Kondition eller muskelmassa som saknas?

[xcrikard]

Ja, många tack! Nu har jag fått en del att fundera på. Det där med periodisera träningen låter vettigt.

Ja, jag håller med. Periodisering gör iaf min träning lite svårare att planera, men i gengäld känns fördelarna uppenbara. Tack igen Epicure, för ditt inlägg, mkt inspirerande!

[flydalen]

Kan bara instämma i hyllningskören till dina inlägg Epicure, kanske kan kalla dig mastodontinläggs-Epicure ;)?

 

Jag har samma "problem" som apelsin, jobbar som beräkningsingenjör och behöver mitt glukos i hjärnan. Men är också inofficiell världsmästare på att gå tom på kolhydrater så fort jag tränar lite längre (upp emot två timmar och längre) med skakningar i kroppen och andra otrevligheter som följd.

 

Förra helgen handlade jag efter ett träningspass och min hjärna tyckte då att det var en utmärkt idé att trycka 3 stycken donuts med illamående som följd resten av dagen, får ett sjukt sockerbehov efter långpassen.

 

Gäller det bara att nöta på långa pass tills kroppen vänjer sig då eller?

[Epicure]

Du ska ha stort tack för dina intressanta och välskrivna inlägg Epicure! :)

 

En fundering: upplever själv aldrig att jag tar slut i träning eller tävling rent konditionsmässigt. Bara köra på! (Sen har man ju andra begränsningar).

 

MEN efter Vasan kan jag känna mig oerhört trög i huvudet! Kroppen återhämtar sig fort men "hjärntrögheten" kan sitta i flera dagar. Jag jobbar till viss del med beräkningar och det enklaste tal kan kännas helt omöjligt att lösa. Får verkligen koncentrera mig för att klara vardagliga saker. Vad beror detta på rent fysiologiskt? Är alla resurser i kroppen tömda inkl. hjärnans?

Tack allihop för alla vänliga kommentarer!

 

Angående frågan:

 

Detta är rätt intressant faktiskt. När det kommer det till trötthet vid träning finns det dels perifer fatigue (trötthet ute i musklerna) och central fatigue (trötthet i centrala nervsystemet, dvs hjärnan och ryggmärgen). Beroende på vilken form av träning man utför så är det antingen det ena eller det andra som är mest gränssättande. Vid tyngre mer intensiv träning, som t.ex. styrketräning upp till kanske 12 reps eller sprintar, är det den muskulära tröttheten som är klart mest gränssättande. Vid längre arbete som t.ex. 30 reps, eller konditionspass under aeroba förhållanden så är det istället den centrala tröttheten som är mest gränssättande. Vid isometrisk (statisk) träning är det också ofta central trötthet som sätter gränsen medan det vid koncentrisk träning (när muskeln kontraherar och blir kortare) främst är muskulär trötthet som påverkar. Detta är mer generellt då det alltså vid koncentrisk träning också beror på motståndet och antalet repetitioner.

 

När vi viljemässigt rör vår kropp så går först en viljestyrd signal från hjärnbarken i frontalloben till primära motorcortex som ligger i princip högst upp på hjärnan. Primära motorcortex skickar då vidare en signal till motorneuroner (motor-nervceller) i ryggmärgen. Primära motorcortex kommunicerar också med bl.a. basala ganglier och lillhjärnan för att koordinera signalerna till ryggmärgen. Motorneuronerna i ryggmärgen har långa utskott som kallas axoner. Dessa går hela vägen till en muskel och kan innervera alltfrån kanske 10-1000 muskelceller, vilket leder till att de kontraherar. Flera axoner från olika nervceller följs åt till olika delarna i kroppen, och det är en sådan samling vi kallar för en nerv.

 

Långa lopp, som t.ex. vasaloppet, är en stor belastning på kroppen vilket ger slitna muskler och leder. Som vi alla vet är det vid vissa partier en mental kamp man utkämpar med sig själv. Olika delar av nervsystemet sänder då under lång tid signaler om att stanna. Detta är egentligen en form av skyddsmekanism. Dessa signaler försöker hämma motorcortex signaler. Men eftersom vi vill fortsätta åka och har en emotionell motivation så kan vi i sin tur hämma de hämmande signaler som vill få oss att sluta åka. Det är just detta, dvs att hela tiden blockera de signalerna som vill få oss att stanna, som ger det vi kallar för central fatigue. Långvarig blockering kan vara väldigt krävande och den centrala tröttheten kan kräva dagar eller t.o.m. veckor av återhämtning innan man är fullt återställd. Man kanske kan likna det vid träningsvärk i hjärnan.

 

I vår vardag tar hjärnan hela tiden in massor av olika intryck från våra sinnen. De flesta är vi inte medvetna om då hjärnan inte anser att det nödvändigt att skicka det vidare till hjärnbarken. Vi tänker exempelvis inte alltid på hur det kläderna känns på vår hud, men det kanske ni gör nu, och då skickas de signalerna vidare så att ni blir medvetna om det. När vi koncentrerar oss på någon uppgift, som t.ex. att lösa ett mattetal, så blockerar vi massor av signaler från omgivningen. Signalblockeringen under loppet, som leder till central fatigue, gör därför att det dagarna efteråt blir svårare att fokusera på en uppgift. Detta gäller egentligen främst saker man upplever som monotona och tråkiga, och inte alls i samma utsträckning saker man upplever som roliga och intressanta.

[TT]

Signalblockeringen under loppet, som leder till central fatigue, gör därför att det dagarna efteråt blir svårare att fokusera på en uppgift. Detta gäller egentligen främst saker man upplever som monotona och tråkiga, och inte alls i samma utsträckning saker man upplever som roliga och intressanta.

Inte undra på att det var ovanligt segt på jobbet dagarna efter VL då. Kul att få veta att det fanns en förklaring. Tack!

[Davidssoneddie]

Tänkte på detta i fredags när jag åkte en sväng att man kopplar bort allt annat i huvudet när man åker.

 

Borde det inte var hämmande att träna med musik då mer energi går åt att fokusera på fler saker.

[apelsin]

Du ska ha stort tack för dina intressanta och välskrivna inlägg Epicure! :)

 

En fundering: upplever själv aldrig att jag tar slut i träning eller tävling rent konditionsmässigt. Bara köra på! (Sen har man ju andra begränsningar).

 

MEN efter Vasan kan jag känna mig oerhört trög i huvudet! Kroppen återhämtar sig fort men "hjärntrögheten" kan sitta i flera dagar. Jag jobbar till viss del med beräkningar och det enklaste tal kan kännas helt omöjligt att lösa. Får verkligen koncentrera mig för att klara vardagliga saker. Vad beror detta på rent fysiologiskt? Är alla resurser i kroppen tömda inkl. hjärnans?

Tack allihop för alla vänliga kommentarer!

 

Angående frågan:

 

Detta är rätt intressant faktiskt. När det kommer det till trötthet vid träning finns det dels perifer fatigue (trötthet ute i musklerna) och central fatigue (trötthet i centrala nervsystemet' date=' dvs hjärnan och ryggmärgen). Beroende på vilken form av träning man utför så är det antingen det ena eller det andra som är mest gränssättande. Vid tyngre mer intensiv träning, som t.ex. styrketräning upp till kanske 12 reps eller sprintar, är det den muskulära tröttheten som är klart mest gränssättande. Vid längre arbete som t.ex. 30 reps, eller konditionspass under aeroba förhållanden så är det istället den centrala tröttheten som är mest gränssättande. Vid isometrisk (statisk) träning är det också ofta central trötthet som sätter gränsen medan det vid koncentrisk träning (när muskeln kontraherar och blir kortare) främst är muskulär trötthet som påverkar. Detta är mer generellt då det alltså vid koncentrisk träning också beror på motståndet och antalet repetitioner.

 

När vi viljemässigt rör vår kropp så går först en viljestyrd signal från hjärnbarken i frontalloben till primära motorcortex som ligger i princip högst upp på hjärnan. Primära motorcortex skickar då vidare en signal till motorneuroner (motor-nervceller) i ryggmärgen. Primära motorcortex kommunicerar också med bl.a. basala ganglier och lillhjärnan för att koordinera signalerna till ryggmärgen. Motorneuronerna i ryggmärgen har långa utskott som kallas axoner. Dessa går hela vägen till en muskel och kan innervera alltfrån kanske 10-1000 muskelceller, vilket leder till att de kontraherar. Flera axoner från olika nervceller följs åt till olika delarna i kroppen, och det är en sådan samling vi kallar för en nerv.

 

Långa lopp, som t.ex. vasaloppet, är en stor belastning på kroppen vilket ger slitna muskler och leder. Som vi alla vet är det vid vissa partier en mental kamp man utkämpar med sig själv. Olika delar av nervsystemet sänder då under lång tid signaler om att stanna. Detta är egentligen en form av skyddsmekanism. Dessa signaler försöker hämma motorcortex signaler. Men eftersom vi vill fortsätta åka och har en emotionell motivation så kan vi i sin tur hämma de hämmande signaler som vill få oss att sluta åka. Det är just detta, dvs att hela tiden blockera de signalerna som vill få oss att stanna, som ger det vi kallar för central fatigue. Långvarig blockering kan vara väldigt krävande och den centrala tröttheten kan kräva dagar eller t.o.m. veckor av återhämtning innan man är fullt återställd. Man kanske kan likna det vid träningsvärk i hjärnan.

 

I vår vardag tar hjärnan hela tiden in massor av olika intryck från våra sinnen. De flesta är vi inte medvetna om då hjärnan inte anser att det nödvändigt att skicka det vidare till hjärnbarken. Vi tänker exempelvis inte alltid på hur det kläderna känns på vår hud, men det kanske ni gör nu, och då skickas de signalerna vidare så att ni blir medvetna om det. När vi koncentrerar oss på någon uppgift, som t.ex. att lösa ett mattetal, så blockerar vi massor av signaler från omgivningen. Signalblockeringen under loppet, som leder till central fatigue, gör därför att det dagarna efteråt blir svårare att fokusera på en uppgift. Detta gäller egentligen främst saker man upplever som monotona och tråkiga, och inte alls i samma utsträckning saker man upplever som roliga och intressanta.[/quote']

Otroligt intressant!!!! :) Tack! :)

Det är precis så det känns-träningsvärk i i hjärnan!! Aldrig har någon förstått det eller förklarat det för mig, har heller inte sett det i någon litteratur.

Nu åkte jag med mycket smärta i år (titanplatta i handen som opererats om) så det blev nog extra mycket blockering och fokus på att bara köra på mot mål. Och har också känt mig helt trög i hjärnan efteråt på ett sätt jag inte upplevt tidigare.

Än en gång, stort tack!!!!!! :)