Nordenskiöldsloppet 2022

[Ola på Österlen]

Tack för en trevlig loppberättelse, :) förresten hur gick det för "långa bollar på Bengt" ?

Bengt kom i mål! Vid målet insåg vi att vi varit på samma träningsläger i Sjusjöen för tre år sedan...

[Rob]

Som skidbohem utan vassare tidsmål rörde jag mig i motsatt ända av deltagarna. Jag gick ut försiktigt i starten och ångrade det snart, väntan på att passas in i det enda spåret på isen tog tid. Därefter följde några mil där jag (som diagonalstark) blev frustrerad av folk som inte kan hålla tempot ens i svag uppförslutning. I saxbackarna (för dem) kunde jag i alla fall springa förbi. Lite trångt vid första två kontrollerna då vi nu var dubbelt så många som 2019 men vid tredje var det lugnt och tempot jämnare. Lagom varmt i skogen, lite kyligt vid första rejäla matkontrollen (Sågudden) men sedan blev det riktigt fint med sol och fortsatt lagom med minusgrader. Jag fick vänliga kommentarer och extra hejarop för min klädsel och kunde snart värja mig för frågor om träskidor, Henrik Granström som pga virus snuvades på Jubileumsvasan lämpade på än längre bak, men jag kunde ärligt säga att jag hade behövt minst fyrtio timmar för att skida på träskidor.

Jag höll mig jämnt en bit över fyra hundra, tog platser uppför och tappade på platten. Vändpunkten var i sol, lä och det var svårt att bryta upp från gemytet. Med full mage väntade direkt tyngsta stigningen som gick väl, med skin och framflyttad bindning kunds jag skida om stackars saxare.

Jag skidade mest själv följande milen och trivdes i eget tempo.

Tillbaka vid kalla granudden bad jag om en full skål med pasta och satte mig med den i värmestugan, ett hemmabyggd skotersläp med gasolkamin. Någon var trött därinne, en annan håglös och en plockade fram sina kalla fötter ur pjäxorna och jag kunde bjuda på värmekuddar ur min bra-att-ha-midjeväska.

Nu hade glidet dykt upp sedan någon mil i det ena spåret (vilket som var snabbt skiftade och de måsta ha dragit om under dagen). Pannlampan åkte på vid nästa kontroll och sedan kom nästa dropbag. I det värmetältet var det gott om folk och det som bara skulle bli strumpbyte tog lite längre tid. Min trogna mage började må illa så det blev fler tältstunder med långsam ätning och "Bengt", också han från Skåne tajmade in kontrollerna med mig och drog tidvis ihop. Vid Purkijaur igen (startplatsen) kom ännu en långpaus med Bengt, andra vrak hängde där också, för att bli varma, pigga eller lugna i magen. Bengt och jag gav oss ut på isen igen, men är himlen i öster började förlora sin svärta blev jag orolig. Med sju kilometer kvar ökade jag farten, tänkte att magen inte behövde klara mer mat. Jag jagade pannlampa efter pannlampa, kom förbi en, sedan en till. I utkanten av Jokkmokk hamnade jag bakom två som ökade farten när de såg min ljuskägla i spåret och jag hakade på. Med målportalen i sikte från fel håll passerade vi alla tre i hög fart en trött åkare.

In på slingan runt sjön (två kilometer kvar) och äntligen en uppförsbacke! Jag Klaebo-kliver om båda herrarna, tror att de hakar på och hetsar vidare. En till rygg kommer jag ikapp, och om. Ytterligare en inom räckhåll med bara talan fram mot mål, men han låter sig inte provoceras utan säger att "du får spurtpriset". Väl inne på upploppet snuvar jag två tjecker på en placering medan de försöker synka en gemensam målgång.

 

I mål är jag rörlig, kan ta av ena skidan själv och inte stel och hjälplös som 2019. Mina långpauser har hållit kroppen på bra humör men gjort att medaljtiden passerat för länge sedan.

Jag är inte bättre än så här. Knappt 23 timmar på tjugo mil och 1700 höjdmeter. Och utan någon som helst plan att motverka illamående.

Men å andra sidan, jag fick åka i min egen takt en stor del av loppet, jag hade mysiga pratstunder i värmen som jag inte vill vara utan, och jag kom i mål!

 

Efter loppet fin debriefing med mitt ressällskap Tomas (som hade 2/3 av min tid) och som det slumpade sig sex trevliga herrar från Gnosjö som hade samma resväg Jokkmokk-Nässjö.

Överraskande tidigt kom funderingarna på hur jag skall göra nästa gång...

Bra rapport! 

Jag åkte en del av loppet med 4:a av herrarna från Gnosjö och jag kan hålla med om att de var synnerligen trevliga.

 

Intressant det där om funderingar på att göra om det. Jag var helt övertygad om att det här är en sak man bara gör en gång i livet. Speciellt efter målgång. Men tankarna börjar så smått komma :D

[Rotebrostakaren]

Mitt 6:e Nordenskiöld, ett av det trevligaste. Bakgrund, efter att ha legat typ 450-650 de senaste åren på Vasaloppet kom jag på placering över 2000 i år samt över timme efter dom jag brukade tävla mot, inte på grund av någon olycka, dåliga skidor, eller för att jag inte tog i, utan för att jag helt enkelt inte var bättre. På Nordenskiöld ifjol, så trodde jag att jag var bättre, men innan vändningen när jag mötte de där jag trodde jag borde vara så var jag flera mil efter, känns sådär mentalt.......

 

I år, lugnt och fint med fina ryggar i motvinden, mest själv hem och avancerade sakta och säkert, pratade lite med några, solsken, livet lekte, åkte om en gammal kombattant i S-kurvorna ner mot första sjön.  Men när jag kom ner på sista sjön började jag frysa om händer och fötter, valet bestod i att bryta i Purkijaur eller fortsätta köra allt man har för att hålla värmen, tänkte på Britta och Nygaards händer och fötter. Bestämde mig för att köra max, stod som en backhoppare i utförskörningarna för att skydda händerna, hoppade lite extra upp och ner osv. Lyckades hitta min säck och släpa mig upp till skolan för värme, klarade mig med en blå långfingernagel, det var det värt:). Låg på plats 226 efter 28km som sämst, kom i mål på plats 145 i mål (135 i mansklassen:)) på 14:50, nöjd och glad. Det är fantastiskt hur otroligt trevliga alla människor är i Jokkmokk!! 

[Lars-Erik]

Mitt 6:e Nordenskiöld, ett av det trevligaste. Bakgrund, efter att ha legat typ 450-650 de senaste åren på Vasaloppet kom jag på placering över 2000 i år samt över timme efter dom jag brukade tävla mot, inte på grund av någon olycka, dåliga skidor, eller för att jag inte tog i, utan för att jag helt enkelt inte var bättre. På Nordenskiöld ifjol, så trodde jag att jag var bättre, men innan vändningen när jag mötte de där jag trodde jag borde vara så var jag flera mil efter, känns sådär mentalt.......

 

I år, lugnt och fint med fina ryggar i motvinden, mest själv hem och avancerade sakta och säkert, pratade lite med några, solsken, livet lekte, åkte om en gammal kombattant i S-kurvorna ner mot första sjön.  Men när jag kom ner på sista sjön började jag frysa om händer och fötter, valet bestod i att bryta i Purkijaur eller fortsätta köra allt man har för att hålla värmen, tänkte på Britta och Nygaards händer och fötter. Bestämde mig för att köra max, stod som en backhoppare i utförskörningarna för att skydda händerna, hoppade lite extra upp och ner osv. Lyckades hitta min säck och släpa mig upp till skolan för värme, klarade mig med en blå långfingernagel, det var det värt:). Låg på plats 226 efter 28km som sämst, kom i mål på plats 145 i mål (135 i mansklassen:)) på 14:50, nöjd och glad. Det är fantastiskt hur otroligt trevliga alla människor är i Jokkmokk!! 

IMPONERADE min gode vän Rotebrestakaren. Min stora merit börjar väl vara att jag fått förmånen att träna på Rullskidor tilsammans med dig. Jag följde GIVETSVIS ditt lopp från startr till mål via den speciella resultatservice de hade från kontrollerna. Jag följde på samma sätt min nyare vän Ola på Österlen (och en del andra vänner utanför skidforum) med samma stora intresse. Jag är som synes inte lite imponerad, fascinerad och berörd av just detta lopp jag inte tror jag själv klarar längra (efter hjärtinfarkt etc) trots mina 75 genomförda Vasalopp.

[Falken86]

Eftersom jag ändå skrev ihop en liten punktlista för redogörelse av loppet kan jag väl lika gärna dela med mig här. :)

 

Uppstigning 01:30 i Kåbdalis (ca 7 mil bort)

Uppskjuten start till 05:30 pga bussproblem. Kul att få lite extra snack med folk medan solen gick upp. 

Lite trångt i starten men tyckte ändå alla var väldigt respekterande av utrustning. Gällde hela loppet runt om mig åtminstone. Såg väldigt få brutna stavar längst vägen.

Långsamma spår och en jätteklunga i början. Väldigt svårt att åka så många i samma spår med den dragspelseffekt som blir.

Efter drygt 2 mil (tror jag) körs det hårt längst fram och mindre klungor bildas. Hinner aldrig uppfatta att det händer men såhär i efterhand nöjd med att inte gå med för länge.

Snabbare spår och ligger med i mindre klunga. Försöker ligga långt fram och drar även en hel del.

Blåser förbi första drop bag där vi tyvärr tappar en del starka åkare som behöver komma åt sina grejer. Stundtals ganska snabba fina spår, men även sektioner med i stort sett igendrivna. Något som kommer vara sanning genom hela loppet. Det tuffar på och känns varken bra eller dåligt.

Är lite otålig av mig och vill gärna bli av med fripassagerare som bara sitter i klungan, så bort mot vändningen (89 km) trycker jag på och det är bara en person som går med. Här är även banan som mest kuperad och stakning uppför är min styrka.

Vid vändningen ligger drop bag nr 2 där jag fyller på med nytt vätskebälte och en hel dröj med gels. Ut ur kontrollen sker det roligaste på hela loppet. Här kommer jag ikapp en kille som jag åkte säkert 7-8 mil med under förra årets lopp. En pratglad typ med en åkstyrka som matchar mig perfekt. Här blir det även medvind på de öppna ytorna vilket hjälper enormt!

Han och jag håller sedan ihop väldigt länge. Ibland kommer det in någon mer åkare, men för det mesta kör vi i vår duo. Och vi gör det bra. Kommer ikapp åkare som sen inte orkar hänga på oss. Humöret är på topp!

Efter ca. 15 mil börjar jag känna att det är långt kvar. Tycker jag fått i mig bra med energi men här börjar det ändå gå tyngre. Lyckas ändå gå med mitt sällskap även om jag känner att det är nära att jag släpper ibland. Dock börjar han få problem med underarmar och handleder här.

Ut på sjön vi startade på med 3 mil kvar tvingas tyvärr min vän släppa. Här försöker jag desperat komma in i en rygg för ute på sjön är det rejält blåsigt och man snurrar närmare en mil där ute i lite olika riktningar. Lyckas komma ikapp en liten klunga med dam 3:an som jag följer en stund. Sen när det är dags för någon annan att gå upp och dra vill ingen riktigt göra det och jag känner att tar en kort förning. Dock blir de andra avhakade på en gång! Jag kanske är piggare än jag trott? Självklart börjar alla bli väldigt trötta..

Efter sista kontrollen är jag trött men tycker ändå att det går i hyffsat ok tempo fortfarande. Passerar någon enstaka åkare men här är det glest mellan dem.

Sista milen blir det lite mer fuktigt i spåren och mina skidor går lite sämre jämfört med andras. Får kriga mentalt med det.

Med 5 km kvar drar jag ändå igång nån slags långspurt. Dumt att spara nåt när man ändå åkte över 19 mil. Man kommer in i Jokkmokk med 3 km kvar och jag tycker jag går ganska starkt här. Funderar på att åka kontrollerat in i mål, men ser två pers lite längre fram och bedömer att jag nog kan hinna om dem. Sagt och gjort blåser jag om dem och känner mig riktigt stark sista kilometern.

Ynnest att få gå i mål! Hade ett riktigt fint lopp med bra skidor och en bra följd energiplan. Klart jag blev trött men det var aldrig några jättedippar. Bara flytande intag under hela loppet men blev aldrig värst hungrig.

 

Så otroligt skoj att få åka i stort sett hela loppet i strålande sol! Fantastiska vyer borta när man närmade sig fjällen. Helt magiskt lopp som trots drygt 3 mil kortare än i fjol var bra mycket jobbigare. Nysnön och vinden gjorde sitt bästa för att göra det slitsamt. 

 

Inte alls omöjligt att jag kör igen, men då blir det annan resplan och boende närmare Jokkmokk. :)