Kramp

Mina terorier baseras helt på det faktum att det är enklare att finna lösningen i något piller än i träning...................... ;)

Nej, så är det förståss inte men samtidigt kan jag inte säga att jag forskat något djupare i ämnet. Lever dock i tron att just ett långt lopp (VL, Marathon, Vätternrunt odyl) är en belastning för kroppen som man har svårt att träna. Vad som händer i kroppen efter 4-5 timmar är något man sällan tränar på, men kanske borde!?. Kramptillstånd i de lägena beror, vad jag tror, mycket på brist av vätska och mineraler. Där kan salttabletter/sprotdryck/Vatten hjälpa. Eller?

Om du drabbas av kramp efter 50km cykel (som det tidigare inlägget) är nog otränad en mycket trolig orsak.

Sedan drabbas en hel del männiksor av kramp i tex sömnen. En sådan kramp kan väl näppeligen bero på "otränad i sömn".......... :) .............. utan måste väl ändå bero på någon form av mineralbrist i kroppen ?

Hej,

jag har inte någon vetenskaplig grund för mina antaganden men några års livserfarenhet som tyvärr inte gett entydiga svar...

Jag får ofta kramp, både under tävling och träning.

Jag har tidigare inbillat mig att sömnbrist ger kramprisk, t ex så får jag mycket lätt kramp om jag tränar fredagskväll efter en vecka med minimal sömn (småbarnsförälder i modern företagskultur).

Vid Göteborgsvarvet har jag tyckt mig märka att jag lättare får kramp om jag vilat dåligt i veckan innan.

Men så fick jag rejäl kramp innan Risberg... och hade vilat rejält, vätskeladdat och tränat hyfsat (5-milen på lite drygt 3 timmar). Hur gick det till? (förutom skitspår)

Min hypotes just nu är att det rör sig om saltbrist (eller mineralbrist) från min vätskeladdning som helt enkelt spädde ut saltnivån. Jag genomförde nämligen en riktig Vitargoladdning med massor av Vitargovätska... Jag kan också nämna att 5-milen begav sig efter en normal arbetsvecka där jag knappat hade tid att käka pasta innan tävling, och absoluti ingen vätskeladdning... bara kasta in skidorna i bilen och köra dit sedan en banan efter tävlingen och hem till familjen...

Så piller kan nog vara ett svar på problemet, men givetvis ger träningen grundförutsättningen.

När jag första gångerna provade springa riktigt långt (här) så fick jag alltid krampproblem efter ett antal timmar vilket gjorde det nästan omöjligt att springa. Jag förstod själv inte vad det var, utan märkte bara att jag lite slumpvis då och då liksom tappade kontrollen över ena benet i ett visst läge i löpsteget och vinglade till. Till i ett senare lopp på samma distans där samma sak hände men någon kände igen det som kramp-problem och gav mig magnesium löst i vatten, vilket efter några regelbundna påfyllningar gradvis tog bort krampproblemen till jag mot slutet hade helt normalt löpsteg igen. Så i mit fall var det magnesiumbrist som gav kramp. Om brist på andra mineraler/salter/annat också kan ge kramp vet jag ej, men kanske andra här kan sånt bättre?

Jag kommer ihåg att jag senare läste någonstans senar om nån läkare som menade att magnesiumbrist i tävling främst var ett tecken på att man fick i sig för lite till vardags och tyckte det vore bättre fixa den detaljen än att försöka knapra is sig tillräckligt på kort tid när man får problem i någon tävling.

När jag första gångerna provade springa riktigt långt (här) så fick jag alltid krampproblem efter ett antal timmar vilket gjorde det nästan omöjligt att springa. Jag förstod själv inte vad det var, utan märkte bara att jag lite slumpvis då och då liksom tappade kontrollen över ena benet i ett visst läge i löpsteget och vinglade till. Till i ett senare lopp på samma distans där samma sak hände men någon kände igen det som kramp-problem och gav mig magnesium löst i vatten, vilket efter några regelbundna påfyllningar gradvis tog bort krampproblemen till jag mot slutet hade helt normalt löpsteg igen. Så i mit fall var det magnesiumbrist som gav kramp. Om brist på andra mineraler/salter/annat också kan ge kramp vet jag ej, men kanske andra här kan sånt bättre?

 

Jag kommer ihåg att jag senare läste någonstans senar om nån läkare som menade att magnesiumbrist i tävling främst var ett tecken på att man fick i sig för lite till vardags och tyckte det vore bättre fixa den detaljen än att försöka knapra is sig tillräckligt på kort tid när man får problem i någon tävling.

Man ska aldrig lita på läkare...

Har ju läst Dr Phil Maffetones böcker och då b.la "Eating for Endurance". Kan säga att Niklas sista rader om att fixa problemet innan är helt i linje med Maffetone!

Han förespråkar att man gör en rejäl analys av vad man äter. Detta för att lära sig vad man får i sig för lite resp för mycket av. Utan att ha gjort detta själv är jag ändå övertygad om att man tror man äter som man ska men så visar det sig att så inte är fallet. Maffetone är också noga med att poängtera att vi alla är olika med olika behov. Vissa har en kalhydratintolerans, andra är inte riktigt lika känsliga osv.

En väl sammansatt kost, regelbunden träning, vila. Svårare än så är det inte.......... :)

Kan som kurriosa säga att han inte har mycket till övers för kolhydratuppladdning. Så kanske Vitargo uppladdningen inte var något för dig, Knappen!

Man ska aldrig lita på läkare...

He he, var det inte något sådant du jobbar med? Eller har jag alldeles blandat ihop folk under sommaruppehållet?

Men visst, man skall aldrig lita helt blint på någon, och källkritik är alltid bra. :cool:

Som 100 % lekman i ämnet kan jag bara konstatera att det låter i alla fall rimligt att om man får problem som t ex kramp lättare och på kortare distanser än många andra får det, så skulle det ju kunna vara värt att fundera på om det beror på att man mindre förråd av något i kroppen som skulle gå att åtgärda med lite andra kostvanor, och att om man kan ha alla "förråd" (av salter, glykogen, magnesium, vatten etc) fulltankade när man står på startlinjen så borde det väl i allmänhet vara bättre än att ha diverse piller eller annat i fickan att knapra i sig under loppet.

Jag brukar i alla fall själv försöka äta någorlunda allsidigt även när jag kolhydratladdar inför ett långt lopp just med baktanken att det nog inte bara är kolhydratdepåerna man kör tomma om man jobbar hårt riktigt länge, så det är nog bara bra att fylla på med annat också. Magnesium- och vid ett annat tillfälle, saltbrist har jag fått ändå, och saltbristfallet berodde i alla fall på att jag tankat i mig mycket vatten utan att på något sätt kompensera för de salter som då lakats ur kroppen (plus att det var soligt och varmt, varma kläder och nästan bara vatten att dricka, vilket är den enda tävling som för mig slutat på sjukhus, och jag är himla tacksam för att doktorn kontrollerade salthalterna i blodet och såg att vissa var nästan nere på noll, och därmed kunde sätta in rätt typ av dropp). Fast just det är väl mer ett exempel på att man tokladdar ensidigt (t ex bara kolhydrater och vatten) så är det nog bara stor risk att få en kropp helt ur balans. Ja det är hur jag brukar tänka i alla fall. Ifrågasätt gärna. =)

/ Niklas

Man ska aldrig lita på läkare...

He he' date=' var det inte något sådant du jobbar med? Eller har jag alldeles blandat ihop folk under sommaruppehållet?

 

Men visst, man skall aldrig lita helt blint på någon, och källkritik är alltid bra. :cool:

 

Som 100 % lekman i ämnet kan jag bara konstatera att det låter i alla fall rimligt att om man får problem som t ex kramp lättare och på kortare distanser än många andra får det, så skulle det ju kunna vara värt att fundera på om det beror på att man mindre förråd av något i kroppen som skulle gå att åtgärda med lite andra kostvanor, och att om man kan ha alla "förråd" (av salter, glykogen, magnesium, vatten etc) fulltankade när man står på startlinjen så borde det väl i allmänhet vara bättre än att ha diverse piller eller annat i fickan att knapra i sig under loppet.

 

Jag brukar i alla fall själv försöka äta någorlunda allsidigt även när jag kolhydratladdar inför ett långt lopp just med baktanken att det nog inte bara är kolhydratdepåerna man kör tomma om man jobbar hårt riktigt länge, så det är nog bara bra att fylla på med annat också. Magnesium- och vid ett annat tillfälle, saltbrist har jag fått ändå, och saltbristfallet berodde i alla fall på att jag tankat i mig mycket vatten utan att på något sätt kompensera för de salter som då lakats ur kroppen (plus att det var soligt och varmt, varma kläder och nästan bara vatten att dricka, vilket är den enda tävling som för mig slutat på sjukhus, och jag är himla tacksam för att doktorn kontrollerade salthalterna i blodet och såg att vissa var nästan nere på noll, och därmed kunde sätta in rätt typ av dropp). Fast just det är väl mer ett exempel på att man tokladdar ensidigt (t ex bara kolhydrater och vatten) så är det nog bara stor risk att få en kropp helt ur balans. Ja det är hur jag brukar tänka i alla fall. Ifrågasätt gärna. =)

 

/ Niklas[/quote']

Man måste dock hålla isär extrem dehydrering och kramp i vaderba/fötterna efter kortare träning. Det har ju de senaste åren gjorts ganska stora och seriösa studier på detta och man har jämfört personer som fått kramp med de som inte haft samma besvär. Ingen signifikant skillnad i salthalterna eller vätskemängd mätt i blodet. Däremot betyder det inte att man inte kan få kramp av för låga nivåer av tex magnesium och vid extrem dehydrering. Man är ganska säker på att kramperna beror på utmattning/uttröttning av musklerna då man har en ökad neurologisk aktivitet i de nerver som går till muskelbuken och minskad av de nerver som går till golgisenapparaten(en struktur i muskeln som mäter hur lång muskeln är och ger signaler tillbaka till ryggmärgen). Vid en sträckt muskel har man mycket signaler från golgisenapparaten(GSA) vid ihopdragen muskel mycket lite signaler till ryggmärgen. Att man får kramp i vaden eller foten beror på att muskeln blir kort te x då du låter fotleden falla ner i viloläge eller vid hårdare ansträngning, och då minskar signalarna från GSA. Man bryter lätt en kramp genom att sträcka ut muskeln= mer signaler från GSA till ryggmärgen som gör att nervsignalena til muskeln som säger att den ska dra ihop sig minskar.

 

Att det skulle bero på brist av något ämne eller på extrem uttorkning ger jag inte mycket för. Jag kan få kramp på natten. Jag får oftast kramp i foten eller vaden när jag tränar(eller precis efteråt) eller när jag simmar och musklerna lätt kan dra ihop sig utan motstånd. Denna kramp kan jag får ganska tidigt in på passen i början av säsongen. Å andra sidan säljer "bristteorin" mycket mer piller och drycker vilket tillverkarna/återförsäljarna är bra. naturapoteken också. De är som vilket läkemedelsföretag som helst, reklam säljer!!

;o)

Man ska aldrig lita på läkare...

He he' date=' var det inte något sådant du jobbar med? Eller har jag alldeles blandat ihop folk under sommaruppehållet?

 

/ Niklas[/quote']

...I takes one to know one...så lita på mig!

;o)

Tack för intressanta svar, deas!

De två fall då magnesium- eller saltbrist var någorlunda säkra diagnoser för mig var riktigt extrema fall, så inget man skall generalisera från, så bra med kommentarerna du gjorde.

Krampen jag brukar få vid ultralöpning har som regel satt in efter ca 60-75 kilometers löpning på inte så kuperad bana (d v s ungefär samma slitage på samma muskler nonstop i åtskilliga timmar). På kortare distanser eller i Vasaloppet har jag aldrig haft sådana problem, men i just den extrema situationen var det ganska uppenbart att magnesiumtillskottet på något sätt) tog bort krampproblemet (gissningsvis genom att motverka magnesiumbrist, men jag kan ju inte säga att det inte hänger ihop på något mer komplicerat sätt).

"Saltbristfallet" var i Médoc marathon, som ju för de flesta är lika mycket (eller mer) maskerad och vinprovning, så jag försökte smälta in i mängden genom att springa i full vasaluppsmundering exlusive underställ, pjäxor och stavar (skidorna höll jag i handen), vädret var varmt, kosten blev lite ensidig före, och eftersom jag inte ville dricka vin eller äta snacks eller ostron på kontrollerna så blev det vatten, vatten och ännu mer vatten för att kompensera för allt svettande också gick det som det gick... Sådan saltbrist kan man dö av om man inte får rätt behandling, och en dam i Boston marathon gjorde det året före eller efter det loppet, så jag fick en rejäl minnesbeta där. =)

De fall du berättar om är extrema, och jag vågar inte uttala mig(dvs har för liten kunskap om det)

De studier som jag summerade lite slarvig handlade om vanliga marathonlöpare och triatleter. man ska dock komma ihåg att mätningarna är gjorda i serum(blodet), dvs inte lokalt i muskeln. Hur som helst är det då tveksamt att piller kan motverka detta, tex på samma sätt som när man försöker ge Artrosamin(artrox="brosk på piller") till patienter med artros. Det hamnar inte där det ska...

Jag ahr själv en kompis söm var nära döden efter extrem uttorkning. Det ska docj skiljas från kramp efter tex 50 km cykling. Hon var i koma nån månad och hade men 3 år efteråt. Nu mår hon bra, kanske tapapr nått ord ibland, men jag tro det också försvunnit. Det är nyttigt att röra på sig...

;o)

Oj oj. Skönt att honär såpass återställd nu i alla fall.

I det extremfall då magnesiumtillskott hjälpte för mig så kom effekten gradvis. Jag kände en lätt linding tillräckligt nära inpå första muggen för att inse att det kunde finnas ett samband och prova ta en mugg till vid nästa passering o s v. Jag kommer inte ihåg hur lång tid det tog till alla krampproblem var helt som bortblåsta, men en hyfsad stund i alla fall (så det är väl ingen patentlösning för snabb åtgärd i korta lopp), och subjektivt tyckte jag varianten de hade, som var löst i vatten, verkade snabbare än någon pillervariant som jag provade skälv i annat lopp, så den kanske gick ut i blodet snabbare. Senast jag sprang långt hade jag med någon tuggtablett magnesiumtillskott från apoteket som jag som helgardering tog efter halva loppet, men det loppet var mycket mer kuperat (så mer växling mellan gång och olika löpstilar och underlag), så om avsaknaden av kramp där hade något med tabletterna att göra eller ej är helt omöjligt att säga. Men den där burken magnesiumpiller kostade inte så mycket, så det kändes i a f som en billig helgardering.