Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Långfärdsskridskor?


Johan Eek

Recommended Posts

Långfärdsskridsko med skejtstavar är en fin upplevelse, behövs en viss tillvänjning i början för att inte slå i spetsen, men efter ett tag fungerar det utmärkt. Man måste dock vara på tå och ta tillfällen i akt, när det är snöfritt och uppfrutset och tillräckligt tjock is vilket inte inträffar så ofta. Tyvärr är uppgifterna om isars bärighet svår att få fram, inte lika fin service där som på skidspår.se. Förra vintern var det blankis på sjön Bolmen i södra Småland, men jag fick veta det först efteråt med ett reportage i lokaltidningen, synd !

ps. jag kör med fast häl, då jag upplever bättre kontroll på skridskorna.

Link to comment
Share on other sites

Längre skena = Högre fart, går bättre att pressa med benen, mer skidlikt

Kortare skena = Roligare skridsko, lättare att göra översteg och sånt, smidigt

Dessutom

Längre skena: man känner mindre av ojämn is, sprickor, etc

Kortare skena: bättre kontroll om det är överis eller snö ovanpå isen

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Kan bara hålla med om att ju länge skena destå bättre.

 

Precis som både " Hysad Skidåkare" och " Anl" har sagt så stämmer detta.

 

Men baksidan är att ju längre skena Du har destå längre blir åkradien.

 

Jag kan bara ta mina Lundhags som ex. ( T- skate 50cm), EUR 45.

Enl.tillverkaren så ska det vara 28 m,men tyvärr så är det 29( i verkligheten).

 

Vill heller inte propagera för något enskilt märke,men tyvärr så får Du vad Du betalar för.

 

Personligen så skulle jag aldrig köpa något billigt importkrafs ( som dem större spirtkedjorna säljer).

Köp helre erkänd / beprövad kvalite- helst från Lundhags.

 

Det finns inget som slår hederligt svenskt kvalitetsstål.

 

Jag personligen åker ganska mycket( förvisso då på rundisbana/ konstfrusen is).

På ett genomsnitt så åker jag minst 15km/ dag.

 

Utan överdrift så håller en sådan slipning för mig en hel sesong. På ett cirkus så kan jag åka 150 km,innan jag måste slipa om dem. Det tror jag nog inget av dem billigare kinesiska märkena klarar av.

 

Nu är jag också en glad amatör,men att utifrån det jag har lärt mig så bygger modern långfärdsskridskoteknik på skate.

 

Det heter som sagt skrinna ( som att skrinna sig fram).

 

Däremot så dem lite äldre( billigare), med fast pjäxa, så vart tekniken att stå lodrät och stava sig fram.

Medans skate tekniken ( med lös häl) inebär att Du lutar dig frammåt ( läger större delen av din vikt frammåt).

Samt att för att ta sig frammåt att Du gungar dig fram, och att Du alltid behåller ena skridskon kvar i skäret.

 

Dvs som Björn Granath sa i Sällskapsresan: " Tyngden på dalskidan).

 

Vilket innebär för dem flesta att Du får mest fart i att trycka dig fram med högerskridsko( den dom Du släpper sist i skäret), samt då att Du har den vänstra mer av ett stöd( för att behålla takten).

 

Men att då för dem som har lite sämre koordination( men även för att inte tumma på säkerheten), att ha med sig pikarna.

( givetvis säkrade).

 

Mest för att när Du åker med pikar så river Du altid upp stora hål i isen.

Är det redan en spricka,så förstärks denna ännu mer.

Jag har självt åkt på många sådana sprickor i mitt liv.

 

Sist men inte minst så är inte långfärdsskridskor gjorda för konstfrusna isar ( köra med på rundisbana).

 

Det som också glöms bort är att skridskorna alltid måste slipas när dem är nya.

 

Dem kanske känns vassa,men dem har ingen skärande( vas egg).

 

Sen så är det också viktigt att Du slipar dessa rätt. Det går som sagt inte att slipa dem hos vem som helst, specielt inte hos hockeybutiker.

 

Dem slipar dem felaktigt.

Om det skall vara riktigt så ska det vara med en sk.planslipad radieslipning.

Inte felaktigt med en skålslipad radieslipning.

 

Så vitt jag vet så är det typ bara föreningar som sysslar med short track/ longtrack åkning som kan detta.

Link to comment
Share on other sites

Sedan jag började med skejt har blivit nästan besatt av backintervaller. Har inte intresserat mej på klassiskt. Långfärdsskridskor verkar ju intressant, särskilt om jag kan nyttja de skejtpjäxor jag sedan har. Var åker man lämpligen backintervaller på långfärdsskridsko??[/size]

Du får väl hitta ngn fors som frusit lol

Link to comment
Share on other sites

Kan bara hålla med om att ju länge skena destå bättre.

 

Precis som både " Hysad Skidåkare" och " Anl" har sagt så stämmer detta.

 

Men baksidan är att ju längre skena Du har destå längre blir åkradien.

 

Jag kan bara ta mina Lundhags som ex. ( T- skate 50cm), EUR 45.

Enl.tillverkaren så ska det vara 28 m,men tyvärr så är det 29( i verkligheten).

 

Vill heller inte propagera för något enskilt märke,men tyvärr så får Du vad Du betalar för.

 

Personligen så skulle jag aldrig köpa något billigt importkrafs ( som dem större spirtkedjorna säljer).

Köp helre erkänd / beprövad kvalite- helst från Lundhags.

 

Det finns inget som slår hederligt svenskt kvalitetsstål.

 

Jag personligen åker ganska mycket( förvisso då på rundisbana/ konstfrusen is).

På ett genomsnitt så åker jag minst 15km/ dag.

 

Utan överdrift så håller en sådan slipning för mig en hel sesong. På ett cirkus så kan jag åka 150 km,innan jag måste slipa om dem. Det tror jag nog inget av dem billigare kinesiska märkena klarar av.

 

Nu är jag också en glad amatör,men att utifrån det jag har lärt mig så bygger modern långfärdsskridskoteknik på skate.

 

Det heter som sagt skrinna ( som att skrinna sig fram).

 

Däremot så dem lite äldre( billigare), med fast pjäxa, så vart tekniken att stå lodrät och stava sig fram.

Medans skate tekniken ( med lös häl) inebär att Du lutar dig frammåt ( läger större delen av din vikt frammåt).

Samt att för att ta sig frammåt att Du gungar dig fram, och att Du alltid behåller ena skridskon kvar i skäret.

 

Dvs som Björn Granath sa i Sällskapsresan: " Tyngden på dalskidan).

 

Vilket innebär för dem flesta att Du får mest fart i att trycka dig fram med högerskridsko( den dom Du släpper sist i skäret), samt då att Du har den vänstra mer av ett stöd( för att behålla takten).

 

Men att då för dem som har lite sämre koordination( men även för att inte tumma på säkerheten), att ha med sig pikarna.

( givetvis säkrade).

 

Mest för att när Du åker med pikar så river Du altid upp stora hål i isen.

Är det redan en spricka,så förstärks denna ännu mer.

Jag har självt åkt på många sådana sprickor i mitt liv.

 

Sist men inte minst så är inte långfärdsskridskor gjorda för konstfrusna isar ( köra med på rundisbana).

 

Det som också glöms bort är att skridskorna alltid måste slipas när dem är nya.

 

Dem kanske känns vassa,men dem har ingen skärande( vas egg).

 

Sen så är det också viktigt att Du slipar dessa rätt. Det går som sagt inte att slipa dem hos vem som helst, specielt inte hos hockeybutiker.

 

Dem slipar dem felaktigt.

Om det skall vara riktigt så ska det vara med en sk.planslipad radieslipning.

Inte felaktigt med en skålslipad radieslipning.

 

Så vitt jag vet så är det typ bara föreningar som sysslar med short track/ longtrack åkning som kan detta.

Man måste skilja på två saker och det är om man åker långfärsskridsko med eller utan skidstavar. Jag åker med mina skejtstavar för inlines och har samma kroppshållning som skejtåkning på snö dvs upprätt och får därigenom en mycket bra muskelarbete i benen. Vid åkning i låg stil som en skridskoåkare enl ovan blir det mycket kort avspänningsfas i musklerna, mer statiskt muskelarbete, vilket gör att man fortare blir trött, då det blir sämre blodgenomströmning i musklerna, (jfr att cykla med för låg sadel) Så jag förordar långfärdsskridsko med skejttekniken, både roligare och behagligare för benmusklerna och ger en icke föraktlig träning inför åkningen på snö. :)

Link to comment
Share on other sites

Sedan jag började med skejt har blivit nästan besatt av backintervaller. Har inte intresserat mej på klassiskt. Långfärdsskridskor verkar ju intressant, särskilt om jag kan nyttja de skejtpjäxor jag sedan har. Var åker man lämpligen backintervaller på långfärdsskridsko??[/size]

För en massa år sen tipsade CG Holmberg mig om platta 800m intervaller på rullskidor istället för stakning i motbacke. Var lite frågande men han fyllde på att det hade funkat bra för Elofsson.

Link to comment
Share on other sites

Sedan jag började med skejt har blivit nästan besatt av backintervaller. Har inte intresserat mej på klassiskt. Långfärdsskridskor verkar ju intressant, särskilt om jag kan nyttja de skejtpjäxor jag redan har. Var åker man lämpligen backintervaller på långfärdsskridsko??

Jätteenkelt - bara att åka i motvind på vilken sjö som helst. Kan bli riktigt tungt!

 

Se'n bör man vara försiktig med åkpositionen om det finns sprickor. Att ligga lågt i fartställning med händerna på ryggen och gå omkull innebär att du har huvud och axel i isen på ett par tiondels sekunder. Riktigt ont och farligt. Helt ok att åka så på konstis eller där du vet att det är blankt. Men är det lite sisådär bör du se till att ha en halv chans att få fram en arm/vrida undan huvud/knä/axel innan det smäller. Alltid hjälm på is! Knäskydd o bra handskar om det inte är perfekt yta är inte fel.

Link to comment
Share on other sites

  • 4 weeks later...

Fast det som glöms bort( som jag vill förtydliga) är att skidor och skridskor inte är det samma.

 

Även då om tekniken påminner om varandra så finns det vissa saker som skiljer dem åt.

( Det heter Skrinna, och inte felaktig som många säger skrisskor). Dvs Skridsko ( med betoningen på Id- ljudet).

Som i skidåkning så är det stavarna som driver dig frammåt,men att i skidåkningen så är dem mer som tekniskt hjälpmedel.

 

Men det gäller även att förstå hur skridskon är konstruerad( för vilken teknik).

 

För den som inte är så insatt i detta ämne borde läsa boken " Stora Boken om långfärdsskridsko"- Av: Mårten Ajne.

 

Men emmellertid så får jag uppfattningen ( känslan) av att det är en lite äldre generation,som har lärt sig att åka skridskor på dem äldre modellerna med fast häl.

Men dessa är inte särskilt relevanta i dagsläget( mest för att det inte finns någon som kan slipa dem åt dig). Hör lite till en svunnen tid( relik)

 

Som sagt dem äldre modellerna med fast häl byggde på ( påminde om klassisk åkning).

 

Men dessvärre så fungerar denna teknik mindre bra på moderna skridskor( med lös häl)- sk. klappskridskor.

Där handlar det uteslutande om skateteknik- fast med skillnaden att Du har korta skenor.

 

För dem som har åkt mycket skridskor i sitt liv,kanske kan sätta sig in i detta bättre.

 

För att göra det än mer begripligt så handlar det om att förflytta din kroppsvikt frammåt.

Dvs att för att få bästa möjliga fart,så handlar det om att förflytta typ 90% av din vikt frammåt ( mot spetsen av skenan).

Därmed då att Du trycker dig framåt med din kroppsvikt.

 

Det är bara att titta på hur alla dessa Speedtrack åkare gör för att förstå.

 

Tyvärr så blir det lite kontraproduktivt om Du vill åka klassisk stil ( med stavar) på moderna klappskridskor. ( ur ett energimässigt perspektiv)= dvs att det kostar dig mer energi att skrida fram med stavarna/ pikarna,än om Du endast åker skate.

Just för att Du kommer att åka baklänges snarare än frammåt. Eftersom hela tekniken bygger på att Du måste synka

"klapprörelsen" ( med pjäxan), för att komma frammåt.

 

Men även att som jag också får erfara - Sprickor i isen efter alla dessa pikar.

Jag har självt åkt på många av dessa.

 

 

Just som det brukar vara med naturfrusen is- att den beter sig lite granna som riktigt glas.

Får Du väl en spricka någon stans så kan detta dra iväg okontrollerat. En liten spricka ( orsakad av naturen självt på typ 1mm, blir lätt en bred reva på några cm)= efter alla dessa åkare.

 

Givetvis så finns det en liten poäng med att det känns mycket mer ( krävs mer benstyrka) att endast åka skate( utan stavar), men jag  personligen märker inte av detta- snarare att stavarna( pikarna) är i vägen.

 

Däremot så är dem oumbärliga att ha med sig om isen är ojämn( sprucken)/ mycket snö ( typ om det ligger drivsnö på 3-4 cm), men om det bara är lös/ pudersnö så går det också, men även som känselspröt.

 

Jag brukar stanna till ibland ( mest bara om jag känner mig osäker pga av spänningar i isen). Men att om jag märker att isen är helt stum( låter som att knacka i sten), så är det bara att njuta.

 

Sist men inte minst ( utifrån mina erfarenheter), så det som tröttar ut mig mest är;

- Om jag åker i motvind

- Mängden snö på isen. Det går som sagt att åka även om det ligger 3-4 cm lös snö,( men att det blir inte riktigt samma glid).

Värst är som sagt om det är drivsnö, o ovanpå detta buckor i isen ( efter  råkar/ sprickor osv).

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
×
×
  • Create New...