Inom skidorienteringen har det blivit fler som stakar, då banorna är så smala stora delar av loppet att det inte går att skejta.
Nu drar jag kanske iväg OT igen men detta är inte direkt något som hänt sista åren... Skidorienterarna var väldigt tidiga med att skejta, min pappa hade tex skidorienteringsskidor med stålkant redan på 60-talet för att kunna skejta på företrädelsevis vägar men i övrigt åkte man som regel med fästvalla under skidorna fram till skarven mellan 80- och 90-tal då de flesta gick över till att åka på skejtskidor trots smala spår. Vissa arrrangörer bla vid SM-sprinten i Sundsvall 1991 med Per Nylander som banläggare hade som uttalat mål att man skulle vinna med fästvalla under skidorna men det sket sig eftersom de bästa åkarna stakade sig fram ändå trots smala spår och relativt kuperad terräng. Finländaren Anssi Juutilainen vann också vid ungefär samma tid en världscuptävling med smala spår genom att staka sig runt en bana som bedömdes som "omöjlig" att åka utan fäste och efter det så kom hela skidorienteringsvärlden att gå över till skateskidor och där man skejtade där det gick eller så stakade man där det inte gick att skejta och så är det än idag. Så jag skulle nog påstå att skidorienterarna upptäckte redan 15 år före långloppsåkarna att stakning var snabbare än att åka med fästvalla.