Först och främst: Alla blir saliga av sin egen tro. Men jag tror såhär:
För mig fungerar det bra med dämpade skor på distans, lätta tunna skor på tävling upp till halvmaran (men med bibehållet drop) och lätta, ganska styva skor i skogen. Men för en annan är det superdämpat med pronationsstöd som gäller jämt och ständigt. För en tredje är det barfotaskor. Listan kan göras låååång. Det finns inget rätt eller fel, men flera olika varianter.
Att springa barfota är roligt och jag rekommenderar att testa någon gång, men din löpteknik kan du förbättra utan skaderisken det innebär med barfotaskor.
(Nu är jag ingen supersnabb löpare, ligger runt 38 på milen, men har bekanta som springer snabbare som inte har tränat en sekund löpteknik eller sprungit en centimeter barfota dom heller.)
Vinsten med mer dämpning och ett drop som känns naturligt för dig är att du kan springa mer för att benen inte tar så mycket stryk. Och i löpning är nyckelordet ofta "mer". Ju mer du springer, desto mer tid du lägger, desto bättre löpekonomi (och kondition givetvis) får du och desto snabbare går det. En målmedveten, men försiktig ökning av mängd över tid kommer att göra dig starkare och mer effektiv i löpsteget. Välj skor som kan garantera kontinuitet. Det gör skillnad, mer skillnad än att springa barfota/i barfotaskor.
Det hela är inte helt olikt skidåkning... Ju mer du åker, desto snabbare kommer det till slut att gå till en mindre ansträngning. Oavsett vilken teknik du övat in. Om du kollar på de 500 första i vasan t ex så lär du se ganska många olika sätt att åka på.