Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Bästa upplevelsen på skidor, någonsin!


Maria Snö

Recommended Posts

Ett pass jag verkligen kommer ihåg var en improviserad långtur i början av april 1994 (el möjligen 1995). Var student i Luleå och när föreläsningarna var slut för dagen vid 15-tiden skulle jag ut och åka en kort sväng på isarna i innerskärgården. Det var soligt, vindstilla och fin skare och jag åkte utan karta och upptäckte nya ställen att åka på hela tiden på isen runt några öar och längs skoterleder. Jag kände mig pigg i kroppen och passet blev längre och längre. När jag kom hem hade jag åkt ca 6 mil och varit ute i 4h 15 min och varit på massor av ställen jag aldrig varit på tidigare.

Link to comment
Share on other sites

Skaråkning hamnar långt upp.

En gång i barndomen fick vi en sån där pangskare vid stugan i skogarna i västra Värmland. Jag och en av brorsorna drog ut på morgonen och kunde glida fram ö v e r a l l t där man fick plats med laggen. Kommer inte ihåg hur många av sjöarna och mossarna vi hann avverka innan dagsmejan gjorde så att det började brista på de öppna ytorna.

För ett par år sen kring sportlovstider hade vi som vanligt blidväder här i Götet men natten till lördagen såg jag att det skulle knäppa till rejält med köldgrader. Ställde klockan och var tidigt på en av de lokala golfbanorna på morgonkvisten. Hade hela golfbanan med 5cm skare helt för mig själv. Skaren höll faktiskt både lör och sön och det kompenserade mer än väl för utebliven fjällresa.

Link to comment
Share on other sites

För några år sedan när vintern hängde i en lång stund in på vårvintern, åkte jag och frugan skejt på Vänern. Tjock is och ett perfekt lager snö gjorde att vi både kunde åka på "öppet vatten" och utforska några Vänervikar från sjösidan. 

Kanske inte det bästa minnet, men det mest udda.

Link to comment
Share on other sites

Jag kan nog komma på några träningspass som lämnat god eftersmak, någon månskenstur på träskidor vid midnattstimma men störst intryck har nog alltid kommit på tävling.

De längsta tävlingarna allra mest… och kanske inte minnen av det roligaste jag gjort. Få VL där jag längtat till nästa i målgången.

Faktiskt bara en gång (det brukar inte dröja länge men behöver lite tid) och då plockar jag nog det minnet.

 

2020 Vasaloppet är nog mitt hitintills bästa skidminne där jag turiståkte pga olika anledningar och alltså inte körde så slut på mig utan kunde njuta hela vägen.

Link to comment
Share on other sites

En långsam skidtur i helt igensnöad vildmarksskog, med ett människogjort smalt spår, i Stockholmstrakten. Tillsammans hela familjen med barnen, från 5 år, och mina föräldrar, runt 75 år. Flera generationer, ensamma i en helt tyst skog. Minne för livet!

 

(Sen har jag gott om lyckade upplopp, mitt-i-prick-vallningar etc, men när jag tänker tillbaka flyter de liksom ihop.)

Link to comment
Share on other sites

Jag måste nog säga Nordenskiöldsloppet 2019, 190 km in i loppet. Att komma åter till startplatsen som är matkontroll med 30 km kvar, på småtimmarna. Jag och min nye vän Stefan spänner av skidorna, kan knappt gå och försäkrar oss om att funktionärerna uppfattar vilkabajamajor vi tar oss in i, då det inte alls känns självklart att vi kan ta oss ut på egen hand.

 

Just då var vi grymt trötta och stela, hade ett fint flow trots allt och tog oss hela tiden framåt, bara vi två i den norrländska vildmarksnatten...

Link to comment
Share on other sites

Jag måste nog säga Nordenskiöldsloppet 2019, 190 km in i loppet. Att komma åter till startplatsen som är matkontroll med 30 km kvar, på småtimmarna. Jag och min nye vän Stefan spänner av skidorna, kan knappt gå och försäkrar oss om att funktionärerna uppfattar vilkabajamajor vi tar oss in i, då det inte alls känns självklart att vi kan ta oss ut på egen hand.

 

Just då var vi grymt trötta och stela, hade ett fint flow trots allt och tog oss hela tiden framåt, bara vi två i den norrländska vildmarksnatten...

 

Får addera en liten passage från min första Nattvasa 2018. Snorkallt och månklart glider vi igenom Björnarvet (tror jag) och där har byborna ställt ut ett helt pärlband av marschaller. I skenet av dem, ljusstrimmorna från stugornas fönster och månskenet var det som att glida in i ett julkort signerat Jenny Nyström. Helt magiskt.

Link to comment
Share on other sites

Skidome. Innan de satte upp bilder på granar o skit.

 

 

Mer seriöst så tror jag att det måste vara en skatelångrunda i dalen som går upp från Imst upp mot Fernpass i Tirol, Österrike. En solig eftermiddag i februari 2008. Makalösa vyer i nysnö och helt nypreppat, alltså helt utan spår. Det var fint. 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
×
×
  • Create New...