Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Nordenskiöldsloppet 2022


Johaaan

Recommended Posts

Om ni går med fäste, tänk på att det kan vara läge att valla om med kallare burk för att inte tappa i glid. Jag tappade väldigt mycket 2018 när temperaturen kröp ner till minus tjugo och min blå valla började bli för varm. Skulle stannat och lagt grön ovanpå men det var jag för trött för att inse.
Link to comment
Share on other sites

  • Replies 54
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Åkte förra året. Isiga, snabba spår bort och slaskigt och sugande hem (då hade jag ändå rillat rejält grovt). Ingen jätteskillnad på snö sjö kontra höjd tycker jag då, men det kan säkert vara väldigt annorlunda år till år. Det hade nog inte snöat på ett tag inför förra årets lopp. Var rätt skräpigt i spåren så det jag ångrar mycket, var att jag inte använde valla väck-servetterna och borste som jag hade i drop bagsen. Tror det hade gjort en hel del för glidet.

Link to comment
Share on other sites

Inte helt oväntat justerad bansträckning pga vattenansamlingar på sjöarna, främst vid vändpunkten.

Någon som har en aning om det blir det någon signifikant förändring i ban-höjdprofilen iom ändringen vid Granudden? Verkar väl vara rätt flackt i den riktningen man åker t.o.r. 

Link to comment
Share on other sites

Inte helt oväntat justerad bansträckning pga vattenansamlingar på sjöarna, främst vid vändpunkten.

 

Någon som har en aning om det blir det någon signifikant förändring i ban-höjdprofilen iom ändringen vid Granudden? Verkar väl vara rätt flackt i den riktningen man åker t.o.r. 

Det ser ut att bli samma bansträckning som 2019. Det är ca 50 höjdmeter från "T-korsningen" ner till Granudden. Vad jag kommer ihåg var det inga branta backar.

Link to comment
Share on other sites

Vad innebär det här? Ingen åkning på sjön alla längre och massa extra höjdmeter? Hur är "den andra" banan som går i skogen?

 

Sent from my SM-G986B using Tapatalk

Det blir 2019-banan. Den är bra (jag har inte skidat ordinarie sträckning). Jag ser gärna att det inte blir tio mil motvind som sedan mojnar efter en halvmil i andra riktningen...
Link to comment
Share on other sites

Försökte mäta upp från Granudden till Njavve

 

Ser ut som tidigare banprofilen fast i lite högre upplösning. Men nuvarande sträcka har vi 39 km melkan Njavve/Granudden. Att beakta kan ju vara att sträckan mellan Tjåmotis och granudden blire lite längre, 19 km. 

Link to comment
Share on other sites

Ja ser ut och komma snö på fredag men inget på lördag, kommer börja utan fäste för att ev. senare i loppet lägga på vid behov, ni som åkt innan vad rekommenderar ni för trugstorlek, är det stora trugor som gäller?

Delar av loppet kräver stora trugor (2019). I år är det dessutom dubbelt så många anmälda som 2019. Även om du ligger först kommer det ha hackats i spåret på hemvägen.
Link to comment
Share on other sites

Vilken fantastisk dag vi fick igår! En kort rapport från mig.

 

Fick en bra start från främsta led bakom elitgruppen. Stavspetsen gick av på första sjön, men gick rätt bra ändå. Låg topp 20 när vi kom till andra sjön, där beslutade jag mig för att stanna och byta truga eftersom jag inte visste hur mycket sjöåkning vi hade framför oss, dessvärre hade jag skruvat åt dem så hårt så jag inte lyckades. Tappade till plats 70-80 här, det var dumt. Jag fick kämpa på utan spets.

 

Det hade varit en sällskapsresa fram dit, men oturligt nog började de köra på hårt här så alla chanser att hänga med långt fram försvann där. Hamnade dock i lämpliga grupper efter lite jakt, låg med i damvinnarens grupp. Dessvärre hade jag problem med att behöva kissa fyra gånger första tre timmarna, det gjorde att jag tappade grupperna och fick jaga onödigt mycket. Fick problem med kramp i magen mellan mil 6-8, precis som det brukar vara på Vasaloppet. Då var känslan att det skulle bli 14 mils kamp mot krampen. Glädjande nog vände loppet där. Skidorna gick lite bättre och jag blev relativt starkare än de jag åkte med. Jag åkte mycket med en norrman som inte var rädd för att dra på platten och jag uppför. Det var verkligen mer kupering än vad jag föreställt mig, men det var fina och trevliga backar att staka i. Även flera utmanande nedförsbackar.

 

Med 20 km kvar passerade vi starten igen, sista milen fram dit ute på sjön var verkligen tung, det var även den ända delen för jag missade tillföra energi. Tryckte i mig mycket energi där redo för att lida mig genom slutet. Konstigt nog fick kroppen oanande krafter här, sista 14 km kunde jag trycka på en långspurt som jag inte varit missnöjd med på ett Marathon, kroppen är fantastisk.

 

Jag kom in på 12h och lite mindre än 20 minuter, ruskigt nöjd och stolt över att ha kommit i mål. Alla har sin historia från det här loppet och alla som kom i mål är grymma, vore kul att få läsa fler rapporter!

Link to comment
Share on other sites

Som skidbohem utan vassare tidsmål rörde jag mig i motsatt ända av deltagarna. Jag gick ut försiktigt i starten och ångrade det snart, väntan på att passas in i det enda spåret på isen tog tid. Därefter följde några mil där jag (som diagonalstark) blev frustrerad av folk som inte kan hålla tempot ens i svag uppförslutning. I saxbackarna (för dem) kunde jag i alla fall springa förbi. Lite trångt vid första två kontrollerna då vi nu var dubbelt så många som 2019 men vid tredje var det lugnt och tempot jämnare. Lagom varmt i skogen, lite kyligt vid första rejäla matkontrollen (Sågudden) men sedan blev det riktigt fint med sol och fortsatt lagom med minusgrader. Jag fick vänliga kommentarer och extra hejarop för min klädsel och kunde snart värja mig för frågor om träskidor, Henrik Granström som pga virus snuvades på Jubileumsvasan lämpade på än längre bak, men jag kunde ärligt säga att jag hade behövt minst fyrtio timmar för att skida på träskidor.

Jag höll mig jämnt en bit över fyra hundra, tog platser uppför och tappade på platten. Vändpunkten var i sol, lä och det var svårt att bryta upp från gemytet. Med full mage väntade direkt tyngsta stigningen som gick väl, med skin och framflyttad bindning kunds jag skida om stackars saxare.

Jag skidade mest själv följande milen och trivdes i eget tempo.

Tillbaka vid kalla granudden bad jag om en full skål med pasta och satte mig med den i värmestugan, ett hemmabyggd skotersläp med gasolkamin. Någon var trött därinne, en annan håglös och en plockade fram sina kalla fötter ur pjäxorna och jag kunde bjuda på värmekuddar ur min bra-att-ha-midjeväska.

Nu hade glidet dykt upp sedan någon mil i det ena spåret (vilket som var snabbt skiftade och de måsta ha dragit om under dagen). Pannlampan åkte på vid nästa kontroll och sedan kom nästa dropbag. I det värmetältet var det gott om folk och det som bara skulle bli strumpbyte tog lite längre tid. Min trogna mage började må illa så det blev fler tältstunder med långsam ätning och "Bengt", också han från Skåne tajmade in kontrollerna med mig och drog tidvis ihop. Vid Purkijaur igen (startplatsen) kom ännu en långpaus med Bengt, andra vrak hängde där också, för att bli varma, pigga eller lugna i magen. Bengt och jag gav oss ut på isen igen, men är himlen i öster började förlora sin svärta blev jag orolig. Med sju kilometer kvar ökade jag farten, tänkte att magen inte behövde klara mer mat. Jag jagade pannlampa efter pannlampa, kom förbi en, sedan en till. I utkanten av Jokkmokk hamnade jag bakom två som ökade farten när de såg min ljuskägla i spåret och jag hakade på. Med målportalen i sikte från fel håll passerade vi alla tre i hög fart en trött åkare.

In på slingan runt sjön (två kilometer kvar) och äntligen en uppförsbacke! Jag Klaebo-kliver om båda herrarna, tror att de hakar på och hetsar vidare. En till rygg kommer jag ikapp, och om. Ytterligare en inom räckhåll med bara talan fram mot mål, men han låter sig inte provoceras utan säger att "du får spurtpriset". Väl inne på upploppet snuvar jag två tjecker på en placering medan de försöker synka en gemensam målgång.

 

I mål är jag rörlig, kan ta av ena skidan själv och inte stel och hjälplös som 2019. Mina långpauser har hållit kroppen på bra humör men gjort att medaljtiden passerat för länge sedan.

Jag är inte bättre än så här. Knappt 23 timmar på tjugo mil och 1700 höjdmeter. Och utan någon som helst plan att motverka illamående.

Men å andra sidan, jag fick åka i min egen takt en stor del av loppet, jag hade mysiga pratstunder i värmen som jag inte vill vara utan, och jag kom i mål!

 

Efter loppet fin debriefing med mitt ressällskap Tomas (som hade 2/3 av min tid) och som det slumpade sig sex trevliga herrar från Gnosjö som hade samma resväg Jokkmokk-Nässjö.

Överraskande tidigt kom funderingarna på hur jag skall göra nästa gång...

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Create New...