Hur främja längdskidssportens framtid?

[enklaresport]

Det verkar ju inte vara kris i Sverige inom längdskidsporten men i stora delar av landet så är ju längdskidor alltför avlägset och med alltmer mindre idrott och alltmer stillasittande ungdomar så kan det förstås snart bli kris och, som någon lustigkurre sade på FB, så verkar barnen i Norge födas med skidorna på. Följdfrågan, den roliga, var ju hur kvinnorna i Norge var skapta... ;-)

Men hursomhelst. Barnen tar ju ofta efter föräldrarna så här på skidforumet gör Ni säkert vad Ni kan men har Ni en aktiv skidklubb? Hur gör man skidåkningen mer attraktiv bland ungdomar? Prova på dagar? Lobba mer för skidåkningen i skolan? Skapa mer idolstatus bland våra främsta skidkillar och skidtjejer?

Nu är ju värsta tillfället för barnen att prova på skejt då typ alla åkrar i halva delen av Sverige består av värsta grymma skaren.

[Anl]

Jag är övertygad om att mer mer man går mot hårdpistade breda gator istf gammaldags skidspår, och mot skidbyten, svindyra vallor, osv, ju närmare kommer vi att det börjas med hardcore-skidåkning. Dvs att man tränar o tävlar från A till B i mer eller mindre ospårad terräng/enkla spår på valfri utrustning. Och det ser jag som en positiv utveckling.

[FredrikS]

Jag är övertygad om att mer mer man går mot hårdpistade breda gator istf gammaldags skidspår, och mot skidbyten, svindyra vallor, osv, ju närmare kommer vi att det börjas med hardcore-skidåkning. Dvs att man tränar o tävlar från A till B i mer eller mindre ospårad terräng/enkla spår på valfri utrustning. Och det ser jag som en positiv utveckling.

Möjligt att du har rätt men finns det något som helst idag som faktiskt tyder på detta?

 

Det är väl snarare så att spårgatorna också börjar komma mer och mer i det som tidigare var självspårad fjällterräng.

 

Angående trådstartarns fråga så vet jag inte du min erfaring från att ha växt opp i stockholm är att längdåkning för barn och ungdom var väldigt liten i stockholm redan på 70-80 talet.

[enklaresport]

Jag är övertygad om att mer mer man går mot hårdpistade breda gator istf gammaldags skidspår' date=' och mot skidbyten, svindyra vallor, osv, ju närmare kommer vi att det börjas med hardcore-skidåkning. Dvs att man tränar o tävlar från A till B i mer eller mindre ospårad terräng/enkla spår på valfri utrustning. Och det ser jag som en positiv utveckling.[/quote']

Möjligt att du har rätt men finns det något som helst idag som faktiskt tyder på detta?

 

Det är väl snarare så att spårgatorna också börjar komma mer och mer i det som tidigare var självspårad fjällterräng.

 

Angående trådstartarns fråga så vet jag inte du min erfaring från att ha växt opp i stockholm är att längdåkning för barn och ungdom var väldigt liten i stockholm redan på 70-80 talet.

Jag växte upp (och bor fortfarande) ca. 8 mil söder om Stockholm och då hade man säkert mindre koll på hur det såg ut generellt men jag åkte skidor och orienterade och känslan jag har är att det är mindre nu men det verkar finnas ett sug från barnen själva. Ger vi dem möjligheterna så kanske tillräckligt många tar tillvara på möjligheterna och det bör ge ringar på vattnet.

 

Men ursäkta att jag är lite frågvis! Kan du bara förklara lite tydligare, Anl, vad du menar? /Trögskallen

 

Och vad visste inte du, FredrikS? Svarade jag dig rätt?

[FredrikS]

Jag vet bara inte hur man ska öka intresset. En av orsakerna till att jag inte har några ideer är det är att där jag växte opp så var det väldigt länge sedan konditions idrott var spesiellt populärt bland barn och ungdommar.

 

Hur det har varit och är på mindre ställen med bättre snötillgång vet jag inte.

[enklaresport]

Jag vet bara inte hur man ska öka intresset. En av orsakerna till att jag inte har några ideer är det är att där jag växte opp så var det väldigt länge sedan konditions idrott var spesiellt populärt bland barn och ungdommar.

 

Hur det har varit och är på mindre ställen med bättre snötillgång vet jag inte.

Man kanske borde ha mer spontana träningstävlingar som det är nu så har man ju, som jag skrev tidigare, tror jag, hela åkrar med kanon-skare för skejt! Bara dra ihop en tråd på FB och så kör man nästa helg typ. Finns det någon eldsjäl söder om Sthlm så kan jag samarbeta med denne för att här utanför butiken finns det kanonförutsättningar. Helt själv kan jag inte dra igång ngt nu då jag inte hinner.

[Moravarg]

Svårt att se någon som växer upp söder om Avesta och lyckas inom längdåkningen

[Andreas T]

Svårt att se någon som växer upp söder om Avesta och lyckas inom längdåkningen

Hört talas om Markus Hellner, Emelie Öhrstig, Maria Rydqvist, Hanna Falk, Lisa Larsen m.fl.?

[Vasa]

Svårt att se någon som växer upp söder om Avesta och lyckas inom längdåkningen

Hört talas om Markus Hellner' date=' Emelie Öhrstig, Maria Rydqvist, Hanna Falk, Lisa Larsen m.fl.?[/quote']

Och Thomas Wassberg inte minst!

 

Här är det karusellrenn varje vecka under vintern och det brukar vara som en myrstack med norska småttingar! :)

[Ekis]

Svårt att se någon som växer upp söder om Avesta och lyckas inom längdåkningen

Hört talas om Markus Hellner' date=' Emelie Öhrstig, Maria Rydqvist, Hanna Falk, Lisa Larsen m.fl.?[/quote']

Johan Olsson, Britta Norgren, Oskar Svärd..

[Conny]

En rolig utveckling som vi ser i vår klubb är att det kommer fler och fler barn från icke skidåkande föräldrar och att det kommer nya som inte åkt förr i de lite äldre klasserna.

Det ställs lite större krav på ledarna då åkförmågan skiljer sig otroligt mycket mellan barnen även i lite äldre klasser.

[Son Of Wassberg]

Om man vänder upp o ner på Sverige så skulle vi dominera längdåkningen...

 

Dvs att flytta befolkningsmängden som bor i söder till snösäkra områden. Det är för snöosäkert i tex Stockholm för att få ngn kontinuitet.

 

Upplever dock att tex spåren och kunskapen kring denna konstart blivit oerhört mkt bättre bara de senaste åren i Stockholm. I Lida är det ju väl så bra spår som i Mora, Bruksvallarna etc.

[ironman]

Svårt att se någon som växer upp söder om Avesta och lyckas inom längdåkningen

Hört talas om Markus Hellner' date=' Emelie Öhrstig, Maria Rydqvist, Hanna Falk, Lisa Larsen m.fl.?[/quote']

Johan Olsson, Britta Norgren, Oskar Svärd..

Mathias Fredriksson, Anton Lindblad och Mika Myllylä (dopad men ändå).

[betaåkarn]

Hört talas om Markus Hellner' date=' Emelie Öhrstig, Maria Rydqvist, Hanna Falk, Lisa Larsen m.fl.?[/quote']

Johan Olsson, Britta Norgren, Oskar Svärd..

Mathias Fredriksson, Anton Lindblad och Mika Myllylä (dopad men ändå).

Lars Håland, Mikael och Fredrik Östberg.

[Stefan Sand]

Johan Olsson' date=' Britta Norgren, Oskar Svärd..[/quote']

Mathias Fredriksson, Anton Lindblad och Mika Myllylä (dopad men ändå).

Lars Håland, Mikael och Fredrik Östberg.

Tony Pölder :D

 

Bröderna Blomqvist har vi också.

 

Om jag ska hålla mig till ämnet så finns garanterat underlaget av ungdomar som vill och kan bli duktiga skidåkare. Det som ska till är förutsättningar och då finns det några grundpelare:

 

1. Eldsjälar

2. Föräldrar som stöttar

3. Tillgång till skidåkning

 

Eldsjälar är en bristvara och tyvärr är den ideella kulturen på väg att förändras. Ideella krafter finns men det kräver alltid en riktig eldsjäl som startar och driver.

Föräldrar som stöttar kommer naturligt när eldsjälen tänt intresset hos deras barn, det ger sig med andra ord.

Tillgång till skidåkning, och då tittar jag bara på Stockholmsområdet, är inte bra. Det finns ingen seriös konstsnöanläggning vare sig i Norr eller Söder. En seriös anläggning med 8m spårbredd, klassiskt spår på var sida och skate i mitten. 2-3km lång slinga på kupperad bana. Det är vad som måste finnas. Skidåkning från början på december måste garanteras.

 

När detta finns måste det sedan bli en tävlingsverksamhet och då snackar jag inga jädra gubbrace om 40km stakning. Många tävlingar i närområdet och stor konkurrens.

[Anl]

Jag är övertygad om att mer mer man går mot hårdpistade breda gator istf gammaldags skidspår' date=' och mot skidbyten, svindyra vallor, osv, ju närmare kommer vi att det börjas med hardcore-skidåkning. Dvs att man tränar o tävlar från A till B i mer eller mindre ospårad terräng/enkla spår på valfri utrustning. Och det ser jag som en positiv utveckling.[/quote']

Möjligt att du har rätt men finns det något som helst idag som faktiskt tyder på detta?

 

Det är väl snarare så att spårgatorna också börjar komma mer och mer i det som tidigare var självspårad fjällterräng.

 

Angående trådstartarns fråga så vet jag inte du min erfaring från att ha växt opp i stockholm är att längdåkning för barn och ungdom var väldigt liten i stockholm redan på 70-80 talet.

Jag växte upp (och bor fortfarande) ca. 8 mil söder om Stockholm och då hade man säkert mindre koll på hur det såg ut generellt men jag åkte skidor och orienterade och känslan jag har är att det är mindre nu men det verkar finnas ett sug från barnen själva. Ger vi dem möjligheterna så kanske tillräckligt många tar tillvara på möjligheterna och det bör ge ringar på vattnet.

 

Men ursäkta att jag är lite frågvis! Kan du bara förklara lite tydligare, Anl, vad du menar? /Trögskallen

 

Och vad visste inte du, FredrikS? Svarade jag dig rätt?

Menar att precis som det finns freestyle-åkning utför och folk går från banlöpning till Tjurruset, kommer folk småningom att vilja åka skidor lite mer självständigt. Typ "vi börjar här och målet är där, åk som du vill." Sprinten är bara början på nyutveckling. Se på de olika kombi-eventen i fjällen som många tycker är jättecoola.

 

 

Själv växte jag upp i Skånes nordligaste by på 60-talet. Fanns det snö åkte alla ungar i byn skidor till skolan bara för att det var kul, men ingen tävlade. Utom Lars P som numera åkt 40+ vasalopp, och några av hans bröder ... .

[Skåningen]

Mathias Fredriksson' date=' Anton Lindblad och Mika Myllylä (dopad men ändå).[/quote']

Lars Håland, Mikael och Fredrik Östberg.

Tony Pölder :D

 

Bröderna Blomqvist har vi också.

 

Om jag ska hålla mig till ämnet så finns garanterat underlaget av ungdomar som vill och kan bli duktiga skidåkare. Det som ska till är förutsättningar och då finns det några grundpelare:

 

1. Eldsjälar

2. Föräldrar som stöttar

3. Tillgång till skidåkning

 

Eldsjälar är en bristvara och tyvärr är den ideella kulturen på väg att förändras. Ideella krafter finns men det kräver alltid en riktig eldsjäl som startar och driver.

Föräldrar som stöttar kommer naturligt när eldsjälen tänt intresset hos deras barn, det ger sig med andra ord.

Tillgång till skidåkning, och då tittar jag bara på Stockholmsområdet, är inte bra. Det finns ingen seriös konstsnöanläggning vare sig i Norr eller Söder. En seriös anläggning med 8m spårbredd, klassiskt spår på var sida och skate i mitten. 2-3km lång slinga på kupperad bana. Det är vad som måste finnas. Skidåkning från början på december måste garanteras.

 

När detta finns måste det sedan bli en tävlingsverksamhet och då snackar jag inga jädra gubbrace om 40km stakning. Många tävlingar i närområdet och stor konkurrens.

Du summerar det så bra Stefan, håller med fullständigt.

 

Det krävs som sagt, bra ledare i första hand

[kustlöparen]

Johan Olsson' date=' Britta Norgren, Oskar Svärd..[/quote']

Mathias Fredriksson, Anton Lindblad och Mika Myllylä (dopad men ändå).

Lars Håland, Mikael och Fredrik Östberg.

Janne Ottosson , Thomas Magnusson, Patrik Johansson, BJörn Lind, Sofia Lind, Thobias Fredriksson, Sandra hansson finns massor av (fd) landslagsåkare söderifrån.

[b-ivar]

Mathias Fredriksson' date=' Anton Lindblad och Mika Myllylä (dopad men ändå).[/quote']

Lars Håland, Mikael och Fredrik Östberg.

Janne Ottosson , Thomas Magnusson, Patrik Johansson, BJörn Lind, Sofia Lind, Thobias Fredriksson, Sandra hansson finns massor av (fd) landslagsåkare söderifrån.

Och hur många från, låt oss säga Ö-vik där det är snösäkert och uppåt? :)

[BjornG]

Mathias Fredriksson' date=' Anton Lindblad och Mika Myllylä (dopad men ändå).[/quote']

Lars Håland, Mikael och Fredrik Östberg.

Tony Pölder :D

 

Bröderna Blomqvist har vi också.

 

Om jag ska hålla mig till ämnet så finns garanterat underlaget av ungdomar som vill och kan bli duktiga skidåkare. Det som ska till är förutsättningar och då finns det några grundpelare:

 

1. Eldsjälar

2. Föräldrar som stöttar

3. Tillgång till skidåkning

 

Eldsjälar är en bristvara och tyvärr är den ideella kulturen på väg att förändras. Ideella krafter finns men det kräver alltid en riktig eldsjäl som startar och driver.

Föräldrar som stöttar kommer naturligt när eldsjälen tänt intresset hos deras barn, det ger sig med andra ord.

Tillgång till skidåkning, och då tittar jag bara på Stockholmsområdet, är inte bra. Det finns ingen seriös konstsnöanläggning vare sig i Norr eller Söder. En seriös anläggning med 8m spårbredd, klassiskt spår på var sida och skate i mitten. 2-3km lång slinga på kupperad bana. Det är vad som måste finnas. Skidåkning från början på december måste garanteras.

 

När detta finns måste det sedan bli en tävlingsverksamhet och då snackar jag inga jädra gubbrace om 40km stakning. Många tävlingar i närområdet och stor konkurrens.

Min lilla moderklubb började med serietävling för (5-7)-(12-16) åringar. Reklam genom spridda flygblad i samhället. Det var förvånansvärt många som kom. Nu var det ingen skidklubb utan huvudsakligen orientering så det blev inte just mer - men om dom fortsatt med skidskola och ungdomsträning så kanske...

[HW]

I Selånger SOK har de gått från att varit ca 8 barn och ungdomar på träningarna för 5 år sedan till att numera vara runt 30 st. Som mest 50 vill jag minnas. Majoriteten är i åldern 6-8 år. Nya barn har kommit på träningen med jämna mellanrum. Den enskilt största framgångsfaktorn har varit att utbilda föräldrar till att bli ledare och få en kontinuitet på ledarsidan. Sedan har de jobbat aktivt med att synas på skolorna i närområdet och informera att de finns. Har man väl fått lite genomslag flyter det på och kompisfaktorn är oerhört viktig. Det blir mycket roligare att vara med på någon aktivitet om det är någon kompis som hänger på. Sedan bjuds det på fika efter varje träning och för min egen dotter är det nog det bästa på hela träningen ... :)

 

Över huvud taget är det en riktig skidboom bland de som är runt 6-9 år i distriktet med många klubbar som har bra med barn på både träning och tävling.

[Tobbe L]

Många är rädda för att tävla och misslyckas...

Tror att skulle det vara fler mindre tävlingar på el-ljus några gånger i månaden så skulle nog intresset öka för åka lite större normal distanstävlingar på helgerna...

 

Så hade vi har för några år sedan... 5-6 deltävlingar i både klassiskt och fristil. Då körde vi tom DM-3 milen i fristil...men nu går den bara i klassiskt och 15 km går bara i fristil.

 

Jag har en känsla av att fixar man inte övergången från junior till senior så satsar man på långlopp och i synnerhet på Vasaloppet...

Men jag kan ju ha fel...och min syn kan vara grumlig pga min inte så varma inställning till alla dessa seedningslopp...

[olle]

I norra Stockholm finns fungerande barn- och ungdomsverksamhet framförallt genom Sundbyberg och Täby. I söder finns utrymme för utveckling. Två större klubbövergripande barnträningar har dock senaste veckorna hållits i ågesta och på rudan på lördag blir det skicross som säsongsavslutning. Förhoppningen är den barnledarutbildning som planeras till i vår i stockholm ska bli välfylld och att grund för framtida samverkan skapas. Den som har ett intresse i frågan kan maila mig för mer info och bli uppförd på sändlistan.

[bjorn12]

Frågan är väl snarast hur vi ska lyckas minska intresset för skidåkning i Norge ;)

[Volevodin]

Jag håller med Stefan Strand till 100 %. Det finns en och annan eldsjäl kvar + att någon ny dyker upp då och då, men det är långt ifrån som det såg ut på 60-80-talet.

Ock så har vi föräldrarna. Jag talar av egen erfarenhet, sålänge våra barn var små var det ingen uppoffring att ta med dem på träning och tävlingar. Just skidåkning krävs en hel del för att det skall bli lyckat tex att valla skidorna och se till att de kommer till tävlingarna. Om man har kunskap själv i skidåkningen underlättar det givetvis, men det kan lösa sig bra ändå om föräldrarna avlastar klubbens ledare vid träning och tävling.

Det är absolut inte farligt att låta barn tävla i de yngre åldrarna, de tar det inte så allvarligt då om inte föräldrarna tar bort lekmomentet och börjar ställa krav. Det är först framåt 12-13 årsåldern, som de själva börjar se tävlandet som något mer allvarligt och många slutar då de inser att de måste börja satsa för att hänga med. (så var det för båda våra pojkar)

 

Sen tycker jag att skididrotten har mycket mer att erbjuda ungdomar idag än i min ungdom. Nu finns det två stilar och förutom de traditionella tävlingarna även lite mer spektakulära inslag med roliga och teknikkrävande banor.

 

Men samtidigt måste man komma ihåg att det är många andra mer lättillgängliga sporter som konkurrerar.

 

Sen gäller det att vara rädd om våra skidklubbar, så att det finns medlemmar i dem som kan jobba med skidsporten tex krävs det en hel del folk att anordna en tävling. Alltför många team typ "Enklare sport", som drar bort medlemmar från skidklubbar bör nog inte bildas. ;)