Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Birken 2013


PC

Recommended Posts

Jag skulle vilja hylla våra kära grannar i Norge! Jag åkte Birken för första gången i år. Tyvärr var jag sjuk dagarna innan och hann inte bli helt frisk. Efter några km kände jag att det var hopplöst och fick kämpa resterande 45 km när kroppen skrek "sluta"! Efter 34 km bestämde jag mig för att bryta efter att ha varit nära att kollapsa i stigningen mot högsta punkten, men...alla tjoande, glada härliga norrmän (privatpersoner) som bjöd mig på korv, banan, kvikklunch och cola fick mig att fortsätta. När jag hade ca 20 m kvar till toppen (Mittfjellet?!) dånade pulsen i huvudet och ridån var på väg ner igen. Där stod röda korsets sjukvårdare och jag stapplade in och förklarade att jag inte mådde bra. Hade det varit i Sverige hade jag blivit nerbäddad i en skoterpulka och körd till hospitalet, men inte i Norge :) "Du är en kämpe", "Det är ett tufft lopp" och "Bara 6km till Sjusjöen" fick mig att inse att det nog krävdes blodspillan eller medvetslöshet för att bli omhändertagen! Jag fortsatte till Sjusjöen och sen var det bara 10km kvar... Till slut kom jag i mål som ett vrak (jag är fortfarande inte helt återställd). Nej, det var ingen njutning, men jag kom i mål och kände ändå en liten seger i och med att jag inte brutit som jag ändå bestämt mig för. På vägen över fjället var det fullt med folk och jag såg ingen som tagit skotern ut, utan det var skidorna som var nerstuckna i snön bredvid där norrbaggarna grävt ner sig med sin nistepack! Fyra till synes småpackade 20-åringar tryckte bokstavligen ner en korv i tunnbröd i halsen på mig och det var nog det som fick mig att fortsätta! Jag är inte förvånad över att Norge är världens bästa skidnation!

Jag kan bara hålla med. En gladare och trevligare publik får man leta efter. Jag bar med mig camelbacken helt i onödan. Det verkade finnas privata matstationer varannan kilometer. Och som de hejade på. Birken var ett mycket jobbigt men roligt lopp att åka och jag åker det gärna igen. :)

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 129
  • Created
  • Last Reply
Jag skulle vilja hylla våra kära grannar i Norge! Jag åkte Birken för första gången i år. Tyvärr var jag sjuk dagarna innan och hann inte bli helt frisk. Efter några km kände jag att det var hopplöst och fick kämpa resterande 45 km när kroppen skrek "sluta"! Efter 34 km bestämde jag mig för att bryta efter att ha varit nära att kollapsa i stigningen mot högsta punkten, men...alla tjoande, glada härliga norrmän (privatpersoner) som bjöd mig på korv, banan, kvikklunch och cola fick mig att fortsätta. När jag hade ca 20 m kvar till toppen (Mittfjellet?!) dånade pulsen i huvudet och ridån var på väg ner igen. Där stod röda korsets sjukvårdare och jag stapplade in och förklarade att jag inte mådde bra. Hade det varit i Sverige hade jag blivit nerbäddad i en skoterpulka och körd till hospitalet, men inte i Norge :) "Du är en kämpe", "Det är ett tufft lopp" och "Bara 6km till Sjusjöen" fick mig att inse att det nog krävdes blodspillan eller medvetslöshet för att bli omhändertagen! Jag fortsatte till Sjusjöen och sen var det bara 10km kvar... Till slut kom jag i mål som ett vrak (jag är fortfarande inte helt återställd). Nej, det var ingen njutning, men jag kom i mål och kände ändå en liten seger i och med att jag inte brutit som jag ändå bestämt mig för. På vägen över fjället var det fullt med folk och jag såg ingen som tagit skotern ut, utan det var skidorna som var nerstuckna i snön bredvid där norrbaggarna grävt ner sig med sin nistepack! Fyra till synes småpackade 20-åringar tryckte bokstavligen ner en korv i tunnbröd i halsen på mig och det var nog det som fick mig att fortsätta! Jag är inte förvånad över att Norge är världens bästa skidnation!

Härligt! :)

Tack för din berättelse, man blir inte mindre sugen....

Link to comment
Share on other sites

På vägen över fjället var det fullt med folk och jag såg ingen som tagit skotern ut, utan det var skidorna som var nerstuckna i snön bredvid där norrbaggarna grävt ner sig med sin nistepack! Fyra till synes småpackade 20-åringar tryckte bokstavligen ner en korv i tunnbröd i halsen på mig och det var nog det som fick mig att fortsätta! Jag är inte förvånad över att Norge är världens bästa skidnation!

Ja, det är väl överhuvudtaget inte tillåtet att förpesta (nej, jag är inte opartisk) naturen med motorfordon i Norge?

Link to comment
Share on other sites

Jag kan väl också skriva mina reflektioner efter att ha testat på loppet, apelsin verkar intresserad att bli sporrad iaf! Mycket av kommentarerna nedan är lite indirekt jämfört med Vasaloppet, eftersom flest nog har det som referens:

 

1) Bekväma reseavstånd, går ju till och med att ta buss eller tåg till Rena från Oslo tidigt på morgonen tror jag, jag åkte fredag kväll från Oslo ganska sent och fick ändå en god natts sömn. Samma tillbaka, kanske 3-4 timmar efter målgång kan man vara tillbaka i Oslo, eller ta sig direkt till flygplatsen med tåget

2) Sömnen - skönt att sova ordentligt - vågstarten gör att det inte spelar särskilt stor roll var i sin fålla man står. Egentligen kan man nog gå upp 90 minuter innan sin start och ändå ta det rätt lugnt.

3) Vågstarterna ja... Enormt skönt, mindre stress i starten, ingen trängsel alls på banan. Mycket mindre fall och olyckor. Hoppas verkligen VAsaloppet tar efter det, kan ju enbart vara för TV som alla startar samtidigt - visserligen mäktiga bilder, och de putslustiga intervjuerna med de som köar i backen, men nog skulle alla åkare må bättre av intervallstart... De kan ju släppa Led 0, 1 och 2 samtidigt kanske, blir ju helt ok TV-bilder ändå säkert. Om starten sprids ut kanske 90 minuter till får de dock ha målet öppet längre, eller helt enkelt blir reptiderna tuffare. Men vad gör det? Med det enorma anmälningsintresset som är, gör det verkligen något att det helt enkelt blir lite svårare att hinna i mål? Skulle inte det sporra de åkare som idag kör på 11-12 timmar att träna lit emer helt enkelt? Veteranerna kan fortfarande få starta lite länge fram så de får mer tid på sig (kanske inte Birken-sätt och starta 30 minuter innan eliten, men kanske led 5 som idag (tror jag att det är))

4) Tuff bana! Egentligen beror det på vad man är bra på, efter att ha testat att träna lite i Oslo förstår jag att en snitt-norrman tränar kanske 90% diagonal och 10% stakning, men för en Stockholmare är det tvärtom - många norrmän jag pratat med tror inte de klarar Vasaloppet för att det är så mycket stakning. Stakade om många på de få staksträckorna, men med min diagonalteknik går jag snabbt upp på rött i ansträngning när det ska diagonalas längre partier (har svårt att diagonala avslappnat, funkar ju i VL-starten eftersom man hålls tillbaka lite och att backen är mycket kortare än de i Birken). Gillar man att diagonala kommer man älska loppet - fina stigningar där man kan komma in i en fin rytm (om man kan det...).

5) Lite tuffare utförskörningar än i VL också. hr kan man tjäna tid om man är modig

6) Organiseringen är lite sämre än VL, betydlig sämre skyltning. In till duscharna till exempel. Logistiken inte alltid helt uttänkt - varför skulle man lämna skidorna innan bagaget (efter målgång), vilket gjorde att man fick möta alla i en hal backe när man skulle få ut dem igen, och sedan vända tillbaka nedför backen en gång till för att komma till bussarna?

7) Lite jobbigt med ryggsäcken faktiskt

8) Lite dåliga seedningsmöjligheter, har du inte åkt några seedningsgrundande lopp i Norge under säsongen är det för oss svenskar bara det årets VL (alltså det 3 veckor innan), Birken från året innan (om man nu åkt det), eller de stora internationella långloppen som funkar. VL seedar på många norska lopp - man borde önska att de gjorde tabeller för åtminstone Engelbrektsloppet och några till. Kanske VL och Birken borde samarbeta i bedömningar?

 

Hur gick det då? Kroppen kändes inte 100%, så det blev en ganska dålig dag... men kul att ha gjort!

 

Alltså: Med detta lopp och Årefjällsloppet, som verkar vara jättefint, finns det nu två till lopp nära Vasaloppet som funkar precis lika bra, ungefär lika krånglig resa från Stockholm också - har ingen biljett till VL nu (sov lite istället ;)), så jag har starka funderingar på att istället för att satsa allt på ett kort (VL som stort mål) så blir nästa säsong mer utdragen, där loppen i jan-feb slutar att "bara vara seedningslopp" och istället blir mål i sig (ex. Engelbrektsloppet som är ett fantastiskt lopp), och att ett antal lopp, kanske två av VL, Birken, ÅFL, blir slutet på säsongen istället för ett enda - och att jag avgör längre fram vad det blir. Bland de tre loppen blir nog VL bara lite viktigare pga att det är tiden och placeringen där som alla andra, skidåkare eller inte, kommer fråga efter... Sen skulle jag vilja testa att köra lite 10 km individuell start och liknande, kanske dags att gå med i en Sthlms-skidklubb.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.


×
×
  • Create New...