GundeG Posted September 1, 2009 Report Share Posted September 1, 2009 "Gjerdalen körde för hårt – bygger sig upp igen"... skriver man om på langd.se Hur kommer det sig att en efter en åker dit? Björgen, Pölsa och nu Gjerdalen.... vem står nu på tur? Vem tror ni? Jag hoppas jag har fel men jag tror tyvärr både Johan Olsson och Charlotte Kalla ligger i riskzonen. Bägge körde bra i början på förra säsongen men "misslyckades" på VM. Bägge är därför grymt revanschsugna vilket gör att risken att man tränar för hårt ökar....hoppas jag har fel.... Link to comment Share on other sites More sharing options...
Everest Posted September 1, 2009 Report Share Posted September 1, 2009 "Gjerdalen körde för hårt – bygger sig upp igen"... skriver man om på langd.se Hur kommer det sig att en efter en åker dit? Björgen, Pölsa och nu Gjerdalen.... vem står nu på tur? Vem tror ni? Jag hoppas jag har fel men jag tror tyvärr både Johan Olsson och Charlotte Kalla ligger i riskzonen. Bägge körde bra i början på förra säsongen men "misslyckades" på VM. Bägge är därför grymt revanschsugna vilket gör att risken att man tränar för hårt ökar....hoppas jag har fel....Hoppas också du har fel i den sistnämnda farhågan men tyvärr måste man nog ligga precis på gränsen idag för att bli bäst. Då är det inte så konstigt att några går över gränsen för hur mkt de tränar. Har mer eller mindre varit där själv på min egen naiva amatörnivå. Men hur skall man tolka detta: "Gränser som han gick över i vintras. Inte genom det klassiska felet med för många timmar, utan som han själv säger det ”intresset för livet”.- Jag pushade mina gränser för att ta in näring under träning och längden på träningspassen. Då blev totalbelastningen för stor." Testade han, som vetgirig läkarstuderande, med att äta för lite eller för mkt eller "fel" under för långa pass. Ngn som vet? Link to comment Share on other sites More sharing options...
GundeG Posted September 2, 2009 Author Report Share Posted September 2, 2009 "Gjerdalen körde för hårt – bygger sig upp igen"... skriver man om på langd.se Hur kommer det sig att en efter en åker dit? Björgen' date=' Pölsa och nu Gjerdalen.... vem står nu på tur? Vem tror ni? Jag hoppas jag har fel men jag tror tyvärr både Johan Olsson och Charlotte Kalla ligger i riskzonen. Bägge körde bra i början på förra säsongen men "misslyckades" på VM. Bägge är därför grymt revanschsugna vilket gör att risken att man tränar för hårt ökar....hoppas jag har fel....[/quote']Hoppas också du har fel i den sistnämnda farhågan men tyvärr måste man nog ligga precis på gränsen idag för att bli bäst. Då är det inte så konstigt att några går över gränsen för hur mkt de tränar. Har mer eller mindre varit där själv på min egen naiva amatörnivå. Men hur skall man tolka detta: "Gränser som han gick över i vintras. Inte genom det klassiska felet med för många timmar, utan som han själv säger det ”intresset för livet”.- Jag pushade mina gränser för att ta in näring under träning och längden på träningspassen. Då blev totalbelastningen för stor." Testade han, som vetgirig läkarstuderande, med att äta för lite eller för mkt eller "fel" under för långa pass. Ngn som vet?Precis...fattar inte riktigt heller vad han menar... kanske skribenten är iskall på att översätta från norska... Jo jag vet att de ligger på gränsen men det känns som de inte använder de verktyg som finns för att regelbundet hålla koll överträningssyndrom. Tittar man på t.ex de svenska skidskyttarna med Pischler i spetsen så har man en helt annan situation. Där har Wolfgang järnkoll på de aktivas fysiska och mentala hälsa... Det verkar som detta behövs och saknas i både det svenska och norska skidlandslaget. Om man som ambitiös och ung aktiv ska lita på sin egen "känsla" för vad som är rätt träningsbelastning tror jag det är lätt att man går över gränsen för mycket och för ofta... Jag vet inte vad svenska skidlandslaget har för rutiner här. Någon som vet?Att t.ex göra en vilopulstest varje morgon är ju en busenkel rutin.... Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rogerhär Posted September 2, 2009 Report Share Posted September 2, 2009 Med två småungar som väcker och härjar med en varje morgon brukar min morgon"vilo"puls ligga nånstans kring A1 Link to comment Share on other sites More sharing options...
GundeG Posted September 2, 2009 Author Report Share Posted September 2, 2009 Med två småungar som väcker och härjar med en varje morgon brukar min morgon"vilo"puls ligga nånstans kring A1Då så...ingen ko på isen... om den därimot börjar närma sig A2hög är det läge att åka iväg en weekend på ett "återhämtningsläger med frugan" .... Link to comment Share on other sites More sharing options...
Everest Posted September 2, 2009 Report Share Posted September 2, 2009 Precis...fattar inte riktigt heller vad han menar... kanske skribenten är iskall på att översätta från norska... Jo jag vet att de ligger på gränsen men det känns som de inte använder de verktyg som finns för att regelbundet hålla koll överträningssyndrom. Tittar man på t.ex de svenska skidskyttarna med Pischler i spetsen så har man en helt annan situation. Där har Wolfgang järnkoll på de aktivas fysiska och mentala hälsa... Det verkar som detta behövs och saknas i både det svenska och norska skidlandslaget. Om man som ambitiös och ung aktiv ska lita på sin egen "känsla" för vad som är rätt träningsbelastning tror jag det är lätt att man går över gränsen för mycket och för ofta... Jag vet inte vad svenska skidlandslaget har för rutiner här. Någon som vet?Att t.ex göra en vilopulstest varje morgon är ju en busenkel rutin....Läste den norska delen och tyckte den var rätt ordagrant översatt. Funderar på han ätit för lite under långa pass vilket ju har blivit populärt även hos oss motionärer men det kanske inte funkar på elitnivå. Enligt vad de flesta svenska aktiva och medier brukar framföra så har snarast Norrmännen mer koll och resurser än svenskarna. En möjlig teori är att konkurrensen i Norge är så hård att det krävs extrema prestationer för att överhuvudtaget komma med i landslaget. En annan kanske mer troligen teori till att flest norska världsstjärnor drabbas är att de finns ungefär minst 5 ggr så många norska som svenska världsstjärnor. Link to comment Share on other sites More sharing options...
Växjöskidare Posted September 2, 2009 Report Share Posted September 2, 2009 Norrmännen kanske tränar hårdare generellt än svenskarna? Det verkar ju onekligen så om man tittar på resultatlistor från de senaste 20 åren. Sedan tror jag på teorin on att omedelbar konkurrens föder en drift att träna ännu hårdare.Ju större konkurrens det är i en trupp..ju hårdare tränar man. Jag tror inte på att någon svensk skidåkare ligger i farozonen för närvarande.Den olycklige Elofssons osaliga ande vilar fortfarande för tung för att det skall ske.I Kallas fall så har han väl dessutom varit rådgivare när det gäller sådana saker? Å andra sidan måste man ligga på gränsen om man vill uppnå större ting.Det klagas å det gruvligaste på alla skador inom Friidrotten till exempel,men den tunga träningen har onekligen gett resultat förr om åren.Att det då dyker upp en eller annan stressfraktur är en smäll som ingår i ekvationen. Link to comment Share on other sites More sharing options...
Stefan Sand Posted September 3, 2009 Report Share Posted September 3, 2009 Rent generellt verkar norrmänn förespråka många träningstimmar. De har väl en "olympisk kommitté" eller liknande som ger direktiv om träning. Och det är mängdträning som är en bärande idé En fundering är hur mycket psyket spelar in vad gäller överträning? Kan det vara så att en idrottare som tränar år efter år, når viss framgång för att sedan stöta på lite motgångar, tränar lite till men får inte resultat och så börjar huvudet fundera och omedvetet söker du förklaringar i form av skador eller liknande? Nu menar jag inte att psyket ger dig en stressfraktur men jag undrar om inte tex Elofsson är ett exempel på psykisk stress som yttrade sig i fysisk stress? Kan Gerdalen i sin iver att hävda sig i den stenhårda norska konkurrensen fått för mycket grubbleri i skallen? En parallel kan kanske vara det man i arbetslivet kallar "Gått i väggen" mm. Ett fenomen som verkade vara rätt lokalt för Sverige och inte alls lika vanligt i Europa? En fundering är ju då om det var så att många med "gått i väggen" åkommor egentligen var mer psykiskt grubblande snarare än att de arbetade mer än vad kroppen fysiskt klarar? Link to comment Share on other sites More sharing options...
wille Posted September 3, 2009 Report Share Posted September 3, 2009 Håller helt med dig Stefan om synpunkterna på "gå i väggen" Kroppen pallar nog i dom allra flesta fall... :) Link to comment Share on other sites More sharing options...
deas Posted September 3, 2009 Report Share Posted September 3, 2009 Jag är helt säker på att det är en mental överansträngning när man går in i vägge (dvs inte i sin rätta betydelse under ett lopp). EN slags depression.. Link to comment Share on other sites More sharing options...
Stefan Sand Posted September 3, 2009 Report Share Posted September 3, 2009 Frågan är då om sk. överträning också är en mental depression? Jag har inte hört att man tex behandlat överträning med terapi utan det handlar om att leta fysiska komponenter som fallerat och där förklaringen allt som oftast ytmynnar i för mycket eller för hård träning. Ungefär som att "gå in i väggen på jobbet" löses genom att inte jobba (vilket i sin tur, i mitt tycke, gör att det blir ännu svårara att börja jobba igen) Link to comment Share on other sites More sharing options...
Thorrez Posted September 3, 2009 Report Share Posted September 3, 2009 Rent generellt verkar norrmänn förespråka många träningstimmar. De har väl en "olympisk kommitté" eller liknande som ger direktiv om träning. Och det är mängdträning som är en bärande idé En fundering är hur mycket psyket spelar in vad gäller överträning? Kan det vara så att en idrottare som tränar år efter år, når viss framgång för att sedan stöta på lite motgångar, tränar lite till men får inte resultat och så börjar huvudet fundera och omedvetet söker du förklaringar i form av skador eller liknande? Nu menar jag inte att psyket ger dig en stressfraktur men jag undrar om inte tex Elofsson är ett exempel på psykisk stress som yttrade sig i fysisk stress? Kan Gerdalen i sin iver att hävda sig i den stenhårda norska konkurrensen fått för mycket grubbleri i skallen? En parallel kan kanske vara det man i arbetslivet kallar "Gått i väggen" mm. Ett fenomen som verkade vara rätt lokalt för Sverige och inte alls lika vanligt i Europa? En fundering är ju då om det var så att många med "gått i väggen" åkommor egentligen var mer psykiskt grubblande snarare än att de arbetade mer än vad kroppen fysiskt klarar?Att "gå i väggen"/utbränd skulle vara någonting svensk är en myt. Jag har sett flera utbrända när jag jobbade i Korea och det var samma sak på Taipei-kontoret (andrahandsuppgifter från kollegor). Skillnaden mot här är att den som drabbas kommer till jobbet som vanligt men så sitter han i ett hörn och åstakommer ingenting (det är accepterat, närvaro är det viktiga), så det ser snygg ut utåt och ingen pratar om det medans man i Sverige går hemma sjukskriven istället. Link to comment Share on other sites More sharing options...
Volevodin Posted September 3, 2009 Report Share Posted September 3, 2009 De människor som "går in i väggen" är väl personer som har höga krav på sig själv pga att de tror att omgivningen förväntar sig att de skall klara av allt de åtar sig på jobb och fritid. Lite åt det hållet kan det ju vara med Gjerdalen. Link to comment Share on other sites More sharing options...
Stefan Sand Posted September 4, 2009 Report Share Posted September 4, 2009 Jag är varken psykolog eller läkare så mina funderingar är helt amatörmässiga. Mina tankar om "utbrändhet" som ett delvis svenskt fenomen grundar jag på information från kompisar som bor och jobbar i Europa. Kan säkert vara så att man i dessa länder blundar för ett problem och att drabbade människor fortsätter att gå till jobbet. Kan bara konstatera att det varit väldigt vanligt i Sverige om man jämför med andra Europeiska länder. Lika amatörmässigt så ställer jag mig frågande till om de drabbade drabbas p.g.a allt för stora krav på sig själva. Jag tror snarare att det är en oförmåga att få krav ställda på sig i kombination med att man upptäcker att man då inte klarar av det man förväntas att klara. Typ. Men som sagt, det är mina amatörmässiga funderingar...... När det gäller överträning så var mitt resonemang att det kan vara något liknande. Fast i de fallen kanske det är så att den drabbade har ställt krav på sig själv, levererat till en viss punkt men "fastnat" där. I sin iver att komma vidare ökas belastningen utan att framgång kommer och då kommer funderingar och tvivel på den egna kapaciteten. Några accepterar att man inte är bättre än så, andra kanske "bryter ihop" och blir "övertränade". Nåja, jag är rätt övertygad om att psyket spelar en stor roll och att det är därför vissa drabbas och inte andra med samma belastning. Oavsett om det är inom arbetslivet eller inom idrotten. Link to comment Share on other sites More sharing options...
globe86 Posted November 21, 2009 Report Share Posted November 21, 2009 Håller med där! tror också att det är psyket som spelar den större rollen! Men blir väl någon sorts blandning...har jag tränat hårt ett längre tag och missat vilan så tappas ju motivationen och man blir att känna sig "trött" och sliten... Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fredde Posted January 26, 2010 Report Share Posted January 26, 2010 För min egen del har jag ett nytt träningsmantra: Våga vila! Vad det gäller det "svenska fenomenet" att gå in i väggen (eller utbrändhet) så är det inte direkt svenskt. Uttrycket (Burnout på eng.) myntades av Herbert Freudenberger, en amerikansk psykolog, i hans bok Staff Burnout (1974). Men tillståndet var känt sedan tidigare i USA och England och ingår faktiskt i Världshälsorganisationens lista över sjukdomar och hälsoproblem. Link to comment Share on other sites More sharing options...
nick Posted January 26, 2010 Report Share Posted January 26, 2010 För min egen del har jag ett nytt träningsmantra: Våga vila! Vad det gäller det "svenska fenomenet" att gå in i väggen (eller utbrändhet) så är det inte direkt svenskt. Uttrycket (Burnout på eng.) myntades av Herbert Freudenberger, en amerikansk psykolog, i hans bok Staff Burnout (1974). Men tillståndet var känt sedan tidigare i USA och England och ingår faktiskt i Världshälsorganisationens lista över sjukdomar och hälsoproblem.mitt är våga träna Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Archived
This topic is now archived and is closed to further replies.