Hej!
Hemma efter vasaloppet. Åkte på strax under 7 timmar. Andra gången. 9 timmar förra gången.
Bor långt söderut. Ute spirar solen, över 7 grader varmt. Åker nog inte på snö igen föränn tidigast i december. Fram till dess blir det rullskidor.
Har:
Madshus skins skidor
Liquid parafin en röd en blå för kall resp varm före. Stryker på ibland för träning, låter torka sen borsta.
Har även som jag köpte efter vallakurs i bruksvallarna:
ps7 paraffin som man smälter in i belaget
skin clean and clear
clean and glide
sickel
styrsspårssickel
Nu var jag i färd med att beställa vallajärn för att smälta in paraffin och ställa undan skidorna som jag lärt mig. Då tänkte jag att man kunde ta i överkant och beställa ett ordentligt eftersom man bara köper en gång.
Men i jakten på det hittar jag mycklet information om stålsickling, vilket känns som en lockande metod för att hålla nere den löpande materialkostnaden.
Åker kanske 200km på snö om året. max. Där vasaloppet är en del av det. Resten rullskidor.
Man hör och ser mycket olika på internet. En del borstar försiktigt endast i färdriktning. Andra går loss med bandslip eller borstar hejvilt med sandpapper fram och tillbaka på sina belag.
Funderar på följande:
köpa stålsicklar. och kanske ett billigare järn alt bara nöja mig med hushållets strykjärn för att smälta in för avställning. Brukar alltid gå bra låna järn i vallabodarna de få tillfällen jag kör på snö.
eller om jag börjar stålsickla ska jag hålla mig borta från smälta in parafin öht då?
---
Kan tillägga att jag tycker att jag fick till grymt bra glid med min oerhört limiterade kunskap. Smälte in ps7 dagen innan vasaloppet och sicklade och borstade. Med lånat järn i vallabod. Hörde massor runt om mig som gnällde om dåligt före och dåligt glid. Undrar om man lägger för mycket fokus och tankeverksamhet på sin prepareing och om de inte känns bra i spåret direkt börja skylla på de istället för att blicka frammåt?