124 svar till detta ämne

[kustlöparen]

Nånting måste väl sägas om krossen i La Venosta?

10 km med intervallstart uppför med etablerade tradåkare på start som kör fäste. Borde väl inte va nåt snack var det skåpet ska stå mot ett gäng tredje klassens skidåkare som bara behärskar stakning på platt mark.

[PetterM]

Det skulle vara intressant att få veta från dagens ski classics på 10 km i vilka partier som man förlorade på fästvallning. Jag skulle tro att i stakningen upp på tå så bromsar fästvallen och man får mindre betalt i stakningen. Jag undrar om de som åkte utan fäste hade åkt på traditionella skidor hade vunnit lika mycket som de gjorde på stakskidorna, som inte "nyper" när de går upp på tå.
Någon som vet om det är möjligt att åka med fäste på stakskidor och skulle det i så fall bromsa  i "tåfasen" ?

Det går inte att ha fäste på stakskidor de är stenhårda i slutspannet så de går inte att få det att fungera.

[artur]

Det skulle vara intressant att få veta från dagens ski classics på 10 km i vilka partier som man förlorade på fästvallning.
 

Jag håller med! Det skulle vara väldigt intressant om man på lopp med individuell start kunde få "resultatlistor" på kortare delar av banan tex i en lång stigning eller i ett längre utförsparti så att man får se vilka åkare som är bra på olika delar av banan och även hur mycket man kan tappa utför tex.

[Tjyvsläpp]

Ganska ointressant om någon är snabbare på vallade skidor på ett visst parti. Då går den på så hög belastning att resten av loppet blir lidande. Du använder fler muskelgrupper vid diagonalåkning och får du då inte återhämtning i utförsbackar då orkar inte ens värdseliten 10 km. Dessutom är åkdiagonal på väg att fasas ut till fömån för Kläbospring, som kräver än mer energi.


Skickat från min iPad med Tapatalk

[artur]

Ganska ointressant om någon är snabbare på vallade skidor på ett visst parti. Då går den på så hög belastning att resten av loppet blir lidande. Du använder fler muskelgrupper vid diagonalåkning och får du då inte återhämtning i utförsbackar då orkar inte ens värdseliten 10 km. Dessutom är åkdiagonal på väg att fasas ut till fömån för Kläbospring, som kräver än mer energi.


Skickat från min iPad med Tapatalk

Det håller jag inte med om. Det torde för i princip alla finnas en gräns på hur långa och ffa branta backar man klarar när det lönar sig att staka eller inte och sen kombinerat med hur mycket man kan tjäna på andra delar. Skidalpinisterna som tävlade idag med 720 höjdmeter uppför kör ju med stighudar tex och de hade garanterat stakat om det var snabbare.

[kustlöparen]

Det håller jag inte med om. Det torde för i princip alla finnas en gräns på hur långa och ffa branta backar man klarar när det lönar sig att staka eller inte och sen kombinerat med hur mycket man kan tjäna på andra delar. Skidalpinisterna som tävlade idag med 720 höjdmeter uppför kör ju med stighudar tex och de hade garanterat stakat om det var snabbare.

I lördagens lopp var det nog bara den absolut sista branten innan mål som lönade sig att gå med fäste.

Jag tror längden på backe talar för stakarna så länge det är hyfsat stakbart, långloppsåkarna är vana vid långt statiskt jobb på jämn nivå, långloppsbanorna är sällan tekniska och det brukar vara långa avsnitt med likartad åkning. Är visserligen förvånad att inte tradåkarna som gick på fäste hängde med bättre men såhär i efterhand var det ändå rätt givet. Så länge det går att staka hyfsat obehindrat är det en stor fördel jämfört med diagonal inte minst glidmässigt men även muskulärt. Tradåkarna är inte vana vid långa statiska jobb.

Jag tror inte bara branthet i backe spelar roll, utan mest roll tror jag den tekniska utformningen på banan och variationen är. Blir det mycket upp och ner branta backar och snabba utförskörningar och ingång i uppförsbackarna där det är svårt att få med sig fart då tror jag diagonalen vinner. Nyttan glidmässigt blir inte heller avgörande om de utpräglade stakpartierna är korta och man hela tiden växlar fart och kupering.

Kanske närmar vi oss formen för en tävling där trad och långloppsåkare skulle unna tävla på hyfsat lika villkor. Sen tycker jag är det år så himla kul att nivån på långloppsåkningen är så hög numer att det inte bara är att växla om och tro det ska gå att vinna tex Vasaloppet eller annat långlopp.

Skidalpinisternas skidor saknar väl spann, tror de är svåra att staka effektivt i oavsett lutning...frågan är vad de använt för utrustning om uppgiften bara bestått i att ta sig uppför backen. (Förmodligen inte stakning..men säkert någon form av lättare utrustning)

[Volevodin]

Jag återkommer till utrustningen. Jag tror faktiskt det spelar in i stakning hurdant spannet är, så att man får lite "lyft" av skidorna när åkaren är uppe på tå. Det man skulle ha nytta av vid stakning i traditionell skidåkning är att använda "rossignolspann" på skidorna dvs högt o spänstigt utan markerat slutspann, även om det inte ger lika stor fördel som rena stakskidor. En liten detalj som kan ha betydelse vid stakning är konstruktionen på pjäxorna. Om man fäster Alpina stakpjäxor i bindningen lösa utan att ta på dem på fötterna, så är sulan uppvinklad ca 30 grader och jag tror det skall hjälpa till att gå upp på tå i stakningen.

'

Det jag vill ha sagt med det är att andra faktorer kan spela in än bara diagonalandet att inte traditionella åkare hänger med bättre. 

[artur]

I lördagens lopp var det nog bara den absolut sista branten innan mål som lönade sig att gå med fäste.

Jag tror längden på backe talar för stakarna så länge det är hyfsat stakbart, långloppsåkarna är vana vid långt statiskt jobb på jämn nivå, långloppsbanorna är sällan tekniska och det brukar vara långa avsnitt med likartad åkning. Är visserligen förvånad att inte tradåkarna som gick på fäste hängde med bättre men såhär i efterhand var det ändå rätt givet. Så länge det går att staka hyfsat obehindrat är det en stor fördel jämfört med diagonal inte minst glidmässigt men även muskulärt. Tradåkarna är inte vana vid långa statiska jobb.

Jag tror inte bara branthet i backe spelar roll, utan mest roll tror jag den tekniska utformningen på banan och variationen är. Blir det mycket upp och ner branta backar och snabba utförskörningar och ingång i uppförsbackarna där det är svårt att få med sig fart då tror jag diagonalen vinner. Nyttan glidmässigt blir inte heller avgörande om de utpräglade stakpartierna är korta och man hela tiden växlar fart och kupering.

Kanske närmar vi oss formen för en tävling där trad och långloppsåkare skulle unna tävla på hyfsat lika villkor. Sen tycker jag är det år så himla kul att nivån på långloppsåkningen är så hög numer att det inte bara är att växla om och tro det ska gå att vinna tex Vasaloppet eller annat långlopp.

Skidalpinisternas skidor saknar väl spann, tror de är svåra att staka effektivt i oavsett lutning...frågan är vad de använt för utrustning om uppgiften bara bestått i att ta sig uppför backen. (Förmodligen inte stakning..men säkert någon form av lättare utrustning)

Den skidalpina tävling som var i världscupen idag och som Tove Alexandersson vann verkar ha varit ett rent uppförsrace.

https://www.svt.se/s...-varldscupseger

 

Sen en petitess, stakning är inte "statiskt arbete" utan statiskt arbete är när musklerna är stilla i belastat tillstånd tex vid jägarvila eller när man hänger i en stång eller liknande. Monotont dynamiskt arbete kanske är en bättre beskrivning av det stakåkarna gör:)

[Fritzon(igen)]

Jag återkommer till utrustningen. Jag tror faktiskt det spelar in i stakning hurdant spannet är, så att man får lite "lyft" av skidorna när åkaren är uppe på tå. Det man skulle ha nytta av vid stakning i traditionell skidåkning är att använda "rossignolspann" på skidorna dvs högt o spänstigt utan markerat slutspann, även om det inte ger lika stor fördel som rena stakskidor. En liten detalj som kan ha betydelse vid stakning är konstruktionen på pjäxorna. Om man fäster Alpina stakpjäxor i bindningen lösa utan att ta på dem på fötterna, så är sulan uppvinklad ca 30 grader och jag tror det skall hjälpa till att gå upp på tå i stakningen.
'
Det jag vill ha sagt med det är att andra faktorer kan spela in än bara diagonalandet att inte traditionella åkare hänger med bättre.

Men borde inte det ändå vara ganska marginellt? Tänker att det här med att staka hela lopp ändå är en relativt ung företeelse och därför tas större kliv rent utvecklingsmässigt i form av styrka och teknik. Den konkurrens som varit i långloppen de senaste åren har helt enkelt drivit skidåkningen, och då stakningen, så pass långt att den traditionella skidåkningen inte hängt med. För 5-6 år sedan tvivlar jag på att stakarna hade ställt av de traditionella åkarna i uppförsbackarna (ex Marcialonga) men idag gör de det. Vem vet, i framtiden får vi möjligen se tre stilar i världscupen: klassisk stil, fri stil och stakning.

[kustlöparen]

Den skidalpina tävling som var i världscupen idag och som Tove Alexandersson vann verkar ha varit ett rent uppförsrace.

https://www.svt.se/s...-varldscupseger

 

Sen en petitess, stakning är inte "statiskt arbete" utan statiskt arbete är när musklerna är stilla i belastat tillstånd tex vid jägarvila eller när man hänger i en stång eller liknande. Monotont dynamiskt arbete kanske är en bättre beskrivning av det stakåkarna gör:)

OK har inte kollat på dagens race, men det brukar väl innebära även utförs?

Ja jag vet tänkte på det när jag skrev statiskt att det inte är korrekt, slarvigt uttryckt, monotont eller ensidigt är bättre.

[kustlöparen]

Men borde inte det ändå vara ganska marginellt? Tänker att det här med att staka hela lopp ändå är en relativt ung företeelse och därför tas större kliv rent utvecklingsmässigt i form av styrka och teknik. Den konkurrens som varit i långloppen de senaste åren har helt enkelt drivit skidåkningen, och då stakningen, så pass långt att den traditionella skidåkningen inte hängt med. För 5-6 år sedan tvivlar jag på att stakarna hade ställt av de traditionella åkarna i uppförsbackarna (ex Marcialonga) men idag gör de det. Vem vet, i framtiden får vi möjligen se tre stilar i världscupen: klassisk stil, fri stil och stakning.

Jag gissar att stakskidorna ihop med utvecklingen av tekniken gör rätt stor skillnad, tror inte skillnaderna varit alls lika stor med vanliga klassiska skidor. Men det finns garanterat folk här som har bra koll på det.

[KjellJ]

Jag återkommer till utrustningen. Jag tror faktiskt det spelar in i stakning hurdant spannet är, så att man får lite "lyft" av skidorna när åkaren är uppe på tå. Det man skulle ha nytta av vid stakning i traditionell skidåkning är att använda "rossignolspann" på skidorna dvs högt o spänstigt utan markerat slutspann, även om det inte ger lika stor fördel som rena stakskidor. En liten detalj som kan ha betydelse vid stakning är konstruktionen på pjäxorna. Om man fäster Alpina stakpjäxor i bindningen lösa utan att ta på dem på fötterna, så är sulan uppvinklad ca 30 grader och jag tror det skall hjälpa till att gå upp på tå i stakningen.

'

Det jag vill ha sagt med det är att andra faktorer kan spela in än bara diagonalandet att inte traditionella åkare hänger med bättre. 

 

Jag har kört mycket med Alpina stakpjäxor och denna uppvinkling av sulan betyder ingenting då den lilla tyngd som krävs för att pressa ner pjäxan är mycket liten.

[Volevodin]

Men borde inte det ändå vara ganska marginellt? Tänker att det här med att staka hela lopp ändå är en relativt ung företeelse och därför tas större kliv rent utvecklingsmässigt i form av styrka och teknik. Den konkurrens som varit i långloppen de senaste åren har helt enkelt drivit skidåkningen, och då stakningen, så pass långt att den traditionella skidåkningen inte hängt med. För 5-6 år sedan tvivlar jag på att stakarna hade ställt av de traditionella åkarna i uppförsbackarna (ex Marcialonga) men idag gör de det. Vem vet, i framtiden får vi möjligen se tre stilar i världscupen: klassisk stil, fri stil och stakning.

Det tycker jag var ett mycket bra förslag, egentligen inte konstigare än när man införde två stilar. Då kunde stakningen fortsätta att utvecklas tex att stavlängden 0,83 kunde höjas lite, att en fjäder i bindningen som lyfte upp pjäxorna snabbare på tå osv. Den traditionella klassiska stilen skulle kunna införa regler som ytterligare stärkte användandet av de tre teknikerna och varför inte förbjuda "spring på skidor" samt införa "skin-tävlingar"
 

[artur]

Det tycker jag var ett mycket bra förslag, egentligen inte konstigare än när man införde två stilar. Då kunde stakningen fortsätta att utvecklas tex att stavlängden 0,83 kunde höjas lite, att en fjäder i bindningen som lyfte upp pjäxorna snabbare på tå osv. Den traditionella klassiska stilen skulle kunna införa regler som ytterligare stärkte användandet av de tre teknikerna och varför inte förbjuda "spring på skidor" samt införa "skin-tävlingar"
 

Eller så går längdåkningen samma väg som skidskyttet och skidorienteringen och håller sig till fristil så får man ta sig fram på snabbaste sätt. Om det sen är med skin, kläbokliv, enarmsstakning eller hoppskate behöver man inte bry sig om.

[Anl]

Se på utförsåkningen och jämför med för 50 år sedan. Idag kör man på is och har käppar som viker sig. Det går sjukt fort men är inte så likt att friåka runt träd och stenar i en opistad backe, och ser inte alls ut som när man åkte världscup 1970. Inte heller skulle man komma på tanken att elit-tävla i en normalpistad turistbacke.

 

Längdåkningen tävlar nu på hårdpistade gator och perfekt stavfäste med/utan nedtryckta klassiska spår, både teknik och utrustning anpassas mer och mer till det. Vad som är snabbaste stil blir mer och mer en fråga om hög fart och stavfäste, En vanlig motionär vill inte åka en tävlingsbana med hög fart neråt och mördarbackar uppåt, Ett tävlingslopp skulle aldrig idag köras på ett skoterkört dubbelspår runt stock och sten, där skejtare och dubbelstakare skulle fastna och sjunka ner. Men många av oss motionärer älskar att åka sådana spår.

[kustlöparen]

Det tycker jag var ett mycket bra förslag, egentligen inte konstigare än när man införde två stilar. Då kunde stakningen fortsätta att utvecklas tex att stavlängden 0,83 kunde höjas lite, att en fjäder i bindningen som lyfte upp pjäxorna snabbare på tå osv. Den traditionella klassiska stilen skulle kunna införa regler som ytterligare stärkte användandet av de tre teknikerna och varför inte förbjuda "spring på skidor" samt införa "skin-tävlingar"
 

Ja mer förbud är verkligen vägen framåt, förbjud allt!

[Petter]

Skidalpinisternas skidor saknar väl spann, tror de är svåra att staka effektivt i oavsett lutning...frågan är vad de använt för utrustning om uppgiften bara bestått i att ta sig uppför backen. (Förmodligen inte stakning..men säkert någon form av lättare utrustning)

Toves utrustning är ruskigt lätt. Totalvikten för 1 skida(660 g),1 bindning(49 g) och 1 pjäxa (510 g) är 1219 gram. Hittar inte vikterna på vad motsvarande på längd väger

[PetterM]

Toves utrustning är ruskigt lätt. Totalvikten för 1 skida(660 g),1 bindning(49 g) och 1 pjäxa (510 g) är 1219 gram. Hittar inte vikterna på vad motsvarande på längd väger

Plus stighuden på vägen upp.

[kustlöparen]

Toves utrustning är ruskigt lätt. Totalvikten för 1 skida(660 g),1 bindning(49 g) och 1 pjäxa (510 g) är 1219 gram. Hittar inte vikterna på vad motsvarande på längd väger

OK alltid lär man sig nåt nytt!

[larsbern]

Toves utrustning är ruskigt lätt. Totalvikten för 1 skida(660 g),1 bindning(49 g) och 1 pjäxa (510 g) är 1219 gram. Hittar inte vikterna på vad motsvarande på längd väger

 

När Fischers första RCS-modeller dök upp på 80-talet har jag för mig att man bröt 1kg-gränsen. Sen dess har inte många gram försvunnit per skida fast carbon-pjäxorna är klart lättare.