Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Staka med benen...


Dunderklumpen

Recommended Posts

Lovade Rotebrostakaren, Ekis (och kanske någon mer på FunBeat) att försöka förklara hur Mats Larsson förklarade stakning. Jag har nu flummat ihop något lite slarvigt på min totalt meningslösa och inaktiva blogg. Någon kanske förstår något och har någon nytta av det??? Eller vill fråga eller kommentera???

http://semisekelbloggen.blogspot.se/

(Nå´t dubbelord och något saknat, men jag orkar inte ändra ...)

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 68
  • Created
  • Last Reply

Jag förstod inte helt beskrivningen. Det där med att fälla ihop armarna inåt är motsat mot alla andra beskrivningar jag har hört om stakning. Annars verkar det ju som att Mats vill att man ska längre fram och opp med kroppen än Jerry. Det låter som än vettig variant men att armarna ska vara en viktig skillnad mellan teknikerna förstår jag inte.

 

Som ofta tror jag att bildsekvenser eller långsam video skulle säga mer än 1000 ord.

Link to comment
Share on other sites

För att vitsen med att fälla ihop armarna ska fungera måste man upp på tå och ha mycket framåtvikt. Då får man större kraft i början av stavisättningen. Jag har provat det och tränat mycket på att få in en bra rytm så att det går automatiskt.
Link to comment
Share on other sites

Jag börjar med att citera "Ekis" som jag har som funbeat-vän. (Ekis ligger just nu t.o.m. högre än Vasa på träningsstegen - dvs en seriöst satsande skidåkare nu... ;))

 

Ekis

"Intressant att höra att Mats lär ut så. Som jag ser det är det så det blir i praktiken när man kör fort ("Mats" stil alltså). Men när man tänker på det försöker man snarare sträva efter att hålla emot, vilket inte går om man ska trycka till ordentligt. Jag har ju sett att jag hamnar tydligen med händerna/handtaget ovanför huvudet och full spetsig armbågsvinkel, speciellt om man stakar i uppförsbacke. Kollar man tex sprintåkarna, Emil Jönsson tex så ser man tydligen att de "faller igenom" rejält med armbågarna."

 

Jag försöker liksom "lfq" få in "Mats stil" som en mer naturlig rytm. Fördelen som jag ser det är att jag kommer mer rätt (dvs högt och långt fram) i stavisättningen. Man behöver då inte använda samma bålkraft för farten framåt. Jag blir mindre trött på ett distanspass på tröga rullskidor.

 

Som du skriver FredrikS, jag har inte hört någon annan beskriva det så. Men gör som "Ekis" skriver, titta lite på sprintåkarna! (Eller allra mest imponerad blev jag nog av Cologna på en sprint han vann i vintras. Kommer dock inte ihåg var, men damerna vågade ingen köra ovallat...) FredrikS - som svar till Ekis på funbeat skrev jag...

 

"Jo, jag har inte hört någon annan som lär ut så. Men för mig har det tidigare känts helt fel att falla igenom så, och inte arbeta lika mycket med magen."

 

Men som sagt, jag försöker ta till mig av tekniken, och tycker jag utvecklats lite. Om inte annat så är det bra med alternativ. Ibland jobba med bål och mage och ibland med ben och "tåhävningar". Just att man kan komma framåt utan att jobba så hårt med mage är lite revolutionerande för mig. (Tills för ett år sedan alltså...)

Link to comment
Share on other sites

Testade lite i morse och det verkar som att jag använder armarna ungefär så som mats verkar lära ut. Iallafall oppför på asfalt. Det kändes också bra att kolapsa armarna eller iallafall mycket bättre än vad jag trott.

 

Tittade runt lite på nettet och hittade en sekvens med Dæhli från spurten i vm i trondheim 97

Rätt mycket kolaps i armarna där.

 

Jag tycker det ser bra ut i denna filmen

och i snabb stakning här

med lite långsamare teknik senare i filmen.

Link to comment
Share on other sites

Han som är blåklädd 20 s in på sista filmen har i alla fall bra vinkel framåt. Hur mycket han fäller armarna ser jag inte så bra i telefonen. (Får titta på en dator istället.) Nog vore jag mer än nöjd om jag skulle åka skidor som Dähli, men det känns lite "gammalt" idag.

 

Ska själv få fräscha upp mig lite om en dryg vecka... (NVSK-are får en hundring rabatt så länge platserna räcker! www.nvskidor.se/artikel/376/ )

Link to comment
Share on other sites

Han som är blåklädd 20 s in på sista filmen har i alla fall bra vinkel framåt. Hur mycket han fäller armarna ser jag inte så bra i telefonen. (Får titta på en dator istället.) Nog vore jag mer än nöjd om jag skulle åka skidor som Dähli, men det känns lite "gammalt" idag.

 

Ska själv få fräscha upp mig lite om en dryg vecka... (NVSK-are får en hundring rabatt så länge platserna räcker! www.nvskidor.se/artikel/376/ )

Nu har jag tittat på filmerna i datorn istället för i en liten telefon.

 

Dähli ser klart ut att fälla armarna i filmens början i spurten när han är rödklädd. Dock inte alls lika mycket sen när han är gul.

 

Själv kan jag se en fördel att träna att fälla armarna även i lite lägre hastigheter än i en spurt. Dvs att träna att få in det som en naturlig rytm. Sen undrar jag i den sista filmen om den blåklädda är en han eller en hon...???

Link to comment
Share on other sites

Ca 2:15 in på klippet får man gåshud. Se och lär!

http://www.youtube.com/watch?v=oYhjmqlKWIU&feature=youtube_gdata_player

Det där var helt otroligt, vilken form Björn fick till den säsongen. Han kunde ha åkt med vem som helst i landslaget i teamsprinten och ändå vunnit, de kunde tom bytt ut Tobbe F mot Södergren och Lind hade ändå tagit det. :)

Link to comment
Share on other sites

Ni menar alltså att fälla ihop armarna i armbågsvecket så överarmarna pekar mer uppåt ansiktet med att "armarna kollapsar"?

Jag anser att armarna INTE skall kollapsa. Har man spetsig armbågsvinkel och armbågarna lite ut från kroppen kan man hålla emot och rörelsen från bukmuskelaturen kan överföras genom stavarna. Har man rakare armar finns det inte chans armarna kan hålla emot när man stakar på det sätt som tex Björn Lind gjorde. Utan då kollapsar de, och mindre kraft går ner i backen. (Jag lyckas inte heller förstå vad Mats L menar.)

Link to comment
Share on other sites

Så här funderar jag:

Om man stakar med maximal kraft med mycket rörelseenergi från fällning av överkroppen samt att man sjunker ihop något i knäleden klarar man inte hålla emot med triceps även om man strävar efter det. Om man nu ändå strävar att hålla kommer man att utföra ett excentriskt (bromsande) muskelarbete med triceps för att sedan växla över till en armbågssträckning (en så kallad stretch shortening cycle). Mekanismen blir lite som att studsa på tå och styrkan i triceps blir då avgörande. Om man är stark och orkar hålla emot får man ett snabbare och mer explosivt återfjädring än om man är svag.

 

Att orka bromsa effektivt bör alltså ge en bättre återfjädring och en effektivare och mer energisnål staknin. Denna mekanism har diskuterats och ansetts vara förköaringen till varför ökad maxstyrka i vadmuskulaturen medför en bättre återfjädring och därigenom bättre arbetsekonomi hos löpare. Ett samband mellan ökad maxstyrka och förbättrad arbetsekonomi har även visats hos skidåkare i en gammal studie (1999) av Hoff, Helgerud och Wisløff. Som jag minns det hade de ingen riktigt bra förklaring till deras resultat men jag föreställer mig att en möjlig förklaring är att det också hos skidåkare har att göra med att ökad maxstyrka medför bättre passiv återfjädring (som vid löpning).

 

I beskrivningen av Mats används begreppet kollapsa. Jag får då intrycket att han menar att man INTE aktivt skall sträva efter att hålla emot denna böjning av armbågsleden utan helt enkelt låta armen böjas direkt efter stavarna slagit i backen för att sedan staka med en armbåge böjd i 90 grader under den initiala kraftöverföringen. Kraften från bålen överförs då via stavarna bara över en led, dvs axelleden. Möjligen tar man därigenom bort en svag länk (triceps). En sådan stakteknik medför då att stretch shortening cycle återfjädringen huvudsakligen sker i latissimus och deltoideus muskel-senkomplex och i mindre utsträckning över armbågsleden.

 

Att man stakar så hårt att man inte orkar hålla emot en "kollaps" över armbågsleden är dock ganska ovanligt vid skidåkning över så långa sgträckor som t.ex. vasaloppet.

Link to comment
Share on other sites

Ni menar alltså att fälla ihop armarna i armbågsvecket så överarmarna pekar mer uppåt ansiktet med att "armarna kollapsar"?

Jag anser att armarna INTE skall kollapsa. Har man spetsig armbågsvinkel och armbågarna lite ut från kroppen kan man hålla emot och rörelsen från bukmuskelaturen kan överföras genom stavarna. Har man rakare armar finns det inte chans armarna kan hålla emot när man stakar på det sätt som tex Björn Lind gjorde. Utan då kollapsar de' date=' och mindre kraft går ner i backen. (Jag lyckas inte heller förstå vad Mats L menar.)[/quote']

Jag ser att du inte förstår Mario ;) .

Man ska självklart inte ha annorlunda utgångsvinkel på armarna om man stakar som Mats jämfört med Jerry. Självklart ska du inte gå längre fram med armarna, rakare armar har väl ingen pratat om!!! Ska du längre fram med något så är det hela kroppen, ungefär som sprintåkarna och Björn L gör. Själva fällningen av armarna gör du ju genom att dra händerna mer mot axlarna, så du inte jobbar lika mycket med mage och triceps, (utan med benen helt enkelt...) Och Vasa, du ska självklart inte högre med armarna/armbågarna bara för att du ska staka som Mats.

Link to comment
Share on other sites

Jag märker att när man försöker gå på max och mera hugger i stavarna så åker armbågarna ut i fällningen av ö-kropp! När jag försöker spara armbågar och kraft med att dra mer med rygg,mage så går dom ut efter sidorna.

Körde ett 3-mila pass igår och testade olika varianter för fart och asfaltsgrepp, tyckte nog att asfaltens beskaffenhet var den enskilt största orsak till bra el dåligt fäste.

Ha en bra tränings helg!! :)

MVH BS

Link to comment
Share on other sites

Ni menar alltså att fälla ihop armarna i armbågsvecket så överarmarna pekar mer uppåt ansiktet med att "armarna kollapsar"?

Jag anser att armarna INTE skall kollapsa. Har man spetsig armbågsvinkel och armbågarna lite ut från kroppen kan man hålla emot och rörelsen från bukmuskelaturen kan överföras genom stavarna. Har man rakare armar finns det inte chans armarna kan hålla emot när man stakar på det sätt som tex Björn Lind gjorde. Utan då kollapsar de' date=' och mindre kraft går ner i backen. (Jag lyckas inte heller förstå vad Mats L menar.)[/quote']

Jag ser att du inte förstår Mario ;) .

Man ska självklart inte ha annorlunda utgångsvinkel på armarna om man stakar som Mats jämfört med Jerry. Självklart ska du inte gå längre fram med armarna, rakare armar har väl ingen pratat om!!! Ska du längre fram med något så är det hela kroppen, ungefär som sprintåkarna och Björn L gör. Själva fällningen av armarna gör du ju genom att dra händerna mer mot axlarna, så du inte jobbar lika mycket med mage och triceps, (utan med benen helt enkelt...) Och Vasa, du ska självklart inte högre med armarna/armbågarna bara för att du ska staka som Mats.

Ok, vi pratar om lägesenergin som kommer från lutning av hela kroppen framåt och eventuell aktiv tåhävning för att komma upp i ännu högre utgångsposition. För hålla emot då måste man ha en klart spetsig armbågsvinkel. Orkar man inte kolappsar armarna. Klart att man medvetet fälla ihopp armarna, men kan du hålla emot kommer du utnyttja lägesenergin bättre.

Enligt mig. Men jag får väl gå på kurs då.

Link to comment
Share on other sites

Jag anser att armarna INTE skall kollapsa. Har man spetsig armbågsvinkel och armbågarna lite ut från kroppen kan man hålla emot och rörelsen från bukmuskelaturen kan överföras genom stavarna. Har man rakare armar finns det inte chans armarna kan hålla emot när man stakar på det sätt som tex Björn Lind gjorde. Utan då kollapsar de' date=' och mindre kraft går ner i backen. (Jag lyckas inte heller förstå vad Mats L menar.)[/quote']

Jag ser att du inte förstår Mario ;) .

Man ska självklart inte ha annorlunda utgångsvinkel på armarna om man stakar som Mats jämfört med Jerry. Självklart ska du inte gå längre fram med armarna, rakare armar har väl ingen pratat om!!! Ska du längre fram med något så är det hela kroppen, ungefär som sprintåkarna och Björn L gör. Själva fällningen av armarna gör du ju genom att dra händerna mer mot axlarna, så du inte jobbar lika mycket med mage och triceps, (utan med benen helt enkelt...) Och Vasa, du ska självklart inte högre med armarna/armbågarna bara för att du ska staka som Mats.

Ok, vi pratar om lägesenergin som kommer från lutning av hela kroppen framåt och eventuell aktiv tåhävning för att komma upp i ännu högre utgångsposition. För hålla emot då måste man ha en klart spetsig armbågsvinkel. Orkar man inte kolappsar armarna. Klart att man medvetet fälla ihopp armarna, men kan du hålla emot kommer du utnyttja lägesenergin bättre.

Enligt mig. Men jag får väl gå på kurs då.

Man tycker ju att det borde vara så men jag tror ändå att mi är något på spåren. Jag tycker att alla duktiga åkare sätter i stavarna, fäller ihop armbågarna lite (beroende på motstånd och fart) och sen drar igenom. Kanske blir det ändå mer effektiv på något sätt när man gör så. Att åka med armbågsvinkeln helt fast genom stakrörelsen ser fel ut på något sätt.

Kolla din profilbild på funbeat, det är där man hamnar i praktiken. :)

Link to comment
Share on other sites

Dags att byta profilbild.....jag köper Mis resonemang om " fjädrande" tricepsmuskulatur. Men det är inte samma sak som kollapsad arm. Då kan man ju nästan lika gärna köra med låsta armar från början, vilket jag gör ibland på träning som delteknik. Då jobbar man väldigt mycket med bålen och benen.
Link to comment
Share on other sites

Följer debatten här, intressant med Dunders teorier.

En fundering jag har, är Mats Larsson en bra stakare? Jaja det ser otroligt bra ut, men är han en plusstakare? Är det inte i övriga klassiska tekniker har excellerar och byte av växlar. Jerry är ju definitivt en plusstakare, Northugg också, fast det inte ser så vackert ut. Svärd är också en plusstakare och kan staka ifrån alla fast det i mina ögon inte ser bra ut och lite "old school".

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.


×
×
  • Create New...