Hur främja längdskidssportens framtid?

[skid_åkare]

Jag håller med Stefan Strand till 100 %. Det finns en och annan eldsjäl kvar + att någon ny dyker upp då och då, men det är långt ifrån som det såg ut på 60-80-talet.

Ock så har vi föräldrarna. Jag talar av egen erfarenhet, sålänge våra barn var små var det ingen uppoffring att ta med dem på träning och tävlingar. Just skidåkning krävs en hel del för att det skall bli lyckat tex att valla skidorna och se till att de kommer till tävlingarna. Om man har kunskap själv i skidåkningen underlättar det givetvis, men det kan lösa sig bra ändå om föräldrarna avlastar klubbens ledare vid träning och tävling.

Det är absolut inte farligt att låta barn tävla i de yngre åldrarna, de tar det inte så allvarligt då om inte föräldrarna tar bort lekmomentet och börjar ställa krav. Det är först framåt 12-13 årsåldern, som de själva börjar se tävlandet som något mer allvarligt och många slutar då de inser att de måste börja satsa för att hänga med. (så var det för båda våra pojkar)

 

Sen tycker jag att skididrotten har mycket mer att erbjuda ungdomar idag än i min ungdom. Nu finns det två stilar och förutom de traditionella tävlingarna även lite mer spektakulära inslag med roliga och teknikkrävande banor.

 

Men samtidigt måste man komma ihåg att det är många andra mer lättillgängliga sporter som konkurrerar.

 

Sen gäller det att vara rädd om våra skidklubbar, så att det finns medlemmar i dem som kan jobba med skidsporten tex krävs det en hel del folk att anordna en tävling. Alltför många team typ "Enklare sport", som drar bort medlemmar från skidklubbar bör nog inte bildas. ;)

Med all respekt för dig och Stefan Sand men jag tycker mest ni idisslar just dom idéer som enbart lett till att längdåkningen varit på ett sluttande plan en längre tid. I alla fall fram till för något år sedan.

 

Det som vidrörts hittills är ju mest en repetion av receptet på hur man ska få redan halvt igångsatta barn att ta sitt första steg. Dvs barn till föräldrar som är engagerade eller själva redan åker skidor.

 

Om jag tolkar ursprungsfrågan rätt efterfrågas det nya idéer och framförallt lösningar på hur man får icke redan halvt engagerade ungdomar att få upp intresset. (dvs barn till föräldrar som inte hänger på skidforum på kvällarna)

 

För det första tror jag (tycker mig se) att "trenden" delvis redan vänt. När jag började åka längd var det ganska "ohippt" för att inte rent ut säga töntigt. Åkte man till fjälls på 70 och 80-talet skulle man hålla till i slalombacken!

 

Från dess och fram till för några år sedan hade sporten en ganska undanskymd tillvaro.

 

Jag upplever att vi sedan något år är inne i en positiv trend.

 

"Tönt" -stämpeln är defenitivt borttvättad. Svt´s skidsatsning, ett allmänt större intresse för träning, hälsa och kondition med en dragning till individuella idrotter med inslag av upplevelser och frihet har lagt en bra grund.

 

Dvs det finns draghjälp. Vill man engagera sig jobbar man just nu i medvind.

 

Ska man få stora mängder aktiva 20åringar krävs det ännu större mängder aktiva barn.

 

Nyckeln till nyrekryteringen ligger som vanligt i bredden. Och "bredden" (dvs föräldrar som inte själva åker eller är jätte intresserade av att barnen ska göra det) i dagens samhälle ser längdåkningen som allt för komplicerad och dyr i förhållande till vad den eventuellt kan ge.

 

Mycket har vi oss själva att tacka för det. Det är ju bara att läsa tråd efter tråd här inne, så är det ganska glasklart vilket budskap som möter den med nyväckt intresse.

 

Men framförallt faller en stor skugga över tillverkare och säljare av utrustningen.

 

"Bredden" går inte och köper grejer för ytterligare 4.000:- till ett barn som redan har massa itressen, dom vänder sig till begagnat marknaden och möter där en total djungel som dom med lite tur kommer ur med skor och bindningar som i alla fall passar ihop.

 

Att skidindustrin inte kunnats enast om ett system för bindningar är nästan lika skandalöst som att man 2013 inte kan märka prestandan på det man säljer på ett begripligt sätt. Att nästan inget är bakåt/framåt kompatibelt när det gäller sko och bindningen gör inte det hela bättre.

 

Finns det någon form av gajst kvar hos föräldrarna när man väl lyckats skrapa ihop utrustning väntar en valla/sickelförsäljare som punkterar allt, med den tvivel och förvirring som han eller hon lyckas skapa och framförallt det berg av investeringar som målas upp.

 

Att ta tillvara på fröet till intresse hos "bredden" kräver att det är enkelt. I alla fall inte presenteras svårare än det är, vilket det i 19 fall av 20 görs i dag.

 

Lägg där till att många barn i "bredden" i dag knappt har kläder eller vana av att vara ute i snön överhuvudtaget.

 

Barn kräver också ganska omedlebar respons för att hålla igång intresset. Längdåkning har en förhållandevis hög tröskel, innan man känner framgång och det börjar bli roligt.

 

Säsongen upplevs också ganska kort, för den oengagerade föräldern krävs det att längdskidåkningen både presenteras och också blir enklare.

 

Är målet att knyta nya anhängare till klubben eller sporten, från den grupp som inte ändå kommer söka sig dit, är jag övertygad om att lösningen ligger i tillgänglighet och enkelhet.

 

Gör man det enklare för barnen att prova på och få hjälp med införskaffning av rimlig utrustning till vettiga pengar samt tonar ner "materialhetsen" lite tror jag mycket är vunnet.

 

Jag visste att mina egna äldsta skidor var ganska gamla, men blev rejält överraskad när jag såg ett youtube klipp där wassberg körde exakt samma skidor 1986. Jag har tre par skidor till och har tidigare använt dom som "skräpskidor" men det ångrar jag i dag. Det är faktiskt dom skidorna jag trivts bäst och åker mest med. Dom har inte sett glidvalla, vad jag kan komma i håg, dom senaste tio åren och en plåtbit skulle jag aldrig drömma om att skrapa dom med.

 

Kan jag som snart åkt skidor i 40år få ut så mycket av det materialet, ska det väl inte vara så svårt att samla ihop liknande grejer, för nästan ingenting, och stötta ungarna i att det är helt ok första vintern. Det ska väl tom en klubb med lite ambitioner kunna invetsera i eller få till skänks av medlemmarna.

 

Att det finns någon poäng, förutom ekonomiskt tramsande, i att industrin ska ha flera bindningssystem köper jag inte. Det är bara att titta på alpinsidan. Där har allt varit kompatibelt i snart 60 år.

 

Sen tycker jag det är lite dumt att ge små hintar till enklare-sport. När nu majoriteten av befolkningen valt att samhället ska styras på ett sätt så att dom egna pengarna i princip löser alla människans behov, och gör den mer eftersträvansvärd, är det också införskaffandet av pengar folket kommer lägga sin energi på.

 

Att både rösta fram en regering som alltid prioriterar den med pengar och samtidigt drömma om fler ideella krafter är en ekvation som inte går ihop. Ska man komma någonstans, som samhället utveklas, är det nog ett nödvändigt ont att i alla fall glänta lite på dörren till dom som har också har ekonomiska intressen i sin ambition. Det ter sig i alla fall bättre med en intresserad och engagerad sporthandlare bakom rodret än att låta redbull ha hand även om knatteskidåkningen.

 

När man har något att erbjuda och snön börjar falla är det väl inte så svårt att vara lite inovativ och med enkla medel nå ut till ungarna. Aktiviteter av det här slaget brukar ju kunna erbjudas marknadsföring till låg eller inge kostnad.

 

Men risk för att bli allt för poltiskt korrekt (igen) skulle jag rikta mina aktiviteter åt håll där det finns många 2/3gen invandrarbarn. Engagemanget hos ungarna är det inget fel på och föräldrarna satsar ofta betydligt mer tid och energi på sin barn än oengagerade svenskar, dom saknar så klart tradition och vana av skidåkning, men får dom en knuff över den gränsen kan jag inte se lämpligare grupp att bearbeta.

 

 

Lite sömniga tankar från en som inte kan sova.

[Klas]

Min grabb har varit aktiv i klubb, men slutade. Dels är det ett mek att komma till spår. Det här är ingen spontaidrott för de flesta, dels så är vintern kort och ryckig och slutligen moment 22. Det är så få som åker på tävlingar så bredden i princip saknas. Han kom toksist hela tiden, men skulle smiska en "led 4" åkare rätt bra upp till 3-4 mil. Lösningen? Jag vet inte, men det är ett litet mek att leta snö så kanske det inte kommer att bli något jättelyft vad vi än gör

[FredrikS]

Om jag ska hålla mig till ämnet så finns garanterat underlaget av ungdomar som vill och kan bli duktiga skidåkare. Det som ska till är förutsättningar och då finns det några grundpelare:

 

1. Eldsjälar

2. Föräldrar som stöttar

3. Tillgång till skidåkning

Håller med skid_åkaren här. Dessa saker finns väl eller har funnit i långdistanse löpning också i stockholm men det har endå inte varit en väldigt stor aktivitet bland unga och det var väl någon som skrev på forumet att det var väldigt få deltagare på DM för några år sedan.

 

Självklart måste dessa saker finnas men det viktigaste är ändå att sporten har sådan status och intresse att den blir attraktiv att vara med på.

 

Om man höll på med skidor och långdistans löpning på 80:talet i Stockholm så gav det snarare en tönt stämpel och folk tyckte man var konstig.

[Anl]

Om jag ska hålla mig till ämnet så finns garanterat underlaget av ungdomar som vill och kan bli duktiga skidåkare. Det som ska till är förutsättningar och då finns det några grundpelare:

 

1. Eldsjälar

2. Föräldrar som stöttar

3. Tillgång till skidåkning

Håller med skid_åkaren här. Dessa saker finns väl eller har funnit i långdistanse löpning också i stockholm men det har endå inte varit en väldigt stor aktivitet bland unga och det var väl någon som skrev på forumet att det var väldigt få deltagare på DM för några år sedan.

 

Självklart måste dessa saker finnas men det viktigaste är ändå att sporten har sådan status och intresse att den blir attraktiv att vara med på.

 

Om man höll på med skidor och långdistans löpning på 80:talet i Stockholm så gav det snarare en tönt stämpel och folk tyckte man var konstig.

Parallellen till löpning säger något. Trots att löpning är otroligt lättillgängligt är distanlöpning en marginalsport bland unga här i Stockholm. Om skidor blir cool och hipp, och det finns roliga rullskidvarianter att hålla på med, kommer det att växa.

[artur]

Jag skulle säga att det allra viktigaste för att kunna främja längdåkningens framtid är att arbeta för att det finns anläggningar där det går att åka skidor. Dvs konstsnöspår, skidtunnlar med mera. De sista åren har vi haft flera bra snövintrar i landet och det i kombination med TV:s satsningar och svenska elitframgångar har skapat ett stort intresse för sporten. MEN om det kommer några dåliga vintrar igen så kommer intresset att minska också. Därför är det viktigt att skapa förutsättningar så att folk kan åka skidor någolunda kontinuerligt även om det töat en vecka eller inte snöar förrän i februari. För trots allt verkar det som att folk i allmänhet gärna åker skidor bara det finns snö att åka på. Sen finns det massor av annat man kan göra men utan snö inget skidintresse.

[Carl A]

Frågan är väl snarast hur vi ska lyckas minska intresset för skidåkning i Norge ;)

precis, - kanske lite som med fattigdomsbegreppet. Det handlar om relativt skidintresse o framgångar.

[Anl]

Tror inte resor till dyra skidtunnlar med tevksam luft lockar barn och ungdomar i stora mängder, annat än om deras föräldrar (fäder) är vasalopps-entusiaster och stadda vid god kassa.

[Carl A]

- har väl iofs stötts o blötts;

 

men borde inte konstsnöspår i anslutning till Hammarbybacken eller väsjöbacken vara en hit? - tänk att få Skistar intresserade. - åka kommunalt till skidåkning mkt nära stan!

 

- o så länge det inte är spöregn är det ju betydligt najsigare få vara ute än i en tunnel

[LeffeJ]

En viktig faktor i sammanhanget är kostnaden för utrustning. I de allra yngsta åldrarna fram till 12-13 års ålder kör nog de flesta på ungeför samma saker. Sen börjar det spreta rejält. Var själv undomsåkare under slutat av 70-talet och början av 80-talet. De flesta hade samma saker under fötterna men tyvärr ser inte inte ut så idag. Längd har blivit en dyr sport. Därtill har det tillkommit ytterligare en teknik och hutlöst dyra vallor som dränerar börsen hos många föräldrar.

 

Lyckades inte med att få min son att förstå storheten och magin med längd utan han åker alpint i stället. Än funkar det för honom med begagnade saker men jag bävar för den dag då han blir 14-15. Samma sak inom längdåkningen. Kostar stora slantar att ha sina barn aktiva jämfört med tex fotboll eller innebandy som kanske är de största ungdomsidrotterna numer.

 

Givetvis är det svårt att "lagstifta" bort detta problem men på något sätt måste man nog försöka hitta en mer nyanserad nivå fram till, låt säga, 15-16 års åldern. Barn blir väldigt tidigt medvetna om saker och deras värde och många vill inte ställa sig på startlinjen med "sämre" grejer än andra.

 

Min tes är att många talanger sollas bort då de ekonomiska resurserna saknas och där föräldrarna inte har förmåga eller vill lägga många timmar i vallaboden.

[artur]

Tror inte resor till dyra skidtunnlar med tevksam luft lockar barn och ungdomar i stora mängder, annat än om deras föräldrar (fäder) är vasalopps-entusiaster och stadda vid god kassa.

Det tror inte jag heller men för att hålla de redan frälstas intresse vid liv tror jag det är ett viktigt alternativ de år snötillgången sviktar. Kontinuiteten är viktig.

[Conny]

Klubben har ju oxå ett ansvar med att erbjuda bytardagar, vallakurser, hjälpa till med att pröva ut utrustning etc.

Självklart ska de som inte kan valla själv kunna få hjälp när de kommer till träning/tävling.

Serietävlingar är jättebra, man kan kalla det träning med nummerlapp för att avdramatisera lite.

Det är även viktigt att få till "lagkänsla" även om det inte är en lagsport. Fika efter träningar är bra för att bygga gemenskap liksom läger.

[b-ivar]

En viktig faktor i sammanhanget är kostnaden för utrustning. I de allra yngsta åldrarna fram till 12-13 års ålder kör nog de flesta på ungeför samma saker. Sen börjar det spreta rejält. Var själv undomsåkare under slutat av 70-talet och början av 80-talet. De flesta hade samma saker under fötterna men tyvärr ser inte inte ut så idag. Längd har blivit en dyr sport. Därtill har det tillkommit ytterligare en teknik och hutlöst dyra vallor som dränerar börsen hos många föräldrar.

 

Lyckades inte med att få min son att förstå storheten och magin med längd utan han åker alpint i stället. Än funkar det för honom med begagnade saker men jag bävar för den dag då han blir 14-15. Samma sak inom längdåkningen. Kostar stora slantar att ha sina barn aktiva jämfört med tex fotboll eller innebandy som kanske är de största ungdomsidrotterna numer.

 

Givetvis är det svårt att "lagstifta" bort detta problem men på något sätt måste man nog försöka hitta en mer nyanserad nivå fram till, låt säga, 15-16 års åldern. Barn blir väldigt tidigt medvetna om saker och deras värde och många vill inte ställa sig på startlinjen med "sämre" grejer än andra.

 

Min tes är att många talanger sollas bort då de ekonomiska resurserna saknas och där föräldrarna inte har förmåga eller vill lägga många timmar i vallaboden.

Och dessa föräldrar föredrar oftast en sporthall att se sina utövare i hellre än att stå ute och frysa :)

[Conny]

Vi föräldrar får se det som friskvård, först bära skidor, vallabox, vallaställ väskor med fika kläder etc. sen är det ett dj..la flängande mellan start, hejande längs spåret och mål.

Men kul!!!!!

[Anl]

En viktig faktor i sammanhanget är kostnaden för utrustning. I de allra yngsta åldrarna fram till 12-13 års ålder kör nog de flesta på ungeför samma saker. Sen börjar det spreta rejält. Var själv undomsåkare under slutat av 70-talet och början av 80-talet. De flesta hade samma saker under fötterna men tyvärr ser inte inte ut så idag. Längd har blivit en dyr sport. Därtill har det tillkommit ytterligare en teknik och hutlöst dyra vallor som dränerar börsen hos många föräldrar.

 

Lyckades inte med att få min son att förstå storheten och magin med längd utan han åker alpint i stället. Än funkar det för honom med begagnade saker men jag bävar för den dag då han blir 14-15. Samma sak inom längdåkningen. Kostar stora slantar att ha sina barn aktiva jämfört med tex fotboll eller innebandy som kanske är de största ungdomsidrotterna numer.

 

Givetvis är det svårt att "lagstifta" bort detta problem men på något sätt måste man nog försöka hitta en mer nyanserad nivå fram till' date=' låt säga, 15-16 års åldern. Barn blir väldigt tidigt medvetna om saker och deras värde och många vill inte ställa sig på startlinjen med "sämre" grejer än andra.

 

Min tes är att många talanger sollas bort då de ekonomiska resurserna saknas och där föräldrarna inte har förmåga eller vill lägga många timmar i vallaboden.[/quote']

Och dessa föräldrar föredrar oftast en sporthall att se sina utövare i hellre än att stå ute och frysa :)

??? Många hockeyföräldrar som skulle betala dyrt för att kunna slippa stå i en aptråkig ishall varje lördag + söndag nästan året runt, och istället få lite frisk luft

[b-ivar]

En viktig faktor i sammanhanget är kostnaden för utrustning. I de allra yngsta åldrarna fram till 12-13 års ålder kör nog de flesta på ungeför samma saker. Sen börjar det spreta rejält. Var själv undomsåkare under slutat av 70-talet och början av 80-talet. De flesta hade samma saker under fötterna men tyvärr ser inte inte ut så idag. Längd har blivit en dyr sport. Därtill har det tillkommit ytterligare en teknik och hutlöst dyra vallor som dränerar börsen hos många föräldrar.

 

Lyckades inte med att få min son att förstå storheten och magin med längd utan han åker alpint i stället. Än funkar det för honom med begagnade saker men jag bävar för den dag då han blir 14-15. Samma sak inom längdåkningen. Kostar stora slantar att ha sina barn aktiva jämfört med tex fotboll eller innebandy som kanske är de största ungdomsidrotterna numer.

 

Givetvis är det svårt att "lagstifta" bort detta problem men på något sätt måste man nog försöka hitta en mer nyanserad nivå fram till' date=' låt säga, 15-16 års åldern. Barn blir väldigt tidigt medvetna om saker och deras värde och många vill inte ställa sig på startlinjen med "sämre" grejer än andra.

 

Min tes är att många talanger sollas bort då de ekonomiska resurserna saknas och där föräldrarna inte har förmåga eller vill lägga många timmar i vallaboden.[/quote']

Och dessa föräldrar föredrar oftast en sporthall att se sina utövare i hellre än att stå ute och frysa :)

??? Många hockeyföräldrar som skulle betala dyrt för att kunna slippa stå i en aptråkig ishall varje lördag + söndag nästan året runt, och istället få lite frisk luft

Ja visst är det så, men nu är inte hockey och längdskidor dom enda idrotterna. Jag har sett hur många föräldrar styrt över idrottandet till inomhussporter då dom själva tyckt det vara mer bekvämt att dumpa av sina små vid en sporthall och ta sig en kopp kaffe i värmen.

[Tobbe L]

Min grabb har varit aktiv i klubb, men slutade. Dels är det ett mek att komma till spår. Det här är ingen spontaidrott för de flesta, dels så är vintern kort och ryckig och slutligen moment 22. Det är så få som åker på tävlingar så bredden i princip saknas. Han kom toksist hela tiden, men skulle smiska en "led 4" åkare rätt bra upp till 3-4 mil. Lösningen? Jag vet inte, men det är ett litet mek att leta snö så kanske det inte kommer att bli något jättelyft vad vi än gör

Det va ju lite det jag va inne på... Mer tävlingar som tar bort allvaret...så ungdomarna ser framemot att tävla...man får ju rätt många kompisar ut i landet om man är kommer igång att tävla...

 

Sedan är nog föräldrarna bortskämda...

Min erfarenhet som ungdomsledare är ju att barn som har föräldrar som bara "dumpar" barnen på träningarna och tävlingar tröttnar och väljer en annan idrott.

Kan man lyckas engagera föräldrarna så blir det nog lite annat...

[Les chaussettes]

Hejsan!

 

Jag är femton år och har alltid innan tyckt att längd varit något tråkigt. Det kom troligen från de gånger då man fartlöst åkt turer över isen i några decimeter snö för att själv göra ett spår. Det har aldrig varit så intressant och kul enligt mig, men ibland har jag gjort min farbror sällskap i skidspåret. Jag lånade några gånger hans skateskidor och eftersom jag även spelar hockey så är tekniken ganska lik och jag fick väldigt fort kläm på det. Slutade med att jag första gången gjorde 17 km istället för de planerade 5 km eftersom jag tog rygg på min fabror.

Nu har jag köpt en bra uppsättning med skategrejer på rean som jag ska nöta med på egen hand. Jag är fast alltså och kommer köra detta för att jag alltid gillar att träna i högt tempo och jag tycker längdskidåkning är roligt och varierat till skillnad från t.ex. löpning.

 

Budskapet då? Jag tycker att man som förälder ska se till att kanske låna ett par hyfsade skidor till sitt barn (beroende på ålder då, förstås!) och ta med dem till preparerade spår. Åk med dem och uppmuntra dem. Man kan förstås inte tvinga barn att välja en speciell sport men min syn på längdskidåkning fick en väldig vändning efter att ha åkt med min farbror under rätta förhållanden och med rätt utrustning. Barnets utrustning måste inte vara det allra bästa, speciellt inte från början. Rätt längd och storlek på sakerna är nog det viktigaste för en bra upplevelse.

 

EDIT: Läste genom tråden och såg att den också handlade om skidklubbar, eldsjälar osv.. I skolan tycker jag att alla lärare ser på skidåkningen som "ett nödvändigt ont" och inte uppmuntrar den alls. Istället för att visa tjusningen med längd känns det ofta mer som ett tvång att åka en viss strecka från deras sida. Under veckorna då man har skidor i skolan kanske ni äldre rävar ska komma och berätta om er sport och hjälpa till om ni tycker att det är en viktig fråga. Skidklubbarna kanske kan kontakta skolan och ordna prova-på-kvällar redan i yngre dagar för när man kommer upp mot mellanstadiet kanske man redan fattat tycke för en vanligare och "tidskrävande" sport.

[deas]

Hejsan!

 

Jag är femton år och har alltid innan tyckt att längd varit något tråkigt. Det kom troligen från de gånger då man fartlöst åkt turer över isen i några decimeter snö för att själv göra ett spår. Det har aldrig varit så intressant och kul enligt mig, men ibland har jag gjort min farbror sällskap i skidspåret. Jag lånade några gånger hans skateskidor och eftersom jag även spelar hockey så är tekniken ganska lik och jag fick väldigt fort kläm på det. Slutade med att jag första gången gjorde 17 km istället för de planerade 5 km eftersom jag tog rygg på min fabror.

Nu har jag köpt en bra uppsättning med skategrejer på rean som jag ska nöta med på egen hand. Jag är fast alltså och kommer köra detta för att jag alltid gillar att träna i högt tempo och jag tycker längdskidåkning är roligt och varierat till skillnad från t.ex. löpning.

 

Budskapet då? Jag tycker att man som förälder ska se till att kanske låna ett par hyfsade skidor till sitt barn (beroende på ålder då, förstås!) och ta med dem till preparerade spår. Åk med dem och uppmuntra dem. Man kan förstås inte tvinga barn att välja en speciell sport men min syn på längdskidåkning fick en väldig vändning efter att ha åkt med min farbror under rätta förhållanden och med rätt utrustning. Barnets utrustning måste inte vara det allra bästa, speciellt inte från början. Rätt längd och storlek på sakerna är nog det viktigaste för en bra upplevelse.

 

EDIT: Läste genom tråden och såg att den också handlade om skidklubbar, eldsjälar osv.. I skolan tycker jag att alla lärare ser på skidåkningen som "ett nödvändigt ont" och inte uppmuntrar den alls. Istället för att visa tjusningen med längd känns det ofta mer som ett tvång att åka en viss strecka från deras sida. Under veckorna då man har skidor i skolan kanske ni äldre rävar ska komma och berätta om er sport och hjälpa till om ni tycker att det är en viktig fråga. Skidklubbarna kanske kan kontakta skolan och ordna prova-på-kvällar redan i yngre dagar för när man kommer upp mot mellanstadiet kanske man redan fattat tycke för en vanligare och "tidskrävande" sport.

Hej,

Nä, jag tror och tycker precis som du. I botten måste det vara kul. Annars är antalet klubbar och organisation ointressant. Bra utrustning, rätt väder och bra preparerat i början. Och utan krav. På skoj och lek. Det är då det kommer ut nå bra. Fö gillar jag själv mest att träna själv, utan träningskompisar och det får göärna vara extra tuffa omständighet. Men det är nått helt annat.

Min 4-åring blev helt tokig i skidor efter åkning på en perfekt spårad slinga på en sjö i solsken, med massor av andra människor. Gör upp en eld, grilla korv, lite pinnbröd och varm choklad. Där sätts grunden för ett allmänt intresse i tidiga år. Osv, osv. Sen kommer klubbarnas verksamhet och uppbyggnad, och där gäller det att göra klubbens verksamhet till nått kul, gemenskap och roliga aktiviteter. Inte bara fettprocentsmätning, penalism och bingolotter och ledning av outbildade föräldrar.

[enklaresport]

Nu har jag läst så mycket i tråden och så fantastiska tips och idéer så det vore ju f-n om man inte själv skall ta tag i det.

 

Då vi just nu har en fantastisk åker med underbar skare på, strax utanför butiken, så tänker jag, om antalet föranmälda räcker, köra ett litet race nästa söndag. Då jag sponsrar med lite priser så kallar jag det för Det Enklare loppet - ta dig fram hur du vill!

 

Tanken är att det skall vara gratis och öppet för alla. Lite beroende på hur många det är så kan man ha flera starter och eftersom man kan vända på olika ställen så kan man också köra ihop flera klasser, både barn och vuxna. Eftersom det finns så mycket bra idéer här så kom gärna med förslag på hur upplägget skall vara.

Ett varv med bra bredd att köra kan varvet för de som är snabbast, män i ålder 16-60, kör 3 km/varv. Sen kan man korta av det pö om pö för olika åldrar och för tjejer och killar.

Mitt lilla förslag är en väldigt kort bana för barn upp till 10 år som är lika lång för tjejer och killar där alla barn får en lite påse med ngn frukt och dricka (nyttig!). Sen kan man kör ihop resten med i olika sträckor. Förslagsvis total längd för de som kör längst 15 km, dvs 5 varv. (Men kom med förslag!)

 

1. Skall man ha både 1 sprintlopp och 1 längre lopp?

2. Olika klasser? OM man skall köra gemensamma starter i olika åldrar, dvs barn kan möta vuxna, kanske coolt för barnen att slår föräldrarna. Hur långa skall varven vara, finns någon bra tabell för hur mycket kortare varvet skall vara för andra än män som förslagsvis är mellan 16-60 år? Tjejer mellan 11-16? Killar mellan 11-16? Kvinnor Män över 60, Kvinnor över 60?

 

Kommer det många anmälningar så kan man givetvis separerar starterna lite men blir det mindre antal anmälningar så är det roligare att samköra dem. Det behöver inte vara jätteavancerat utan det skall mera vara kul och är det inte roligt att samköra grupperna. Man tar det för vad det är - Skoj!

 

Tävlingsplatsen är ca. 8 mil söder om Sthlm, typ 30-35 minuter med bil. Tåg finns och sen buss eller promenad på ca. 4 km

 

Vädergudarna verkar vara med oss iaf, vad tror Ni om att köra en lite träningstävling?

 

Jag går in och sponsrar med priser och Ni sprider det, EFTER att vi, de som vill, kommit med bra förslag på hur man skall gå tillväga.

 

Ny tråd kanske?

[skid_åkare]

Hej,

Nä, jag tror och tycker precis som du. I botten måste det vara kul. Annars är antalet klubbar och organisation ointressant. Bra utrustning, rätt väder och bra preparerat i början. Och utan krav. På skoj och lek. Det är då det kommer ut nå bra. Fö gillar jag själv mest att träna själv, utan träningskompisar och det får göärna vara extra tuffa omständighet. Men det är nått helt annat.

Min 4-åring blev helt tokig i skidor efter åkning på en perfekt spårad slinga på en sjö i solsken, med massor av andra människor. Gör upp en eld, grilla korv, lite pinnbröd och varm choklad. Där sätts grunden för ett allmänt intresse i tidiga år. Osv, osv. Sen kommer klubbarnas verksamhet och uppbyggnad, och där gäller det att göra klubbens verksamhet till nått kul, gemenskap och roliga aktiviteter. Inte bara fettprocentsmätning, penalism och bingolotter och ledning av outbildade föräldrar.

Det låter ju mysigt, men åker inte och kommer inte dom barnen alltid börja åka skidor?

 

Är det inte bättre att fokusera på dom 90% som inte har den uppväxten, om man vill bredda sporten.

[skid_åkare]

Nu har jag läst så mycket i tråden och så fantastiska tips och idéer så det vore ju f-n om man inte själv skall ta tag i det.

Roligt att se ditt engagemang. Lycka till!

[mibo]

- har väl iofs stötts o blötts;

 

men borde inte konstsnöspår i anslutning till Hammarbybacken eller väsjöbacken vara en hit? - tänk att få Skistar intresserade. - åka kommunalt till skidåkning mkt nära stan!

 

- o så länge det inte är spöregn är det ju betydligt najsigare få vara ute än i en tunnel

Det va konstspår vid väsjöbacken 2001-2003 men det blev för dyrt för kommunen att betala backen för det. Och sen va det konstant söndertrampat av hundägare för det låg ju där dom alltid har rätt att gå. Och då la man mer det, nu tror jag att om vi har tur kommer det att bli nåt vid Bisslinge då man vill utveckla området där.

[deas]

Hej' date='

Nä, jag tror och tycker precis som du. I botten måste det vara kul. Annars är antalet klubbar och organisation ointressant. Bra utrustning, rätt väder och bra preparerat i början. Och utan krav. På skoj och lek. Det är då det kommer ut nå bra. Fö gillar jag själv mest att träna själv, utan träningskompisar och det får göärna vara extra tuffa omständighet. Men det är nått helt annat.

Min 4-åring blev helt tokig i skidor efter åkning på en perfekt spårad slinga på en sjö i solsken, med massor av andra människor. Gör upp en eld, grilla korv, lite pinnbröd och varm choklad. Där sätts grunden för ett allmänt intresse i tidiga år. Osv, osv. Sen kommer klubbarnas verksamhet och uppbyggnad, och där gäller det att göra klubbens verksamhet till nått kul, gemenskap och roliga aktiviteter. Inte bara fettprocentsmätning, penalism och bingolotter och ledning av outbildade föräldrar.[/quote']

Det låter ju mysigt, men åker inte och kommer inte dom barnen alltid börja åka skidor?

 

Är det inte bättre att fokusera på dom 90% som inte har den uppväxten, om man vill bredda sporten.

Nä, det kommer dom inte om ingen är med barnen och gör dessa saker.

[skid_åkare]

Hej' date='

Nä, jag tror och tycker precis som du. I botten måste det vara kul. Annars är antalet klubbar och organisation ointressant. Bra utrustning, rätt väder och bra preparerat i början. Och utan krav. På skoj och lek. Det är då det kommer ut nå bra. Fö gillar jag själv mest att träna själv, utan träningskompisar och det får göärna vara extra tuffa omständighet. Men det är nått helt annat.

Min 4-åring blev helt tokig i skidor efter åkning på en perfekt spårad slinga på en sjö i solsken, med massor av andra människor. Gör upp en eld, grilla korv, lite pinnbröd och varm choklad. Där sätts grunden för ett allmänt intresse i tidiga år. Osv, osv. Sen kommer klubbarnas verksamhet och uppbyggnad, och där gäller det att göra klubbens verksamhet till nått kul, gemenskap och roliga aktiviteter. Inte bara fettprocentsmätning, penalism och bingolotter och ledning av outbildade föräldrar.[/quote']

Det låter ju mysigt, men åker inte och kommer inte dom barnen alltid börja åka skidor?

 

Är det inte bättre att fokusera på dom 90% som inte har den uppväxten, om man vill bredda sporten.

Nä, det kommer dom inte om ingen är med barnen och gör dessa saker.

Det var just det jag menade och då är det väl där fokuset bör läggas?

[deas]

Jo, jag fattar vad du menar. Men de stora problemet alla klubbar och aktiviteter har är konkurrensen med allt annat. Detta, samt att man startar elitsatsningen allt för tidigt. Det blir helt enkelt inte kul att vara med i en förening. Och det var inte kul heller som 8-åring att komma ut i en mörk skog, -15, och så startade klockan. Sen gick man hem, de flesta andra hade redan gått.

 

Sen kan man diskutera konstsnö, innehallar mm, men det är lite överkurs tycker jag.

 

Om så många som dig, vilket jag har svårt att tro, inte har anhöriga som vill delta i barnens aktiviteter, måste föreningarna ska föreningsliv. Dock anser jag att föräldrarna skall delta i detta.