda gången jag blivit tagen av repet var just i Hökberg 2014.

 

Normalt sett brukar jag plocka mängder av placeringar från Hökberg fram till Mora, men nu var det mer kämpigt. Förmodligen beror det på att jag gått ut mycket hårdare än tidigare och att jag hade bättre skidåkare runt mig nu än tidigare år.

 

Jag upplevde att det var fler sköna hjältar längst spåret här som delade ut slumpmässiga saker att förtära. Det var saltgurka, små kexchoklad-bitar, apelsin-klyfta och chokladbit. Dessa personer är en stor del av Vasaloppsupplevelsen för mig och jag älskar att det finns folk som vill lägga sin söndag på att stå i ett kallt skidspår och hjälpa trötta främlingar.

 

I Eldris-kontrollen hoppade jag över bullarna helt. Så sjukt trött på den smaken och målet i Mora var inte långt borta.

 

När jag gick i mål blev tiden 10:52:15 och placeringen, som ju egentligen var det viktiga, blev 8 631. Jag förbättrade mitt personbästa från 2019 med 877 positioner! Boom!

 

Nu är jag dock väldigt trött. Har ont överallt och rör mig långsamt med djupa suckar. Men det får det vara värt!

[binsell-gerdin]

Startade i led 3, bakre tredjedelen, långt till vänster. Backen gick trögt med mycket småstopp, halvvägs upp hade jag led 4 och enstaka led 5-åkare runt mig. Plats kring 2300 i Smågan bekräftar usel backe. Fick jobba mycket spårat för att köra om. Fantastiskt glid första 3-4 milen med speedmax klisterskida med mjuka toppar, swix maraton svart, skog n21, 2mm skärande till bak på skidan. Plockade placeringar konstant men frustrerande svårt att köra om med bara 2 led med åkare. I mål på plats 1296 vilket jag får vara nöjd med med tanke på starten samt frånvaron av omkörningsspår. Gick blankt för första gången vilket gick bättre än förväntat. 

 

Träffade en norrman efteråt som också gått blankt och i backen brutit först ena sen andra staven. Han tappade 4000 placeringar men tog sig i mål =)

[Volevodin]

Här kommer min rapport:

 

I söndags ställde jag mig i starten i Berga by för åttonde gången, men för första gången var jag i startled 9 istället för 10.

 

Skidåkningen har nästan helt uteblivit den här "vintern". Det blev till slut en bilresa upp i landet och 5-10 km på konstsnöspår i Högsbo bruk i åtta plusgrader. Däremot har jag gymmat bra under en tid och kände mig stark.

 

Mitt mål var att bli seedad även 2021. För det krävs placering 10 000 eller bättre. Det är ju svårt att hålla koll på placering under loppet, men tid är ju desto enklare eftersom kontrollerna har klockor. Jag har själv dålig koll på hur vädret, den uteblivna vintern och semmeldagen som inföll under Vasaloppsveckan skulle påverka vilken tid som kunde tänkas räcka till placering 10 000. Jag fick dock tipset i en tråd här på forumet att det nog skulle krävas under 10 timmar, så jag räknade fram en plan (baserad på mina mellantider tidigare år) som skulle räcka till 10 timmar:

 

Smågan - 9:40

Mångsbodarna - 10:55

Risberg - 12:05

Evertsberg - 13:35

Oxberg - 15:05

Hökberg - 16:10

Eldris - 17:10

Mora - 17:59

 

Det kändes viktigt att inte komma efter på en gång och gärna ha lite marginal till planen, så att jag kunde känna mig mer avslappnad. Efter backen bestämde jag mig för att försöka ta mig fram så mycket det bara gick. Ändå kom jag in till Smågan 9:45 - 5 minuter efter planen. Jag låg på placering 8 744 och var med marginal bland de 10 000 bästa, men det kunde jag ju inte veta då. Efter fem bullar och ett gäng muggar med varierande innehåll gav jag mig av mot Mångsbodarna. Fast besluten om att jaga ikapp och köra om närhelst trängseln gav möjlighet till det.

 

När jag kom till Mångsbodarna hade jag tappat ytterligare 3 minuter mot planen och låg nu 8 minuter efter när jag gled in i kontrollen 11:03. Jag hade plockat närmare 200 placeringar, men det hade jag inte någon aning om. Istället bestämde jag mig för att försöka jaga ikapp och hoppades att trängseln skulle avta. I kontrollen tryckte jag in ytterligare fem bullar och tömde ett gäng muggar innan det var dags för nästa sträcka.

 

Jag började känna mig rätt utmattad på vägen mot Risberg, men lyckades hålla mig på benen i den beryktade backen. När jag kom till kontrollen var klockan 12:13, så jag var fortfarande 8 minuter sen. Här orkade jag inte längre trycka i mig fem bullar utan fick nöja mig med två eller tre plus ett antal muggar med diverse drycker.

 

Vid Evertsberg kände jag mig rejält stum och trött i kropp och huvud. Dessutom hade is frusit fast i fästzonen under skidan. Innan jag gav mig ut mot Oxberg började jag ta av mig skidorna för att skrapa bort det, när en kraftig herre vid kontrollet tilltalade mig på brett dalmål.

 - Vad gör du?

 - Is... Fastnat under skidan... Behöver få bort..., stammade jag fram medan jag kämpade för att nå ner till bindningarna.

 - Äh, sånt där försvinner! Ut i spåret igen och åk!

 - Eh... Du har rätt..., sa jag medan jag knäppte på skidorna igen.

 

En bit efter kontrollen kom jag på att han inte alls hade rätt. Det var mer att han hade pondus och att jag var väldigt trött. Det är ju inte vettigt att åka ett halvt Vasalopp med is-kockor under skidorna som bromsar upp. Så jag tog av mig skidorna och använde mitt bankkort för att bända och skrapa bort det mesta av isen. På trötta ben åkte jag vidare, men det gled iallafall bättre.

 

I kontrollen i Oxberg hade jag släppt min plan om fem bullar per kontroll och gått ner på två. Jag började också inse att det nog skulle bli svårt att nå topp 10 000 i år. Då låg jag dock på plats 8 611, men var 26 minuter efter planerad ankomsttid. I kontrollen hörde jag dock att speakern talade om att Kristin Kaspersen ankom till kontrollen. Han sa någonting om placering i samband med det. Det lät som att hennes placering var niotusen-någonting, vilket jag tolkade som att det fortfarande fanns chans. Hade jag varit mer klar i huvudet hade jag kunnat räkna ut att hennes totalplacering innehåller en hel del damer och att jag hade rätt god marginal till 10 000-gränsen.

 

I kontrollen i Hökberg hörde jag att Magnus Wislander var på ingång, vilket var lite häftigt eftersom jag spelat handboll ändå upp i vuxen ålder och vuxit upp med att se upp till Wislander som en stor idrottshjälte. Annars får jag mest en känsla av obehag av Hökberg eftersom enda gången jag blivit tagen av repet var just i Hökberg 2014.

 

Normalt sett brukar jag plocka mängder av placeringar från Hökberg fram till Mora, men nu var det mer kämpigt. Förmodligen beror det på att jag gått ut mycket hårdare än tidigare och att jag hade bättre skidåkare runt mig nu än tidigare år.

 

Jag upplevde att det var fler sköna hjältar längst spåret här som delade ut slumpmässiga saker att förtära. Det var saltgurka, små kexchoklad-bitar, apelsin-klyfta och chokladbit. Dessa personer är en stor del av Vasaloppsupplevelsen för mig och jag älskar att det finns folk som vill lägga sin söndag på att stå i ett kallt skidspår och hjälpa trötta främlingar.

 

I Eldris-kontrollen hoppade jag över bullarna helt. Så sjukt trött på den smaken och målet i Mora var inte långt borta.

 

När jag gick i mål blev tiden 10:52:15 och placeringen, som ju egentligen var det viktiga, blev 8 631. Jag förbättrade mitt personbästa från 2019 med 877 positioner! Boom!

 

Nu är jag dock väldigt trött. Har ont överallt och rör mig långsamt med djupa suckar. Men det får det vara värt!

Tack för en trevlig racerapport från spåret. :)Ang bullar. Åkt 31 vasalopp och intagit 0 bullar. Jag tänker att det tar för lång tid att smälta bullarna och omvandla dem till energi. Det som tillkommit på senare år är gel, lite "halvfast" föda om ger energi snabbt samt energikakor, som jag dock inte testat, har hållit mig till sportdryck och blåbärssoppa samt någon buljongmugg. Ett tips till nästa vasalopp är att ta med en skidskrapa att skrapa bort is i fästet med (och inte bry om kraftiga herrar med eller utan pondus !) Vad gäller planen tycker jag att den var lite snålt tilltagen till Smågan, 9.45 där tyder på en bra backe, med lite otur kunde du varit mycket senare. Du har väl köpt åkprofil, mycket värdefull vid planeringen av nästa års lopp.

[Trysil-Per]

Här kommer min rapport:

 

I söndags ställde jag mig i starten i Berga by för åttonde gången, men för första gången var jag i startled 9 istället för 10.

 

Skidåkningen har nästan helt uteblivit den här "vintern". Det blev till slut en bilresa upp i landet och 5-10 km på konstsnöspår i Högsbo bruk i åtta plusgrader. Däremot har jag gymmat bra under en tid och kände mig stark.

 

Mitt mål var att bli seedad även 2021. För det krävs placering 10 000 eller bättre. Det är ju svårt att hålla koll på placering under loppet, men tid är ju desto enklare eftersom kontrollerna har klockor. Jag har själv dålig koll på hur vädret, den uteblivna vintern och semmeldagen som inföll under Vasaloppsveckan skulle påverka vilken tid som kunde tänkas räcka till placering 10 000. Jag fick dock tipset i en tråd här på forumet att det nog skulle krävas under 10 timmar, så jag räknade fram en plan (baserad på mina mellantider tidigare år) som skulle räcka till 10 timmar:

 

Smågan - 9:40

Mångsbodarna - 10:55

Risberg - 12:05

Evertsberg - 13:35

Oxberg - 15:05

Hökberg - 16:10

Eldris - 17:10

Mora - 17:59

 

Det kändes viktigt att inte komma efter på en gång och gärna ha lite marginal till planen, så att jag kunde känna mig mer avslappnad. Efter backen bestämde jag mig för att försöka ta mig fram så mycket det bara gick. Ändå kom jag in till Smågan 9:45 - 5 minuter efter planen. Jag låg på placering 8 744 och var med marginal bland de 10 000 bästa, men det kunde jag ju inte veta då. Efter fem bullar och ett gäng muggar med varierande innehåll gav jag mig av mot Mångsbodarna. Fast besluten om att jaga ikapp och köra om närhelst trängseln gav möjlighet till det.

 

När jag kom till Mångsbodarna hade jag tappat ytterligare 3 minuter mot planen och låg nu 8 minuter efter när jag gled in i kontrollen 11:03. Jag hade plockat närmare 200 placeringar, men det hade jag inte någon aning om. Istället bestämde jag mig för att försöka jaga ikapp och hoppades att trängseln skulle avta. I kontrollen tryckte jag in ytterligare fem bullar och tömde ett gäng muggar innan det var dags för nästa sträcka.

 

Jag började känna mig rätt utmattad på vägen mot Risberg, men lyckades hålla mig på benen i den beryktade backen. När jag kom till kontrollen var klockan 12:13, så jag var fortfarande 8 minuter sen. Här orkade jag inte längre trycka i mig fem bullar utan fick nöja mig med två eller tre plus ett antal muggar med diverse drycker.

 

Vid Evertsberg kände jag mig rejält stum och trött i kropp och huvud. Dessutom hade is frusit fast i fästzonen under skidan. Innan jag gav mig ut mot Oxberg började jag ta av mig skidorna för att skrapa bort det, när en kraftig herre vid kontrollet tilltalade mig på brett dalmål.

 - Vad gör du?

 - Is... Fastnat under skidan... Behöver få bort..., stammade jag fram medan jag kämpade för att nå ner till bindningarna.

 - Äh, sånt där försvinner! Ut i spåret igen och åk!

 - Eh... Du har rätt..., sa jag medan jag knäppte på skidorna igen.

 

En bit efter kontrollen kom jag på att han inte alls hade rätt. Det var mer att han hade pondus och att jag var väldigt trött. Det är ju inte vettigt att åka ett halvt Vasalopp med is-kockor under skidorna som bromsar upp. Så jag tog av mig skidorna och använde mitt bankkort för att bända och skrapa bort det mesta av isen. På trötta ben åkte jag vidare, men det gled iallafall bättre.

 

I kontrollen i Oxberg hade jag släppt min plan om fem bullar per kontroll och gått ner på två. Jag började också inse att det nog skulle bli svårt att nå topp 10 000 i år. Då låg jag dock på plats 8 611, men var 26 minuter efter planerad ankomsttid. I kontrollen hörde jag dock att speakern talade om att Kristin Kaspersen ankom till kontrollen. Han sa någonting om placering i samband med det. Det lät som att hennes placering var niotusen-någonting, vilket jag tolkade som att det fortfarande fanns chans. Hade jag varit mer klar i huvudet hade jag kunnat räkna ut att hennes totalplacering innehåller en hel del damer och att jag hade rätt god marginal till 10 000-gränsen.

 

I kontrollen i Hökberg hörde jag att Magnus Wislander var på ingång, vilket var lite häftigt eftersom jag spelat handboll ändå upp i vuxen ålder och vuxit upp med att se upp till Wislander som en stor idrottshjälte. Annars får jag mest en känsla av obehag av Hökberg eftersom enda gången jag blivit tagen av repet var just i Hökberg 2014.

 

Normalt sett brukar jag plocka mängder av placeringar från Hökberg fram till Mora, men nu var det mer kämpigt. Förmodligen beror det på att jag gått ut mycket hårdare än tidigare och att jag hade bättre skidåkare runt mig nu än tidigare år.

 

Jag upplevde att det var fler sköna hjältar längst spåret här som delade ut slumpmässiga saker att förtära. Det var saltgurka, små kexchoklad-bitar, apelsin-klyfta och chokladbit. Dessa personer är en stor del av Vasaloppsupplevelsen för mig och jag älskar att det finns folk som vill lägga sin söndag på att stå i ett kallt skidspår och hjälpa trötta främlingar.

 

I Eldris-kontrollen hoppade jag över bullarna helt. Så sjukt trött på den smaken och målet i Mora var inte långt borta.

 

När jag gick i mål blev tiden 10:52:15 och placeringen, som ju egentligen var det viktiga, blev 8 631. Jag förbättrade mitt personbästa från 2019 med 877 positioner! Boom!

 

Nu är jag dock väldigt trött. Har ont överallt och rör mig långsamt med djupa suckar. Men det får det vara värt!

 

Så bra rapport! Nesten lyrisk beskrevet. Veldig artig å lese om opplevelsen til en mosjonist, som det  tross alt er flest av, og som ikke bare jager supertider fra de fremste startledene. Bra kjempet!

[Landers Legend]

Jag hade dunderfäste med rode violett, ok glid men i konstsnön sög skidorna fast. Kanske lagt några lager fäste för mycket. Får en chock när klockan visar 1:27 i Smågan. Startade i led 7... Sveper 2 muggar vatten och kör vidare. Tänker att nu får jag åka på om jag ska hinna med mitt bokade tåg 18:19. Plockar 400 placeringar fram till Risberg men fortsätter tappa tid mot min sämsta åktid på 9 timmar. Stavarna slår ihop med andra åkares stavar hela tiden. Faller lite åkare här o var som försöker diagonala. Undviker att få ögonen utpetade av en veteran i fartställning. Hans stavspetsarna pekade 45 grader utåt och mera uppåt än bakåt . När jag kommer fram till Evertsberg, rejält trött, har jag tappat ännu mer tid och ligger ca 20 minuter efter min 9 timmarspassering. Inser att det kommer bli svårt att hinna med tåget...Sliten och besviken bryter jag loppet och somnar på brytbussen till Mora.

[Izkall]

Även jag fruktansvärt dåligt glid första fyra milen. Hade fyra lager VR 45 ovanpå VR 40 lagda som jag brukar, det var som att köra i sand fram till strax före Evertsberg. Minsta nedför så försvann alla runt, varje meter var slit. Men strax före Evertsberg lättade det, och andra halvan gled jag oftast likvärdigt med de runt mig. Plockade en del placeringar på vägen in, men var i princip helt slut i överkroppen. Länge sedan jag varit så sliten efter ett VL. Trodde ett tag först att det var glidpreppen som gått fel, men insåg senare att fästet sög grymt. Hade glömt ta med sickel att skrapa av skiten med, frågade några längs vägen men utan träff. Borde förstås tagit paus direkt i Smågan o fått hjälp att ta bort fästet. Pratade efteråt med en åkare med samma upplevelse som vallade om helt i Smågan och fick bra glid o fäste med väldigt kort fästvallning.

Vallade som dig och fick samma resultat. Värst var fram till Smågan. Hade väl ungefär en halv dec packad snö i fästzonerna som försökte glidas fram på. Gjorde en rätt bra backe mtp fästet och skaplig placering i Smågan trots att folk svepte förbi på flacken. Stannade i kontrollen och borstade av all snö men borde givetvis packat med någon skrapa och dragit bort lite valla.  Kort därefter vurpade någon framför mig i en utförslöpa och drog med mig så jag tappade ännu mer.

 

Aldrig upplevt så dålig rytm i stakpartierna som i år då jag inte klarade att ta en enda rygg. I utförslöporna tappade jag mindre och mindre ju längre loppet led, men jisses vad trögt det var att staka. Låg i det mest lättåka spåret och höll mitt eget långsamma tempo. Tvingade folk att runda i nysnön. Kändes som jag måste tappa hundratalet placeringar per kontroll då jag ständigt blev passerad i lättåkt terräng. Klarade inte att trycka på och ta igen allt uppför med rädsla för att gå tom och svårare blev det ju sämre spåren blev.

 

Till min förvåning visade det sig att jag plockade placeringar vid varje kontroll från Mångsbodarna till Oxberg. Vilket nog berodde mest på att jag körde med vätskebälte och oftast brände på genom kontrollerna utan att stanna. Tappade sedan något men gick jämnt från Mångsbodarna och in i mål. Fascinerande hur det kan komma sig när det känns så mycket sämre. Stora tappet var alltså stoppet i Smågan (hade dessutom svårt att få på mig skidorna igen pga pjäxöverdrag) och vurpan.

 

Skidan, S-lab Cold, gick dugligt förra året och i seedningslopp med liknande förhållanden. Men då VAR jag disciplinerad med fästet och la mycket tunnare. Oklart varför jag inte förstod det den här gången.

[Ölälskare]

Efter fyra år av ÖS, så var det dags att ge mig i kast med Vasaloppet.

Fick starta i led 4 efter fjolårets <5.30 på ÖSS.
Och trots att jag sedan i November enbart åkt 6mil skidor, sprungit 8mil och använt skierg i 30minuter så kändes det förhållandevis bra.

Startade ungefär i mitten och tog det lugnt i första backen och nådde Smågan strax efter klockan 9 på plats 2800.
Sedan var det i stort sett bara att hitta sin plats i ledet och försöka plocka placering när det fanns möjlighet.
Kom fram till Risberg efter 2h 40min efter att ha plockat ungefär 200 placeringar.

Men sedan kom vinterns avsaknad av träning ikapp mig och allt gick utför efter det.
Med kramp i både armarna och benen samt bakhalt trots två stycken omvallningar, så blev det ett ständigt kämpande att ta sig till Mora.
Och med en konstant smärta i armbågarna, och att ständigt bli omkörd höjde inte precis moralen.

Men till slut så nådde jag målet i Mora efter strax under 7h 30min.

Så nu är det bara att ta nya tag och hoppas på ett vintrigare 2021.

[MC Hammer]

Om ni har sett vasaloppsändningen 2019 så åkte dom med skotrar med betongklumpar i 4 spår. När jag sedan kom över myrarna som led 3 åkare var det oftast körning i 2-3 spår och så var det ett av de uppkörda spåren som var väldigt lite åkt av mänskliga skidåkare och där gled mina fästvallade madshus coldspann klart bättre än i de mer körda spåren. Nackdelen då var att det kom kraftiga vindstötar som gjorde det livsfarligt att ligga i eget spår.
Nu när prognosen visade kräksnö igen men inte lika mycket motvind så tänkte jag att det blir perfekt att lägga mej i det där måttligt körda fjärdespåret. Återigen körde jag på madshus coldspann med fäste. Men jag hittade inget spår där de gled. Alls. Jag kände mej som dom där betongklumparna fast utan skoter. Förklaringen kom senare när jag såg på svt play att de gjorde helt annorlunda med spårprepareraringen detta året. Mina spann hade behövt jämnare spår för att fästet inte skulle bromsa under första halvan av loppet. Har ett par ross wcs c2 som har väldigt höga spann jämfört med andra skidpar plockade för ungefär samma vikt. Tror de hade funkat mycket bättre för att köra med fäste i söndags... with the benefit of hindsight...

1300 i Smågan. 1650 i evertsberg.

Efter vasslan gick laggen hyfsat. Hittade en gul nummerlapp att haka på nånstans efter Oxberg och hon var väldigt bra på att navigera genom herrfältet och välja rätt spår, så här började vi plocka placeringar. Ca 100 st fram till hemus då hon tyvärr verkade krokna i backarna så jag körde sista 3 km själv.

I mål på 6:31

Visserligen pb (placering) men jag tyckte att jag borde kunnat få ut mer av vad jag hade i kroppen. Kramperna i diagonalmusklerna från ÖSM kände jag inget av alls.

Positivt från årets vasaloppsvecka:
1. Helt jäkla övermagiskt ösm. Kanske inte optimal uppladdning för VL men det skiter jag i. Hur ofta får man chansen att åka lopp hela denna sträckan i några minusgrader, betongräls, klarblå himmel, soluppgång över myrarna, lätt medvind osv ??
2. Väldigt fin åkning i Lindvallen under veckan.
3. Kul att min tidigare hatsträcka Oxberg-Hökberg nu har blivit min bästa delsträcka (plockade placeringar) 3 år i rad.
4. Förvånande bra spår sista 17 km.
5. Tofflor, varm torr fleecetröja, kokt ägg, en burk sardiner och en starköl i omklädningsrummet.

[Thorrez]

Jag har haft tur i 10 år och inte haft en enda större incident. I år kom notan.

 

Åkte med vasaloppståget och var på startgärden vid 5, hamnade 8 skidor bak ganska långt till höger i led 3. Inget jättebra startgärde, hade en åkare framför som inte hade bråttom så blev liksom att vi tappade lite varje gång spår gick ihop och något annat hände och jag kunde inte komma förbi förrän precis innan backen. Började klättra långt till höger, upplevde det som buffligare än från 4an förra året.

 

400m efter vägövergången får jag skidan fasttrampad mitt i ett steg, ramlar framåt och sätter knät rakt över staven. Snyggt brott ca 30 cm från handtaget och dagen förstörd.

 

Tur i oturen att jag fick en ny efter bara någon minut utan något rikigt brant ställe innan. Men för er som inte kört med gamla 80-talsremmar (öglor) säger jag bara gör inte det. Började göra rejält ont i handleden redan efter 1km stakning och efter det smärtade det allt från lite grann i handleden, hela handen eller hela vägen upp till axeln resten av loppet.

 

Plats 1880 på 56 minuter i Smågan bekräftar den dåliga starten, då låg jag ändå på och tog ganska mycket folk på platten efter backen.

 

Fick ett uppsving i de mycket bättre spåren efter Smågan och kändes ett tag som det skulle bli bra ändå. Plockade en del placeringar (Bl a 100 st till Mångsbodarna skulle det visa sig), men inget superflyt och runt 40km så gjorde mer och mer smärta att det helt enkelt inte var roligt längre. Fram till Hökberg handlade det bara om att ta sig i mål. Killen med medaljtidsskylten sprang med mig ut ur Oxberrgskontrollen så jag hann se vad som krävdes och konstaterade att inte ens det kommer jag att klara.

 

Ändå mycket pepp runt omkring från både åkare och publik om att medaljen kan gå därifrån. Passerar 15km kvar med 59 minuter på mig och då "visste" jag att det var helt kört, men så kom de bättre spåren och kollade klockan igen vid 13 kvar och det hade gått under 8 minuter!

 

Jag inser att det faktiskt kan funka, tar en rygg och bestämmer att den här släpper jag inte innan nästa backe. Körde den taktiken in i mål och gled in på 6:36:35 med en dryg minut till godå på plats 1678 (25 platser bättre än förra året).

 

Men allt medräknat är jag nöjd med loppet. Svårt att säga hur mycket stavbrottet kostade, jag kunde i morse (onsdag) fortfarande inte öppna en syltburk med högerhanden, bara att fortsätta träna på och komma tillbaka ännu starkare nästa år.

[Thorrez]

Om ni har sett vasaloppsändningen 2019 så åkte dom med skotrar med betongklumpar i 4 spår. När jag sedan kom över myrarna som led 3 åkare var det oftast körning i 2-3 spår och så var det ett av de uppkörda spåren som var väldigt lite åkt av mänskliga skidåkare och där gled mina fästvallade madshus coldspann klart bättre än i de mer körda spåren. Nackdelen då var att det kom kraftiga vindstötar som gjorde det livsfarligt att ligga i eget spår.
Nu när prognosen visade kräksnö igen men inte lika mycket motvind så tänkte jag att det blir perfekt att lägga mej i det där måttligt körda fjärdespåret. Återigen körde jag på madshus coldspann med fäste. Men jag hittade inget spår där de gled. Alls. Jag kände mej som dom där betongklumparna fast utan skoter. Förklaringen kom senare när jag såg på svt play att de gjorde helt annorlunda med spårprepareraringen detta året. Mina spann hade behövt jämnare spår för att fästet inte skulle bromsa under första halvan av loppet. Har ett par ross wcs c2 som har väldigt höga spann jämfört med andra skidpar plockade för ungefär samma vikt. Tror de hade funkat mycket bättre för att köra med fäste i söndags... with the benefit of hindsight...

1300 i Smågan. 1650 i evertsberg.

Efter vasslan gick laggen hyfsat. Hittade en gul nummerlapp att haka på nånstans efter Oxberg och hon var väldigt bra på att navigera genom herrfältet och välja rätt spår, så här började vi plocka placeringar. Ca 100 st fram till hemus då hon tyvärr verkade krokna i backarna så jag körde sista 3 km själv.

I mål på 6:31

Visserligen pb (placering) men jag tyckte att jag borde kunnat få ut mer av vad jag hade i kroppen. Kramperna i diagonalmusklerna från ÖSM kände jag inget av alls.

Positivt från årets vasaloppsvecka:
1. Helt jäkla övermagiskt ösm. Kanske inte optimal uppladdning för VL men det skiter jag i. Hur ofta får man chansen att åka lopp hela denna sträckan i några minusgrader, betongräls, klarblå himmel, soluppgång över myrarna, lätt medvind osv ??
2. Väldigt fin åkning i Lindvallen under veckan.
3. Kul att min tidigare hatsträcka Oxberg-Hökberg nu har blivit min bästa delsträcka (plockade placeringar) 3 år i rad.
4. Förvånande bra spår sista 17 km.
5. Tofflor, varm torr fleecetröja, kokt ägg, en burk sardiner och en starköl i omklädningsrummet.

 

"Mina spann hade behövt jämnare spår för att fästet inte skulle bromsa under första halvan av loppet"

 

Tror du slog huvudet på spiken här. Har liknande skidor och upplevde precis samma sak förra året och på La Diagonala (-8, nysnö men fina spår) gled jag ifrån alla inklusive de som gick blankt. Däremot på Marcialonga (några minus, snabba men väldigt sladdriga spår) och årets vasalopp kunde jag hålla ryggar men gled inte på folk framför (förutom sista 15km).

[Johaaan]

Här kommer min rapport:

 

Här orkade jag inte längre trycka i mig fem bullar utan fick nöja mig med två eller tre plus ett antal muggar med diverse drycker.

Ett tips är att äta färre bullar om du har bråttom. Det kan vara trevligt att bryta av den annars sötsliskiga smaken från sportdryck/blåbär/gels (som en bör fokusera på) men det är inte direkt optimal nutrition under prestation (mjöl och olja) då man vill ha simpla kolhydrater. Fem per kontroll blir väldigt mycket i magen.. 

[Knappen]

Mina skidor har nog aldrig varit mer konkurrenkraftiga än i år...

Bra fäste hela vägen (klistergrund enligt RS Tools tips) och eget hopkok av Rode vallor ovanpå, RC rillers 1,0 och kall julgran bak (plastsicklade av topparna på rillränderna) och Marathon såklart som glid (har inget annat HF).

En bit bak i fältet var det mycket lössnö men fortfarande bättre glid än förra året.

Men med förkylning i kroppen tog jag det så försiktigt jag kunde och gjorde ett av de sämre loppen resultatmässigt (kvar i femman) men hade väldigt roligt i och med att jag slapp prestationspressen (man kan ju tappa max ett startled).

 

Men nästa år... MC Hammers recept med überlånga stakpass ska ge bättre uthållighet i mina sparrisarmar och teknikkurs ska ge diagonalsteg på riktigt. Nya skidor? Eventuellt men vad det gäller valla så går jag nog mer mot fluorfritt... skidor, spann och träning är det som ger utdelning för mig, fluor är försumbart i mina lopp. Stenhård paraffin (om jag inte får någon att stålsickla) på stenslipat räcker långt med riller för strukturen för dagen.

 

Långt från medaljtider och inte ens förkylningsfritt hade jag varit nära.

[Trysil-Per]

Hei, her kommer en rapport fra en Trysil-deltaker: 

 

Jeg startet i led 6 i år, etter et dårlig løp i fjor, da jeg gikk på 8:15 og rykket ned fra led 5. Da fikk jeg store problemer med øynene på grunn av all motvind og snøføyke, og så bare noen få meter fremfor meg fra Smågan til mål. Det var tungt. Jeg burde hatt Daniel Tynell som ledsager da.

 

Apropos: Det er en helt fantastisk prestasjon av blinde Zebastian Modin å gå inn på plass 605 i år, med blant andre Tynell som support. Det får mitt tåkesyn i fjor til å fremstå som en bagatell.

 

Jeg syntes det gikk tregt som vanlig i bakken opp fra startområdet, og gikk til venstre, men opplevde at det var mye mindre stress og mas og kamp om posisjoner enn før. Eller kanskje er jeg mer avslappet, fordi dette var mitt 4. Vasalopp. Folk var disiplinerte og vennlige, og jeg kom i prat med deltakere både fra Estland og Østerrike. Det er jo trivelig, men aller helst ønsker man jo å gå fort og ikke delta på et konversasjons-seminar.

 

Jeg kom også i prat med en førstegangsdeltaker fra Norge på min alder (H55) fra samme led 6 i bakken, og utrolig nok holdt vi tilfeldigvis samme fart hele løpet og kom nesten likt i mål. Vi passerte hverandre mange ganger underveis.

 

På toppen ved 87 km-merket skulle kreftene øses ut over myrene, men det gode festet i bakken hadde en bakside - nemlig dårlig glid. Jeg hadde smurt for aggressivt, fordi jeg trodde at blankisen under nysnøen ville gi glatte og polerte spor. Men det var ingen spor, og for mye løssnø. Da bremset det i stedet. Det var en feilvurdering.

 

Jeg hadde 4 tynne lag VR 45 og deretter tre tynne lag VR55N, og burde ha droppet VR55N eller lagt kun ett  lag under bindingen, eller hatt litt stivere ski. Men jeg er ingen proff, og har bare det ene paret med gamle Madshus Nanosonic cold.

 

Ved Smågan var jeg nr. 3364 på 1:04, og var skuffet over det. Gliden var ikke optimal, men jeg vil tro at den var omtrent som de fleste rundt meg på myrene. Det var først i bakkene ned fra Mångsbodarna at jeg merket den var mye dårligere. Da gled alle fra meg, og jeg måtte stake som en gal nedover.

 

Jeg trøstet meg med at det ville blir varmere senere i løpet, og dermed bedre glid, og fra Oxberg løsnet det litt. Jeg plukket plasseringer hele veien, og det var veldig motiverende: Fra led 6 i starten, nr. 3364 ved Smågan og deretter nr. 3355, 3336, 3156, 2938 ved Oxberg, så 2781 ved Hökberg, 2714 ved Eldris og 2648 i mål på tiden 7:11. Det var cirka 2000 plasseringer bedre enn i fjor, og jeg var godt fornøyd. Det blir kanskje led 4 neste år?

 

Jeg gjorde noen små tekniske justeringer i år: Jeg hadde en ny, tynnere jakke, jeg hadde gode, nye Oakley-briller som beskyttet øynene og jeg gikk med drikkebelte med slange og drakk jevnlig mellom stasjonene. Det fungerte bra.

 

Jeg følte meg sterk og optimistisk hele løpet, og fikk kun en liten down-periode rundt Evertsberg. Pusten var aldri noe problem, det er mest at bein og armer blir møre og slitne som hindrer større fart. Det krever flere lange, rolige treningsturer og seedingsløp.

 

Til neste år vil jeg også løpe mer i terreng og stake på Ski-erg stående på balansepute for å styrke ankelleddet. Det vil være nyttig for å takle manglende skispor. Det krever mye beinstyrke for å stå imot og kompensere i utforbakker når de er en blanding av bobsleigh-bane og vaskebrett.

[kustlöparen]

Ett tips är att äta färre bullar om du har bråttom. Det kan vara trevligt att bryta av den annars sötsliskiga smaken från sportdryck/blåbär/gels (som en bör fokusera på) men det är inte direkt optimal nutrition under prestation (mjöl och olja) då man vill ha simpla kolhydrater. Fem per kontroll blir väldigt mycket i magen.. 

Sen är det enklaste sättet att ta placeringar att vara snabbt igenom kontrollerna.

[Trysil-Per]

Seedingen er klar: 

 

https://www.vasalopp...årlopp-2020.pdf

[mazarin]

Två Vasaloppsfrågor till forumet:

 

1. Varför visar inte VL antal passeringar i kontrollerna? För oss som åker är ju det den viktigaste informationen och att köpa ett antal enkla digitala nummerskyltar kan inte kosta många tusenlappar. Ett år hade man tre stycken sådana uppe och de var sponsrade. Bättre än inga men de försvann...

 

Håller ni med? Vore coolt med en namninsamling från Sveriges mest prestigefulla skidforum...

 

2. Varför har man gått över till att visa seedningen i tider istället för placeringar? Verkar ju som de ändå fortfarande sätter tiderna stenhårt efter gamla placeringstabellen: 

E: 150, 1: 500, 2: 1000, 3: 2000, 4: 3200, 5: 4400, 6: 5600, 7: 6800, 8: 8400, 9: 10000.   

Man vet ju redan i mål sin seedning.

 

Kortrapport:

17e VL. Näst värsta förhållandena efter förra årets. Helt slut och omotiverad efter Risbergsbackarna ("Blir fan inget mer VL för mig...") men hör speakern säga att jag är kring 5000 och hittar lite lust att kriga. Pinnar på med ryggsmärtor och tar mig nöjd i mål kring 4900.    

[Anl]

Två Vasaloppsfrågor till forumet:

 

1. Varför visar inte VL antal passeringar i kontrollerna? För oss som åker är ju det den viktigaste informationen och att köpa ett antal enkla digitala nummerskyltar kan inte kosta många tusenlappar. Ett år hade man tre stycken sådana uppe och de var sponsrade. Bättre än inga men de försvann...

 

Håller ni med? Vore coolt med en namninsamling från Sveriges mest prestigefulla skidforum...

 

2. Varför har man gått över till att visa seedningen i tider istället för placeringar? Verkar ju som de ändå fortfarande sätter tiderna stenhårt efter gamla placeringstabellen: 

E: 150, 1: 500, 2: 1000, 3: 2000, 4: 3200, 5: 4400, 6: 5600, 7: 6800, 8: 8400, 9: 10000.   

Man vet ju redan i mål sin seedning.

 

Kortrapport:

17e VL. Näst värsta förhållandena efter förra årets. Helt slut och omotiverad efter Risbergsbackarna ("Blir fan inget mer VL för mig...") men hör speakern säga att jag är kring 5000 och hittar lite lust att kriga. Pinnar på med ryggsmärtor och tar mig nöjd i mål kring 4900.    

Förr har det ju funnits placeringstavlor på några av kontrollerna. Saknade dem iår!